Charlotta, Angelica & Mikael kolla!!! Tarja!

Charlotta, Angelica & Mikael läs nedan. Er barnflicka Tarja hade skrivit ett mail till mig!

Till dig som läser här inne (inklusive dig Tarja) så sitter jag med tårfyllda ögon och ståpäls på armarna.
Jag satte mig av en slump och raderade mail som kommit in på blogg-mailen och se Tarjas mail.
Helt otroligt!!
Tarja var en ung tjej som kom över från Finland och var barnflicka till Charlotta, Angelica och Mikael. Philip var inte född.
Mikael var liten och det var Tarja som lärde Mikael att gå.
Tarja skrämde livet ur mig då hon för första gången var ute och gick med barnen. Vid övergångsstället så gick hon bara rakt ut. Så var det inte i Sverige då. Nu är det så att bilarna måste stanna. Då var det så i Finland.
Tarja fyllde år när hon var hos oss. Hon önskade sig en sköldpadda och en sådan fick hon. Jag tyckte inte Kekkonen var så söt som Tarja tyckte. Jag tyckte han var så stor. Det var ju inte en pytte liten sköldpadda som inhandlades.
Barnen älskade Tarja och jag likaså. Jag grät floder när Tarja skulle åka hem och studera. Tarja var ovärderlig denna sommar då det jobbades natt och dag över säsongen. Jag var med barnen på morgonen och gjorde dem klara. Om jag minns rätt så började Tarja 08 och jobbade till 17 då jag kom och gjorde middag. Tarja åt med oss. När jag lagt barnen så återvände jag till jobbet. Ibland hjälpte Tarja till och jobbade på kvällarna också. Om jag minns rätt var hennes ordinarie arbetsdagar mån-fred, men ibland jobbade Tarja extra på helgerna. Jag vet att jag tvättade Tarjas kläder i början.
Så var det att vara barnflicka här. Fast nu vet jag ju inte om Tarja har samma uppfattning:)

Minns du Tarja då det beställts sand till sandlådan och lastbilen backade upp och släppte av sanden? Jag minns att du höll Mikael i handen och jag Angelica. Barnen var förväntansfulla. Sanden kom i sandlådan och snabbt försvann hela sandlådan. Jag minns barnens min när sandlådan försvann och det enda som var var ett berg av sand.
Sanden hade räckt till minst 10 sandlådor utan att överdriva.
Tur att grannen höll på att bygga ett nytt hus och behövde sand. Vad vi kärrade skottkärra efter skottkärra av sand till hans tomt.
Grannen Anders och Carolin bor kvar. Huset du var barnflicka i är rivet sedan ett par tre år. Där är det numera bostadsrätter. Angelica hade den sängramen i mässing som du hade i ditt rum när hon blev äldre. Den hade hon och hennes make till för ett år sedan. Nu står den här i garaget. Jag minns det blommiga sängöverkastet jag sydde till din säng tills du skulle komma i aprikos färg.
Jag brukar tänka på när vi var över till Finland på ert bröllop. Jag som var stor om magen då och väntade Philip.
Tänk att snart blir ”2åringen och 4åringen” mammor:) ”2åringen” om drygt en månad. Barnafödandet går ner i åldrarna;)
Fantastiskt att höra av dig! Vi pratar om dig då och då. Du finns i mina tankar då och då.
Det blev ingen mer barnflicka till barnen. Det fanns ingen insåg jag som skulle kunna göra jobbet så bra som du gjorde. Ingen som skulle tycka om barnen som du gjorde. Jag tror att Mikael låg dig extra varmt om hjärtat:)
Du skulle se Mikael idag. En stilig man som gör en raketkarriär. Har Champagne som hobby. Kanske fick han intresset när ni gick genom parken under trädet och lossades hälla fanta eller annan dricka i glas och dricka, minns du?
Klart du vågar kommentera här inne. Många kommenterar på FB men då kan ju så få läsa.

Till Charlotta, Angelica och Mikael här är mejlet från Tarja så ni verkligen tror att jag hört av henne.
(Hoppas du inte misstycker Tarja att jag publicerar det, men jag vart så glad och vill överraska barnen. Jag vet att barnen kommer att glatt höra av sig då de läst detta!)

Hej Elisabeth!

Jag hittade din blogg och tänkte skriva lite fast det är mycket svårt. Jag har glömt bort svenskan; har pratat lite då och då men inte alls skrivit något sedan 1992. Jag hoppas att du förstår i alla fall.

Kommer du ihåg mig: Tarja som jobbade hos er som barnflicka? Jag fyller 40 nästa månad och kanske därför har tänkt på allt som har hänt i mitt liv. Jag var mycket glad när jag hittade din blogg. Ni verkar ha det så bra. Barnen är stora och så duktiga. I mina tankar är dom permanent 4-, 2- och 1-åriga. Philip föddes senare och även han tar studenten nu! Du har säkert gjort ett bra jobb.

Jag har tre barn och har fortfarande en hel del att göra innan dom fluger ur boet. Meeri är 17, Iiro 16 och Reetta 13 år gammal. Vi bor i Luvia, som är en liten by mellan Raumo och Björneborg. Barnen går i skolan och vi föräldrar gör det också. Vi båda arbetar som lärare. På fritiden bygger vi huset – eller Riku bygger. Jag är chef på byggplatsen 🙂

Jag kommer att fortsätta att följa din blogg. Kanske vågar jag kommentera någon gång.

Glad sommar för hela familjen!

Jag måste säga att du skriver riktigt bra svenska för att inte ha använt det speciellt mycket!:)
Så roligt att du är en av de finska läsare jag har. Det är coolt!
Nu väntar jag spänt på att höra av barnen:)
Många Kramar till Dig Tarja!!<3

Nu måste jag göra pannkaka. Ville bara visa detta!

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *