Första leendet

Alvar har så smått börjat le när vid ögonkontakt.
Mot mig har han aldrig lett tidigare.
Igår satt jag och Alvar i kökssoffan och jag talade med honom och helt plötsligt brister han ut i ett stort leende. Jag tjoade så Alvar slutade le. Men jag fick ett leende, det va stort.
Igår fick Alvar och jag sådan kontakt med varandra. Jag kunde sända honom kärlek och det var fantastiskt <3.

unnamed (10)

 

Det känns som om vi verkligen börjat lära känna varandra och fått mormor och Alvar kontakt.

Småfolket ville också vara med på bild med sin Alvar och sin Elisabeth

unnamed (9)

 

Idag har jag ”bara” sett Alvar i bilen då Angelica kom och lämnade deras hundar till mig. Jag hann inte ens lukta på honom. Han luktar så otroligt gott, bästa parfymen, bebisdoft!

Lill herren Alvar har vänt sig från mage till rygg. Som mormor blir jag otroligt stolt och glad!

Det är nog trots allt bra att vara mormor. Inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Ja jag var ju rädd att bli mormor. Visst har jag gjort fel då det är nya rön som gäller för dessa årsmodeller mot när deras föräldrar, våra barns årsmodell. Men då ryter lejonmodern och jag backar undan.
Undrar vad alla rön kommer ifrån? Jag menar inte bara nu och med bebisar utan allmänt?

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *