Den Studerande (förlorade) sonen!

För två veckor sedan började studentlivet för Philip.
Jag vinkade av skolgossen och försökte skicka med en frukt.
Senare under dagen kom ett sms:

20130904-194215.jpg
Dagen efter försökte jag ringa och fick inget svar. Batteriet var förmodligen dött. Kvällen kom och ingen Philip dök upp. Nu berättade jag detta för Hjärtat som gick igång på alla oros-cylindrar.
På onsdagskvällen tror jag det var så var jag tvungen att ta på mig sherlock holmes- kostymen. Jag är en fena att leta efter ”försvunna” rymmande ungdomar faktiskt. Många soc-förvaltningar har undrar hur i hela friden jag bär mig åt.
Jag tittade på samma papper som den uppjagade Hjärtat och Angelica som hakat på. De hade ju hört talas om vedervärdiga nollningar. Stundtals var Hjärtat sjuk av oro, andra gånger arg som ett bi på Philip. Han åkte verkligen Bergodalbana. Rart och omtänksamt i och för sig.
Jag fann en pusselbit, sedan en till på den pusselbiten, ytterligare en till på den andra. Ringde ett par samtal och utgav mig för att vara den oroliga hönsmamman.
Tillslut fick jag kontakt. Philip hade inga planer på att komma hem. Han levde livet, men med en mobil som var utan batteri.

Någon gång kom han hem och tankade kläder snabbt under lördagen och drog iväg igen.

Söndagen kom och han kom hem för att ge sig iväg på nytt på måndagsmorgonen.
Där strax innan 06 då jag körde honom till busstationen så kramade han om mig och sa: Ha en bra vecka Mamma!
Då ville jag gråta!
En till hel vecka utan Philip!
Det känns så tomt utan honom! Vi har ju typ varit tillsammans hela hans liv. Bara ett par avbrott då han försökte sig på en karriär att gå på dagis. Den karriären slogs i spillror efter 30min då han ryckte mig i handen och sa: Vi går hem nu mamma! Dricker Hoppahoppa (nyponsoppa) och tittar på Pippi Lupplupp ( Pippi Långstrump)! Efter det tog sig aldrig karriären som förskolebarn.
Vi testade karriären som daghemsbarn efter några hemmavarande år. Men det var en brokig karriär som slutade tvärt då han hittade hem själv.

Igår fick jag en stor Överraskning!
Jag hörde skjutdörren i trappen. Denna gång var det inte husets spöke som försökte spela mig ett spratt. Det var Philip som kom hem!
Ja rackarns vad jag blev glad! Så glad att jag bjöd honom på en av mina strutar jag fått av Anna. Jag pulade i tresmak i struten. Lät honom smaka på ett av mina få fantastiska barndomsminnen.

20130904-202042.jpg
Jag hade under eftermiddagen känt sådan saknad och tänkt ringa honom under kvällen. Så jag hade verkligen tur som fick honom live istället!!
Kvällen natten vart sen. Jag masserade Philips rygg då han hade ont och lyssnade på allt han berättade.

20130904-220021.jpg

Philip!
Jag saknar dig verkligen!
Saknar din omtanke du visat mig varje dag!
Saknar när du ger mig uppmuntran titt som tätt!
Saknar att du finns där och bara kan rycka in och hjälpa mig!
Om du visste hur många gånger jag varit på väg till ditt rum för att säga God Natt eller tala om att maten är klar!
Om du visste hur mycket jag måste använda (avskyvärda) Google när jag undrar över något och jag finner ditt rum tomt!
Jag saknar dina dagliga kramar!
Jag saknar till och med dina tillrättavisningar när du tycker jag inte tar det lugnt!
Jag saknar min största supporter i min kamp att träna och gå ner i vikt!
Men om du visste var hela jag fylls av lyckorus då jag ser så glad du är!
Om du visste vad roligt jag tycker det är att lyssna på allt du har att berätta!
Om du visste hur ljuv musik det är för öronen att höra allt du har att prata om!
Om du visste hur härligt och spännande det är att höra dina planer om framtiden!
Men trots att jag saknar dig så mycket för mina egna behov så är glädjen större att se dig nu trots att vi inte ses varje dag!
Undrar allvarligt om jag sett dig så tillfreds och glad tidigare!
Jag Älskar Dig så mycket Philip!<3 Puss och Kram Mamma Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *