Femte cBL-invägningen

Idag var jag lite nervös för dagens invägning.
Fingrarna kändes svullna. Jag har inte motionerat så mycket. Var still sön, mån, tis, ons och halva torsdagen då jag var sjuk.
Sedan hade jag inte varit på toa och gjort det stora sedan förra söndagsmorgonen. Lite igår, mer om det senare…

Så när jag ställde mig på vågen och Hjärtat stod på alla fyra för att se siffrorna på vågen säger han först: Stå still så vågen stannar!
Jag stod och drog in magen som om det skulle hjälpa vikten;)
Sedan sa han: Hum, om jag är riktigt riktigt snäll så har du gått ner! Nej då, 72.5kg
Jag fattade först inte! Trodde inte jag gått ner något! Långsamt långsamt fattade jag och jag kastade upp armarna i luften och gjorde segertecken samtidigt som jag vickade på höfterna.
Jag sa (skrek): JA! Jag har då nått hälften! 7.5kg! Fan vad jag är bra!
Hjärtat backade långsamt ut från den mycket trånga gästtoaletten. Han såg ut som om han var rädd att få en av mina armar i huvudet då han blundade.

Skönt att ha kommit halvvägs!
Samtidigt är det bara hälften kvar och det skrämmer mig lite. Jag menar att det är ju en sak att äta mindre kalorier, bränna kalorier genom träning. Det är ju sedan det SVÅRA jobbet börjar. Då ska jag hålla vikten, inte gå upp och inte ner. Sedan ska jag lägga på mig mer muskler (ett måste, jag har för lite) och samtidigt byta ut det mot allt kvarvarande fett. Ja inte allt fett men till en sund nivå.

Jag firade det med ett Tabata-pass. Sedan då jag åkte hem så svängde jag in på affären och köpte Körsbär eller Bigaråer, röda bär med pinne iallafall. Ska fira halvlek med dessa ikväll. Tror att kalorierna räcker till ett glas vin också.

20130811-143341.jpg
Det kanske är fel att fira?
Kanske ett dåligt beteende?

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *