Ålderstecken

I början av december köpte jag en ny elvisp till hushållet. Passade på då jag köpte en till Josefin och en till Philip i julklapp.

Min ställde jag i klädkammaren.
Det fanns ju en i hushållet. En som kom för ca:26 år sedan och då i begagnad form.
Den har varit trött de senaste åren. De sista året har inte skålen velat snurra med. Den har sett skitig ut trots rengöring.
Jag tyckte att den fick fortsätta hänga med då den inte gett upp helt och flyttat till himlen.

Idag började jag min arla morgon med att rosta mandel för att göra Biscottiskorpor

20130224-120225.jpg
Då kom jag och tänka på att de senaste 10 gångerna jag gjort skorpor har inte elvispen orkat med.
Då tog jag fram den nya elvispen och packade upp den med viss vånda då den gamla ju iallafall fortfarande snurrar visparna.
Vilket klös det var i den nya! Den vispade sig igenom degen galant!

20130224-120537.jpg
Den hade sugproppar under, vilket plus! Då slipper jag stå och hålla i den när jag ska vispa, den här riskerar inte att vibrera ner på golvet. Det finns mixerstav och lock till skålen att ha då det ska vispad, coolt!

20130224-120828.jpg
Med gråt i rösten och en uns av slöserikänsla i min kropp så vill jag säga till den gamla elvispen: Tack för alla ljuvliga år tillsammans med dig! Tack för all vispad grädde, Kladdkakor, pannkakssmet, vågffelsmet, sockerkakor, Biscottiskorpor, köttbullssmetar, mjuka kakor, maränger, potatismos, soppor mm. som du troget hjälpt mig med! Tack för din hjälp i köket genom alla år! Alla pratstunder vi haft med varandra kommer jag att sakna!
Vila i frid i elvispshimlen!

20130224-121410.jpg

Snyft, coolbettan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *