Kottar, kottar, kottar

I dagarna två har det bestått av kottar, kottar, kottar och hundar.

Kakan och Smilla släpptes av igår morse. Förskola för Alvar, brunch för Angelica och Todd stod på schemat.

Angelica och Todd gled in vid 12:30-tiden. Alvar kom strax efter 14. Det var bröderna bus. 

En timma efter de åkt så kom Noah, mamma Charlotta skulle träna. Jag och Noah diskuterade…

…vi sprang 20m på 2:30 blankt.

Vi busade i soffan, sprang ut och busade i gamla köket och sedan ropade Janne bestämt, något något lite irriterad: ELISABET!!!

Jag fattade vad klockan var slagen, jag var högljudd. Janne tittade på Rapport med väder och sport. Vi pep in i köket och putsade ett par silverljusstakar och busade vidare med stängd köksdörr.

Imorse studsade Alvar, Todd, Angelica och hundar in.

Alvar lämnades på förskolan och efter en timma körde Angelica ner Charlotta till sjukhuset då hon skulle opereras.

Jag och Todd myste, lekte, busade tills jag nattade honom för vila. Angelica åkte och tränade efter att ha varit chaffis till syrran.

Lasagne serverade jag Todd till lunch.




Todd äter med HELA kroppen, brås på sin mamma där…

En lasagnefrilla



Todd behöver alltid en helrekond efter ett mål mat;)

Alvar kom från förskolan, Angelica och Todd åkte för att handla och sedan hem. Jag och Alvar var mest ute och gungade. 

Vi började vår lek med att mormor fick en liten fläskläpp;)

Jag fick låna de finaste juveler av Alvar.


Morfar kom hem och busade med att ge Alvar lite godis, precis då jag gjort iordning en fruktskål till honom:0 Vi fortsatte gunga.


Janne är och tränar och har sedan personalmöte på gymmet. Jag förbereder middagen tills den ska serverad 21.00. Testar på att göra blomkålspizza. Det blir spännande trots att det ju alltid luktar skit då man kokar blomkål.

Den mikrokokta basen.


Här fortsätter Jannes viktresa med mat som INTE innehåller så många kalorier. Två veckor kvar innan hans operation.

Vi hörs!

Somalia was calling på morsdag

Tänka sig att Somalia ringde upp mig på morsdag. Jag sprang för långsamt över Angelica och Jens nya fiskbensgolv till hallen där handväskan stod på hyllan, jag missade precis att svara, typiskt också.


Typiskt då någon ville ringa och gratta mig på morsdag och råka på allt från utlandet. Jag kände mig dum som inte hann svara när någon gjorde sig besväret att ringa.

Nu är inte min somaliska den bästa. Tänkte att min knaggliga engelska får funka när jag ringer tillbaka…

Vi hörs!

Firad till max

Igår morse vaknade jag 04:11, Älva var väckarklockan och ville ut. Själv var jag vråltörstig. Det hör till ovanligheterna. Funderade om jag legat och gnagt på sovrumsväggen och fått i mig en hel gipsskiva.

Älva släppte ut lite vätska på gräsmattan, jag intog vätska i köket. Vi gick för att fortsätta sova. Älva somnade och snarkade strax där på. Jag var förtfarande så törstig. Strax innan 05 gick jag upp och drack och drack. Insåg att jag inte skulle somna om, gjorde kaffe och drack upp det. Tog en vattenflaska (det händer inte) med mig och gick för att stryka. Jag drack snart upp vattnet och fyllde på flaskan.

Janne kom sedan upp och hissade flaggan för mig och alla mammor. Han berättade att han inte köpt någon present. Herregud, jag är ju inte hans mamma. 

Vi diskuterade detta med morsdag. Nu har barnen flyttat, tre av fyra har egna familjer, två av de tre har barn, då tycker jag inte att de ska behöva fira mig, de har ju egna familjer att fira med. Janne höll inte med.

Han stack ut och cyklade och kom hem med en bukett rosor och en med pioner, så så rart och jag vart så glad!


Jag planterade om små plantor jag drivit upp.

Charlotta, Enya och Noah kom. Enya lämnade mycket stolt upp ett blompaket. Det var lillfröken som bestämt att mormor skulle få en gul blomma. Hon hade skenat ut till växthuset på Blomsterlandet innan hon hittade den gula blomma hon valde ut till mormor. 


Charlotta visade bilder hur hon gick mot kassan med blomman i ena handen.


När de kom in i hallen hos oss så hade fröken haft så bråttom till mig.



Jag dör sötdöden när jag ser korten på Enya<3

Enya hade valt kortet omsorgsfullt.



Så fin text att en mamma blir varm i hela kroppen och vattnet ökar i ögonen. Tack fina Challan, Enya & Noah!

Ett värmande sms.


Jag och Janne var bjudna på middag hos Angelica & Jens. Vi for dit och åt sååå gott! Stekt lax, dillkokt färskpotatis, kall dillsås och en tsatsiki. Jag åt så mycket potatis att detbörjade komma potatismjöl ur mina porer.

Efterrätt med kaffe. Ojojoj vilken skapelse.


Fast jag stod emot denna ljuvlighet då jag försöker undvika mycket socker. Jag blir så konstig i kroppen efter drygt en timma då jag ätit något som innehåller en del socker.

Blommor och choklad fick jag med mig hem.



Tack för god middag, fika och presenter Angelica, Jens, Alvar och Todd!

Just ja, jag fick i mig minst 3L vatten, det har ARDLIG hänt i hela mitt liv att jag druckit så mycket vatten.

Tack mina fina ungar!<3

Vi hörs!

Diss till Byggmax

Idag klev jag förväntansfull in på byggmax här i Norrtälje för första gången. På deras hemsida har jag hängt en hel del och har eftersom insett att jag kommer bli en välbesökande kund då jag startar mitt kommande projekt.

När jag och Janne kliver in i butiken råder ingen rusning. Tre stycken personal står vi kassorna, två med armarna i kors över bröstet och den tredje står lutad mot disken, inte så konstigt om det inte är kunder i butiken. Kan dock tycka att de två som stod med armarna i kors skulle släppa det taget då kunder kommer in.

Janne frågar artigt efter transparant plast. En ställer en motfråga, fortfarande med armarna i kors, om han menar byggplast. Janne svarar att han inte vet om det heter byggplast, bara den är transparant. Fortfarande med händerna i kors över bröstet men med en nick på en grå dörr säger han: Ser du den där gråa dörren? Janne svarar: Ja! Killen fortsätter, fortfarande med armarna i kors över bröstet: Gå in där och sedan till vänster så hittar du byggplast!

Strax efter oss kliver en herre in i butiken och frågar: Var hittar jag blomjord någonstans? Tjejen svarar och står fortfarande tillbakalutad mot disken: Den finns där ute och nickar mot utgången, samma dörr vi alla kom in i.

Jag blir rådlös! Den äldre herren kunde dom väl röra på benen för att personligen visa var han finner blomjorden.

Vi går mot den grå dörren och Janne säger till mig: Här ska du inte tro personalen går med och visa när man frågar om något! De har aldrig gjort det de gånger jag varit här.

Jag blir häpen! Skulle jag vara chef där skulle personalen ALDRIG bara få stå så där. Vad är det där för försäljare, katastrof!!!

Janne sa vänligt till killarna, som fortfarande stod med armarna i kors på bröstet: Vi hittade inte det vi sökte! Tjejen hade iallafall vänt sig om och tog betalt av en kund, fint ändå att personalen tar betalt vänd mot kunden.

Jag sa till Janne: Jag tycker det där var konstigt och vad tråkigt att bara stå så där, arbetstiden måste ju gå jättelångsamt när de bara står still!

Jag ger Byggmax dissen.


Jag behöver hjälp med rätt material den dagen jag drar igång med mitt projekt och då är inte Byggmax i Norrtälje min melodi.
Vi hörs!

Överraskad mamma

Egentligen vart jag överraskad två gånger igår.

Mycket tanklöst bestämde jag mig för att åka och storhandla idag, eller snarare tvingades iväg. Maskindiskmedel var helslut, grönsaker fanns det inte så mycket utav i kylen, mjölk köpte jag 1L igår, annars hade det varit tvärslut. Handla är ju inte så kul så jag hade verkligen dragit ut på det. 

Kristehimmelsfärd, eller Kristiflygare, vilket du föredrar att kalla den här pågående helgen, är den helgen det händer här i Norrtälje. Norrtälje är en sommarstad, det är den här helgen sommargästerna kommer. Då valde jag att åka och storhandla och till fler affärer, du förstår.

För mig är denna helgen lika förvånande som när det första snötäcket lagt sig utanför fönstret då jag vaknar på vintern. Jag vet att det ska komma men tvärt blir det helt annorlunda.

På de nyaste Apoteket i staden var dom häpna. De hade förvänta sig som en vanlig lördag denna röda helgdag. Apotekaren berättade storögt att det varit så mycket folk sedan dom öppnade. – Välkommen till sommaren i Norrtälje! Det är den här helgen det händer, sommargästerna kommer till sina landställen! Så här är sommaren i Norrtälje! 

Jag tror många nya handlare kommer ”bli tagna på sängen” i sommar. Det är svårt att förklara med ord det som sker. Bästa förklaringen är nog en 3-åring som sover fridfullt och lugnt, när denne plötsligt slår upp ögonen på morgonen så är det full fart direkt. En 3-åring gasar ju upp till 300km/h på mindre än en millesekund. Kör på så tills kvällen då denne helt plötsligt bara somnar, typ i ett steg. Så är Norrtälje, sommaren är 3-åringens dag, när hösten kommer och skolorna startar är det 3-åringens kväll, natten är höst, vinter, senvinter, tidig tidig vår, när löven börjat titta ut ur sina knoppar på grenarna så blir det 3-åringens morgon.

När jag sedan åkte hemåt från parkeringarnas fullständiga kaos och gled in på vår gatas lugn så sitter det en morfar och en flick-Kotte på muren och vinkar med benen. Vilken överraskning att en Kotte välkomnar mormor när hon kommer hem och med mannen som är min bästa vän, stora kärlek och älskare. 

Enya hjälpte mormor att plocka in varorna, som hon slet och bar tungt. Efter det gick vi och gungade.


Enya fick en glasspaus, lön för plock-hjälpen med matvarorna.


Minikotten vaknade och fick gunga för första gången i livet.


De packade ihop sig efter några timmar.

Jag och Janne åkte för att köpa Myrr. Han körde och väntade i bilen, jag gick in på Flygfyren med vassa armbågar och trängdes med min skanner. 

Vi har alltid haft all faunans myrarter på vår gård, vi krigar med de olika arterna i altandörren, de vill flytta in, jag köp popcornmajs i blendern och strör ut vid dörren, myrorna demonstrerar högljutt utanför popcorn-mjölets kant. De bygger bon vid träd, persikoträdet skickade de till himlen. Nu är krukor och urnor fullsatta med myror och växtligheten tar stryk. Vi har myrbon precis överallt. Här dödar ”vi” ju inte djur så de har fått vara år efter år. Till vår tomt har myrorna haft som fristad. Janne har förklarat att myror kan bli ett skadedjur för huset, jag har inte trott på honom, nu börjar jag förstå. Janne får vara bödeln. Även jag är ju delaktig då jag var budbärare till bödeln. Förlåt!

När vi gled in på vår gatas lugn så såg jag Challans bil åter på gatan. Jag mötte Enya i dörren som ville ut till morfar för att ”mata” myrorna så de kunde ”sova” snart:0.

Jag undrade då jag hjälpte Enya ut om Challan och Noah var i köket, det var så tyst. Jag kikade in i vardagsrummet ifall Challan satt och ammade Noah i soffan…

(Trots att jag INTE gärna visar mig bland folk då jag blivit så så tjock så får du se min reaktion här.)

Så här blir en mamma då yngsta sonen helt plötsligt sitter i soffan med ett syskonbarn i famnen!

Philip hade textat syrran om hon kunde hämta honom på busstationen och köra honom hit.

Ja jäklarkladdigamakaroner så överraskad och glad jag vart.Janne tappade ansiktet två gånger då han kom in och såg Philip, obetald min:)

Enya var lycklig att Philip var ”hemma” och körde ett race. Todd och Jens kom för att hämta hundarna vi varit hundvakt till så de hade turen att också få träffa Philip.

Philip skulle snabbt hem för att klippa sig.


Janne körde ner och hämtade honom hos världens bästa frisör, Cajsa. 

Philip åkte hem efter en sen middag. Vi var så lyckliga att få träffa honom. Det var långhelgens stora överraskning.

”Jag är gammal…”

”Jag är gammal! Du borde ta hand om mig istället! Ge mig frukost på sängen med nykokta ägg, nygjord smoothie, kaffe, en rågmacka med god ost! Massera min rygg och vara snäll mot mig! Tänk på att jag är en gammal man!”

Det här och många fler tjänster jag ”borde” göra fick jag höra av Janne i helgen då jag hoppade på honom och killade, nöp här och där och var grymt kaxig i munnen (impad själv faktiskt) då jag pinade honom.

Ärligt så stirrade jag bara på honom. Jaha, det tyckte han, det tycker kanske inte jag, inte i den omfattningen han uttryckte.

Jag kontrade med hur många gånger jag har kommit med frukost och väckt honom och han sagt: Jag hade inte tänkt gå upp än, sätt det i kylen! Tack tack!

Imorse väckte Älva mig som vanligt, imorse 07:10, mellan 05-07 varje dag väcker hon mig, då vill damen morgonkissa. Oftast följer hon med mig tillbaka i sovrummet igen. Ibland vill hon ligga i hallen, ibland i soffan och ibland i köket istället för att komma tillbaka till sovrummet. Ibland ångrar hon sig då hon inte följt med tillbaka till sovrummet. Imorse kom hennes ”ångervecka” precis då jag somnat om. När jag vaknade till igen och såg Janne snusa gott gick jag för att ta hand om min ”gammal” man. Från hans önskelista fixade jag iallafall nykokta ägg, fil och crunch och äppeljuice.


Jag vill ju försöka vara en god hustru till den gammal maken.

Funderar på att beställa en rullator till julklapp åt honom. Tror inte du han skulle bli överlycklig över min omtänksam?
Vi hörs!

Hur tänkte jag?

Plockade iordning mina tights i garderoben.

Jag vek omsorgsfullt om alla mina tights. Ordnade upp de i tre prydliga högar, en för full längd, en för trekvarts längd och sista högen blev cykelbyxor-längd. 

Lite slentriant blev det och tankarna flög på annat håll då denna syssla ju inte kräver några som helst högskolepoäng eller något högt IQ.

Som om du tar en sylvass nål och sticker hål på en ballong så har du exakt det som hände i min skalle och som fick mina pågående tankar att försvinna. Mina ögonhålor blev också luftade då ögonen trillade ur av häpnad och det enda som höll dem sammansatta med ögonhålorna var några nerver som de dinglade kvar i. Det var de här paret tights som fick ovan påverkan på mig.


Jag hade glömt bort detta par. Undrar varför?

Hur tänkte jag när jag klickade hem detta par från nätet?

Hur tänkte jag när jag inte returnerade dom?

Var dom asbilliga och jag tänkte: De duger till mig!?

Dom måste ha varit asbilliga, eller hur? För vilken rimlig förklaring kan det annars vara?

Jag drog på mig ”läckerheterna” ich gick ut för att visa upp mitt fynd för Janne som satt och drack sitt morgonkaffe i solen.


Han höll just på att ta sig en klunk kaffe som med vändande post sprutade ut ur munnen som ett sprinklersystem. Han stirrade på mig och sa stammande: Vaaaadd haaaar duuuuuu pppppå dig!!!

Jag: – Mina nya tights!

Janne: – Du får gärna ha dom där på dig men INTE i närheten av mig!

Han satt tyst en stund och sade sedan: Du får ha dom där när du går på någon klubb!

– Vad då för klubb?

– Någon klubb finns det väl kanske där de där byxorna passar! Du ser ut som en riktig kärring! Någon klubb dit kärringar går!

Vet inte vad jag ska googla på för sökord för att hitta en sådan klubb.

En sak är då säker, de var grymt grymt sköna, så lena på insidan. Tror jag sparar dom ändå. Kan ju använda dom som långkalsonger när vargavintern kommer, de var ju så mysiga mot mina ben.
Vi hörs!

Kokat sten & kycklingfilé

Just nu är jag så irriterad och arg att det känns i hela kroppen, samma känsla i kroppen som då jag ”tvingas” spela något sällskapsspel, kubb, bowling eller något annat ohälsosamt sällskapsaktivitet. Det var längesedan jag var så här. 

Jag vill kasta min telefon, Mac airen och den stationära datorn i skogen bakom huset. Jag ha också lust att ta den där fiberkabeln som går in i huset och ta och dra i den tills kabeln lossnar i gatan och kasta ut kabelhelvetet också i skogen. Jag ska börja skicka röksignaler om jag vill något. Ja jag ska börja blogga iform av röksignaler tills jag eldat upp hela skogen bakom huset.

Jag är lika arg som dagen innan mens då jag bara går och letar efter en vattenpöl på gatan så jag kan dränka mig. Mens borde jag inte få då jag hade ägglossning i fredags. Fast vem vet vad som kan hända i klimakterievärlden, där verkar det kunna vara hur som.

Det här kommer inte gå över förrän jag har sovit, funderar starkt att gå och lägga mig för natten nu, 15:39.

Allt började egentligen i lördags. Jag skulle blogga och fick inte in mer än en bild, med bild nr:2 testade jag 103ggr på lördagen, två gånger på natten mellan lördag och söndag, provade 714 gånger på söndagen. 

Jag bloggar med telefonen. Jag frågade Janne hur jag får över bilderna till den där Mac air, eller Air Mac, strunt samma, jag vet inte vad den heter. Annars e-postar jag bilder till den stationära datorn och sparar bilderna på skrivbordet om jag ska blogga på en dator, krångligt och drygt då den står på ett annat våningsplan än den jag mest befinner mig på.

Janne berättade att det var så enkelt att dra över bilderna till dropboxen. Han skulle visa mig och hittade då inte den på datorn eller om han inte fick upp den. Han startade om datorn. Efter det så sket det sig. Efter nästan en timma med hela Appelsuporten inblandad återstår bara att lämna in dator(helvetet) trots att de inte såg att det var något som pajat i datorn. Den kommer hit men inte längre.


Jag gick till den stationära datorn, e-postade iväg bilderna via telefonen. Efter lång tid och många försök lyckades jag spara ner bilderna på skrivbordet, de hade gjort om lite sedan jag gjorde det sist, typ hösten -78.

Då visade det sig att mitt färdiga inlägg inte låg där inne i utkast. Jag försöker då publicera inlägget utan bilder för att sedan gå in och redigera och lägga in bilderna, då går det inte att pulicera inlägget på telefonen. Då brinner jag halvt upp och går där ifrån.

Kommer sedan på att jag vid två tillfällen tidigare raderat appen på telefonen för att sedan tanka ner den igen. Jag gör det och då går det att lägga in bilder, spara och publicera. Jag jublade i ca: 10sek tills jag upptäckter att alla tillägsverktyg inte funkar. Jag försöker men släpper det då resten av mig håller på att brinna upp.

Vi tittade på TV resten av kvällen.

Imorse, tidigt, åkte Janne till Tallinn. Lyckost Janne att få åka dit och lite avis är jag allt, det är ju en av mina favoritstäder. Som den goda hustru jag är så vinkade jag hejdå glatt.


Gick och drack mitt morgonkaffe och gav mig f-n på att kolla bloggverktyget igen, hur svårt kan det vara egentligen?

Det ville sig INTE. Jag gick till den stationära datorn. Den sitter med kabel direkt i dosan till fibern, bättre kan det väl inte vara. Det tog tid, det var så segt så segt. Gick inte ens att få ljud till radion på datorn, det tog för lång tid att buffra. Andra sidor och bloggsidan tog en evighet. 

Det är bara Janne som är nöjd med vårt fiber. Vi andra tycker wi-fi suger. När vi säger till så kollar han på Bredbandskollen och där visar det alltid att det är så hög kapacitet att hela Folksam skulle kunna få nät av oss med den kapacitet vi har in i huset. Det tar såå lång tid med vårt wi-fi att jag slår om till 4G istället. Att FaceTime med wi-fi så laggar det bara. Radion på den stationära datorn kom igång efter drygt 30-40min, precis så gjorde det igår. Då hade jag redan glömt att jag försökt satt på radion.

Medan jag satt och tittade på hur cirkeln snurrade och snurrade och snurrade så började det krypa i kroppen.

Jag började titta på annat i rummet för att inte brinna upp, jag får sådant kli av att vänta. Jag såg då akvariet och de stackars fiskarna. De kommer näst sist på göromål, jag själv kommer i sista hand i min egna ranking. Jag har inte haft tid eller tillfälle att göra något vattenbyte. Tidigare gick det att ha Kottar med då jag gjorde det. Nu går det inte längre då de är mer att ta för sig och det blir lek i akvariet. Jag tänkte att nu måste jag ta tag i saken. Såg att svartalgerna tagit fäste i akvariumet. Beslutade mig för att koka den stora lavastenen och de andra srtora stenarna för att ta död på en del. Så på med 10L kastrullen på spisen.


Lavastenen och en annan sten går inte i hela i kastrullen, så de kokas två gånger. Att vända på en kokande sten i kastrullen rekommenderar jag INTE, det har jag testat tidigare och nu lärt mig av mitt misstag.


När jag gör ett vattenbyte så har jag en hävert med ett plaströr som jag sticker ner i sanden, sanden kommer då i rullning i röret och tar med sig skit från botten och det som ligger i sanden.


Så vattnet som kommer i hinkarna ser väldigt skitigt ut. När jag höll på så kom jag på att jag läst att akvarievatten är kanon till växter, värsta gödningen. Tänkte då på de stackars smultronlandet som Kakan, Älva och Smilla sätter sig och pissar i och alla ska dom kissa över varandra. Annars kissar inte Älva där när inte Kakan och Smilla är här. Plantorna dör av deras kiss. Förra året fanns det nästan inte en planta kvar. Jag satte nya och lade Kompostgaller uppe på. I år kom jag på försent att sätta dit Kompostgaller direkt snön smälte, flera plantor har dött. De nya plantorna jag måste sätta igen kommer inte ge smultron i år.

Jag tog och bar upp fem av åtta hinkar tills multronen. Telefonen ville jag ha med upp. Fast hur tar jag den när jag går och bär hinkar i vardera hand och inte har några fickor? Jo Barbapapporna var ju ute på grönbete så jag lade IPhonen under en Barbapappa. Märkte att minst två IPhone hade fått rum där under. Fyllningen i Barbapapporna har ju med åldern trillat ner så de fungerade som en tyngdstopp så inte telefonen gled iväg. Ja då hade jag någon nytta av dom till något iallafall.


Nu hoppas jag att smultronen växer så det knakar. Naturgödsel på högsta nivå. Nu slipper Janne sätta sig på huk där ute och göra det stora för att gödsla, han lär ju vara glad nu;)

Efter kokning av stenar skulle dessa skrubbas för att få bort algerna. Sådant har jag tålamod med och kan stå i evighet. Annars har jag en ängels tålamod för det mesta, lite för långt faktiskt, det är inte riktigt hälsosamt.

Så istället för de ca: 2h ett vattenbyte med rengöring av pump och slangar så tog mitt lilla projekt 6.5h. Det är också typiskt mig.

När Janne åker iväg så drar jag alltid igång med något projekt, slår aldrig fel. Denna gång planerade jag att bara tvätta våra huvudkuddar och bädda rent och sätta i sommartäket i sängen. Sedan skulle jag ägna mig åt mig,  det sket sig, får göra det imorgon istället om jag hinner.

Jag kokade ett par upphackade kycklingfiléer till flickorna.


De tycker det är gott att få något iblandat i fodret. Smilla gillar att här då något gott i fodret, hon brukar säga till att hon vill ha mat då hon kommer:)

Klart en fyrfota tycker det här set aptitligt ut;)


Efter det gick jag på och skulle logga in med min inloggning för att få verktygen inne på bloggen. Det säger att jag inte kan ha den inloggningen utan ska logga in med e-postadressen, jag skriver då in den e-postadressen som är kopplad till bloggen. Det svarar då att en verifieringskod skickas till e-posten. På gmail i telefonen går det inte att logga ur eller skifta användare. Jag kom då på att jag laddar ner gmailappen. Där kunde jag då logga in på bloggens e-post. Där fanns många mail men inte med någon vetifieringskod. Jag hittade ett annat roligt mail från november. Ja det är längesedan, fart när det inte går att logga ut och in med annan e-postadress på telefonen så går jag inte in. Jag hade missat två roliga samarbeten också, dessa två var något jag faktiskt kunnat tänkt mig att göra.


Jag försökte inne i bloggverktyget igen och en kod till skulle skickas, inte f-n kom den heller. Efter femtioelva gånger brann jag av. Jag är fortfarande lika irriterad och arg. Vad är problemet liksom? Allt för jag uppdaterade telefonen i fredags, det händer alltid något och något som sedan inte funkar. Så gudars jobbigt med teknik jag inte kan och förstår.

Nu ska jag gå ut och tända eld på skogen och skicka ett röksingnalmeddelande till Janne. Bäst du håller utkik genom fönstret ifall jag skriver ett till blogginlägg ikväll med hjälp av röksignaler.
Vi hörs!

Lär Kottar om respekten till djuren

Våra barn har redan gått ur min skola, respekt om djuren.
Det finns få saker som gör mig så arg som om jag ser någon behandla djur illa. Ni som varit här inne vet hur jag flyttar sniglar och daggmaskar från gångvägar till kanten då jag är ute och går så de inte ska bli överkörda eller ihjältrampade. Lite synd bara om jag råkar flytta dom till fel sida vägen än var de hade tänkt sig;) Janne brukar otåligt säga: Sluta nu Elisabet! NU går vi vidare! när vi går tillsammans.
Igår plockade jag bort ett par sniglar som jag såg då jag plockade hundskit innan Janne skulle klippa gräset, då slapp de bli halshuggna av knivarna under gräsklipparen.
Alla djur som kommer in bärs varsamt ut igen. 
Våra barn gör likadant (hoppas jag).
Mikael och Josefin hade mal i sin förra lägenhet, de fick dom och hål i kläder på köpet. Jossan slog ihjäl malen, Mikael sa då: Ska vi inte släppa ut dom istället för att döda dom! Josefin trodde han skämtade först, sa sedan: Nu får du ge dig!:0)
I fredags då vi var barnvakt tog Alvar in en av åkdonen och körde i gamla köket.


 Ur hjulet ramlade en snäcka. 

Både Todd och Alvar ville klämma på den där den låg i min hand. Snigeln visade sig inte efter att ha ”centrifugerat” i hjulhuset. Jag förklarade att det bodde ett djur där inne, en snigel. Jag förklarade att vi ska klappa den fint så inte snigelns hus går sönder för då dör den och kommer till himlen, snigelns mamma blir då ledsen. Så vi släppte ut den och Todd tittade mycket intressant. Alvar och Enya har ju varit med förr, myror har jag/vi ju tagit ut massor i år.
Janne dödade en myra framför Kottarna för någon vecka sedan. Då hade jag god lust att dra ner honom till tvättstugan och sätta hans vitala delar i mangeln och köra igång den.
Det var ändå lite svårt att förklara för Kottarna att det var ett djur där inne i snäckan.
Igår då jag skulle köra Alvar och Angelica till Mc Donalds för att köpa hem lunch så plockade jag vant upp en snigel från uppfarten för att den inte skulle bli ihjältrampad. Kom då på att jag tar den i handen och visar Alvar hur den ser ut.


foto: en något äcklad angelica.wallgren

Jag visade hur tentaklerna fungerade, att det var som snigelns ögon. Försökte få den att dra sig in i sitt skal, det ville den inte, den kröp runt runt i min hand. Alvar var mycket intresseras. Sedan behövde den gå hem till sin mamma så jag lade den varsamt i gräset.

Snipp snapp slut så var den lektionen slut!

Vi hörs!

Hum, vill vi?

Kom ett sms från nr: 2 i vår barnaskara.

Tvåan ligger etta på skaran att få mamma & pappa att hjälpa till.

Skulle fru Angelica vara en poplåt skulle hon ligga etta på Billboardlistan vecka efter vecka, år efter år.


Hon kan hon.

Jag lovade mig själv då våra barn var små, den dag de blir föräldrar skulle jag minnsan ställa upp och hjälpa till. Vi/jag hade väldigt svårt att få hjälp och ibland önskade jag det innerligt när alla fyra var sjuka i perioder och nattsömn var en riktig bristvara. Nu ska jag INTE klaga, jag valde ju att skaffa barn och med facit i hand så klarade jag ju av det. 

Jag hoppas att all tid jag faktiskt lägger ner är uppskattad.

Jag pratade med Petra, e gammal kömpis i går på telefon ett par dryga timmar. Jag kom då på att Ani hade väldigt väldigt mycket hjälp av sina föräldrar med barnen och tog det lite för givet (tyckte jag). Jag tyckte inte hon insåg hur mycket hjälp hon faktiskt fick. Då kände jag att jag hoppas inte vår hjälp tas lite för givet.

Jag tror att vi bara sagt nej två gånger.

Angelica och Jens ska på fest ikväll. Jag kör dom, jag hämtar dom inatt och de kommer hit och sover efter festen så de tar barnen imorgonbitti så behöver inte vi ta dom.

Dags att gå och bädda gästrummet då.
Vi hörs!