Nästa stöt

Jag har redan panerat min nästa stöt, plats bestämd och objektet är utsett. Det enda jag behöver göra är att planera in när eller så tar jag det när tillfälle plötsligt dyker upp.

”Om du nu tänker läsa detta så innebär det automatiskt att du signat ett tystnadspliktsavtal, mina barn får på något sätt och system INTE veta detta”

Jag har sedan en tid gått och blivit tjuv. Jag älskar min nya hobby.

Det började redan i september 2016, då gjorde jag in första stöt inför en publik på tre personer som livligt protesterade och tog fram sina skämskuddar. Platsen var en väldigt fin restaurang i Alicante där bord behövdes boka i veckor innan för att få plats. Det jag snodde var en kornblå flaska som vi fick vatten i. Tyckte den var så snygg. Hoppsan så gled den ner i handväskan.

Andra stöten jag gjorde var på ett café drygt en vecka senare, en svagt blåfärgad glasflaska vi fått vårt vatten i råkade hoppa ner i min väska.

Allt stöldgods gav jag till Angelica, hon helt ovetandes.

Jag trodde nästan att jag gått något tolvstegsprogram i sömnen för kleptomaner då jag inte snodde något mer på ett kalenderår, för att vara exakt 15 månader, 4 dagar 3 timmar, 21 minuter och 15 sekunder.

Antingen fick jag ett återfall eller så har jag dragit igång på riktigt.

Den första stöten jag gjorde i år var mot ett hotell som låg beläget på en flott golfbana, hela hotellet andades lyx, rikedom. Det var inte kleti och pleti som bodde där heller, det var dom och sedan vi som gled in där på ett bananskal.

Andra stöten jag gjorde var också på ett hotell, det beläget i Benidorm. Där gled jag sedan ut genom glasdörrskarusellen från hotellet i värdsvan stil och med tjuvgodset i resväskan.

Tredje stöten vart en dubbelstöt. Åter igen mot ett mycket vackert hotell i Orihuela. Ett hotell som Odd Fellow äger och driver, samt har sina möten i. Galet vacker! I deras matsal gjorde jag den fräcka dubbelstöten mitt bland andra frukostgäster.

Taadaaa! Årets stöldgods – 1 flaska, den från hotellet på golfbanan:

När vi var hemma sist och Jens letade efter en tillbringare gav jag honom den ”prickiga” flaskan till Jens och sa: Du kan fylla denna med vatten! Janne utbrast: Jaha, du ger honom stöldgodset!

Där och då hade jag god lust att hoppa på Janne, ge honom en släta (kyss) för att sedan bita av hans halva tunga. Han kan ju inte knysta högt att jag är en tjuv inför våra barn! Vad ska dom då tanka, tycka, känna om sin mamma? Dom har väl det nog med att jag är som jag är ändå, det vet ag att dom tycker.

Min nästa stöt har jag planerat in att sno en liten av samma modell som den stora flaskan till höger. Stöten är inplanerad in i minsta detalj på vårt stammiscafé där vi är hej och du med hela personalen. Här är flaskorna nydiskade och fina.

Åker jag fast har jag redan filat på en del av mitt försvar: Det är ingen pant på flaskorna. Hade det varit det hade jag väl lämnat 10 cent, 20 cent eller 1 euro på plats, givetvis hade myntet lagts dit med latexhanskar, jag lämnar ju inga fingeravtryck efter mig, jag är ju numer en proffstjuv.

Vi hörs!

Tänkte inte på…

…inredningen när jag tackade ja till det här när jag tackade ja till det här sa Angelica då vi var klara.

Vi har i ett par år odlat upp dvärgsolrosor. Jag var lite bekymrade hur jag skulle fixa det nu när vi bor i Spanien. Känns inte som jag kan åka på flyget med en drivbänk i knät.

Jag mindes då Alvars entusiasm då han var med Janne och planterade ut solrosorna i somras. Dom två var då och då ute och tittade hur solrosorna vuxit. De hände ett par gånger att han själv såg förändring på solrosorna när de kom hit.

Problem är till för att lösas, det är min melodi. Jag kom då på att Alvar med hjälp av mamma Angelica kunde sköta sådden tills jag kommer hem i mars. Jag skrev till Angelica och undrade om hon kunde fråga Alvar om han kunde hjälpa mig och om hon kunde hjälpa honom.

– Javisst! svarade Angelica snabbt. Det måste ha varit någon gravidhormon som i den stunden var på min sida i Angelicas kropp.

Idag hjälpte två Spide- Man mig hemma hos dom med sådden. Den minsta Spider- Man tittade mest på och var emellanåt på andra äventyr.

När vi var klara så sa Angelica: – Eh, tänkte inte på inredningen när jag tackade ja till det här!

Angelica ska nog ändå vara tacksam att jag köpt nya lådor och inte kom släpandes med de gamla granskottsgöna lådorna med gulnande plexiglaslock;)

En drar vinstlotten, den andra nitlotten och denna gång var fru fortuna på min sida så att säga.

Vi hörs!

Todd 2 år

Så kom då dagen när Todd fyllde två år!

Jag ryser av glädje att ha fått uppleva denna dag med honom. Jag minns i november att jag tänkte: Ska inte Todd få uppleva sin två års dag?

Det var en sådan lycklig kille idag. Av mamma och pappa fick han en Spider-Man- dräkt som storebror har och en egen dockvagn att köra runt sin kanin och snutte med, SÅ stolt. Han har gillat att köra runt sin kanin och snutte i Enyas vagn. Han står och vaggar vagnen som en vuxen:) Nu har ju denna Kotte varit före sin ålder sedan han ut kom. Han leker roll-lekar, har ett sådant stort ordförråd, förstår så mycket. Alla behandlar och talar med honom som med Alvar och Enya och han hänger helt med.

Angelica hade gjort så fint födelsedagsfika. Allt var så gott och tårtan var att dö för.

Av oss fick den lilla Kotten en verktygsbänk. Han håller ju på med verktygen här hemma väldigt mycket. Jag tog ju med hammaren från oss till sjukhuset när han låg där, den sov han med, han sövdes med den i handen och när han vaknade frågade han direkt efter hammaren.

Verktygsbänken var en hit. Vi fick inte kontakt med honom så vi fick ett kort på honom när han tittade på oss:)

Jag snodde ett kort från @angelica.wallgren s Instagram story när Todd hade sin Spider-Man- dräkt på sig.

Grattis Grattis Älskade Todd!

Jag och Morfar Älskar Dig till månen och tillbaka!❤️❤️

Vi hörs!