Kocken tittade på när vi åt

Vi åkte iväg ikväll för att se en ljusutställning. Vi såg reklam om denna på bussen. Förväntansfulla klev vi ur taxin för att strax upptäcka att utställningen var nedplockad, snopet gick vi där ifrån och började leta kvällens restaurang.

Vi fann en som föll för vårt tycke. Jag bestämde mig snabbt för en Japansk pizza, något jag läst om. Janne frågade på japanska om tonfisk, det fanns ingen och han försökte förklara vilka fiskar som fanns på japanska. Janne fattade ju inte så hon försvann och kom in med restaurangens fiskar:)

Kocken kom och Janne valde en fisk längst bort i bild.

Philip valde kött.

Min pizza kom först.

Sedan Jannes fisk.

När jag var klar med min vedugnseldade pizza kom Philips kött.

Kocken stod förstenad och tittade på Janne när han rensade fisken och sedan fortsatte han titta spänt när Philip åt.

Det var så gott och alla var nöjda!

Nu är det sent så dags att sova!

Siv Gott!

Vi hörs!

Shoppa med ”nördar”

Själv försov jag mig imorse. Jag följde inte med Janne till den japanska spa-avdelningen 06:20. Jag beslöt mig ta det något senare. Janne kom tillbaka och gick efter lite jobb ut på stan. Bestämde mig att gå upp strax efter, vaknade 09:10 och vi skulle alla ses 09:30!

Fick naket bekänna att jag försovit mig och bege mig i tofflor till spa-avd för en snabbvisit. När jag satt där och var ett med vattnet tänkte jag, bara en balja till med vatten över mig, sedan, bara en till, sedan, bara en… så höll jag på ett bra tag. Så avslappnande och jag förstår Kottarna när de fyller en liten butt och häller över sid igen och igen och igen i duschen.

Efter det så travade vi iväg och skulle käka frukost på det stället Janne käkade i morse. Innan vi kom fram hittade Janne och Philip en affär. De vart som uppslukade om tid och rum.

Jag försökte skoja till det på nördsportens avdelning med tips på ringklockor.

Jag var tydligen inte rolig. Det här är ju allvarliga saker;)

Jag gjorde ett nytt försök att ”skoja” till det med sadelskydd.

Tydligen var jag inte rolig nu heller:)

Janne skulle trots allt köpa en ringklocka och valde mycket noggrant färg, valet föll på denna.

Sedan föll ringklockan ur Jannes hand och kompassen lossnade så en helsvart blev det tillslut.

Alkoholavdelningen hittade det också. Janne sprang med all personal och letade japansk cider. Philip hittade en flaska whisky som han efter detta kort lade flaskan i famnen som ett spädbarn hålls och sade: Den är ju som att hålla ett barn!;)

Jag hittar dricka med pärlemo i.

Sedan gick vi mot fukoststället.

Jag åt.

Philip åt.

Vi tog en sightseeing-tur med buss

Fann statyn, som jag hann fota bakifrån, med flickan som mamman räddade i och med atombomben som sedan fick leukemi.

Lunch efter det.

Utanför restaurangerna har de rätterna avbildade i plast (tror jag materialet är). Jag tycker dom är jättefina.

På väg tillbaka stod jag och Janne och kollade på han som gräddade dessa och andra människor trodde vi stod i kö. Philip ställde sig med skämskudden över oss en bit bort;)

Janne gick till hotellet för att jobba.

Jag och Philip skulle shoppa. Vi hamnade först i hans mecka med datorer, klockor, spel mm. mm.

Inget shoppingställe för mig, trodde jag…

Ops, det var jag som shoppade0)

Hörlurar, tur jag hade Philip med som gav råd om saker jag inte hade en aning om.

En Ipad Pro, fick hjälp på sängkanten av Mikael i hemma i Sverige. Kul morgon för honom att få morsan på tråden arla morgon;)

Efter denna shopping på nästan ett par timmar orkade jag inte jaga handväskor och Kottssaker. Vi gick mot hotellet.

Jag och Janne gick sedan ut och tog en eftermiddagsfika. Jag fikade en japansk kanelbulle med en klick frosting på.

Japansk cider var god!

Vi hörs!

Hiroshima

Idag anlände vi Hiroshima.

Ett par fåglar gjort i origami fanns på vår säng.

Vi gick snabbt iväg till vårt mål för dagen.

Philip som inte är frisk än var hungrig så en sen lunch i form av nudlar blev det.

Vi fortsatte vår förd efter lunchen och i ett skyltfönster fanns massor av origami.

Vi kom sedan fram till Hiroshima’s peace park som de gjort så fint.

Vi kom först fram till Hiroshima Prefectural Industrial Promotion Hall, en av de få byggnader som stod kvar efter att atombomben fällts den 6 augusti 1945 kl: 08:15

En liten minnesplats framför industribyggnaden.

Vi traskade vidare och mötte detta.

Barnens freds monument

Här samlas tusen och åter tusentals fredsfåglar av orgami som skolbarn gjort. 1000st viker t.ex en skolklass och de samlas här i flera små hus av plexiglas.

Vidare så kom vi till fredselden. Den ska släckas när alla kärnvapen i världen är avskaffade.

Staty där mor och barn ber för fred.

Monument till minne av alla döda i/i och med atombomben.

En byggnad till minne för alla offren.

Inuti den stora byggnaden som var som en lång rund labyrint och framme möttes vi av detta.

På väggen var många tecken skrivna.

I mitten av hallen, exakt lika som den är innan entrén, bild ovan.

När vi kom ur hallen så rullade en namntavla och fotografier på döda i bomben. Alla kunde inte identifieras. Det var 140.000 (+/- 10.000) som dödades inom fyra dygn efter att bomben fällts.

Fotade av några bilder som det såg ut efter bomben. Människor närmast bomben var helt förkolnade. Många människor som överlevde fick leukemi eller annan cancer och led fruktansvärda plågor innan de dog.

Mina tankar går även till alla djur som inte hade någon möjlighet till att få vård. Det gör ont i mitt hjärta.

Jag blir verkligen illa berörd över att se detta. Ändå tycker jag det är viktigt att se och uppleva på plats. Jag ser det som min uppgift att försöka berätta för andra och med det kanske hjälpa till med lite mindre osämja i världen.

Jag vart illa berörd då vi var på KGB museumet i Litauen och när vi var i Sydkorea i DMZ, det har jag inte hunnit med att berätta för dig än.

Efter detta tog vi en taxi tillbaka till hotellet så Philip fick vila. Jag och Janne gick för en sen eftermiddagsfika och försöka få allt att sjunka in även om det kommer ta tid.

Tänk att USA fällde atombomben över ett sjukhus.

Vi hörs!

Marknad & Torn

Efter att Mark släppt av oss på marknaden så stegade vi in. Fanns mycket roligt att titta på. Det var packat med människor så det var svårt att fota.

Snabbt köpte Janne glass och larvade sig när jag knäppte av ett foto.

Något friterat.

Tång, grönsaker och blandningar.

Jag tror detta är kokta bakverk som finns lite varstans på stan. En del ligger som i buljong som du fiskar upp och köper.

Jag hade nog kunnat strosa länge. Janne ledsnar fort, Philip började få ont i kroppen igen, vilket han hade igår, så vi tog en taxi hem.

Philip fick vila ett tag. Janne jobba och jag FaceTime med alla Kottar. Noah ruskade bara på huvudet när han såg mig, han ville bara titta på Janne:) Todd fick lite lördagsgodis och upplyste Angelica att han tyckte om godisen fastän hon sagt att han inte gillade den:)

Efter vila, jobb och FaceTime så tog vi taxi till stationen. Där vi klev ur så fanns detta lilla tempel.

Vi gick och bokade platsbiljetter till tåget imorgon. Sedan hade vi bestämt att åka upp i Kyoto- tornet och se ut över staden.

131m högt är tornet och utkiksplatsen är på 100m, så det ören bit ner.

Vi gick sedan och käkade.

Varm kaffe på flaska. I affären står flaskorna med olika sorters kaffe och te i som en kylhylla. I just denna affär så är det inte kyla utan värme. Köpte för att testa. Betyget blir medelmåttigt.

Vi hörs!

Vilken upplevelse & minne

Idag gick jag och Janne iväg för frukost på ett genuint japanskt café. Philip vilade tills dagens planer drog igång.

Trafiken är oftast så här.

Sedan skulle vi träffa en japansk vän till Jannes familj.

Janne och Mark (hans engelsks namn), Yukinari (hans japanska namn) hade inte setts på 35år.

Mark ringde och hittade inte riktigt hit så Janne gick ut. Jag gick för att knacka på Philip och hörde då att det måste ha stött på varandra. Det hördes högljudda röster och massor av skratt, ens skratt var Jannes.

När vi kom ut lyste det om båda två, så lyckliga att ses igen.

Mark ville visa oss lite av Kyoto så vi hoppade in i hans bil och drog iväg.

Vi åkte till Kinkaku-ji, eller Guldpaveljongen som det heter på svenska.

Det märktes inte ett spår av att det gått 35år sedan de sågs sist, fantastiskt att se dessa två. De skrattade, talade minnen, talade om vad som hänt i deras liv sedan de sågs om vart annat. Rörande att se deras glädje.

Vi kom fram till någon plats där pengar skulle kastas och träffa någon kittel. Naturligtvis triggade det Janne som skulle kasta.

Vi gick förbi ett tehus där de förr hade tebjudningar.

Jag har lästa att en sådan ritual tar flera timmar att genomföra.

Vi åkte vidare mot ett Kejsarpalats, Higashiyama-Ku.

Jag fann en Buda där jag såg människor röra på statyn och på samma ställe på sig själva efteråt. Jag frågade Mark och de gjorde så för att de skulle bli botade från krämpor i kroppen. Jag gick tillbaka och gjorde en lång procedur för att bli botad i kroppen. Vem vet, imorgon kanske allt ont är borta och jag vaknar upp smal och utan smärta;).

När vi gick tillbaka mot parkeringen var jag tvungen att fota ett träd då det finns så fint växande träd här i Japan.

Jag var även tvungen att fota Marks Austin Martin då den hade ett underbart ljud, den som vrålade likt ett nöjt lejon, ljuv musik för mina öron.

Mark körde en sväng med oss i gamla stan. Det var fantastiskt roligt att åka runt och se så mycket.

Efter det var det dags för lunch, Sushi. En dröm slog in för Janne då han länge önskat att äta från ett Sushi-band.

Janne fyller på hett vatten så vi får ett gott grönt te.

Mark visar oss hur det hela ska ätas.

En fantastiskt god nudelsoppa och den godaste Sushin jag någonsin ätit.

Mark körde oss till en marknad vi skulle gå på efter att vi skiljts åt.

Jag fick tårar i ögonen när jag såg Janne och Mark säga farväl till varandra så känslosamt.

Jag kom in i Jannes familj något år efter att Mark åkt hem till Japan. Familjen har pratat mycket om Mark under alla år och det med kärlek i rösten. Janne har berättat massor av historier och minnen. Det har känts som han tillhört familjen trots att jag aldrig träffat honom. Så underbart att nu äntligen ha fått träffa denna gästvänliga, humoristiska, snälla och omtänksamma mannen.

Mark kunde imponerande mycket svenska trots att han inte använt den på 35år.

Detta blir ett minne för livet och den största intrycket jag tar med mig hem från Japan.

Tack det allra ödmjukast för idag Mark! Jag är evigt tacksam för vårt möte!<3

Vi hörs!

Delfiner, pingviner & Buffé

Vi skulle ses 09 imorse för att gå ut och äta frukost och sedan på vidare äventyr.

Philip meddelade att hans mage gjort revolt, kanske kom den lilla bakterien från restaurangen igår, från flyget eller någon annanstans. Sjuk är stackaren med illamående och diarré, han är liggandes.

Vi startade med att hå och handla vatten, yoghurt och te till honom. Jag skulle passa på att köpa tvättmedel så jag kunde tvätta upp några tröjor. Här finns tvättmedel för kvinnor och för män. Jag hittade ett för både män och kvinnor.

Skulle kika på en av alla färdiga kaffe som finns att köpa på flaska. Hoppade baklänges då jag tog i en och insåg att de var varma. Det står i ett värmeskåp som ser ur som en kyl.

Färdiga sushi fanns i olika former.

Efter det traskade och traskade vi…

… tills vi fann ett kaffeställe.

Efter frukost tog vi en promenad till ett akvarium.

Vi närmade oss en stor park där jag hittade ett lok i sten.

På vägen hittade vi en betalparkering för vespor.

Rökning sker på hänvisad plats även ute.

Så kom vi då fram till akvariet.

Vi gick in.

Stötte på dessa polare.

Medan vi väntade på att delfinshowen skulle starta delades visselpipor i form av sugrör ut och sedan skulle alla lära sig blåsa. Janne tränade ivrigt.

Så drog då showen igång.

Sjöng gjorde delfinerna också.

Andra sötnosar vi stötte på var pingvinerna.

Dessa coola salamandrar.

Maneter i massor

Andra färgklickar.

Krabba.

Någon liten salamander.

Rocks och ett fiskstim

Drakfisk eller vad den heter.

Blåsfisk

Ål

Jag vet inte vad jag/vi ska säga om stället. Vi tycker nog att fiskarna kunde haft större utrymme att simma på.

Jag gick in med lycka och rysningar av välbehag över att få se ännu ett akvarium, tycker det är så spännande och häftigt.

Jag gick ut med ont i hjärtat över att fiskarna kunde haft det bättre.

Vi hittade ett Japanskt lunchställe som serverade buffé. Ville inte filma buffén då vi gjorde nog med uppståndelse som vita:)

En smart sak de hade här var en låda under bordet där du lade dina shoppingkassar, handväska och ytterkläder

En bambuhäck

Olika bostäder

I detta hushåll är de nog välbeställda då de har egen parkering, det är status det.

En Esso-mack var längesedan jag såg

En annan sak som är trevligt här och i Sydkorea är att du på de flests ställen får en engångsservett att torka av händerna med.

Vi hittade tillslut ett ställe som hade kaffe

Vi är hemma i vårt guest house sedan ett tag. Janne jobbar, jag bloggar till dig, Philip mår fortfarande illa.

Vi hörs!

Toaletter & annorlunda påslakan

I Sydkorea såg jag den första toaletten med underspolning.

På just denna satt kontrollpanelen på väggen.

Att testa detta skulle jag nog aldrig göra om jag inte köpte mig en helt ny.

Jag gillar dock att sätta mig på en uppvärmd toasits när det varit kallt på toaletten, det känns lite mysigt för hängtöven och att snippan får hänga fritt i uppvärmd luft.

Toaletten här på rummet har en eko. funktion.

Påslakanet här på första boendet i Japan är lite annorlunda. Enklare att sätta på om inte annat.

Vi hörs!

Mot Japan

I natt bodde vi på flygplatsen. Imorse åkte vi mot flygplatsen och käkade en snabb frukost innan boarding på ett mysigt ställe.

Ingen fick sitta bredvid någon på planet. Vet inte hur hon checkade in oss då vi skulle få sitta bredvid varandra. Philip satt ett par rader framför mig till vänster och Janne i stolen bakom mig. Till detta plan gick det inte att välja platser på nätet.

Jag minns inte starten av planet, då sov jag redan. Jag vaknade till ett par gånger och hade fullt i dreggel på hakan, somnade om samma sekund som jag skrapat av hakan.

En gång till orkade jag hissa upp ett öga, såg att de bredvid mig hade fått varsin box med frukost som de ätit upp. Jag hann tänka: Men jag då, fick inte jag mat? Jag som var hungrig! Sedan somnade jag om igen.

Om jag vaknade av mig själv eller om Janne ruskat liv i mig genom att trycka knäna i min stolsrygg vet jag ej, när jag vaknade till så märkte jag då jag torkat av dreglet på hakan att vi skulle gå ner för landning.

Jag såg en klisterlapp på stolsryggen framför mig.

Tydligen hade flygvärdinnorna försökt få liv i mig när de skulle servera frukost. Det hade tydligen varit lättare att få en stor sten att springa ett maratonlopp enl. Janne. Enligt både Philip och Janne hade det varit rejäl turbulens ett par gånger, det vet jag heller inget om.

Janne satt i mitten på sin rad. Båda passagerarna hade somnat lutandes emot Janne:0)

På väg mot bagaget.

Efter många blanketter om var vi ska bo, vad vi har att deklarera mm. var vi då ute och skulle leta på vart vi skulle byta in våra kvitton på tåg-pass som vi köpt i Sverige. Vid den disken kunde vi lära oss några fraser Japanska.

Philip har redan använt sig av japanska till taxichauffören och restaurangpersonal. Tänk om jag också kunde snappa upp något så fort.

Vi skulle ta oss med snabbtåg från flygplatsen.

Rackarns vilket kaxigt lok;)

På stationen han vi handla ”lunch” och vatten innan det var dags att fara med nästa snabbtåg mot Kyoto. De loket såg ut som en ”gammal” jenkare.

Det här vart lunchen

Fin solnedgång möttes vi utav på tåget.

Efter att Janne jobbat lite var det dags att gå och käka middag. Philip letade upp en restaurang.

Äntligen en Cola Zero. Tror jag druckit två små burkar, en halvliters flaska och en diet cola på över en vecka mot annars 2L Zero om dagen.

Philips hamburgare

Janne och jag käkade svärdfisk.

Idag åt vi iallafall glass tillsammans:)

Philips.

Jag och Janne tog kaffeglass.

Glad att Philip hittade denna restaurang då det var svindlande gott!

Kändes sorgligt att lämna Sydkorea idag, kändes liksom att vi var nära honom i ”hans” land. De kändes det trots att vi var på väg till Japan som varit en dröm att resa till för oss båda i över 30år. Underbart att få uppleva den drömmen med ett av våra barn.

Vi hörs!

Hemma hos Philip

Väl framme i Daejeon.

Vi tog en taxi till Philips universitet, Kaist

bild: kaist.edu

Campuset var väldigt stort, som vår innerstad i Norrtälje.

Gymmet där Philip tränar.

Mot Philips rum.

Läckra träd.

Då var vi framme i den byggnad Philip bor i.

Här fick jag stanna, Janne och Philip gick in.

Detta är en byggnad för endast männen, dit in får inga kvinnor komma. Tar du in en kvinna i byggnaden riskerar du bli relegerad. Tvärt om gäller i kvinnornas byggnad.

Philip kom ut och visade mig sin nya cykel som han köpt. Vilken cykel, så lätt. Cykelnörden Janne tittade med långa ögon på cykeln:)

Det var full rörelse på universitetsområdet, gående och bilar.

Vi gick för att äta middag, till ett ställe Philip och hans kompisar brukar gå.

Jannes käk.

Philips käk.

Mitt käk. Fish and chips. I Sydkorea äts mycket kött och i många fiskrätter ingår kött. I mitt fall fick jag nu också korv. Naturligtvis plockade jag den till sidan. Snyggt skuren iallafall.

Vi skulle äta ”fogskummsglass” tyvärr hade de stängt. Vart taxi tillbaka till stationen. Där hade vi lämnat vårt bagage och facken låstes upp med hjälp av fingertryck, smidigt då slipps borttappade nycklar. De enda som man behöver tänks på att ha med sig är fingret.

Nu snabbtåg mot flygplatsen där vi sover en natt. Imorgon beger vi oss mot Japan.

Sorgligt att lämna Sydkorea just som jag kommit in i det. Finns så mycket mer att uppleva.

Det kändes fint som mamma att se var Philip bor, var han rör sig på stan. Nu vet jag hur det ser ut.

Vi hörs!

Framme i Busan

När vi landat i Busan så tog vi tåget in till stationen. Sist i filmen ser du tak över parkering. Taket bestod av solceller, smart tycker jag, dessa fanns i långa rader.

Vi lämnade in bagaget till förvaring och gav oss ut för att äta lunch.

Philip, vår tolk;), fyller i den mat vi vill beställa till lunch.

Det här ville vi äta.

Efter lunchen tog vi en promenad på stan.

Efter det vart det fika:)

Det var sedan dags att hämta upp bagaget på tågstationen.

Snabbtåg mot Daejeon stod sedan på vårt schema.

Var lite orolig att åka snabbtåg då jag vart åksjuk enda gången som jag åkt X2000

Jag oroade mig i onödan. Jag somnade någon minut efter start och vaknade max 3mim innan vi skulle av. ”Så kan det gå när inte haspen är på”;)

Vi hör!