Besök i Užupis

Jag hade gett önskan om dagen aktivitet. Janne planerade upp dagen.

Vi började med ett besök på marknaden. Janne fnyste åt det här äventyret.


Byggnaden mitt emot såg så här ut.


Väl inne så såg jag att fläsket var mest fett. PIP alla djur på marknaden.



Korvar som säker skulle passa Mikael och Jossan i smaken.


Fiskar som fångade Jannes intresse. Jag brukar ju ställa av honom i fiskdisken i varuhus och sedan handla i lugn och ro:)


Helt plötsligt vart det liv i gubben då han såg något snyggt. Och just en sådan här hade han inte bland alla hans ytterkläder.


Vi gick vidare till Užupis, en egen republik i Vilnius med eget styre och valuta. Här bor främst konstnärer och bohemer.

Republikens Valspråk: 

Besegra inte.

Slå inte tillbaka.

Ge inte upp.


Konst pryder husen.



Karta över Užupis och kalender


En kvinna vi mötte på gatan med schysta rattar;)


Vi stannade till och tog ett glas vin





Vi drack ett mycket gott vitt och rött vin från Sicilien


Här har allt ett nummer. Minns inte hundens nummer, vi säger 23. Hund bara för att den är hund. Jag fattade inte riktigt varför det var så där så glöm det;) 

Vi lämnade platsen och strövade vidare och in på en Italiensk restaurang där jag åt en fantastisk risotto med kantareller, galet god.


Janne åt en sallad med ost från en gammal get, han var så nöjd att han glatt sa: bäää!


Vi passerade svenska ambassaden.


Sedan gick vi hem och vilade då kvällen tydligen ska innehålla romantik:)<3 Jag är förväntansfull!

Vi hörs!

En smak av Cubanskt

Janne beställde taxi och vi åkte iväg. Vi åkte och åkte och min fantasi skenade iväg lika mycket. När vi åkte så länge tänkte jag att han kör oss till en enslig mörk gränd eller ett grustag i utkanten av stan, rånar oss och dödar oss där efter. Tror denna fantasi finns kvar i mig sedan min pappa reste på Baltländetna som då var ockuperat av Sovjet. De fick inte åka taxi, inte gå ut själva. De fick bara åka med de besökta företagets privatchaufför för att inte riskera bli rånade eller mördade. Det hände då och då med affärsmän från utlandet. Maffian hörde jag också ofta talas om. För mig är det med skräckblandad förtjusning jag åker och turistar i Baltländerna.

Här släppte taxichauffören av oss. Ett litet glashus och mörkt runt om.


Ner under jord skulle vi…




Janne hade tagit oss till ett Cubanskt ställe, coolt ställe.


Soffor som ”barstolar” i baren har jag aldrig sett förut.



Janne beställde in någon fisk


Jag körde Gambas då jag inte hittade något helvegetariskt.


Janne är som tur är duktig att rensa fisk.


Efter maten fick sig ”pappa” en GT och fugan en Cappoccino. Det lät väl som en mening från ett gammalt par. Läser Janne det här kommer han reagera på att jag kallat honom ”pappa”.  Vi har aldrig kallat varandra för mamma och pappa. Janne har sagt ett par gånger: Tur du inte kallar mig för pappa trots att barnen inte är här! Nu gjorde jag det för att retas;)


Sedan tror jag ”selfiemannen” kom igång.


Ikväll kom notan i en tom målad champinjonburk.


Är du i Vilnius så missa inte ett besök på denna club/restaurang, Cuba Studio Club Pub & Bar. Fantastiskt god mat och annorlunda inredning. Räkna inte med teckning på mobilen då denna restaurang ligger i ett gammalt skyddsrum. Här ”tvingas” du umgå med ditt middagssällskap:)

Vi hörs!

Människan, grymmast på jorden

Idag gick vi till KGB- museet.


KGB:s högkvarter här i Vilnius innan landets självständhet. Vi fotade i smyg och kunde därför inte fota allt vi ville.



En batong jag INTE skulle vilja smaka på.


Fångnummer

 En fånge som skrivit en bok för hand. De fanns så vackra saker fångarna gjort, smycken, kors, broderier, träaskar, teckningar mm. Tyvärr var det just då svårt att fota för alla människor.

Ner i källaren


Här kan du läsa om cellen nedan.


I denna cell fick fången stå på en rundan platta i mitten. Cellen fylldes med kallt vatten. Fången stod med fötterna i det kalla vattnet, när dom inte längre orkade stå så föll dom i det kalla vattnet. Var dom så pass vid liv så tog dom upp dom och lät dom kvickna till lite och ställde dom tillbaka. Alla celler hade judisolerade dörrar.


En tortyrkammare


En liten isoleringscell





Här inne avrättades människor och sedan kastade dom upp dom genom fönstret och upp på lastbilar för att slängas i massgravar.


Här fick vi se hur en avrättning gick till, hur de kastades på lastbilsflak mm. 


Under plastglaset på golvet var det sand och där låg saker de hittat efter dem som dödats, säkert det som ramlat ur fickorna och fallit från de dödade. Det var skor, kammar, glasögon, en tandborste för att nämna några av sakerna.

Det fanns bilder från den 11 mars 1990 då Litauen utropade sig som självständigt. Där fanns bilder hur de ryska pansarvagnarna körde över människor på gatan. Bilden där smalben och fötter sticker upp från när pansarvagnens drivband just kört över flertalet människor sitter på min näthinna.

Det var och kändes otäckt att gå nere vid cellerna, tortyrkammare, rastgårdar mm. Det var en mycket speciell atmosfär där.

Det fanns hundratals bilder på människor. Jag vart väldigt tagen. Många ansiktsdrag från Jannes mormor, morfar, mamma och mostrar gick att känna igen. På massor av människor kunde jag känna igen dragen från vår Charlottas ögon. Hon har drag från de människor som nu lever under rysk flagg.

Människan kan vara riktigt vidrig. Vi pratade sedan på vägen hem att detta fortsätter på många platser i världen än idag. Som Janne sa: Nu har man ju mer softisikerade tortyrmetoder! Jag förstår inte hur någon kan plåga en annan människa. Det finns så mycket ondska mot människor, djur och natur. Vi människor måste vara grymmast på jorden. Djur är inte så här grymma. 

Jag har länge tänkt att livet generellt med allt som händer barn, djur, kvinnor och män är för grymt för att jag ska känna mig bekväm och ”orka” med det.

Jag hoppas att mitt nästa ställe jag kommer till inte är lika grym att vistas i.
Vi hörs!

Musslor tis & tors

Igår åkte vi till gamla stan med en aggressiv taxichaufför, han var inte trevlig och bjöd inte på en angenäm åktur.

Vi gick till fots sista biten. Vi letade efter restaurangen Rene.


Då var vi framme.


All serveringspersonal bar svarta hattar, typ Helan & Halvan- hattar.

På tisdagar och torsdagarna har de musslor som lockade dit Janne.


Vinet fick Janne välja en våning upp då det agerade skälva vinlistan.


Två gånger fick han springa upp på övervåningen. Att springa i trappan är ju bra för rumpmuskulaturen och bannemej, hade han inte lite fastare rumpa efter;)

Första vinet Janne valde så visade det sig att de inte hade kallt så Janne valde ett annat. Mycket gott, lite smöriga i smaken och friskt så det kändes precis på tungan som innan det börjar poppa på tungan då man hällde i sig poppkulor som var syrliga och hoppade i munnen då jag var liten.


Då jag INTE ville dejta växelvis munnen och rumpan toalettstolen så tog jag gambas.


Det var gott! Janne tog musslor och det såg så gott ut. Musslor är fantastiskt gott tycker jag. Dock gillar inte min mage musslor längre:(


Notan kom i en ursköljd sardinburk, inovativt.


Är du här tycker jag bestämt att ska besöka restaurang Rene. För musslor är tisdag och torsdag säkrast. Notan gick på ”blodiga” 35€;)
Vi hörs!

Avhugget fnitter

Igår vart det då tillslut dags för lunchfika.

Janne tog mig till något finkondis. Där betalade du efter vikt och fick såldes visa hur stor bit man ville ha.



För att få i oss lite matigare innan kaffebrödet körde vi på baltiska piroger. En vegetarisk, en med champinjoner, grönsaker och förskost. För Jannes gom var det toppen. Jag borde ha tänkt på att vi är i öst där de diggar, rent av heafbangar rotgrönsaker. Veg-pirogen skulle jag beskriva smaken som en fadd grönsakssoppa stoppad i en scones, den andra samma med lite champinjoner i. Janne tyckte det var toppen och fick nästan två piroger att äta.

Jag gick upp igår morse 03:50, Janne 04:30, så vi var lite trötta. Alla som känner Janne vet hur han blir som trött, just fnittrig. Så vart han innan koffeinet klickade in:)




Han fortsatte i sitt fnitter och skulle berätta något vansinnigt kul tydligen då han fnittrade som tusan innan han kunde börja.

Nu gick det inte att lägga upp filmen. Jag filmade fnittret och sedan frågade Janne: Filmar du? när han fick klart för sig att jag gjordedet vart det tvärtyst. Det var som att dra ut kontakten.


Han skulle berätta om någon på planet och ville inte jag skulle spela in det, tydligen såå pinsamt. Någon tjej hade legat i sin killes knä länge med ansiktet och rört sig inte helt vardagligt…;) Sedan var jag tvungen att hålla för öronen och högljutt jämra mig då han berättade om en man som petade i näsan upprepade gånger och stoppade fynden i munnen,  varje gång tittade han på kvinnan som satt bredvid i försäkran om att hon inte skulle se vad han gjorde. Bara att skriva detta får mun magsäck att börja krampa som innan den ska tömma sig i en kräka. Mycket kan jag ta hand om, hundspyor, spyor, hunddiarré, barnblöjor, rensar avlopp som en Gud. Just att stoppa gröningar från näsan i munnen får det att kvälja hos mig.
Vi hörs!

Arlanda igen

En välkänd bild från en flygplats, Janne jobbar och jag dricker kaffe, till och med intar frukost/fika.


God Cappuccino med sojamjölk:)

Nu bär det iväg igen.

”Väldigt vad ni reser”

Enligt oss, för sällan;)

Resa är ett intresse vi har, att möta nya kulturer, ny mat, nya ställen. En dröm som växt fram under åren tillsammans, när barnen blir stora då reser vi om vi kan. Nu är tiden över från veckopengar, lördagsgodis, bandyavgifter, bandyutrustning, ridakoleavgifter, danslektionsavgifter mm.;)

Oftast bokar vi gemensam resa. Det händer att vi bokar en resa till mig och jag hänger med på ett bananskal på Jannes jobbresor. Vi vill ju vara tillsammans.

Nu bär det av mot ett nytt osett land och stad, Vilnius i Litauen, spännande. 

Vi hörs!

R.I.P Världens finaste Irma<3

Idag somnade vår älskade Irma ifrån det här jordelivet.


Hon lämnar ett STORT tomrum efter sig som vi får bära med oss.

Jag är så vansinnigt ledsen att jag har fysiskt ont i mitt hjärta. Jag klarar inte skriva mer just nu. Nu vill jag gömma mig under täcket och tidigast komma fram till omvärlden till vore.

Det gör galet ont det här!!!

Älskade Älskade Irma, mattes Prinsessa! Jag Älskar Dig Irma! Du har satt ett stort avtryck i allas våra liv.<3

Döden är grym!
Vi hörs!

Överskåp på plats

En liten köksuppdatering mellan grötmatning och blöjbyte av vår nattgäst som slog upp sina blå 06:20. Okristligt tidigt enligt en mormor som helt plötsligt i livet börjat sova länge om mornarna och fullkomligt älskar att ligga kvar i sängen och dra sig ett par timmar eller så.

Överskåpen i köket är på plats, tjoho! Massor av annat har också gjorts så som spackel, slipning och annat trist;)

Den hemkomna universitetssonen som kallades hem i förtid innan bestämd dag. Ibland gör sig livet en vändning, en tvärvändning. Det jag skulle komma till var att han inspekterad köket nyfiket.


Philip har tidigare bara sett köket via FaceTime.

Välkommen hem Philip! Skönt att ha dig hemma några dagar<3
Vi hörs!

Vilken sten blev det?

I torsdags så kom då äntligen våra stenskivor. 


Jag var så nyfiken! Jag kom på i måndags att jag inte visste villen stenskiva vi tillslut valde. Vi valde mellan två, jag tyckte en och Janne en annan, båda var snygga.

När jag inte kunde hålla mig längre så gick jag in och tittade.

Där var gubbsen i full fart med att montera skivorna.



Det vart skivan Janne tyckte bäst om, den blir också bäst insåg jag när jag såg dom.


Tur det tar tid. I onsdags bestämde vi oss för en ändring i köket som vi funderat på i några veckor. I torsdags morse när jag vaknade kände jag: Nej! Jag berättade för Janne vad jag kände och det visade sig att han kände lika som jag. Janne gick ut till snickaren och drog i handbromsen, igen… Han ruskade nog på huvudet åt oss;)
Vi hörs!