Blir nu pillertrillare

igår eftermiddag fick jag två feta kortisonsprutor i röva (dalmål för rumpa). Det var påfrestande innan då jag är vansinnigt spruträdd. Inte för sticket, inte för eventuell smärta, utan det känns väldigt väldigt obehagligt att något ska sprutas in i min kropp. Nu är jag ju inte rädd för allt som sprutas in i min kropp om du fattar vad jag menar;) Att ta prover och annat går hur bra som helst och alla akupunkturnålar. Akupungturnålarna älskar jag ju, jag går ju igång på prasslet av papperet runt nålarna när Tova kör igång. Tycker prasslet låter mysigt och lugnande.

Jag hoppas jag kan hålla mig på mattan och inte göra något brott som dömmer mig till avlivning genom en giftspruta. Jag tror det är just den tanken som får mig att inte döda någon;)

Jag fick inte bara två feta sprutor i röva utan även ett recept på piller. Om jag nu är spruträdd så är det ingenting mot vad jag är mot piller. Jag är fullständigt livrädd och är helt övertygad om att jag kommer att dö strax efter jag tagit ett piller. Värk är jag inte rädd för och tycker att jag inte behöver ta det för den anledningen. Inflammation i kroppsdelar kan jag väl göra något hopkok från trädgårdens skafferi. Änglatrumpet, guldregn och åkerfräken har jag hört ska vara en kanonblandning. Vad ska jag äta piller för?

Naprapaten och min läkare är inte riktigt överens om saken med mig. Förra gångens besök till läkaren så sa han att jag skulle äta piller. Han glömde skriva ut då vi började prata om D-vitamin. Jag sa inget.;)                    Nu ville Naprapat Tova att jag skulle ta upp saken vid detta läkarbesök. Jag lovade och tog därför upp det. Jag hade inte kunnat gå till Tova nästa vecka och dra en lögn om pillerna, det ligger inte i min natur. Jag talade om för läkaren mitt motstånd (åter igen) till piller. Denna gång skrattade han gott åt mina argument, säkert för att han hört dom så många gånger. Han var smart, han gav mig en kur på två veckor, det har jag gått med på förut. Han ville slå hårt på inflammationen och förklarade att han och Naprapaten bara vill hjälpas åt att försöka göra livet för mig lite outhärdligt. Fast jag har faktiskt INTE klagat, ändå snällt av honom att säga så. Läkaren hälsade till Hjärtat och hyllade honom för den påtvingade ledigheten på två år. Det var en mycket klok och omtänksam man tyckte han.

Piller vart uthämtade och jag fick en chock, 98st!? Hum, en gång om dagen i 14dagar och sedan vid behov. Vad då för behov? Dessutom (nu är jag lite upprörd) kan jag hämta 98st till!!!

  
Så nu är jag en pillertrillare, en livrädd en att bli tablettmissbrukare. Jag som just lärt mig och acceptera att ta medicin vid migrän jag haft sedan tonåren.

Är det redan kört kanske? Står jag mot stupens kant mot ett beroende tror du?

Jag gillar INTE det här speciellt mycket.

Vi hörs!

2 reaktion på “Blir nu pillertrillare

  1. Du är helt klart INTE på väg mot ett beroende. Lyssna nu på Tova och läkaren, de vet vad de pratar om. Ibland behöver man verkligen medicin för att få bukt med problemen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *