Det vart för tyst!

Det vart för tyst när jag sicksackade tyget i båda ändar för att inte repas upp när jag skulle kasta in det i tvättmaskinen.

Jag knackade snabbt på dörren samtidigt som jag tryckte ner handtaget till dörren och klev in.

Jag höll på att smälla av och det kändes redan som om jag satt i en grantopp och dregglade.
Jag fann småfolket som tagit min handväska från kontoret som jag slarvat och inte ställt i garderoben.
I min handväska ligger det nikotintuggummi i två olika styrkor.
Det hade småfolket tagit. Tagit ett nikotintuggummi och dragit/brutit isär. Lagt upp det på en tallrik.
Småfolket satt med ryggen emot mig. När jag såg småfolkets mun där käkarna tuggade på och saliven rann flödigt från hela munnen förstod jag vad klockan var slagen. Småfolket hade stoppat en lite avbruten bit i munnen av ett nikotintuggummi!
Jag har aldrig grävt så ihärdigt i en mun. Aldrig låtit så allvarlig åt detta småfolk. Min stämma gjorde nog så att småfolket tillslut spottade ut tuggummit. Eftersom småfolket är förkyld med ständigt två strängar segt grön snor som rinner på överläppen var min hand just insmetad med snor och saliv.
Till min lättnad kunde jag se att det inte hunnit bli så många ”tugg” på detta tuggummit.

20140112-112023.jpg
Småfolket hade förberett för en tuggummifest och tryckt ut en massa tuggummin då denna karta var full.

20140112-112230.jpg
Jag hade hoppas på att småfolket skulle kräkas eller åtminstone må illa. Tyvärr hann det inte så långt med tuggandet.

Direkt i morse då det gjordes hyss tog jag ett snack och sa att gårdagen ju inte var rolig. Att småfolket kunde sköta sig bra idag så vi kan ha trevligt.
Småfolket sa: Tänke inte vala näll ida!

Det kan jag ju säga att det ”löftet” har hon hållit stenhårt på.

Jag är väl medveten om att det var mitt fel att min handväska stod på kontoret så att hon fick fatt på den. Men jag är inte gladare för det på småfolket. Nej jag är riktigt arg.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *