Förstår att det väckte några frågor hos en del!

Jag hade ett långt uppehåll med bloggandet men började blogga igen, dels för att jag då och då under uppehållet fick mejl med önskan att jag skulle börja igen och dels för att jag gillade min hobby.
Det var äldsta dottern som fick mig att börja blogga från start.
Då var min blogg mer i kåseri- format och åt det ironiska hållet.
Men något hände och bloggen förvandlades till min dagbok och hjälpte mig att orka, först minut för minut och sedan timma efter timma och sedan dag efter dag.
Tillslut stängde jag den, främst för respekt för mina barn och sedan för andra.
När jag nu började blogga igen och då på egen plattform så märkte jag att jag saknat det.
Men jag bloggade inte på samma sätt som tidigare då jag faktiskt blivit en annan människa, eller den människa jag faktiskt är. Visst skulle jag kunna skriva historier i kåseri- format igen, men jag är inte där ännu.

Det jag gjorde igår, kastade ur mig om min oro, behövde jag trots att jag bestämt mig för att inte göra så, men igår var det viktigt att få den ventilen.
Jag fick sms, mejl och som Ann kommenterade och alla hade samma fråga: Vad var det som hände!
Nu var det inte min mening att oroa flera, det ligger inte i min läggning som människa, så förlåt!.
Men jag kan bara gå till mig själv och känna att jag skulle ha tänkt samma sak.

Jag har legat i natt och funderat fram och tillbaka hur jag skulle förklara på ett bra sätt så ingen tror att det stod en mördare på trappan och ringde på med en lie i handen och var beredd att slå halsen av mig när jag öppnade. Men idag orkar jag inte förklara, jag orkar inte skriva idag. Jag känner fortfarande en stor oro och trots att jag inte hör så bra, eller rättare sagt, hör knappt till hälften så har jag spetsat mina öron och bara lyssnar till om det kommer en okänd bil på gatan. Så länge som jag är inne kan jag dra ut på baksidan då jag är nog är riktigt riktigt feg som inte vågar stå där och stå upp för mig själv.
Jag är mest orolig idag för att åka till gymmet, för när jag sitter där i bilen och om dom kommer samtidigt på gatan har jag ingen flyktväg.
Jag vet vad som ska komma och jag vill inte uppleva det helt enkelt för jag är feg och rädd.

Men Ann och ni andra, jag kommer lägga ut en förklaring då jag snickrat klart på den, jag lägger ut den en stund och tar nog bort den sedan och så går vi vidare, ok?

Men jag fick en omsorg igår som jag inte tidigare har upplevt av nära och kära. Trots att jag  inte sa vad jag kände och tänkte. Det var fint!

Men just nu sitter jag så här ett tag innan jag reser mig upp rakryggad igen

Jag ska sedan åka och spinna är det tänkt, då kan jag ta i ut av bara h-lvete och låta lite sippra ur.

 

Vi hörs!

 

2 reaktion på “Förstår att det väckte några frågor hos en del!

  1. Jag håller på att tvätta, städa och fejar runt som en hysterisk iller. Och är så där härligt svettig och kladdig…NOT!! Meen eftersom jag gillar dig så stannar jag här inne och kramas lite med dig innan det är dags att mingla ut i tvättstugan igen..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *