Det brast

Jag lyckades tränga bort det när jag var med Alvar och Angelica även om det vid flera tillfällen var på väg att skita sig. Varför jag talade om för Angelica att det höll på att brista och belasta henne med detta  fattar jag inte varför jag gjorde, kanske ett hjärnsläpp.

Jag lyckades tränga bort det på Norrköp.

Jag lyckades hålla masken då jag kom hem.

Jag lyckades även hålla mig då jag FaceTime med Enya trots att dessa småkottar triggar igång så det känns svårt.

Jag klarar nästan att skriva detta…

Jag pustade ut då Janne som jobbar hemifrån hade fullt upp och frågade inget. 

Jag tänkte, det här går ju bra! Jag kan pysa ur lite i natt i min badhandduk så känns det lite bättre och blir lättare att bära.

Efter plåtslagarebesök, något Skypsamtal, telefonsamtal mm. kom Janne och frågade efter ett par timmar. Då brast det. Inga örfilar från insidan hjälpte att hålla masken.

Så istället för att njuta dessa sista bedövande timmar så fejlar jag bort det och desutom belastar även Janne, fuck.

Snart ska jag åka med Kakan och Smilla hem till Angelica. Efter det på bio med Jenny. Bara harkla sig, räta på ryggen och vara som vanligt på utsidan. Jag ska bara torka upp först.

  

Jag måste bli mycket mycket bättre på att inte fejla på det här sättet.

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *