Fucking j…la Kurator!

Ringt och spytt galla.
Varit och köpt Bregott.
Åkte hem och tagit kurvorna på två hjul.
Drog en halv Latte i ett drag på stående fot.
Gått en PW med hundarna.
Gett hundarna mat.


Så nu har det gått två timmar och jag har lugnat ner mig en smula.
Det hade inte varit lyckat språkmässigt att sätta sig och skriva direkt, anar att det hade varit både ett och två könsord med i texten och mer personliga känslor.

En liten resumé:
Den 17/9 får jag veta något fruktansvärt, jag står intill spisen då jag svarar i mobilen, snabbt ligger jag på spisen med halva min kropp. Spisen piper och alla touchknappar blinkar rött, jag gråter och får inte fram ett ord. Jag försöker ta in det jag hör men i huvudet blir det en enda röra. I några timmar går jag mest och gråter så där förtvivlat och djupt.
Efter lunch så får jag ta mig i kragen och gaska upp mig, jag har ett uppföljningsmöte inbokat med läkarteamet som behandlar mig sedan jag vart sjuk, vi har ett sådant varje halvår. Visst kunde jag boka av men jag vet hur svårt det är att få alla samlade till samma tid.
Jag åker dit. Efter ett tag säger min läkare: Vad du ser dämpad ut idag Elisabeth! Då brister det för mig och jag börjar åter gråta. Jag berättar vad jag för några timmar sedan fått veta och läkaren säger: Vi stannar här, jag skickar en remiss till vår kurator.
Jag är lite tveksam till det men läkaren diskuterar att det är bättre jag har tiden och går dit om jag vill eller så avbokar jag den.
Jag gick dit då jag kom på att det skulle vara bra att få råd hur jag ska stötta dessa två på bästa sätt i detta svåra och hur jag kan ta hand om det som drogs igång i mig.
Vi sågs efter tre dagar jag och kuratorn. Saker forsade ur mig och hon hade svårt att hålla ihop det jag sa. Det kan jag förstå.
Sedan hade vi en tid bokat till förra veckan, när jag kom dit tog hon in en annan patient. Jag gick till informationen och frågade då jag väntat 15min. Min tid var flera timmar senare och då hade jag inte möjlighet att vara där. Jag bad kuratorn ringa för en ny tid.
Hon ringde och började samtalet med att det var jag som antecknat fel tid, jag lät det vara för jag tyckte det inte var något att hacka upp sig på, jag visste att jag var uppbokad sedan länge just den tiden hon antecknat. Hon sa också att jag kanske inte ville komma till henne och att jag kanske inte behövde det.
Men jag ville ju ha råd hur jag på bästa sätt kan hjälpa de två i det svåra så jag bad om en ny tid.

Imorse åkte jag iväg trots att jag inte kände för denna kurator men beslöt mig att ge henne en andra chans som med alla människor.
Jag drog iväg på flakmoppen och tog cykelbanan.
Vid rödljuset så hade jag grönt men en bilist gav blanka f-n i att lämna mig företräde så jag fick tvärnita och det var ett mushår ifrån att jag satt i hans sida.
Reflexsmässigt satte jag ner fötterna i marken och det var inte det bästa mina reflexer gjort, jag som fastnade med foten och drog upp muskeln i min blomkålsskinka så det svartnade för ögonen. Bilisten han bara skrattade. Jag svor så det osade.

Väl framme fick jag en pratstund med en glad kvinna jag känner i väntrummet. Hennes glada ansikte smittade av sig så jag vart glad.
Sedan kom jag in till kuratorn och jag började berätta vad som hänt sedan sist eftersom det fortsätter att hända i kråksången.
Hon avbryter mig och leder in samtalet massor med år tillbaka i mitt liv trots att hon vid första samtalet sa att hon går inte tillbaka i livet utan hjälper bara till med de här och nu.
Jag blir lite fundersam och vips så har hon sagt att det är pga av hur jag är som människa detta kunnat hända, jag sveps med i hennes dravel och tillslut så sitter jag där och känner mig totalt värdelös som människa, mamma och vän. Jag är bara totalt misslyckad. Jag känner hur jag vill börja gråta och fattar inte varför hon pratar om det här.
Jag sitter och tänker: Vad pratar hon om, jag förstår inte! Varför hånler hon med jämna mellanrum.
Hon fortsätter med att säga att jag är gränslös och inte kan sätta gränser och regler mot mina barn. Här börjar hon skita i det blå skåpet kan jag meddela.
Sedan fortsätter hon sin j-vla predikan: När det bar är nyfött så tar du hand om det dygnet runt! Hon hånler.
När barnet är från 1 år och det är hungrigt så säger du bara: Nej inte nu, jag ska göra det här först! Redan nu så sätter du gränser till barnet! Hon hånler igen. (jag fattar inte vad hon vad hon håller på med)
Kommer barnet till dig och vill att du ska läsa en saga och du är trött säger du: Nej, nu är mamma trött och ska sätta mig ner och dricka en kopp kaffe så du får läsa själv! Hon hånler igen.
Nu säger jag: Tror du att jag inte haft regler och gränser till mina barn? Tror du att jag gjort precis som mina barn ha velat att jag ska göra? Tror du det så har du fel, jag har alltid haft gränser och regler! Jag har tagit hand om barnen, hemmet och annat näst intill helt själv så det kan jag säga dig att göra precis som barnen vill för att behaga dom har det inte funnits tid till. jag har som sagt var alltid haft regler, rutiner och gränser.
Hon fortsätter: Då har jag väl missuppfattat dig! Hånleende och en min av ogillande.
Hon fortsätter: Jag förstår inte hur det här samtalet kunde glida in på det här ämnerna?
Jag: Inte jag heller, jag förstår inte!
Hon: Ja men när du går på ett sådant här samtal så bollar man idéer med varandra och jag känner inte att du gör det, du säger bara att du inte vet!
Jag: Jag kom hit för att få vägledning och råd hur jag kan stötta dessa två på bästa sätt!
Hon: Men det kan du ju läsa i varenda tidning!
Nu har kon skitit det blå skåpet fullt kan jag meddela och nu känner jag att min acceptans av kränkningar har passerat för länge sedan och sista meningen var droppen som fick min bägare att rinna över.
Jag har nu rest upp ryggen från ryggstödet och lutar mig fram emot henne, jag håller upp min handflata emot henne i ett stopptecken och säger: Nu bryter vi här!  Jag vet inte om du har haft en dålig morgon men nu är du oförskämd! Jag kommer hit för att få råd om xxxxx och xxxxx för att kunna stötta på bästa sätt och du säger att jag kan läsa om det i tidningar! Du med din utbildning borde veta hur man gör i sådana här situationer, när något sådant här har hänt! Klart att jag som mamma tycker att det är jobbigt! (nu typ sticker jag kniven i henne, inte så snällt då jag fortsätter med:) Hur skulle du känna om du som mamma fick veta att din xxxx xxxx och att din xxxx xxxx xxxx xxxx? Jag kan ju åka till Flygis nu och köpa var enda tidning så kanske jag hittar råd!
Hon: Ja jag får väl inte säga något nu eller?
Jag: Vad mer finns det att säga, vi bryter nu!
Hon: Du avbröt mig när jag pratade om att läsa i tidningar, jag fick inte prata klart!
Jag: Nej jag avbröt inte dig, du sa att det kunde jag läsa om i tidningar!
Hon: Jo du avbröt mig visst, jag fick inte prata klart faktiskt!
Jag: Då ber jag om ursäkt för det och det har jag den goda smaken att göra iallfall! Nu bryter vi här!
Jag reser mig tar min jacka och går mot dörren, tittar mig över axeln för att säga hej då, hon har redan vänt mig ryggen och står vid sin dator. jag säger trots allt ett artigt: Hej då!
Jag vet inte om hon säger det tillbaka, hör inget då jag artigt stänger dörren tyst och stilla trots att jag bara vill slå igen den med en smäll.

Jag är arg, jag är upprörd, jag är väldigt ledsen då hon påpekat en sak ur min journal som inte stämmer. Fucking jävla skit kurator!

Att det inte skulle ha funnits regler här hemma kan nog ingen skriva under på.
Men att det funnits regler, väldigt fyrkantiga sådana, rutiner och gränser kan nog vart enda ett av biologiska barn, jourhemsbarn, familjehemsbarn, svärsöner/dotter, barnens kompisar skriva under på!

Vi hörs!

 

4 reaktion på “Fucking j…la Kurator!

  1. Vissa stunder får jag lust att kalla folk för ”din lungsjuka ansjovis kärring”
    Efter att ha läst inlägget om kuratorn så känner jag att hon precis har satt mig i en sådan stund.

    Du är bäst coolisbettis.. tro inget annat. Kram

  2. Hej,

    Jag tycker att du ska anmäla den där psykologen, hoppas att du fått lite rätsida på problemet / dilemmat.

    Kramar

    Alex

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *