Det vände, från avlivning till…

För snart ett år sedan så var jag och äldsta dottern och handlade deras inflyttnings present, den klassiska barnen fått, alla basvaror till skafferi, kyl, frys, städ osv, jag kom ihåg att vi var mellan media- disken och pasta- hyllan, jag på språng förbi batteri- hyllan och dottern kom efter med vagnen. Dottern sa: Mamma jag har en sak att berätta!
Jag vet att dessa ord satte fart på mina tankar och från mitt lite förvirrade tillstånd så vart jag skärpt;)
Dottern stakade, la ut orden och jag kände och tänkte: Kom till skott!
Vad hon berättade?
Jo dom hade skaffat sig en vuxen hund som ingen ville ha och som bara hade ett par dagar kvar att leva, hon skulle dö för ingen ville ha henne mera!
Sådant upprör mig något vansinnigt, att avliva en frisk hund.
Ja ha svarade jag dottern och började fråga om ras, hur gammal osv.
Dottern hade trott jag skulle bli arg och det förstår jag än idag inte varför, men skit samma.
Samma dag fick jag träffa denna Jojo

20120623-073146.jpg
En hund som såg ledsen, deprimerad ut, såg ut som hon inte brydde sig om något. Hon hade ärr, sår och prickar länge runt nosen som inte ville läka och sedan fick dottern veta att hon haft en munkorg på sig som skavt hål på nosen. Hon hade flyttat mellan olika hem och blivit slagen med b.la kopplet. Hon kom till Sverige från Irland som adoptionshund som valp.
Jag ska erkänna att jag tänkte: Hjälp, typ en mördarhund!
Ett par dagar senare och gick på en promenad på stan, passerade kiosken och tog var sin glass.

20120623-073449.jpg
Jag var hundvakt några gånger innan vi lärde känna varandra ordentligt och tillslut vart jag inte så spak då hon någon gång skällde.

20120623-074135.jpg
Jag har haft henne här men avskiljt från våra hundar då hon inte gillar tikar och småhundar och ena av våran hund inte vill ha in någon mer i flocken. Då har vi chillat tillsammans, jag med någon aktivitet, Jojo utan aktivitet

20120623-075458.jpg

20120623-075704.jpg
Vi har gråtit tillsammans, eller jag har storbölat i hennes päls så hon blivit blöt av tårar och snor då älskade Amri dog

20120623-075957.jpg
Denna hund ger människor sådan kärlek att jag kan till och med känna hur hon sänder ut det till mig, jag har aldrig upplevt detta tidigare och det är en fantastisk känsla att få ta emot denna kärlek, men jag sänder till henne också så hon får tillbaka. Kan låta luddigt det där med att sända men det är få djur och människor som kan det.
Jojo går på dagis och tycker det är kul att gå dit, men inte när jag ska lämna. För så där en 10 dagar sedan skulle vi gå så där en 600m till dagis, efter att jag rastat henne i parken drog hon i en tvärnit, det gick inte att dra igång henne, jag provade med att ställa mig bakom henne och putta igång henne men hon var fastklistrad i asfalten, så det var bara att lyfta upp denna 19 kilos vovve i famnen och börja gå mot dagis, jag testade att släppa ner henne tre gånger med hopp om att hon skulle gå men icke så nicke, buren skulle hon bli. Ju närmare dagis vi kom ju mer gossade hon och pratade i hopp om att slippa tror jag. Väl framme satte hon sig utanför dörren till dagiset och tittade på mig med bedjande ögon, annars så struttar hon gladeligen direkt in.
Förra veckan så hade jag dotterns bil då jag hämtade för färd till dagis men vi kommer alltid för sent och behöver flextid för rastningen innan tar tid.
Hon ska gossa i massor under den korta promenaden i parken.
Jag vet när det kommer för då börjar hon gå bredvid mig och titta så här

20120623-084856.jpg
Sedan sätter hon sig ner och lyfter upp huvudet och jag ska då böja mig ner och ge henne massor av pussar på kinden och hon trycker sig mot mig och pratar och pratar, efter detta kan vi gå en bit igen innan det är dags igen:)

20120623-085140.jpg
Hon nosar och står still och maskar för att inte behöva gå till dagis. Vi går kanske 700 m och det tar 20-30 min.
Men hon gör inte så här med någon annan utan bara med mig.

Det jag egentligen ville komma till från start vara att Jojo var uträknad, redan död i andra människors ögon då tid för avlivning var beställt men av en slump så vände det och idag är hon en glad kärleksfull hund med energi, dock ibland vaktande och det ska vi alla respektera då det bara är vakthundsraser i henne och det är det hon är avlad till. Jag behöver inte vara rädd när jag går med henne på kvällen för hon inger respekt och skulle hon skälla vilket hon sällan gör men då skulle förbipasserande skita i brallan;) Fast dom vet ju inte att detta är en hund som i grunden bara är kärleksfull:)
Det går inte att bedöma varken människa eller djur efter utseendet, det är som jag, jag ser vrålsur ut då jag inte ler eller skrattar men jag är sällan sur.
Jojo har det bra idag, hon blir bra omhändertagen med en matte som inte tvekar att säga ifrån trots att hon ibland låter som en best, hon får kärlek och omtanke och jag är säker på att hon njuter av sitt liv idag för fulla muggar.
Jojo fick en möjlighet till liv och hon tog den och älskar oss alla gränslöst som finns runt henne och visar det till oss i överflöd:)
Hon vågade börja lita på oss människor som är runt om henne idag, fantastiskt att hon orkade trotsa sin rädsla och vågade bli lycklig!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *