Att träna är skit!

”Jag ska lägga träningskläderna på hyllan! FÖR EVIGT!”
”Det är inte roligt längre!”
”Jag hatar det!”
”Jag kör mina pass på Spin of hope jag tagit åt mig och sedan är det bra!”
”Kanske jag i vår kan gå upp vid 04 och ta en cykeltur för då ska väl ingen annan låna min cykel!”
”Ett gåband skulle jag ha, då kunde jag gå här hemma. Sätta upp strykbrädan och stryka samtidigt som jag går!”
”Träning är inte för mig! Jag hinner egentligen inte! Fan att det snöade inatt! Då hann jag inte med att vika tvätt innan träningen! Fuck också!”
”Jag tror jag kliver av det här och går hem och viker tvätt och stryker istället!”
”Jag ska inte träna ett skit! Jag ska bli ännu fetare än vad jag redan är! Fet och fulare!”
”Ta i då kärringjävul! Ta i då! Är du klen? Ta lite smärta då din lilla skit!”
”Va fan ska jag göra till middag? Jävla mathelvete! Jag ska sluta äta helt! Hatar all mat”

Det där var ett litet utdrag från min hjärna igår med som snällaste tankarna under spinningpasset!
De elakaste tankarna sparar jag för mig själv!

Trots att jag vet att jag skulle behöva mer tid för träning. Trots att jag vet att jag skulle behöva träna varje dag för att må bra. Trots att jag vet att jag för min kropps återuppbyggnad skulle behöva ha mer tid att träna så tänkte jag så här.

Efter träningen så ändrades min tankebana. Tankarna vart trevligare.
Jag förstår nu varför de senaste dygnen gått i samma mönster.
Det stavas PMS!
Jag förstod det då jag tidigt imorse drog av morgonpinken och möttes av Stockholmsblodbad!
Trots att jag vet att det är så här varenda jäkla månad så kan jag inte tänka just då att nu är det PMS-spökena som hälsar på i min hjärna.

Det finns fler spöken som hälsar på min hjärna och har konferens, Hjärn-spökena som kommer då jag fått för lite sömn. Dom är elaka som fan och gör mycket oreda där i hjärnkontoret! Men dom går att få bort med sömn. Eller tillfälligt få dom att inta någon annan plats för sina aktiviteter med en liten sömn på en timma.

Det som också kan få både PMS-spökena och Hjärn-spökena att stilla sitt ravefest på hjärnkontoret är omtanke och omsorg. Någon annan som visar mig det.
Det fick jag igår då Challan skämde bort mig. Jag fick också det när någon fixade middagen. Serverade mig ett glas vin. Kom och bara kramades och gav en arm att sova på hela natten. Sådant gillar inte spökena, dom flyr.
Att jag nu fick allt detta gjorde att spökena reste iväg tidigare än den ”bokade” avresetiden. Härligt!

Är det bara jag som har spöken på
Loftet?
Är jag galen då jag har så här i huvudet?
Borde jag låsas in?

Vi hörs!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *