coolbettan mitt i ett slagsmål, åkte på smörj!

Låt mig berätta detta på mitt sätt för dig. Jag lovar att jag SER allvaret i det hela!

Förfesten här hemma flöt på bra och jag var lite av en curlingmamma så ungdomarna fick skjuts upp till stället det skulle fortsätta kvällen på. Markus Krunegård drog av några låtar.
Många ungdomar var dom och då jag hade herrfrämande dagen till ära så fick jag hjälp att förflytta ungdomarna.

Väl hemma så började jag röja efter förfesten, mitt herrfrämande kroknade och somnade.
Lilla Jojo var på mitt kontor då hon slapp vara ensam hemma och då hon inte går ihop med de andra hundarna. Jag tog sedan en goss-stund med henne innan jag körde henne hem då jag ansåg att hon bara skulle behöva vara ensam mer än en timma.

Väl hemma lade jag mig för att sova. Efter en halvtimma ringde telefonen: Mamma! Kan du komma dirr!
Jag kastade på mig kläder och det gjorde även mitt sovsällskap och vi åkte snabbt iväg för att plocka upp ungdomarna.
Jag åkte en annan väg och fick stanna bilen då två killar låg och slogs på gatan. Jag gick ut och rev i åt dom och dom slutade strax efter att slåss.
Skyndade mig vidare till detta uteställe då jag av samtalet kände att något hänt.
När jag kom fram så var hjärtat redan där och höll på att få in ett par ungdomar i bilen. Det hade varit tre killar okända för oss alla som öppnat bildörren och skulle hoppa med. Det vart vänligt men bestämt avvisade från det förslaget.
Där fick en av tjejerna en bildörr i huvudet då en av killarna slog igen dörren.
Jag inväntade fler ungdomar och trodde ena sonen åkt med hjärtat men ser sedan honom stå och prata med dessa killar. Jag går fram och strax efter får sonen ett knytnäve i ansikten och ena killen flyger sedan på honom. Jag hoppar in och försöker få isär dom, skriker som värsta galningen allt vad jag har. Hade sett poliser gå igenom en bil i närheten och tänkte: Om jag skriker allt vad jag har så får jag hjälp. Ena svärsonen försöker också få den där killen att sluta slå. Jag får en tjotoblängare av en av de tre killarna som nu alla hoppat på sonen. Jag sliter och drar för att få isär dom men det är stumt som busen, som segt tuggummi med magnetfunktion. Helt plötsligt får jag en spark i höften och som halkar till. men jag trycker mig emellan allt vad jag kan medan jag skriker för full hals som ett bauta-BB med 300 skrikande späbarn. Tillslut är det flera som hoppar in och slåss en kort sekund innan Polisen kommer springandes med sina batonger och får slå för att få isär dessa ungdomar. Yngsta sonen har kommit fram och beslutat sig för att lyfta bort sin ena syster som också står och skriker och i samma veva kommer ytterligare en polis och puttar isär dom då han inte har en aning om att de inte är med i slagsmålet. Jag förstår hans handling och att dottern blir upprörd. Tillslut står jag med upprörda ungdomar och försöker få dom att lugna ner sina känslor. Försöker få en efter en till bilarna. Jag ryter i åt ungarna som är helt inne i sina egna upplevelser och inte kan ta in något från någon annan.
Vi blir förhörda.
Killarna som för oss är okända försvinner lika snabbt som min lön gjorde på lönekontot, dvs. direkt det kom in så gick det ut.
Hjärtat har jag ringt dit då jag kände att jag inte ville vara ensam mitt i allt detta.
En polis uppmanar mig att åka till sjukhus, ta sonen och svärsonen med. Polisen säger till hjärtat: coolbettan behöver omvårdnad och tas om hand och även uppsöka sjukhus.

Så fram på morgonkvisten haltar vi in på akuten, någon blödandes, jag illamående.

Vi får vård snabbt.
Skador fotas och dokumenteras.
Mig vill dom behålla för observation då jag inte klarade testerna galant och för att göra en hjärnröntgen om några timmar. Jag ber på mina bara knän att få åka hem dessa timmar. Jag vill inget hellre än att vara en hönsmamma och fånga in mina ungar under vingarna och skydda dom från allt ont.

När jag ska ta mig där ifrån så har jag svårt att gå. I och med denna spark så tror jag att jag drog på mig en stäckning i hela benet och ryggen. Huvudet dunkar och jag vill spy.
De andra har det inte heller så lätt.

Idag känns det som om någon kört upp en virknål i min röv, tagit tag om äggstocken och dragit ner den till knäskålen. Underbenet känns som det dinglar i en mycket skör tråd. Ryggen känns som en spiralpolkagrisklubba. Huvudet dunkar som värsta baslådan och nacken känns som en ny nackad höna. Min högerarm har träningsverk efter att ha dragit och slitit för att få isär en massa slagskämpar. Handleden känns som en krispig gren, fingerlederna som plockepinn-pinnar som just spelats av mig då jag förlorat= avbrutna.

Det är mycket som skrämmer mig i denna händelse. Dels den killen som tittar mig i ögonen innan han slår sin knytnäve i min skalle, han borde ju ha sett att jag är en gammal kärring. Det skrämmer mig att mina barn då och då går ut och roar sig och kan stöta på fler av samma kaliber.
Det skrämmer mig att jag missat en del i uppfostran av baren, just det att bara låta det vara och släppa det även om något är fel enligt lagens mening. Inte vara så hård på vad som är rätt och vad som är fel.

Jag vet att jag trots allt kommer att ha en oro för barnen då de går ut i framtiden, en större oro att något ska hända än vad jag har haft förut

Jag är trots allt tacksam för att vi sitter här och att det endast känns som jag åkt ett par gånger i mangeln och sedan fastnat i elvispen några varv. Det hade kunnat gå mycket värre. Det hade kunnat gå mycket illa.
Jag är också tacksam för att den yngre av döttrarna missade det hela.

Ikväll, snart är det släktkalas för Philip. Nu ska mat lagas och mungiporna ska upp med hjälp av en domkraft.
Angelica undrade om det kommer att stå om det i lokaltidningen, jag sa rubriken: 44-åring i slagsmål utanför utestället!

Idag vill jag ge dig en varm kärleksfull Kram
coolbettan

4 reaktion på “coolbettan mitt i ett slagsmål, åkte på smörj!

  1. Herregud! Du har verkligen action i ditt liv! Usch….vart är vi på väg liksom?!
    Ibland är jag glad att jag tillbringar halva året bland mestadels 80+-are….här i san Augustin….dom är inte speciellt benägna att mucka….om man säger så.

    Usch….sänder varma kramar till dig!

  2. Ojojoj….jadu, vissa ungdomar har inte den där spärren utan slår bara för slåendes skull 🙁
    Och där alkoholen går in går vettet ut.
    Men jag förstår inte VARFÖR ska det alltid slåss nu för tiden, och fortsätta sparka, slå, hoppa på fast personen dom attackerat ligger ner ?
    VARFÖR är dom oftast 10 på 1 ??
    När jag var ung en gång i tiden, blev några arga på varandra spå kunde den ena få en käftsmäll och ligga ner, strax efter skaka dom hand, sa förlåt så var det över.

    Du har inte missat något i uppfostran, på att släppa och bara gå oavsett vad.
    Jag gör den uppfostran med MEN ibland glömmer barnen om dom blir väldigt arga, ibland vill dom verkligen försvara sig eller någon kompis. Oavsett dom vet det är fel.
    Och man kommer aldrig ifrån att det finns ungdomar som enbart är ute efter att mucka och väntar på första, bästa signal för att slå.

    Ta hand om er alla nu !!!!

    Varma kramar Marie <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *