Beröm beröm! PT is the shit!

Efter att ha chockat blomkålen i rumpan var jag direkt tvungen att ringa min PT.
Nu tryckte han på upptaget men ringde sedan upp mig som tur var!
Jag ville bara tacka den där marinkårssoldaten som jag brukar kalla min PT.
Tacka honom för hur han sliter med att träna min kropp! Tacka för minst hans tålamod och list när han tränar mig för det är ingen lek att peppa en medelålders kärring med både hängröv och gäddhäng, plus allt annat daller;)
Men nu är det ju inte mitt utseende vi har tränat upp, utan muskler så min kropp har förutsättningar för att orka bära upp mig så jag inte sliter så på kroppen och har så ont.
Hur jag kom på att tacka honom just nu?
Jo jag var till min behandlare, han som upptäckte att jag näst intill var utan muskler för drygt ett år sedan. Han som undrade på vilket sätt jag tagit mig till mottagningen? För inte kunde det vara för egen maskin?;)
Idag så såg han att min hållning var så mycket bättre! Kroppen var i bättre form, skelettmässigt, musklerna lika så, de var inte så spända och hårda som det brukar.
Jag fick så mycket beröm och han var uppriktigt glad!
Tänk vad mycket som har hänt sedan midsommarveckan! Det har gått ganska fort ändå!
Jag ville ju att det skulle gå på en vecka det där att träna upp de små muskelgrupperna:)
Att träna upp de stora tog ju ett år!!!
Jag är ju inte klar än, men jag är tammetusan en bra bit på väg!!! Yes!
Det är PT:ns förtjänst!!! Tack PT! Jag älskar dig!!!

20120809-115202.jpg
(på fotot är det Angelica som var med på utomhusträningen med PT)

Sedan måste jag väl ge PT ett tack till!
Jag vill ju ner i vikt för att må bra. Jag cyklade, gick stavgång och sådana aktiviteter som förbränner. PT sa tillslut STOP!
Skulle jag bygga kroppen så skulle jag inte hålla på som jag gjorde, bort med det. Sur var jag kan jag meddela;)
Jag skulle också äta mer än vad jag redan gjorde, jag som äter för mycket ändå, för att bygga muskler.
Med maten var jag inte så svårflörtad;)
Och köpte konceptet lättvindigt att vänta med att köra en viktnedgång:)
Så det där att väga mig slutade jag med. Var helt övertygad om att jag skulle gå upp massor i vikt av all mat.
Imorse tog jag mod till mig att se hur många kilon jag ökat.
PT! DU is the shit! Jag hade gått ned 2kg till!!!

Nu till chockvågorna av senan.
Innan vi körde igång fick jag veta att det inte skulle vara så angenämt.
Det var helt rätt!
Knäskålen kändes som den skulle explodera, framsida lår strimlas som en biffstroganoff och äggstockarna hade raveparty och försökte slita sig loss.
Men jag överlevde och nu hoppas jag att det kan bli bra efter några behandlingar.
Jag sa: Nu hoppas jag att det blir bra så jag kan hjula igen!
Han harklade sig skrattade lite och sa: Hjula?
Då slog det mig att han kanske inte ser mig, medelålders kärring, som en som hjular hemma på gräsmattan;)

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *