Ett skitproblem är nu iväg postat

För ett par år sedan var jag på en undersökning och sket för publik.
Ja det var väl inte den trevligaste tillställningen jag varit på men jag var ändå på något sätt glad att jag äntligen var där, att någon hade hörsammat mig och mitt lilla skitproblem.
Nu har jag förstått att jag inte är ensam men detta pratas det inte om och jag själv tycker det är lite pinigt och mina barn kommer att klä ut sig som skygga Greta Garbo om det läser det här och sedan ska ut på lilla byn.

Den trevliga doktorn som beslöt om denna undersökning då jag skulle skita för publik sa att han kunde fixa till det hela med en operation men pga av min dåliga fysiska hälsa vid det tillfället så behövde jag bygga upp kroppen minst ett par år innan för annars skulle inte kroppen klara stressen med smärtan, jag skulle behöva ligga på sjukhus 4 veckor efter pga av smärtan och ha ont i ett halvår efter och denna smärta var ingen lek som han uttryckte det.
Operationen var inte livsavgörande men den skulle höja min livskvalitet avsevärt.

Nu har jag funderat på denna operation i massor, längtat mig galen emellanåt, oftast på toa.
När blir den av? När kan jag vara borta från hemmet i fyra veckor?
Funderat mest på de praktiska detaljerna för människorna och hundarna runt om mig.

Vad är det för litet skitproblem jag har, ja det har konstaterats att det är en förlossningsskada, jag sprack inte ens ett mushårs tjocklek under alla förlossningar, lyckos mig.
Men det hände något inne vid tarmen och det visste jag inte att det kunde göra.
Nu har jag tagit upp detta med ett antal läkare och låtit ungefär så här: Hum, karkel, svälj, jo du det är så att jag har lite svårt på toaletten med det där du vet som kommer ur ändan så att säga och jag undrar om det finns något att göra du vet, det gör dessutom väldigt ont?
Svaren har varit: Ät mer fibrer! Drick mera vatten! Men det har inte hjälpt.
Tills jag träffade en kvinnlig läkare som fattade galoppen och remitterade mig vidare och det var  där jag fick veta att det var en förlossningsskada och det var därför  det inte kommer ut ur rumpan om jag inte tar mina knytnävar och trycker in dom hårt i magen och trycker på uppifrån och sedan sitter och vaggar överkroppen i sidled fram och tillbaka och krystar så att pormaskarna poppar ur fejan som majsen i popcornmaskinen och landar på kaklet framför mig.
Är jag hård i magen så då jäklarinamma får jag ta i så ögonen pluppar ur sina hålor och sedan omväxlande vicka på överkroppen i sidled och sedan cirkulera överkroppen runt runt och trycka knytnävarna så att dom putar ut bak i ryggen.
Sedan när, för att vara rak på sak, skiten passerar en viss del utav tarmen så känns det som någon sticker upp ett svärd i tarmen och då vet jag att jag måste härda ut smärtan och ju mer jag tar i på alla övningar ju snabbare går det över.
Ofta tar jag i så jag får lock för öronen.
Sedan kommer ofta inte allt ut som ska ut så jag får gå och känna mig jättenödig hela dagen och det trycker på hela tiden fast än inget mera går att få ut, det måste vänta tills nästa dag då det nya lasset kommer och sedan blir det ett slatt kvar av det osv osv.
Det var det i stora drag, jag utelämnade en hel del detaljer;)

Det är faktiskt många kvinnor som sticker in ett finger i snipan för att trycka på den vägen men jag har utvecklat min teknik så jag hoppar den övningen.

Men i förrgår kom ett brev på posten och de skulle börja ett projekt om en ny behandling mot detta, så jag fick som ansöka att vara med med att svara på en massa frågor.

Men behandlingen gjorde mig rädd och det vet i tusan om jag inte skulle välja en operation istället om det inte var så att det är så lång tid på sjukhus för med denna nya metod så får jag, om jag nu får vara med, injektioner med någon fyllning som ska få tarmen i rätt läge och jag är fullkomligt livrädd för sprutor!
Sticka mig med prover, sätta kanyl gör jag utan att blinka men inte sprutor.
Ja jag tänker inte vara ensam om detta ska ske det kan jag lova dig för jag blir stressad bara av att tänka på det.

Brevet är nu ifyllt, postat och klart och nu är det bara att vänta…

Men jag kan inte sluta att fundera på vad de sprutar in? Fogskum kanske?

Nästa gång du möter mig så kanske du kommer att tänka, jaha där är hon som har så svårt att skita, men det skiter jag i nu för det kanske finns någon kvinna där ute som har något liknande och nu inte kommer att känna sig ensam om detta för det är faktiskt inte så lätt att ventilera med omgivningen.

 

Vi hörs!

En reaktion på “Ett skitproblem är nu iväg postat

  1. uuuuh stakkels dig og din rumpe….det er øv at man kan få sådanne skader af at få børn….og så at man ikke bliver taget seriøst når man klager hos lægen. jeg håber det hele løser sig for dig, når du kommer i gang med ”forsøget”. 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *