En cysta sprack!

Där har du min gårdag sammanfattad!
Vill du veta mer i detalj så fortsätter du läsa, annars stanna här.

Igår på fm kändes det inte som det skulle och jag vart tvungen att ta mig hem till min säng.
Två av mina småflickor gjorde mig gärna sällskap och vid 11.40 satte hela kalaset som igång, efter en halvtimma försökte jag påkalla hjälp, ringde ett par stycken men fick inget svar, sedan hände det som inte borde ha hänt, jag tappade mobilen på golvet, att hoppa ur sängen vig som en elitgymnast var det definitivt inte frågan om utan att ligga helt stilla, gå in i sin kropp och profylaxandas för att ta sig igenom smärtorna.
Under dessa två timmar jag var oförmögen att ta mig ur sängen hade jag Älva som min supporter vid min sida, hon tvättade mig frenetiskt då jag kallsvettades, pratade, gnydde och viftade på svansen då jag profylaxandades.

Tillslut kom jag ur sängen och fick tag på den där telefonen och började ringa igen men inga svar, började ropa på hjälp, fick något svar men sedan hände inget, då smsade jag och då tog jag och mejlade folk och då fick jag kontakt, att ringa själv till sjukan var det inte tal om då jag inte hade vid det tillfället kunnat gjort mig förstådd då jag hade fokus på att andas, in genom näsan och ut genom munnen, in genom näsan och ut genom munnen.
Nu tyckte och hoppades jag att detta skulle släppa men insåg sedan att jag vart tvungen att ta mig till sjukan och yngsta dottern ringde in äldsta dottern som chaufför till akuten.
Med i bilen var Jojo som i vanliga fall hade kastats sig i min famn och gossat och pratat men dottern sa åt henne att vara försiktig så hon gossade lite lätt där ifrån baksätet och skulle sedan hålla handen, hon lade sin tass i min hand och när kurvorna vart för skarpa så hon vart tvungen att ta ner tassen för balansen så flög tassen upp i min hand så fort kurvan var över, så rar.


När jag klev in på akuten i min nya gångstil för dagen vart jag direkt omhändertagen, lagd på en brits och snart med ett eget rum, dom fixade och trixade direkt och sedan skulle smärtan graderas, just då var jag på en sexa och svamlade vidare på att den ibland är på en nia och då vill jag dö, direkt jag sagt det var jag tvungen att förklara att det då gör så ont att jag visuellt bara vill dö och inte på riktigt, tänkte att annars står väl psykakuten strax bredvid sängen med en långärmad tröja.

 

Sedan gav dom mig smärtlindring i form av lite Ketogan (morfin) och då vart det skönt i kroppen och gjorde efter morfinet bara ont i magen.

Dottern som fick min mobil för att kunna höra av sig till de andra med vad som hände vart efter (jag tycker att man gör så, men det är jag det) passade på att fota en sak i undersökningsrummet (återkommer med bilden) men även mig när jag låg i morfinets smärtlindring.

Doktorn kom, och nu kan jag sällan säga farbror doktorn då de flesta läkare numera är yngre än mig, och en undersökning skulle göras, dottern skickades ut då läkaren skulle känna på tarmen för att utesluta att det var något med tarmarna trots att jag kände igen dessa symptom, men att få något inkört i rumpan då det känns som om tarmarna är på väg ut för att ta sig en titt utanför kroppen och då det är helt omöjligt att ens sitta på rumpan pga av smärtan är inte den bästa upplevelsen jag haft, men det är bara att pressa ihop käkarna och andas.
Doktorn kunde konstatera att det var något gynekologiskt som jag misstänkte då jag kände igen symtomen och berättade att en cysta kan snurra sig runt äggstocken och då är det bråttom om man är ung då äggstocken ofta dör men som jag som är äldre så är det inte lika bråttom trots att det behövs tittas till då det ofta ger inflammation, jag tackade för passningen att jag är gammal  och läkaren vart lite röd om kinderna och sa att gynekologiskt blir man gammal fort;)
Nu hade klockan blivit så pass att sjukhusets gynmottagning hade gått hem för dagen så en tur till Danderyds gynakut var ett måste och hon pratade om att transport skulle ordnas men jag tyckte att jag kund åka med dottern som kunde köra mig dit och så blev det då jag inte ville annat.
Men vi kom inte så långt, efter 500 m stannade dottern för att spilla i lite soppa och då bad jag henne vända då kallsvetten rann, jag var yr som om jag suttit i en centrifug under förmiddagen och smärtan gjorde att det svartnade för ögonen så vi åkte tillbaka till akuten och där fick jag mer morfin, dropp och medel mot illamåendet och fick ligga där en stund så att jag fick tillbaka lite färg i ansiktet då jag tappat den någonstans under den korta bilturen. Sedan beställdes ambulans och trots att jag tyckte det var lite väl uppschåsat med en sådan transport så hade jag nu inte längre möjlighet till fler deals utan bara vackert åka med.

Väl framme på Danderyd så mår jag väldigt illa igen och lilla dottern var framme med kameran.

En stund efter detta så kommer jag upp på fötter efter att ha fått lite verkande morfin och kan gå till toaletten, jag ser då i spegeln samma sak jag ser på kortet att jag är gul, framför allt ansiktet och förstår då de smärtor som kommit helt plötsligt i övre delen av magen.
Nu är goda råd dyra och jag bestämmer mig för att inte prata om smärtorna i övre buken och att jag numera är solbränd när någon frågar om det, ja jag kommer att ljuga eller rättare sagt undanhålla sanningen som jag skulle vilja kalla det.
Läkaren kommer och undrar om jag kan gå till undersökningsrummet, ja visst säger jag och en sköterska lägger sig i och säger att jag går an aningens krokigt, han undrar om jag kan sitta i rullstol men det går ju inte då jag inte kan sitta och talar om att jag kan gå men då ska jag köras i sängen in i undersökningsrummet och det tycker jag är aningens för mycket. Läkaren gör ingen notis om det men blir lite undrande hur han ska få med sig min fästman (droppställningen) och sängen, jag talar då om att jag kan dra den efter sängen, han är inte riktigt nöjd med det resultatet men ger sig som tur är, dottern säger åt honom då vi drar i väg på turne mot undersökningsrummet: Du har stålkvinnan med dig nu!
När jag och läkaren är på väg in genom dörrhålet med vårt ekipage så kommer sköterskor springande, doktorn måste tänka på sin rygg och kan inte dra i sängen själv, jag  kan helt plötsligt inte hålla droppställningen själv men vi är ett bra team jag och läkaren, han upplyser sköterskorna att hans rygg redan är paj och han visst klarar det själv, jag ligger i sängen och hejar på honom allt vad jag kan, droppställningen försöker en sköterska ta men här visar det sig ganska snabbt vem som har starkaste nypan och det var jag som tog hem den segern, jag och läkaren skakade av oss sköterskorna och gled så smidigt in i undersökningsrummet den sista biten och tog dörren med oss och kunde pusta ut då den var stängd bakom våra ryggar med sköterskorna på andra sidan.
Nu skulle vi då undersöka om det var så att min tes stämde att det var en cysta som var problemet och ja så var det ju, det var en cysta som spruckit där inne vid äggstocken och det låg en vätskesamling kvar längst äggstocken. Vad det hade varit för party där nere vet jag inte men en av äggstockarna hade lagt sig bakom livmodern och låg där och lurpassade, hur den helt plötsligt har hamnat där är det ingen som vet mer än den själv, läkaren såg väldigt förvånad ut över sitt fynd och sade att han ville lägga in mig på avdelning för observation, när han sagt det började min underläpp att darra och jag upplyste honom om att jag fick panik då han säger att jag ska stanna kvar och nu kom mina gamla yrkeskunskaper som dealer lämpligt nog fram och läkaren sa att vi kunde göra en deal, om jag stannade tills morfinet började gå ur min kropp och att jag inte behövde annat smärtstillande så skulle jag få åka hem om jag kom tillbaka om det vart värre och vart det värre då morfinet gick ur så då skulle jag stanna åtminstone över natten.
Stolt över min deal satt jag nu på mig ståldräkten och struttade runt lite så där så alla såg hur pigg och kry jag var.
Timmarna gick, chauffören kom som jag killat under hakan för att hjälpa oss hem och han fick sitta snällt på en stol och vänta och det gjorde han utan knot.

När maten och drycken tagit slut så ville jag verkligen hem. En sköterska skulle komma med påfyllning sa hon men jag tackade bestämt och förtvivlat nej för inte behövde jag något mera heller och hon som hade så mycket att göra behövde inte göra sig det besväret.

Tillslut släpptes jag ut i regnet och jag var vid gott mod, lycklig över att ha sluppit att läggas in, men snabbt i bilen märkte jag att jag inte var så kaxig, jag trodde jag skulle tuppa av där i bilen och illamåendet och kallsvetten kom som ett brev på posten.

Jag är inte så kaxig idag heller kan jag meddela, när det var dags att pudra näsan och göra stora A så var det bara att hålla i hatten och kämpa på där bland stjärnorna som syntes i mitt synfält och det tog musten ur mig och jag segnade ner på toagolvet för en liten vila.
Bara att ta fram middagsmat ur frysen en våning ner fick mig att se stjärnor och fick mig mot sängen och så har det fortsatt, tant får yrsel så fort hon är uppe och struttar och det irriterar något så vansinnigt då jag inte har/vill lust att spendera tid i sängen.
Men detta skulle ta upp till en vecka att läka så det är väl bara att stå ut, det som glädjer mig enormt är att sekunderna tickar fram emot ett tillfrisknande hela tiden och snart är detta glömt och jag struttar på som vanligt.

Just ja, bilden dottern fotade var så charmig, kolla.

Något annat sött var svärsonen som dottern hade kontakt med ofta sa innan vi riktigt visste vad det var: Kan Bettan ha kommit in i klimakteriet? Jag hörde dottern skratta innan jag fick veta vad han sagt och hon sade sedan: Nej, men det är något gynekologiskt iallfall!
Jag hoppas att det inte är så här att hamna i klimakteriet för då slutar jag längta dit på stört:)
Dottern berättade att hon tänkt skämta till det med mig då jag stod framåtlutad på britsen och vaggade fram och tillbaka och åmade mig med att säga: Tänk mamma om du är gravid utan att veta om det och ska föda nu! Glad att hon inte drog det skämtet just då;)
Tack Challan för all hjälp och sällskap igår!<3

Jag kan berätta att jag inte har någon fobi mot att ligga på sjukhus men jag tycker det är så tråkigt då jag legat inne så mycket i mitt liv och blir stressad av det, jag gör alltid numera deals att få åka hem eller få åka på dagpermissioner, jag är skicklig på det, rent av proffessionell.

Ja mer än så här var det inte så det är bara att simma lugnt ett tag.

Vi hörs!

2 reaktion på “En cysta sprack!

  1. Pingback: Rackarns Amalia vilka idéer! | coolbettan

  2. Pingback: ”Kul” Anna, ”kul”! | coolbettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *