Barnfetma= Barnmisshandel

Sedan mina barn var små så har antalet feta barn jag kan se ökat.
Visst vet jag att vissa barn bär på någon ämnessjukdom eller liknande, men det är ju långt ifrån alla.

När jag ser ett barn i affären som har barnfetma gå med sin mamma eller pappa så blir jag illa till mods då jag ser innehållet i varukorgen/vagnen. Ja jag mår rent utav illa.
Det slår aldrig fel att den innehåller b.la. vitt bröd, en Skogaholmslimpa, flingor med socker eller choklad på, sötad fruktyoghurt, läsk, färdigrätter att köra i mikron, kakor, bullar, sylt, marmelad, saft, godis, glass, pannkakor, nuddlar, grädde mm.
Ofta ser jag dem vid plockgodiset som jag ska passera på väg till kassan. Ivrigt plockar barnet godis en tisdag eller onsdag.

Just en liten kille har satt sig på min näthinna. Han var runt 5år. Han var så fet att han hade ingen hals, utan det såg ut som huvudet satt direkt på axlarna. Huvudet var så runt att det såg ut som det skulle explodera vilken sekund som helst. Han plockade smågodis och mamman gick före till kassan. Som de flesta barn så ville han vara nära sin förälder och försökte därför springa efter henne. Men han kunde inte springa med benen framåt, dvs. så att knäna pekade framåt. Nej han fick springa med benen ut efter sidan, fötterna pekade nästan rakt ut efter sidorna, armarna pekade dom också ut efter sidorna. När han gjorde de tappra försöket att springa så sattes hela kroppen i gungning, magen hoppade upp och ner, fettet på höfterna mm. Han såg ut som en utspänd fladdermus som var stelopererad och skulle springa. Att springa dessa 10m fick hans ansikte att bli pionrött av ansträngning. Han flåsade som om han skulle ha sprungit ett sprinterlopp.
Mammans varukorg innehöll b.la de jag nämnde ovan. Hans kroppsform var som en kvadrat, han var fyrkantig.
Tyvärr är ju denna kille långt ifrån ensam och inte den enda jag sett.

Dessa barn går ofta med för långa kläder. Det är inte så konstigt då de ju behöver storlekar som är så mycket större än deras ålder. Runt hand och fot-leder är det uppkavlat i stora tygmassor.

Jag har varit nära barn med barnfetma. Jag har sett föräldrarna mata barnen med socker för att de ska vara tysta och lugna ner sig, trots att det blir tvärt om. Allt för att slippa tjatet och att slippa sätta ner foten. Raketbränsle in i dessa små barnkroppar hela tiden. Blodsockret skenar och då petar föräldrarna in mer bränsle för att slippa ta en konflikt.

Nu är det inte så att alla föräldrar med barn som lider av fetma själva är feta. Ofta kan jag tänka att det borde ju gå hand i hand, men så är inte fallet. Jag brukar undra varför föräldrarna stoppar i sina barn allt onyttigt då de själva inte petar i sig detta?
Jag brukar fundera om dessa barn någonsin har ätit en skalad morot, eller ett par nötter, mandlar som mellanmål istället för en risifrutt eller kräm och mjölk?

Tro nu inte att våra barn har fått knapra på sesamkakor, barkbröd och hummus till fredagsmys. Nej då. De har också ätit risifrutti på utflykter. Fått sötade flingor någon enstaka gång mm.
Visst har det ätit godis, stått där med sin påse och plockat lördagsgodis.

Det är klart som korvspad att de flesta barn väljer sötade saker om vi låter dem välja fritt.
Är vi vuxna snälla då vi låter barnen få äta precis det dom vill ha?
Är det elakt att säga stopp till barnet då de vill ha godis en tisdag?
Är det synd om barnet om de inte får fri tillgång till allt sött och fett?

Visst är det också så att alla barn som matats med sött, snabbmat mm. inte är feta. Men det har då ett beroende av att få i sig främst det söta.
Jag minns med tydlighet en flicka vi tog emot i hemmet som naturligtvis fick äta det som detta hem bjöds på. Efter några dagar satte hon händerna på diskbänken och skrek: Jag måste få något sött! Hon var så förtvivlad och hade sådant sug att hon fortfarande höll händerna på diskbänken men sjönk ner med kroppen på golvet, hon hängde där och skrek: Snälla ge mig något sött! Jag måste ha sött!
Efter ett par veckor så var hennes abstinens nästan borta. Men beteendet att äta sött, vitt bröd, snabbmat var inte borta. Det satt i under de år hon bodde här. Inte så konstigt då hon växt upp och fått detta beteende, ett livslångt beteende.

Vårt hem har också tagit emot massor av ungdomar som ska utredas för ADHD bl.a. Efter några veckor har det för många barn inte varit aktuella längre för den formen av utredning.
Varför? Jo maten!

Nu svävade jag ut ifrån ämnet angående barnfetma.
Jag undrar vad dessa barn får för liv när det redan innan skolåldern lider av fetma?
Vad får det för barndom med att inte orka hänga med kompisarna i leken?
riskerar det bli retade?
Vad får de för tonår med att inte vilja visa kroppen utan gömmer sig i stora tält?
Riskerar de ensamhet?
Hur blir barnens tandhälsa?
Hur blir vuxenlivet efter en fet barndom och ett onormalt beteendemönster?
Jag menar inte att alla barn ska se ut som om de hörde hemma på catwalken. Jag menar att det är varje barns rätt att kunna ha ett normalt rörelsemönster på sin kropp.

Jag anser att alla vuxna/föräldrar utsätter sina barn för misshandel då de matar barnen till barnfetma och ger dom ett livslångt lidande!

Vi hörs!

 

2 reaktion på “Barnfetma= Barnmisshandel

  1. Pingback: Ni kan sluta leta nu! | coolbettan

  2. Pingback: Hjärnan svullnar av socker | coolbettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *