Blivit galen?

Jag har fått några som andra kanske skulle kalla bisarra tankar eller tankar som jag inte ska ödsla tid på.

Det är tankar som uppkommit i min sorg, låt mig beskriva.
Jag skulle behövt sedan några dagar byta lakan i sängen, det hade jag i tanken att det skulle göras innan vovven dog.

20120206-040525.jpg
Men nu låg hon ju bredvid mig varje natt på innersta platsen sedan hon kom hem från sjukhuset första gången, men sista natten ville hon ligga ytterst bredvid huvudkudden där hon brukade ligga då hon ibland fick komma upp i sängen och nu tar det emot att byta och tvätta sängkläderna där hennes doft finns och jag känner mig grym/kall mot henne om jag gör det, som om hon inte skulle ha betytt något fast hon gjorde det så mycket.
Sedan vart det inte bättre att hennes bästa kompis börjat ligga där efter att hon dog och ligger och luktar och luktar och smackar då hon känner doften.

20120206-040815.jpg
Sedan på promenaden så gick jag och funderade på vem av hundarna som står som näst  på tur att dö efter Amri, är det Irma, Alma eller dödspolaren ( lite galguttryck i detta sammanhang men dom var det) Älva?

Jag tycker också det är skitjobbigt att ge hundarna mat, tar ofta fram fyra skålar och får ställa in en igen.
Ska dom få något extra som tex då jag inte orkade hela min kesomacka så delade jag den i fyra men behövde ju bara tre.
När jag ska ta fram kvällsbenet efter att ha kommit på att det ska dom ha (Amri påminde alltid mig om klockan vart för mycket) så tar jag fram fyra men behöver ju bara tre.

Varje natt tror jag mig höra henne, hör hennes speciella knorrande och häver överkroppen över sängkanten för att lyfta upp henne. Jag bäddar om henne som alltid flera gånger på natten, slänger på lite täcke på den plats hon brukar ligga och när jag sedan ska stryka henne över ryggen så märker jag att hon inte finns där.

Tur i oturen så har jag ju ritat mig ur ett par sorger som inträffade samtidigt och ett par tre galna händelser och det vart mitt sätt att bearbeta allt de galna som hände på ett par veckor. Tog nu fram teckningarna eftersom jag kände att mina tankar kanske inte var ”normala”, eftersom jag då ritade mina känslor jag hade för ögonblicket så kunde jag nu raskt konstatera att jag följer sorgens mönster och har vettet i behåll även denna gång.

20120206-044946.jpg
Jag har haft en tanke, länge att göra något av några av de drygt 600 teckningar som finns, göra en sorgbok som kan vara till hjälp för andra, det finns så mycket ”förbjudna” tankar i sorg, ”galna” känslor och ett mönster i sorgens skeende. Men har inte riktigt kunskapen och drivet att genomföra att få till en bok och inte dom rätta kontakterna heller så det skulle underlätta till att bli en bok, behöver någon sim driver mig framåt i just denna fråga, en BT, ”boktränare”.
Men jag är övertygad att boken skulle hjälpa många, se vad dom nu är i sorgen, se att det kommer en ljusning av något slag etc. Det behöver ju inte bara vara ett dödsfall som gör en sorg det kan ju t.ex vara ett sprucket förhållande, ett förlorat jobb mm. sorgens steg är ändå lika men kan variera i densitet.

Vi hörs!

3 reaktion på “Blivit galen?

  1. Jag tycker det låter som en bra ide med en bok. Apropå knasiga tankar så har jag gruvat mig för att min äldsta hunds bortgång sen hon var sex år. Hon fyllde nio år i höstas. Bara för att jag är så rädd att förlora henne…

    • Skönt att höra att jag inte är ensam Veronica.
      Du och jag kanske måste lära oss att vara här och nu med våra djur så vi inte lägger så mycket energi på ledsamma saker?;)

      • Jo många gånger har jag slagit bort tanken :). Jag har haft flera hundar och känt olika sorg för alla. Men jag och hon har en speciell kontakt. Vi kan varandra utan och innan :). Hon är golden/labrador.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *