Eeehhh….God Morgon Älskling!

I morse, läs natt, så var jag tvungen att ta tag i mitt förfall.

Det var så illa att jag inte förstod varför jag fått så mycket hår i maten de senaste två dagarna. Tillslut insåg jag att det var mustaschen som växt sig så lång och det var den jag tuggade på.

Att jag ser dåligt är ingen direkt nyhet. Men jag trodde jag fått någon ögonsjukdom som kanske hette svarta långfläckar. Men det var bara mitt könshår till ögonbryn som växt sig till en ogenomkomlig skog.

Igår när Hjärtat kom till gyn akuten så var jag tvungen att andas in med näsan och hålla där efter jag varit på toa.
Det var bra belysning ovanför spegeln så jag skrek till då jag såg mig själv. För ur näsan så såg det ut som om jag stoppat upp en pensel med skaftet först i vardera näsborre och bara penselhåret stack fram ur näsborrarna. På grovheten såg det ut att vara hästtagel.
Det var bara att dra ett vråldjupt andetag genom näsan så penselborsten drogs in av vinddraget, puffa till håret och gå leendes ut i väntrummet.

Imorse/natt tog jag tag i mustaschen först. Handfatet fylldes snabbt med hår och jag såg inte så många vita fläckar av handfatets vita porslin.
Sedan hämtade jag sekatören från garaget så jag först kapade av allt som stack utanför jäms med näsborrarna.
Det lät verkligen som att klippa i en fjordings hästman.
Det var när jag tog den lilla saxen in i näsan och började skövla som jag förstod att jag inte var ensam uppe!
Innan jag visste ordet så ser jag en man torna upp sig bakom mig i min spegelbild. Jag som frös fast med saxen i min näsa då våra ögon möttes.
Fortfarande med saxen i näsan säger jag aningens täppt: Eeeehhh…. God Morgon Älskling!
Jag menar, prova själv med att prata med en sax och en hästman i näsborren!
Jag fick inget God Morgon tillbaka.
Men långsamt så gled hans blick från saxen i näsan till handfatet. Där vart han ståendes ett tag och glodde på hårtussarna. Han som riste till. Vet inte om han ryste av välbehag eller obehag, jag hade svårt att tolka det då jag inte hade full synskärpa utan fortfarande led av sjukdomen, svarta långfläckar.
Men Hjärtat hulkade lite tycktes mitt dövöra uppfatta då han vände på fotsulorna och gick sin väg till gästtoaletten för att slå en ”sjua” (kissa).

20130625-151039.jpg
Jag tackar trots allt min helige skapare att jag inte hunnit skövla könshåren ovanför ögonen. Då hade det sett ut som om jag håvat upp en halv skalle med dreads ur avloppet.

Jag lider fortfarande av svarta långfläcken då jag ej tagit tag i ögonbrynen. Men jag måste väl för att kunna se. För på affären gick jag rakt in i hyllan med sylt och marmelad.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *