Så gott & så enkelt

Här hemma äts det mat med tanke på Jannes viktnedgång. Han väger väl 3-4kg mer än när han var 18år och då brakar det ALLTID igång.

Nu vill han gå ner i vikt till sin stundande hjärtoperation. Han tränar som en tok. Han ska vara i toppform fram till operationen.

Kacl-intaget per portion ligger på ca: 400-500.

Här om kvällen gjorde jag något så gott, en Halomisallad.


Till två portioner gjorde jag så här:

Jag lade bladspenat i botten.

Tog sedan en 1/4 del av en vattenmelon och skar upp dem i trekanter och fördelade över tallrikarna.

Jag finhackade ca: 1/2dl färsk basilika, pressade en vitlök, hällde på ca: 30ml olivolja, saltade & pepprade med nymalen svartpeppar, rörde ihop allt och lät det dra.

Skivade en Halomiost med chili som jag stekte.

Grillade en ask coktailtomater.

Fördelade Halomiosten och tomaterna jämt över tallrikarna och droppade ut dressingen över. Toppade med några färska  myntablad.

Det var så fräscht och gott. Måste göra det snart igen.

Nu kanske du tänker, grillade coktailtomater. Nu var det inte så att jag släpade fram grillen ur förrådet, åkte till kolmilan och köpte kol som jag sedan högg i lämpliga bitar till grillen, toppade med tändvätska och tuttade på. Väntade tålmodigt tills det blev en perfekt glöd och frös sedan rumpan av mig i kylan utomhus medan jag grillade 107 små jäkla tomater. Nej jag måste ju använda min fina grillpanna någon gång. Janne använder den flitigare än vad jag gör. Det blir ju så fina grillmönster och så gott.


Det var mitt mattips till dig!

Vi hörs!

Du & Jag Ani!

Du var som sagt den starkaste, modigaste, klokaste och vackraste utav oss två.

Själv har jag minnet av att jag gömde mig bakom dig. Minner sviker mig inte. Varje bild jag hittade så står jag gömd bakom dig, du var min sköld, du var min stöttepelare som jag alltid fick luta mig emot.

Här är ett utval av bilder på de tidningsurklipp jag fann på oss.

Mulleskolan vi gick på.


Skridskoskolan.


Jag minns inte om detta också var mulleskola eller om vi blivit så stora att vi gick på Strövarna.

Vem ska nu vara livets sköld och stöttepelare då livet kräver det? Du är ju någon annanstans nu då du valde att avsluta här hos oss andra.

Jag kommer nog aldrig förstå ditt val och det brutala sätt du valde att dö på. Fan Ani, det var brutalt och grymt…satanigatan alltså.

När jag tittade på de gamla tidningsurklippen så vände jag på en helsida och fann något som var lite roligt att se i denna kråksång.


Vilka priser. Nästan benfri kassler står det. Jag minns att det var lite ben med. Finns det något annat idag än benfri kassler?

Tomaterna måste ha varit dyra, det var ju faktiskt flygtrandsport på dom;)


Ja du Ani, vi hade ju kunnat suttit tillsammans och tittat på dessabilder och annonser, kanske över ett glas vin. Jag började även med vin en bit efter 40. Nu drack vi ju Aurora, La Garon, Kir och något annat jag inte kommer på i tonåren för yrselns skull. Vi drack ju också ur sugrör då det påstods att vi skulle bli fullste, ja rackarns ullstrumpor så tokigt.

Nu kommer vi inte sitta tillsammans och titta på bilderna och skratta åt priserna på matvarorna, du ville annorlunda, du ville heldre släcka ditt egna liv. Livet, dina barn/bonusbarn, bonusbarnbarn, make, lillebror, syskonbarn, mamma & pappa, släktingar och vänner, arbetskamrater förlorade då du lade alla de i ena vågskålen och döden i den andra, döden vann för dig.
Vi hörs!

Jag bara ”råkade” Ani

Du är fortfarande med mig i tanken till 95%, ibland måste jag koncentrera mig på annat då jorden ju snurrar på här utan dig.

Jag hade tänkt plocka med mig vitsippor till dig när jag hade min egna minnesstund för dig. Fast sedan vart jag tveksam på om det fanns någon vas? Skulle jag ta med en kanske? Hur var det nu i minneslunden, vad var det nu igen som vi levande inte fick sätta på minneslunden till er döda? Jag förstår att kyrkan drog i nödbromsen då minneslunden helt plötsligt förvandlats till rena loppisplatsen med gossedjur, elektriska lyktor i all sköns modeller, plastblommor mm. Så jag hoppade över att hoppa över staketet och plocka vitsippor i skogen åt dig. 

Jag plockade några igår då jag var ute med flickorna, våra taxdamer. Det vart några med betoningen några då de annars så sega taxdamerna vart som tokiga i skogen över något spår så de for kors och tvärs och jag försökte hålla balansen medan de ryckte i kopplen hit och dit. När så mitt ena ben liksom fastnade i rakt läge med knät åt fel håll och det andra benet var i luften och överkropen var framåtlutad så jag studerade blåbärsriset på mycket nära håll gick jag ur skogen då benet lossnade ur sin låsning och gick hem. Så det vart inte så där stora buketter du och jag plockade, eller som du sa då jag tyckte vi var klara att gå hem: Nej, vi plockar mera! så hade inte du sagt till mig hade jag inte fått ihop stora buketter.

Jag plockade några blåsippor också, som vi ”råkade” göra ibland då vi plockade vitsippor. 


Jag trodde jag var på grön kvist då jag igår plockade blåsippor. Vet att de inte var fridlysta här då vi flyttade hit. Nu i skrivande stund så googlade jag upp saken. 


Nu är jag ute på riktigt tunn is och klampar. Jag har brutit mot lagen så det visslar om det. Jag får säga oskyldigt: Jag bara”råkade”…

Jag har lite kontakt med din fina rara lillebror, det hjälper mig i min saknad efter dig. Jag är tacksam över den kontakten. 

Igår var jag riktigt riktigt förbannad på dig. Förbannad att du tog dig rätten att tvinga dina barn/bonusbarn att leva utan dig och helt utan förklaring. Jag tycker faktiskt att det är ett lågvattenmärke  fast än barnen precis blivit vuxna. Ja ja, bli arg på mig tillbaka du, jag tål det och vi om några har väl varit osams såå många gånger och blivit sams lika många gånger snabbt igen. I den här frågan vet jag inte om vi kan bli sams så fort.
Vi hörs!

3-års kalas

Enya hade sitt födelsedagskalas idag.


Hon gillar Mimmi Pigg, något som är självvalt.

Charlotta gjorde kalaset i Mimmi Pigg-tema.

I taket hängde det vita och röda, med vita prickar, ballonger på en snygg rad. Missade att fota det.

Jag fotade fikabordet, vilka konstverk, jag menar bakverk;)


Oreos-kakor som fått mimmiöron.


Mimmi- cake pops.


En Mimmi-cake pops tog en selfie, tur så du får se så fina de var.


Tårtan, en dröm för ett Mimmi-fan.


Jag är mållös, vilket arbete och tålamod att skapa detta.

Fantastiskt Charlotta!!! Du är så duktig! 

Enya var en stolt 3-åring över sitt fina kalas, det förstår jag.

Vi hörs!

Efter min egna minnesstund

Jag tänker på dig nästan hela tiden Ani, har så gjort sedan jag fick beskedet.

Du är med mig när jag handlar, borstar tänderna, uträttar mina behov, lagar mat, tränar mm.

Idag planterade vi små tomatpaprikor-plantor från såjord till planteringsjord.

Igår efter min egna minnesstund för dig så åkte jag hemåt. Hörde efter med Janne om han hade den där tiden över för att åka och fika tillsammans. En fika till ditt minne. Vi hade planerat innan att åka direkt efter minnesstunden om Janne inte satt i något Skype-möte. Jag hade tänkt mig i tanken att jag ville ha en kaffe med ett hjärta på för din skull. Jag fick det. Vi satt och talade om dig Ani, vi försöker förstå. Jag visade bilder för Janne som jag tog strax innan 12:00 då min egna minnesstund startade, samma tid som din begravning i Dalarna. Vi två hann inte dricka kaffe tillsammans eftersom jag började med det efter 40 och tvingade mig själv dricks under ett reportage som av någon anledning skulle göras med mig, ett reportage om typ: Mitt älskade kaffe! 

Vi drack ju kaffe en eller två gånger i yngre tonåren då vi fick för oss att vi skulle lära oss dricka kaffe.

Kommer du ihåg att vi till och med planerade att börja röka för att visa våra morsor att det visst gick att sluta röka. Vi gillade ju inte att det rökte, så vi gick och köpte cigg med inställningen: Nu ska vi visa dom minsann! Hur gick det att sluta för oss? Morsorna slutade efter många år, innan oss. Jag slutade för snart 4år sedan. Slutade du? 


Livet för oss andra som älskade dig högt måste nu gå vidare. Jorden snurrar runt ändå fastän jag vill skrika högt till alla: STOPP, STANNA, MIN BÄSTIS ÄR DÖD! 

För mig var det barnvakt till yngsta Kotten som stod på schemat och har så gjort i ett par månader. Kotten med ”Pampers reklam-ögonen” så isblå.


Trots sorg så måste saker och ting vidare. Vi lekte.


Efter dryga timman så kom Charlotta med storasyster Enya. Hon hade haft en stor dag i sitt liv, hon hade nämligen gjort sitt första tandläkarbesök och var så stolt. 


Enya fyllde 3år dagen innan, en busig, glad och humoristisk liten retsticka. När jag skulle fota hennes så mörkbruna ögon så började hon retas med att halvblunda.



Trots att livet nu tagit en annan okänd väg då du inte längre är med så var jag tvungen att ge våra hundar mat, jorden snurrar vidare vare sig jag vill eller inte.


Mat behövde också lagas, det blev en Frittata, Janne fick getost på sin del.


Jag äter inte kött längre. Nu har jag ju alltid gillat tillbehören bättre än kött och fisk så länge jag kan minnas. Fisk äter jag ibland och skaldjur. Jag har väl hunnit sparat in några kossor och grisar nu.

Idag när jag skulle skriva till dig så kom våra andra två Kottar med vår svärson.

Todd, den näst yngste. En riktigt kramgo och framåt kille.


Morfar Janne, ja kan du tänka dig att han nu är morfar, och Alvar, det första barnbarnet byggde pussel. Angelica är mamma till dom här Kottarna.

Charlotta och Angelica är inne i Stockholm på möhippa för Josefin. Hade du varit med oss ännu så hade du kunnat kolla på #jojjeshippa17

Det är Mikael som gifter sig med sin ungdomskärlek. De gifter sig på sin 10-års dag.


För mig är det här en stor del av livet. Jag oroar mig för våra barn. Som att Philip sticker ett år till Korea för att plugga, att Mikael och Josefins bröllop blir så lyckat som dom vill ha det. Att Angelica slutar stressa så att hennes mage får läka. Att det går bra för Charlotta att sedan börja jobba igen, att Kottarna håller sig friska, att Jannes stundande hjärtoperation går bra utan komplikationer och många många andra saker. 

Livet har så många härliga stunder. När jag stod och hackade iordning kvällens middag…


…hörde jag utanför Alvar som skrattade så där hjärtligt, medryckande och värmande som bara barn kan göra.

Allt detta tackade du nej till och jag förstår det INTE.

Varför Ani?

Nu ropar livet på mig igen att jorden snurrar. Alma skäller på mig för att tala om: Matte, det är dags för vårt kvällsben!


Snart tjuter ugnen att de rostade abuginen med tomatsåsröra är klar och vi ska äta. Även alla nya smakupplevelser du hade att upptäcka tackade du nej till.

Varför Ani?
Vi hörs!

Sov Gott min bästa vän!

Imorse hissade Janne flaggan för dig min älskade vän. 


Efter att jag tittat på flaggan en stund gick jag för att göra mig fin för dig.

Jag flätade omsorgsfullt håret i en inbakad fläta. Jag klädde mig i en  tunika/klänning med mycket tyg. Jag hängde på mig en halskedja med ett hjärta och tillhörande örhängen för att symbolisera min starka kärlek till dig.


Ett trassligt hjärta så som livet kan vara.

Jag är helt klädd i svart förutom mina skor. Jag tog dom på mig för att visa dig att jag inte är så blyg och osäker längre, jag törs synas.

Kl. 11:05, som planerat åkte jag för att köpa ett ljus precis som jag ville tända för dig. Jag googlade upp inatt var de ljuset just fanns som jag ville tända till dig.


Kl. 11:44 kom jag hit till Malsta kyrka, en plats som är mycket vacker, påminner lite om Norrbärke att det ligger vid vattnet.




Jag tände ditt ljus i minneslunden, det är ett ljus med ett hjärta för att visa dig att jag Älskar Dig!


Jag var redo kl.12:00 när din begravning startade i Norrbärke kapell. Jag är glad att åkern börjat grönska, det är så mycket finare. Sist jag var här var det visset gräs och det var så jag hade sett i mina tankar att det skulle se ut, nu vart det så mycket finare för dig.
Det var mycket tårar min bästa vän. Jag är så obeskrivligt ledsen över att du inte finns här hos oss längre. Jag satt på bänken och tittade på ljuset, grät och mindes dig under din begravning, sedan satt jag kvar och skrev till dig.

Jag är ARG på mig själv för att jag INTE finns på plats hos dig idag. Vad är jag för en bästa vän?

Jag var arg på Dig igår. Arg för att du lämnade dina barn och bonusbarn så här. Att du valde det här för andra runt omkring är en sak, men dina barn!? Det är inte okej!

Jag är också ARG på mig själv över att jag inte bara helt lade bort mig själv, delvis min egna familj, helt dig min bästa vän och alla andra i mitt liv för ca:10 år sedan då jag gick helt upp i att försöka rädda alla ungdomar/barn/småbarn som vi tog emot i vårt hem. Jag trodde på allvar att jag skulle kunna rädda alla de dryga femtiotal som passerat vårt hem. Varför gjorde jag så, varför gav jag allt mitt på det viset? Varför gjorde jag så mot dig och alla andra, varför gav jag inte dig/er tid? Jag gav ju utsatta ungdomar/barn/småbarn all min tid, varför? Du och min egna familj har ju betytt så mycket för mig.

Varför lyfte jag inte bara luren som vi båda gjort så många gånger förut för två år sedan då jag slutade jobba för utsatta. Varför satt jag och letade efter dig på Facebook? Så många gånger jag sökt dig där under de senaste två åren, jag har funnit dina barn där. Det är mitt fel, nu är det försent.

Sedan jag fick veta har jag tänkt på dig nästan varje minut. Försökt förstå. Jag har tänkt på dina barn, bonusbarn, bonusbarnbarn, din make, din bror med familj, din mamma och pappa. Jag minns så mycket, vi delade ju allt som barn och långt in i vuxenlivet. Vi talade ofta i telefon. Igår minns jag din hud, den var alltid mjuk som sammet. På min möhippa då jag fick bindel på ögonen så visste jag att du var med, för jag kände din hud på din arm då jag trevade med mina armar i mörkret ni gett mig i form av bindeln.

Här är mitt liv, här inne. Jag kommer skriva till dig igen.

Du var den starkaste, modigaste, klokaste och vackraste utav oss två.

Vi ses en dag ”Ani”, då får du berätta allt.

Älskar Dig!

Sov så gott!


Vi hörs!