Lunchen kostade tålamod

Idag skulle jag vara barnvakt till Alvar och Todd. Angelica och Jens skulle till mäklaren och skriva med köparen av lägenheten kl.13.

De kom vid tolv och jag gav grabbarna lunch medan mamma Angelica fixade till sig.

Denna lunch skulle visa sig kosta massor av mitt tålamod.

Todd kväljde och spottade ur maten Angelica haft med sig. Tur jag hade en burk i skafferiet som jag vet att han gillar. Todd brukar inte kladda så mycket då vi ”äter”, men idag…


Alvar kastade in skeden mot munnen så köttfärssås och spagetti yrde runt köket. Det låg mat på köksbänkar, hyllorna i köket, det åkte på golvet, hamnade i klyftan mellan mina Barbapappor mm. Taxflickorna sprang runt lika ivrigt som jakthundar som ramlat in i en släktträff av älgar.


Jag tackade flickorna för städhjälpen, de städade allt från golvet upp till deras höjd då de står på bakbenen.

Det som hade fått att mitt tålamod riktigt sattes på prov hade varit om någon klivit in i köket med ett dragspel och någon annan klivit in gnidandes på en fiol och spelade Bella Notte eller någon annan spagettivisa.

Vår bonde med traktor och vagn som vi kallar Stefan Löfven…


…hade tydligen lastat av alla djuren vid Alvars tallrik. Dom var helt sjövilda och bara hoppade i Alvars spagettilas med köttfärssås som låg på hans tallrik. Kanske de trodde spagettin var hö eller nått. Flera gånger hoppade dom ner i tallriken. När jag gav djuren upplysningen om att de strax skulle få sig ett bad i diskbaljan försvann grisen.


Om grisen fick hjälp att fly flygandes över köket låter jag vara osagt. Att grisen var rädd för att bada kan jag iallafall säga med säkerhet eftersom han drog.

Jag hittade grisen grymtande i barnrummet.


Där låg han och försökte spela osynlig. I badet i diskbaljan åkte han och surt torkade han grymtande i diskstället.


Den här mormorn hade tappat rytmen med småbarn efter två dagars ledigt så hon behövde få dra ett djupt andetag.

En trasig Rice- sked senare var det lugnt i lägret.


Det var mormorn själv som pajade skeden. Kanske du tror i vrede nu. Nej nej nej, jag körde över den med två barnvangshjul. Hörde första höga knak och fortsatte min förd utan att blinka med barnvagnen i köket, hade inte den blekaste vad jag kört på, hörde nästa knak då andra hjulet passerade. På tillbakavägen klev jag desutom på spillrorna av skeden med min vänstra Birkenstock-toffla, då var moset av skeden ett fullständigt faktum.

Trots det somnade Todd.


Alvar satte jag framför Netflix. Japp, stämmer bra det, sådan mormor är jag.

Mot slutet av eftermiddagens något sena mellanmål ramlade föräldrarna glada in, en lägenhet mindre och ett köksbord rikare:0

När familjen Jens Wallgren med hundar åkte så ringde denna böna


Hon käkade middag, vi sjöng och snackade om Irma i himlen. Nästan varje gång jag pratar med barnen eller säger hej då när vi ses så säger jag att jag älskar dom. Enya har på senaste tiden då berättat att hon älskar pappa:) Idag sa hon medan hon klappade på sitt bröst för att visa att hon: Ena älkar momo! Sedan vände hon sig skrattande till Charlotta och berättade: Ena älkar momo! Hela mormor blev varm så jag teodde klimakteriet skruvat upp värmen ytterligare och dom numer torra slemhinnorna skruvade på kranen i ögonen för en stund.

Det är inte bara små kottar som har livet upp och ner i och med den rådande vintertiden. Älva säger till om mat redan 17. De har nästan hela sitt liv fått mat 08 och 18. Senaste året har det fått 09 och 18. Jag sitter och försöker distrahera henne.


Hon är SÅ hungrig! 17;50 gick jag ge mig då Alma började råskälla på mig att det var dags för MAT!
Vi hörs!

Nackas tur, sedan…

I lördags var de Nackabonas, Mikael & Josefin, tur att få besök av mig och Janne.

Vi hade ”skojat” till det tyckte vi och köpt en Gin från Vilnius till Gin-fantasterna/samlarna Mikael och Josefin. Samt så hittade vi en silikonform för småmuffins som vi tyckte var bra att göra is i. I en Ginkupa är det bäst med stora isbitar så de håller länge. Vi själva tyckte silikonformen fungerade bra till is då vi även köpte en till oss själva. Det var väl det vi köpte i Vilnius förutom något smått till Kottarna.

Innan åkte jag till Blomsterlandet och köpte krukor och planterade ett par skott av elefanröra till dom.   Nu står dessa på Mikaels kontor. Elefantöra var en blomma Angelica köpte då de bodde här en period. Vi alla retade Angelica under en familjemiddag över att hon köpt ett par blommor då hon inte tidigare fått något att överleva. Nu har det visat sig att dessa två blommor hon köpte lever och ger så mycket skott att några av hennes läsare på blogg och Instagram fått. Jag har gett vidare till Charlotta, världensbästa frisör Cajsa, nu Mikael och Josefin, på tisdag ger jag två till en människa jag gillar skarpt. Så gröna fingrar gällande dessa har Angelica. Så här ser en av blommorna ut som jag har:


 Jag åkte även köpte en hundbur till flickorna då jag för några år sedan sålt våran. Jag tänkte Mikael och Josefin skulle bli glatt överraskade att, framförallt Älva, flickorna kom med. Vi tog sällan med alla fyra eller när de vart tre stycken då vi hälsade på folk för respekt till de vi hälsade på. Konstigt att åka hundbur tyckte flickorna. De ska ju sitta bältade eller i bur, nu är det också höga böter att inte ha hundar i bur eller bältade. Bra tycker jag, även dom ska ju åka säkert.


Innan vi for till Nacka var jag och handlade mat och på Apoteket till Angelica och Jens. Det var meningen att Angelica och kottarna skulle komma på morgonen, 08. Jag hade ställt klockan på 07:30 för att iallafall hunnit morgonkissat innan de kom. När klockan ringde så såg jag att ett sms kommit på natten från Angelica och då vände jag på mig och somnade om, insåg att dom kommer inte.


De ville inte åka och handla själva om de också var smittade. Alvar hade för en gångs skull sovit emellan Angelica och Jens. Alvar hade spytt ner Angelicas rygg:0 Angelica skulle på lördagen åka med tjejerna på spa över natten, den njutningen fick hon stryka…

Väl framme i Nacka tjöt Älva av lycka att få träffa ”sin” Mikael, hon är galen i Mikael och även Josefin.


Mikael pysslade om ”sin” flicka och Älva njöt.


Vi fikade och sedan for vi till ICA- Maxi för att köpa fintonic. Josefin hängde på då hon skulle handla middagsmat.


Jag tror det var första gången för Alma att åka hiss och hälsa på Mikael och Jossefin. Kanske hon åkt hiss på något djursjukhus då hon varit inlagd. Spännande var det att se sig själv i spegeln.


Efter detta stora äventyr toksomnade flickorna efter maten och rörde inte ens ett litet morrhår. De sa inte ens till om kvällsbenet, jag fick väcka dom för att dela ut det.



Igår tog jag pause i städ, tvätt, byte i hundbäddar och människosängar då Älskade Noah fyllde hela 4 månader. Jag och flickorna åkte till honom och grattade.


Jag tror Noah blir fnittrig som äldre. När han ler så viker han lite blygt/fnittrigt bort huvudet. När någon busar med honom så ser det ut och låter som fnitter. Glad liten kille trots allvaret på fotot;)

Två trötta flickor även igår efter äventyret.


Näst på tur står Philip. Får se när han har tid att träffa mamma och pappa i studentlivet;)
Vi hörs!

Enyas tur

Idag var det Enyas tur att göra något med mormor.

Sista tiden har ju inte jag och Alvar varit ute på galej och tantfikat, Enya har lite att ta i fatt.

Något hon gillar är Mc Donalds. Fika brukar hon göra med sin farfar så det känns som de två får ha det som sin grej ifred. Där svart det Mc Donalds. 

Enya hade gjort sig fin i klänning, tofs i håret, två halsband och ett armband.


Mamma Charlotta och Noah började med att byta blöja på toaletten.

Vilken toalett gick dom in på. Enya knackade på alla dörrar efter dom.


Till sist så satte vi oss ner och käkade.


Lilla Noah ville också sitta med och titta. Kanske han ville se vad som komma skall ur mammas bröst;)


Som förra gången skulle Enya bära min handväska. Den är tung för henne.


När jag frågar om jag ska hjälpa får jag svaret: Enya hjälpa! och en hand uppviklad som säger stopp, stanna, kom inte närmre;)


Enya sliter hårt med mormors väska.


Tack lilla Enya för att du ville följa med mormor på Mc Donalds idag!<3
Vi hörs!

Improviserade halvt barnrum

Angelica och Jens har kämpat på i sitt hus. Väggar ska spacklas och målas. Det ska packas upp. Städningen var under all kritik så det ska skuras också. De flesta avlopp är tröga. Frånluftsventilerna är igentäppta mm. mm.

Snabbt uppräckte de ett hål i diskbänken. Gjort med något trubbigt föremål. I och med det läcker hon. En hylla och lite till var blött som blotta ögat kunde ske. Själv har jag hållit andan då jag ska öppna och slänga något i soporna. Det luktar gammal och för fuktig källare. Idag var OCAB där och kunde konstatera att skadan är en vattenskada, blött ner till torpargrunden. En hel del tråkigt tjafs angående denna skada. Jag lider med dom! Vi flyttade in i ett hus vi lagt nya golv i innan vi flyttade in. Tre dagar efter vi flyttade in och vi kom hem sent på kvällen så möttes vi av en skridskobana runt hela huset. Ett rör hade frusit sönder och hunnit pumpat ut 100 km3 i -20grader. Våra nylagda golv sågades ut med motorsåg och kastades i container. Det stod och torkade i 16 veckor innan vi fick lägga om golven igen.

Alvar och Todds rum är inte målade ännu. Deras golv har inte kommit hem än. Det kommer i nästa vecka. 

Jag har varit där och hjälpt till mycket i veckan. Idag tog jag och Todd och fixade till lite av ett barnrum till Alvar i vardagsrummet.


En hylla som stått i mammas och pappas klädkammare i lägenheten tog jag och ställde i lite leksaker, satte iordning hans bord, stol och pallar, hans giraff och ett gungfår. Alvar sprang dit direkt då han kom innanför dörren efter att ha blivit hämtad på förskolan. Någon som blev lycklig i huset idag:)

Vi hörs!

Ensam hemma

Här har inte hänt så mycket idag.

Dagen började att jag försov mig från allt.

07:10 skulle jag gå upp. Då var planen att städa badrum och gästtoa. Sätta hindtäckena i tvättmaskinen. Sedan duscha innan hundpromenaden. Det var tre dagar sedan jag tvättade håret och det hängde i flottiga stripor och såg ut som filtret i fläkten hos ett gatukök.

Jag kom inte ur sängen förrän 09:32. Då skrek och gnydde hundarna liggandes på rygg, helt orkeslösa av svält.

Efter utfodring av hundar vart det en kopp kaffe och ett samtal till Angelica att mormor tänkte ta en dag ledig från kottarna. Här hemma har detblivit eftersatt då jag oftast vill vara med kottarna när jag är barnvakt och inte göra en massa hushållssysslor.

Jag gjorde sedan frukost på sängen till Janne, två stekta ägg, yoghurt och Granola, samt ett litet glas äppeljuice. Det uppskattades:)

Sedan körde jag igång, i med tvätt, städa badrum och gästtoalett. Jag hade frågat Janne om han kunde följa med och handla och det lovade han. 

När han var redo att åka och tyckte vi skulle åka hade jag i ett raskt tempo bytt lakan i sängen, gjort rent hundbäddar, städat toaletter, plockat iordning. Jag var tvungen att duscha först. Nu såg det ut som det droppade gammal flotyrolja från hårstriporna. Jag blir så svettig då jag städar att det rinner om mig.

Janne avskyr att handla. Så glad att han följde med idag och rattade vagnen. Är skönt då en halt höna får hjälp. Talade med Mikael och Jossefin som visste att vi varit och handlat, de hade de sett på Insta:0) Var tvungen att kolla in Jannes Insta. Vart full i skratt:)



Lilla hjärtat, du var såå duktig att ratta kundvagnen idag och att betala;)

Efter shoppingen så tog vi en snabbtur och hälsade på Enya och Noah. Enya skrattade hjärtligt av glädje:)

Sedan hem. Packa upp, fortsätta städa och tvätta mera.

För en tid sedan fick jag klåda när jag låg i soffan. Det var kuddarna. Jag trodde det var dunet i kuddarna. Jag är lite känslig mot dun ibland. Men jag har aldrig fått irritation på huden. Jag köpte hem andra kuddar med syntetfyllning och tvättade överdragen.
Sedan några dagar har jag fått klåda igen tros att det inte varit något dun i kuddarna. Kanske beror det på hundarna som får ligga i soffan. Jag har aldrig haft allergi av hundarna så de kliar på huden, bara luftrören och främst av Smilla och Kakan då de fäller hår. Nu låg dom sällan i soffan då vi hade dun i kuddarna, då var vardagsrummet på nedreplan, nu är vardagsrummet på övervåningen och då ligger alla hundar i soffan. Alla utom Irma medan hon levde. Kanske jag tvättar kuddarna för sällan. Borde kanske inte skriva ut hur sällan jag gjort det, har bara tvättat kuddarna två ggr per år:0


Idag åkte överdragen av och i tvättmaskinen. Efter tork åkte de på dunkuddarna. Nu får vi testa så här. Om det funkar får jag skärpa mig och tvätta överdragen varannan vecka. Ska titta in på IKEA för att kolla på en uppsättning överdrag till för att ha att byta med. Annars får det bli plastad frotté på innerkuddarna och tvätta överdragen varannan vecka ändå.

Varje vecka jag skurar ur badkaret så sätter Janne sin klippmaskin på laddning för att klippa håret och det över badkaret. Slår aldrig fel:) Nu är det ju inte ens samma dag varje vecka jag skurar ur det. Märkligt är det:)


På eftermiddagen gjorde jag mellis åt oss.


Ikväll är jag ensam. Janne är på middag på stan med kyrkoherden.

Jag är ensam och intog middagen framför TV:n, njöt av en nystädat övervåning och tvättstugan full i ren tvätt på tork:)


Räkcrêps, gott och enkelt då jag köpte färdiga bara att värma. Nu gick inte dessa små pannkakor upp till den fantastiskt goda middag Janne gjorde igår. Tonfiskfilé-gryta med matvete, sjukt god och mustig med gott vin till.

Imorgon blir det att vara med kottar igen.

Nu ska jag ta och njuta en kopp kaffe och en glass och se den nya sjukhusserie som börjat på TV4:)
Vi hörs!

Gör mig lycklig

Janne är inte den som tjatar hål i huvudet på mig med orden: Jag älskar dig!

Kanske beror det på det finska blodet som rusar i hans ådror som gör att han inte är den som visar så mycket känslor. Om än att det blivit tusen och tusen gånger bättre sedan de lilla lilla svenska blodet puttrat upp till ytan;) Eller de kvinnliga hormonerna blivit fler i kroppen med åren.

Janne tycker att han har ju redan sagt några gånger att han älskar mig så då vet jag ju det.

Jag kommer ihåg för ett par år sedan då vi satt ett helt gäng av olika nationaliteter i en minibuss i Estland på väg tillbaka till hotellet efter en middag på stan då han plötsligt ropade till mig där bak i minibussen då vi två hade en konversation: I LoveYou! Varpå alla i bussen började applådera då dom vet hur Janne är:)

Janne visar det hellre än säger det. Att han ofta kommer med kaffe på sängen är ett exempel (hum, nu har jag inte fått det på ett par tre veckor, hum). Han ger mig ofta blommor, eller blommograferar.

Janne får höra dessa ord oftare från mig. Jag är av den åsikten att jag tror alla behöver få höra det då och då.

Igår kom detta på messenger 


Följt av detta


Då blir jag lycklig!

Tack älskade Janne!<3
Vi hörs!

Inte kvar i Vilnius

Det var nog senast jag hörde av mig, där borta i öst.

När vi kom hem så tog det max 10min och sedan var jag barnvakt. Angelica skulle hämta en lampa och sedan ut till deras hus som det fick tillträde till i måndags. Angelica hämtade dom när det var dags att lägga pojkarna. Hundarna vart kvar över natten.


Sedan dess har jag varit mest barnvakt. I tisdags hade jag Todd från strax efter 09 till strax efter 14. Sedan kom Angelica och Alvar och hämtade Todd. Jag och Janne åkte ut till deras hus och tittade. Sedan kom Angelica och killarna och stannade tills det var dags att åka hem och lägga killarna. 


I onsdags kom Todd strax efter 09 och Alvar och Angelica kom strax efter 14 då hon hämtat honom från förskolan. De stannade och sedan tog Angelica med sig Todd en stund till huset och hämtade upp Alvar och hundar då det var dags att lägga killarna.

Jag gav Alvar glass jag;)

I går, torsdag så lämnade Angelica Todd och sedan kom Charlotta och Noah och vi tog en promenad tillsammans.


Efter att Angelica hämtat Alvar på förskolan fick hon inte vara här för mig;) Alvar är lugnare då hon inte är med och Janne behöver arbetsro då han ju jobbar hemma.

Sedan hämtade hon pojkarna då det var dags att åka hem och sova.

Idag hade Alvar ingen förskola så jag och killarna hälsade på kusinerna hemma hos dom.

Vi gick till Färsna 4H gård och ”rastade” av storkottarna. Barn som behöver vara inne hela dagen tycker jag blir griniga, så var våra barn iallafall. Regnet var ens värsta fiende då barnen var små.

Småkottarna som förmiddagsvilan i vagnen.


Storkottarna ”körde” traktor.




Enya skulle cykla


Vi hälsade på kaninungar


Småkottarna sov helt ovetandes om alla djur 


Vi tittade på skrattduvor och fick även komma in och titta på dom för personalen. 


Tuppen kom ut tillslut ut. Det var nog Alvar som lockade ut den när han gång på gång lät som en tupp, det är han kung på:)


Ett får smet. Alvar vart glad och gick helt orädd mot fåret.


På väg till fåren passerade vi grisen. Själv var jag förvånad vilka korvar de skiter:0


Ett får kom fram för att kela.


Sedan kom det nyinfångade fåret och kelade. Alvar och fåret kramades. Tyvärr fick jag inte med det på bild.


Hästarna fick vi titta på håll på. Nu är dom fem stycken till antalet.

En till kanin.


Att det här var hästbajs var spännande och kottarna studerade det intresserat. Eny började dra fram kärran. Jag vart livrädd att hon skulle välta den:0


Vi tittade inne i stalkarna och en gris bökade runt i sitt lilla hus.


De red på leksakshästen




Det lektes i löven




Lilla Todd vaknade till och tittade storögt på storkottarna lek.


En gammal släde hittade kottarna att leka i.


Sedan ringde Todds matklocka så vi gick hem. Charlotta bjöd på lunch och vi lekte ett tag till innan vi åkte hem till morfar.

Fin utflykt idag. Vi har tur som har en gård att få till så här.
Vi hörs!

Åt inhemskt 

Igår gick vi till en restaurang där de hade typiskt litauisk  mat. Vi hade läst och servitören berättade att det var stora portioner så han rådde oss att ta halva vid vissa rätter om vi inte var så stora i maten.

Keramik som jag letat efter, då jag läst att det skulle finnas mycket av det hantverket, fann jag i taket på restaurangen.


Mycket spännande att välja mellan.


Skulle jag slå till kanske?


Som snacks beställde vi en portion friterade brödbitar med smält ost, vitlöken gned vi på brödet, mums och så mycket.


Sedan hade vi beställt två halva rätter. En med potatispannkaka som var så god, som en tjock raggmunk. Sedan var det potatis med skogssvamp och lök, kokt i grädde, mums.


Vi avstyrde varsin rätt då vi var proppmätta, vi delade på denna gäddfilé med potatiskaka och gräddsky. Så fantastiskt gott! Hur vi än gjorde hittade vi inte ett enda ben, att fileéa gädda kräver sin konst.


Janne ville äta efterrätt, bara för att testa. Det var en kaka med vallmofrön,  choklad och möjligen var det inrullat i smördeg. Till serverades som en äppelkompott och två frysta jordgubbar, gott.


Summan av detta kalas med en flaska vatten och fyra glas gott vin:


Det var ett trevligt ställe. Trevlig servitör med genuin servicekänsla. Den trevligaste servitör vi mött här.

Här finner du restaurangen, Žemaičių Ąsotis Facebook-sida. Helt klart värt ett besök. Rustik god husmanskost och spännande att få ett smakprov på deras matkultur.
Vi hörs!

Spotta åt pengar

Janne har alltid sagt till barnen: Tacka aldrig nej till pengar!

Någon har inte fått det rådet av sin pappa…

Igår efter konserten gick vi till en Italiensk restaurang som låg på en liten gata på väg hem mot hotellet.

Inget märkvärdigt ställe. Ägaren kom gästvänligt och hälsade. 

Servitören kom och visade menyn på en griffeltavla. Talade om att de inte använde margarin i matlagningen utan fin olivolja. Här vart jag förvånad, jag förväntar mig inte att en italiensk restaurang använder margarin, inte en vanlig restaurang heller.Tänkte att de kanske gör så i denna kultur. Han berättade också att ägaren var en italiensk sommelier och det lät ju lovande.

Vi beställde ett glas Proseco först.

Vi beställde carpaccio på svärdfisk som var lätt rökt. Helt fantastisk, den godaste svärdfisk vi ätit. Till det drack vi ett glas vitt vin. Vi var glada och förväntansfulla på resten av middagen.


Efter det en rätt från Milano. Sparris med ett pocherat ägg och parmesan, gott det med. Vi glömde fota de två rätterna innan vi började äta. Till denna rätt bad vi om ett rött vin som passade till denna rätt och nästa. Rödvinet kom in och det var alldeles för varmt, så varmt rödvin serverar man INTE. Hur kan han göra det när han är sommelier?


Ägaren sprang titt som tätt och nu började vi känna att det blev lite för mycket. Han framhöll och pekade på förklädets text flera gånger att han var en italiensk sommelier, kändes tjatigt.

Nästa rätt var en pasta med tonfisk från Sicilien.


Janne gillade det, jag så där, kan ha varit att det var hackad kapris i. Till denna rätt passade inte vinet, det gifte sig inte. Nu var dessa viner inget kattskit.

Janne ville ha ett glad vitt vin till nästa rätt. Jag var nöjd. Ägaren talade om att man går inte från rött till vitt. Det kunde vara okej om Janne inte efter det vita bad om ett rött glas till. Annars skulle Proseco drickas till nästa rätt. Janne rättade sig i ledet och beställde Proseco.

Fjärde rätten var goda räkor.


Jag tyckte det var lite få räkor för 20€. 

Det här var den dyraste notan här, annars har det legat på hälften. Denna gick på 84€

Middagen kändes som den började på topp för att sedan sjunka lite pga av allt spring på ägaren, val av rödvin av en vinkännare till maten, rödvinets temperatur, salt och pepparkaret vi fick in hade som torkad olja som var kletig som kåda då vi tog i det, vi fick be om servetter efter ett tag. Småsaker men dessa gjorde att det kändes svajigt.

När Janne betalade med kort så gick det inte att lägga till dricks. Han kollade vad han hade i mynt, han hade inte så det täckte ca: 10%. Han bad artigt servitören växla en 10€ till två 5:or var på servitören svarar: Vi jobbar inte med så små valörer, det är 20, 50 eller 100 som gäller! Jag trodde han skojade men det gjorde han inte. Nu fick han INGEN dricks av oss. Han hade INGEN aning hur mycket vi tänkt lämna. Kändes som han spottade åt våra pengar.

Med tanke på att medelinkomsten här i Vilnius stad ligger mellan 800- 1000€ är inte ens 5€ att förakta tycker jag, ändå skulle han fått dryga 8€ men det visste ju inte han. 

Jag tycker att servitören var oförskämd. Hade han inte velat växla hade han artigt kunna sagt det. Nu kan jag tala om att middagen djupdök till botten.

Vi kommer ALDRIG gå dit igen och jag rekommenderar inte dig heller att gå till Trattoria da Flavio

Högrisk romantik

Igår kväll hade Janne en överaskningsaktivitet. Det handlade om romantik.

Jag var nyfiken. Janne sa tillslut att det var ett högriskaktivitet och visste inte riktigt vad jag skulle tycka om det.

Vi hamnade här


Jag fattade inget. Folk kom med blombuketter!?



Vi hamnade på balkong och nu skulle vi (genomlida) en klassisk konsert:0

Jag avskyr klassisk musik. Jag blir skitstressad då jag hör det. Janne gillar det skarpt och har det på på radion inne på kontoret på lägre volym. När han är borta står det och skvalar där ändå på P2. Jag går och stänger av om jag är i vardagsrummet av den enkla anledningen att stressen far runt i kroppen. Jag stannarsällan långa stunder på hans kontor om jag vill fråga eller berätta något. Det pga musiken.


Det var en lättsam konsert som handlade om romantik.


Janne sa att vi kunde gå när som helst.

Jag vet inte om det i mina öron var så lättsamt från början, jag vart skiträdd när de dundrade iväg och just den musiken skulle pass bra i någon film där någon blir jagad och sedan blodigt dödad.

Sedan tänkte jag: Om jag härdar ut nu så får Janne härda ut med shopping i morgon. Ge och ta liksom.

Det fanns ju mycket att titta på och fundera över.

Varför har de flesta dirigenter en pottfrisyr och lite kalt uppe på skallen som en munk? Tycker de allvarligt att de ser snygga ut? När en dirigent tittar sig i spegeln, säger de då till spegelbilden:

– Tjena, fasiken vag snygg jag är i håret!

eller

– Hej, nu ser jag verkligen ut som en dirigent!

Jag funderade då på det.

Jag upptäckte också att musikerna hade klarat sig helt utan dirigenten, de kollade ju inte på honom. Själv höll jag på att dö av skratt när han kutryggig stod och vevade med armarna likt en flaxande fågel med basketbollar under armarna och klipulver i röven.

Det var två pianister där som skulle köra något flygelrace. Av dom kunde jag se vad jag själv gjorde för fel under min något korta pianokarriär. Dom flummar upp med händerna och sprätter långsamt med fingrarna efter dom tillfälligt lämnat tangenterna eller vad det heter. Sedan kurar dom ihop sig mot flygeln sittandes på pianostolen, växelvis med att långsamt svinga huvudet bakåt. Ibland gör dom sig redo med böjda händer en halvmeter upp i luften där fingrarna hänger som kokta varma spagetti innan de ska slänga ner fingrarna på flygeln. Ett pling på flygeln kan se ut som en hel serie yogaövningar. De ser samtidigt så lidande ut och grimacherar. Dom är nog kända då dom fick så mycket blommor att jag trodde det var finalåket i konståkningen på OS.


De som spelade trombon hade mycket väntetid.

Och snacka om han som spelade triangel, han han ju gå i pension innan kan skulle slå med en pinne på triangeln för att få fram ett pling till.

Andra altens första stycke var trevligt. Så jag led inte helt och jag överlevde kvällen;)

Tack älskling för du utmanade mig med detta. Nu har jag upplevt det live. Det var en upplevelse. Då var det opera och balett kvar;)
Vi hörs!