Efter ”fotomodellandet” – Äntligen Latte

Satanigatan vad jag längtade efter en Latte i morse.
Men enligt föreskrifterna så var det bara klara vätskor som fick intas.
Inte ens fucking vatten med färskpressad citron i fick intas. Bara naturellt dyvatten från Erken. Redan här började jag kvälja.

Hjärtat körde mig till sjukhuset. Det stod i papperen att jag inte fick köra hem själv och att jag skulle ha någon hos mig resten av dagen då jag kunde vara påverkad av medicin.

Väl framme på sjukhuset så träffade jag underbara sjuksköterskan Göran.
Vilken man! Humorn på de rätta ställena.
Han började med frasen: -Har du hört andra berätta om den här undersökningen?
-Ja!
-Då har du hört hemska historier?
-Ja!
-Då ska jag tala om för dig att hälften är lögn och hälften är osanning!
Göran berättade vad de skulle göra och förklarade b.la.:
-När vi kommer ner i magsäcken så är den som en ihopskrynklad ICA-kasse då du inte ätit och druckit! Du vet hur det är att leta efter ett kvitto i en ihopskrynklad kasse, den behöver vecklas ut!
Här gjorde han med händerna så som vi alla tar en påse och ”skakar” ut den med en armrörelse.
– För att få ut ICA-kassen i magen så blåser vi in lite luft i magsäcken! Den här undersökningen är jobbig, den är otäck, men den går fort och är inte farlig.

Han sprayade halsen med bedövningsmedel smaksatt med Banan. Jag hatar banan! Det smakade skumbanan. Jag superhatar Skumbanan och här kom kväljning nr:2. saliven rann av den vedervärdiga smaken. Det såg ut som ett vattenfall ur min mun.
Sedan körde kameran ner och det gick lätt tycker jag. Men sedan kom reflexerna och jag spydde ett par gånger.
Göran han lugnade mig bra då jag spydde och vi andades lugnt så att inte fler reflexer skulle få mig att spy.
Jag blundade och gick in i mig själv och orkade inte titta på TV-skärmen trots Görans uppmuntran över att läkaren ville visa.
Det togs fyra prover, cellprover och magsårsbakterieprover.

Göran tog hand om mig så omtänksamt och berättade att jag kunde rapa och prutta mycket idag av den luft som trots allt blir kvar fast de sugit ut den.
Sedan var det dags att gå in till doktorn.
Jag fick veta att jag hade ett brock på magmunnen, att hela magsäcken var röd. Jag fick medicin utskrivet direkt.

Jag gick där ifrån och där i kafeterian satt Hjärtat och väntade!
Jag är fortfarande chockad över att han inte bara körde mig till sjukhuset och åkte där ifrån utan att han hade planerat att sitta och vänta tills allt var klart. Helt otroligt faktiskt! Men det kändes tryggare att veta att jag inte var ensam! Tack Hjärtat!

På väg till apoteket så rapade jag likt en grovarbetande karl med slapp magmun.
När jag satt i stolen och väntade på min tur kände jag hur tarmarna blåste upp sig likt en igelkott som blir rädd och bollar upp sig.
Här fick knipmusklerna bekänna färg! Tillslut kunde jag inte andas för att jag var tvungen att hålla igen där bak i rumpan. Det kändes som om pruttarna stod med en slägga och bankade innanför brunhålet.

Väl hemma så satte jag mig på toaletten. Hade jag haft ett Elefantläte där bak så lovar jag att jag hade signalerat till världens alla Elefanter. Det hade kommit simmandes i Östersjön på väg hit för att hjälpa mig till undsättning.
Nu har jag ju ingen liten fast rumpa. Utan min rumpa sluter tätt runt toalettsitsen.
När jag släppte knipövningen och slappnade av så lovar jag dig att jag aldrig hört så lååånga kraftiga brakskitar! I ett killgäng hade jag blivit kung under Tipsextra-sändningarna.
Men nu var det så att det kom så mycket luft i toastolen och runt sitsen så hängde min röv och hänglår så inte en gnutta luft kom utanför. Tillslut känner jag hur jag lyfte från toalettstolen och flyger upp i taket med en duns. Det fortsatta pruttandet håller mig uppe av jetstrålen med luft som trycks ut där bak.
Ja jäklariminlillalåda!

Tillslut hade det gått en timma och jag fick min kära Latte.
Det var som om den uppenbarades ifrån himlen!
Den smakade Himmelskt!

bild (29)

 

Nu hade jag ju trott att jag skulle vara dåsig av medicin hela dagen och att Hjärtat skulle behöva passa upp på mig. Komma med fruktsoppa på egenplockade smultron etc. etc.
Men jag fick ju ingen medicin ju. Lite besviken…. (läs: Mycket)
Hjärtat har kunnat åka här ifrån.
Jag hade ju gjort alla måndagssysslor redan igår…
Så istället så låter jag skinkorna klappa som kastanjetter hej vilt. Skrattar lika hjärtligt och slår mig för knät varje gång det kommer en lååång brakskit eller dunderrap och säger till hundarna: Den ni flickor, den måste ha varit rekordlång!!!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *