Janne gav mig ståpäls

Det var alldeles för länge sedan jag skrev till dig. Det optimala för mig är att skriva minst en gång om dagen. Jag har haft så mycket barn här så det har varit fullt upp. Först fick Angelica början till blodförgiftning i ett finger där hon fått ett brännsår av knäcken. Hon mådde dåligt och jag såg efter pojkarna. Sedan har jag haft Alvar då han inte kunde vara på förskolan då han fått ögoninflammation. Igår mådde Angelica dåligt så jag for och hämtade Alvar strax efter jag vaknat och vi åkte hem med honom och var kvar tills pojkarna somnade. Jens har jour och är mest ute och jobbar. Han missade hela julafton här hemma då han var ute och fällde träd i blåsten som fallit över ledningar och andra elfel så så många som möjligt hade ström på julafton. Idag kom Angelica på förmiddagen och jag har haft fullt upp med pojkarna och passat dom till och från.

Nu till rubriken.

På julafton gick jag upp vid 09. Jag gick mot köket som var stängt. Öppnade dörren och klev in. Där stod Janne vid diskbänken, han vände sig snabbt emot mig och sa:

– Vad gör du uppe nu? Jag skulle ju komma med kaffe på sängen!

– God Jul på dig med! Jag vaknade! Jag är jätteglad över att kaffet är på gång!

Sedan lommade Janne ut ur köket. Jag ropade lite kaxigt igen:

– God Jul på dig med!

Efter en stund kom han med ett paket som var till mig och sa:

Jag hade tänkt ge dig paket och kaffe på sängen! 


– Så jag förstörde din överraskning nu?

– Ja!

Jag öppnade paketet och skrek rakt ut av förtjusning när jag såg vad det var. Jag fick rejäl ståpäls på kroppen när jag såg vad paketet innehöll. Janne kom med Georg:)<3


Det mesta som jag ser i butiker eller skyltfönster som lockar mina ögon är just Georg Jensen. Jag är danskdesign i själen;) Dagen innan så instagrammade jag om två av alla julgranssaker jag har av just Georg Jensen, så festligt att jag dagen efter fick ett par ljusstakar.

Tack mitt hjärta!<3

Om du inte hör av mig här emellanåt då jag är med barnbarn så hittar du oftast ett livstecken på min Instagram. Där finner du mig om du vill, där heter jag för ovanlighets skull coolbettan. Klarade tyvärr inte av att länka dit.
Vi hörs!

Jag sa till Janne…

Igår var Janne på julfest med kontoret i Stockholm. Först hade han möten på vägen dit. Han tog bilen så jag förstod att han skulle vara hemma tidigare.

Vad jag inte hade förstått var att jag skulle vara barnvakt till Kottar sen eftermiddag till tidig kväll. Jag såg mina två avsnitt av Syrror som jag sparat till min singel em/kväll flyga sin kos. Fast jag hann med 9 min på det första avsnittet innan Janne kom hem.

Han gick direkt in på kontoret och jobbade av en stund. Sedan kom han ut och gick in i sovrummet och bytte från byxor till mjukisbrallor. Där ifrån vidare mot köket. Jag kastade ett get öga på honom och såg honom ett par steg innan han skulle vika av till höger. Jag sa till Janne: 

– Har du inte brallorna ut och in?

Janne tittade ner på byxorna och svarade:

– Nä det tror jag inte!

– Men du har ett par lappar där bak! Så har du dom inte ut och in?

–  Nej!

Idag då vi lagt av för idag med renoveringsarbetet så sitter jag i gamla köket och FaceTime med Challan och Enya. Janne kommer ut från sovrummet och har dragit på sig mjukisbrallorna, svänger höger vid mig emot köket. Då ser jag baken på nära håll:0

– Janne, du har byxorna ut och in!

– Va! Har jag?

– Ja!

– Oj, jag som åkte så här till och från gymmet!


Oj är precis vad man kan säga:)
Vi hörs!

Flygtur in i köksskåpet

Jag fortsatte direkt imorse, efter tandborstning att riva i köket, iklädd ett stort urtvättat och tunt typ nattlinne jag drog på mig när jag klev upp, helt naturell var jag under. Barbapapporna svingade där under likt gummiklubban och sandhammaren. Alla läppar vädrades friskt under tyget. 


Hörnhyllor monterades ner, lika så överskåp. Metallskenor skruvades ner. Överliggande lister bändes bort, det gick fin fint. Sedan satt en liten list fastspikad uppe på överskåpen som skulle ner. Ena sidan löpte som smort. 

Jag flyttade trappstegen till andra sidan. Annars har det räckt att stå på steg två. Tydligen gjorde det inte det den här gången hade jag tydligen ställt mig högst upp.


Janne står här på steg två.

Själv hade jag glömt att jag och Barbapapporna balanserade på översta steget iförd Birkenstocktofflorna. Så när jag skulle ner tar jag ett steg ner och nästa tror jag att jag ska kliva ner på golvet. Där trodde jag fetfel. Jag skulle klivit två steg ner. Så det vart ett fall och jag tappade balansen, flög in med kinden i ett högskåp för att fortsätta min flygfärd med hela min lekamen in i högskåpet som stod där naket utan dörr och hyllor. Ena handleden vrikades till. Ett skrapsår i huvudet. Tur att Barbapapporna var ute på grönbete då de fungerade som två airbags, annars hade det kunnat gå illa.


Medan jag satt där inne i skåpet vimmelkantig så hör jag Janne från kontoret: 

– Vänta, kommer strax! Sedan tonade Janne upp framför mig och står där och tittar ner på mig där inne i skåpet där jag ligger i mitt nattlinne helt naturell under. Han frågar: Vad gör du? Vad hände? Gick det bra? 

Jag: Det är lugnt, det gick bra! Jag missade ett steg på stegen bara!

Janne vänder på klacken och går tillbaka till sitt Skypesamtal. Jag sitter fortfarande kvar i skåpet då jag fortfarande inte är helt klar i huvudet. Jag hör Janne säga till den han pratade med:

– Det var bara hustrun som ramlar in i ett köksskåp!

Kinden var rejält röd. Efter att det gått några timmar så kan jag se att jag hade tur att det mesta gått bort av rodnaden i ansiktet. Jag vill ju inte gå runt och se ut som jag fått en dagsedel. Om någon tror att jag fått en dagsedel nu så är det väl efter en Barbiehand.


Janne kom sedan för att visa mig att koben och slägga är bra verktyg vid rivning av kök.


Jag blir lite manligt skitig, även under naglarna samlas det skit.


Jag började lasta bilen för att åka till grabbarna på Görla. När jag nästan lastat klart kom alla Kottar och hälsade på. Då tog jag en stund med Kottarna innan jag åkte.

Morfar började riva resten av skåpen på väggen. Jag och Kottarna hjälpte till lite. Och vips var väggen ren.


Morfar lyfte upp Alvar i ett köksskåp.


Angelica lyfte upp Todd.


Så spännande det var.

När jag vinkat hej då till den sista, Enya som sprang och gömde sig i skåpet vi sparat för att ha verktyg i som morfar gömde sig i tidigare med Kottarna i för att busa…


…så for jag till grabbarna på Görla.


När jag kom hem satte Janne igång att riva en annan sektion. Jag tittade på en stund och åkte sedan och handlade. När jag kom hem hade han rivit. Nu är en till vägg ren från skåp.


Efter det vart det middag. Så gott för en ”snickare” att äta ett skrovmål;)

Vi hörs!

Doftar Commerce utan filter


Eller kanske det är Gula Blend.

Jag skurade ur kyl och frys med tandborste i 3h idag. Sådan är jag, jag gnider överallt, under, över, sladdarna, inuti mm. mm. Såg ut som nytt. Det vart så rent att jag utan att blinka skulle kunna slicka i både kyl och frys. De var inte speciellt smutsiga från start. Vi hade de ute till salu och en skulle komma och köpa dom.

Det var då de kom och hämtade kylen och frysen som jag och taxflickorna stängde in oss i nya köket,  bara så inte rymmaren Älva skulle ta tillfället i akt och smyga iväg medan ytterdörren och trappskjutdörren stod öppna. När jag sedan gick ut i gamla köket igen så kände jag tobaksdoften. Först trodde jag att mannen som hämtat kyl och frysen stått ute och rökt. Så var det ju inte.

Nej det beror på allt jag slitit ner i köket. Det som legat gömt bakom lister i köket. 


När vi flyttade hit så var det ett väl inrökt hem. Allt var gult. Vi tvättade och målade om. Till och med persiensnören byttes då även de var tobaksröksgula.

Vi kände denna doft då Janne rev panelen vi hade i det tidigare sovrummet som blev en del av nya köket.

Det tobaksgula lyser ur köksskåpen nu när jag skruvat bort alla skåpluckor. Där har jag lyckats skura bort doften iallafall.



Smilla följde mitt arbete från köksoffan.


Jag tog skåpluckorna, hyllplanen och de avskruvade gångjärnen och åkte och hälsade på grabbarna på Görla.

Sedan kom Alvar och han hittade många ställen att sitta och filosofera på.


Jag och Janne pratade om just rökning igår då vi åkte till Alvar och Enyas förskola för luciafirande. Janne berättade att han brukade möta en mamma vid förskolan med två barn som röker i bilen. Det måste vara ovanligt i dagens läge. 

När vi var små röktes det både i bil, på flygplan och på tåg. Bussar har jag inte varit med om men det har nog Janne, han är ju trots allt en hel del år äldre än vad jag är. Då fanns ju ångloken;)

När våra barn var små så hade rökningen inomhus flyttat till under fläkten för att sedan flytta ut. Medan jag rökte och vi var utomlands och satt på någon restaurang där det var tillåtet att röka tyckte jag inte om att röka, jag ville röka utomhus.

Tiderna ändras och det är väl tur. Nu längtar jag tills hela köket är ute och vi målar om tak, tapetserar väggar och lägger nytt golv så röklukten försvinner. Tänk att det fortfarande sitter i de vägytor som vi inte kommit åt att måla eller tapetsera. Vi har ju trots allt bott här i 16.5år.
Vi hörs!

Börjat riva

Idag började jag skruva ner köksluckorna i gamla köket. Skruvar, gångjärn ska bort så jag håller mig väl med grabbarna på Görla.


Den ”fantastiska” listen slet jag ner.


Kom en lite bit idag. Imorgon blir det fortsätt arbete.


Två till hjälpte från Riv & Röj AB med rivarbete fast i ett annat kök.


Det var allt från renoveringsarbetet idag.

Hoppas att din dag varit bra!
Vi hörs!