För mycket för mig som mamma

Som du sett här inne så har jag bakat rosa kakor och icke rosa kakor. Jag har också gjort några pajer, tryffel mm.
Anledningen är att det stundar ett par fester och jag är borta veckan innan fest nr: 1 går av stapeln.

20121103-061356.jpg
Anledningen till festerna är:
1. Angelica tar studenten.
2. Philip fyller 18år.

Roligt kan tyckas! Javisst men känslomässigt jobbigt då min mjuka sida får vara med på ett hörn. Den där mjuka sidan finns nog alltid där men jag är hård och visar den inte.
Detta borde vara rutin. Två barn har tagit studenten och tre barn har redan fyllt 18.
Rutin hur det går till har jag men inte känslomässig rutin.

Charlotta var först ut med både och.
Blödigt att den förstfödda fyllde 18, blödigt att förstfödda dottern tog studenten. För en mamma som jag var det känslomässigt jobbigt att hålla tillbaka tårar, det knöt sig i bröstet och struphuvudet liksom fick kramp vid båda tillfällena. Stolthet, glädje, kärlek till Charlotta låg där och bankade i strupen.

20121103-064331.jpg

Sedan fyllde Angelica 18år.
Då borde rutinen funnits där. Nej då, strupen fylldes med kärlek, stolthet, glädje och lättnad att få uppleva hennes 18års dag, det var inte så självklart.

Sedan var det Mikaels tur att fylla 18 och sedan ta studenten. Nu borde jag ha rutin. Nej då, nu var det min äldstfödda sons tur. Strupen fylldes av kärlek, stolthet, glädje och det var ett lika helvete att hålla tillbaka tårar och gråt som i döttrarnas fall.

20121103-065034.jpg

Först ut är Angelica med att ta studenten den 24 nov. Nu borde rutinen sitta och det är ju ett av mellanbarnen. Nej då, nu är jag här i samma tillstånd som med dom andra, bara jag tänker på att hon ska ta studenten snart så snör strupen ihop sig, precis som det gjorde med dom andra innan ens tiden var inne för student.
Känner samma, kärlek, stolthet, glädje.
Men också en stor lättnad att det trots allt gick som det gick.
Gymnasietiden har varit allt annat än rak. Byte av linje efter ett år. En stor operation som utfördes i Spanien med lång läkning och rehabilitering. En fd (älskar att skriva fd här) pojkvän som inte var vid sina sinnes fulla bruk, galen, sjuk, en stalker, inte klok, kontrollerande mm. Vet inte allt han led av. Jag vet iallafall att det var ett rent helvete, främst för Angelica men för hela familjen. Han är fortfarande ett helvete för alla.
Sedan kom ytterligare en operation i vägen då delar av den första behövde göras om, den kan vi ”tacka” fd för.
Att Angelica står upp idag ger mig en enorm glädje och lättnad. Att hon trots allt detta klarat sin gymnasieutbildning med bravur får en mamma som jag att bli blödig, väldigt blödig.
Att hon trots allt finns hos oss fortfarande får mig ännu blödigare vid sådana här tillfällen. (nu gråter jag igen i skrivande stund då känslorna svämmar över)

20121103-071814.jpg

Sedan har vi lördagen efter Angelicas student ”lilla” Philips 18års dag.
Mammas yngsta barn, snyft, blir myndig. I strupen finns stolthet, glädje och kärlek. Även min livlina då jag vart själv med barnen när han var nyfödd. Jag klamrade mig fast vid att amningen trots det inträffande skulle funka.

20121103-074145.jpg

Nu kanske du kan tycka, men lite tårar under sådana här tillfällen är väl inte så farligt.
Inom mig är det en tsunami som skulle välla fram om jag inte kämpade för att hålla emot. Visst, med erfarenhet så vet jag att jag missar det mesta av upplevelsen då jag är totalt fokuserad på att hålla emot.
Tårar tränger ändå fram i massor trots att jag håller emot allt jag kan.
Räddningen sådana här dagar är vattenfast mascara;)

20121103-073646.jpg

Alldeles för blödig för mitt eget bästa.
Önskar ofta att jag inte vore en känslomänniska från topp till tå.
Blödigt inlägg det vart.
Kanske tar jag bort det om en kvart;)

Dags att sätta på sig den hårda kostymen och börja dagen;)

Vi hörs!

3 reaktion på “För mycket för mig som mamma

  1. Pingback: Du gjorde mig glad Örn! | coolbettan

  2. Vattenfast mascara is tha thing alltså….
    Jag har samma resa framför mig.
    En 18-åring om 1 år och sen regnar dom tätt till den åldern mina barn,
    Jag som tjuter när jag bara tittar på deras betyg varje termin och den stora sonen suckar: men maaaaammaaaaaa

    Jag har redan börjat, för länge sen att få den där 18-årsnojjan….

    Hur kan mina barn bli så stora, så fort, för fort ??

    Det är så läskigt och skrämmande samtidigt som det är nyfiket på hur livet kommer bli för dom.
    Den dagen dom flyger ur boet. (fast tänker jag så långt så tjuter jag än mer, får man låsa in dom till minst 30-års ålder ? )

    Kram Marie

    • Marie, skönt att höra att fler tjuter, eller du och jag iallfall;)
      Du får luta dig mot mig när det är dags, jag har ju lite vana iallfall, iksom nått att hålla sig i då åskan går;)
      Jag trodde jag skulle tjuta då dom flyttade men inte. Det vart tomt men dom kommer ju hem ofta.
      Jag tycker det var skönt att slippa bära hem 7L mjölk var dag, tvätta 25-30 maskiner tvätt i veckan mm. men jagär nog ensam om att tycka det var skönt, möter ett visst motstånd då jag berättar det ute på byn. Men nu fick jag tid för mig själv, hinner träna, hinner ta allt i ett långsammare tempo.
      Jag tycker som du, det är spännande att följa barnen på livets stig och skrämmande då jag inte har kontrollen på vad dom gör (=hönsmamma som försöker sätta ihop navelsträngen igen;)

      Stor Kram till Dig Marie!
      coolbettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *