Äntligen!

Då om då den stunden då vovven kunde andas ganska bra utan syrgas och skulle få komma hem och tillfriskna.
Tänk att det gick vägen, det var många runt om henne dessa dagar som var tveksamma till det hela.
En lång väntan i väntrummet, men i verkligheten inte så lång, stirrade på dörren och väntade och väntade.

Ett möte med veterinär för info. recept på tre olika mediciner och förhållningsorder om att vovven skulle vara helt i stillhet och lugn och ro i tre veckor och sedan så ska dagliga motionen trappas upp under fyra veckor.
Förhållningsorder om andhämtningen blir tyngre, förhållningsorder om återbesök och nedtrappning av kortisonet för att eventuellt byta ut den mot inhalator.
Veterinären förklarade på ett bra sätt och ärligt att hon var tveksam till att vovven skulle bli helt återställd men lade till att under kan ske.

Dags att bädda ner vovven i bilen så att hon höll sig varm och inte slösade energi på att frysa.

Så då kom äntligen stunden då det var dags att mojsa ner sig med vovven i sängen (inget vardagligt här) och mysa, så underbart att bara ligga henne nära!
Kom på mig med att ligga och räkna hennes andetag nu då jag vet att 25 ggr per/min är normalt men kunde konstatera att där är hon inte än men hon är borta från 60-70 ggr.

<3

Vi hörs!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *