Känslomässig utflykt 

Igår när vi ”sågs” sist här inne så väntade jag på Charlotta och Noah. Charlotta skulle ta mig på en hemlig utflykt.

Jag hade ett par gissningar var vi skulle. Med facit i hand hade jag aldrig kunnat lista ut det.

Att jag hade skrivit i mitt inlägg om detta måste varit något undermedvetet, eller en slump.


Vi parkerade bilen under Essingeleden och jag undrade vad jag gjorde där ska jag ärligt erkänna.


Charlotta packade ner Noah i vagnen och vi började gå. Challan vart lite osäker rätt som det var om vi var framme. Jag tänkte: Vad ska vi göra här? Det är ju bara träd och åter träd.

Vi glick upp för en liten kort och smal grusgång och sedan uppdagades en glänta. Vad i hundan gjorde vi där?

Charlotta berättade att det var här Amri låg och att vi var på djurminneslunden.


Jag tror att det brast för mig på en gång. Jag stod där och kramade Charlotta, hulkade medan halsen som skenade igen, tårarna rann och genom mina ögon såg jag bara suddigt.


Vad underbart att ÄNTLIGEN VARA HÄR!!! Som jag har haft dåligt samvete i år över att jag inte tagit mig till Amri. Nu föll en stor sten från mitt bröst. Senast innan vi åkte på semestern bannade jag mig själv att jag inte varit hos henne ännu. För mig var det otroligt viktigt, jag hade dock slutat tjata sedan ett par år att få komma mig dit. När vi åkt till människominneslunden har jag tänt ljus för Amri och för Jojo.

Nu tände vi ljus som Charlotta köp med sig. Dessa fina skulle brinna 80h.

Direkt kände jag att Amri var där jag satte mitt ljus.



Charlotta placerade ut ett ljus till fina Jojo.


Fina Jojo som gav så mycket kärlek till oss människor, helt otroligt. Hon gillade när jag köpte glass gill henne:)


Jag skickade ett sms till Janne:


Det kändes som om Amri var närvarande. Jag kunde känna i mitt huvud hennes närhet, hennes kompakta kropp, hennes otroliga glädje som hon spred mm. Det kändes som hon var mycket glad att jag var där. Fina fina Amri!


Trots att Essingeleden gick ovanför en bit där ifrån så var det lugnt där, fridfullt.





Noah trivdes gott i minneslunden.


Vi fick en fin dag jag och Noah, vi fick mysa, prata, busa och skratta själva utan avbrott av andra kottar. Det är guld värt att få spendera tid ensam en stund med någon kotte.

När vi var på väg hem ringde Angelica och undrade var vi varit. När jag skulle berätta så stockades halsen och tårarna kom.
När jag kom hem till Janne som för övrigt visste vart Challan skulle ta mig så brast det igen.

STORT TACK ÄLSKADE CHARLOTTA! Bättre utflykt kunde du inte hittat på. Detta var en 20poängare av 10 möjliga.<3

Det var en mycket känslomässigt utmattande utflykt så när barnbarn på kvällen åkt hem och jag gjort och vi ätit en sen middag så var jag helt utmattad. Det var samma känsla som när jag simmat med Delfiner och upplevt den stora drömmen.

Idag har jag hållit på att skriva detta inlägg i flera timmar för att jag fortfarande är känslomässigt utmattad. Och utav vår LO:s hälsotillstånd som jag bara vill blunda ifrån och skriker högt i mitt huvud så jag ska slippa se och höra sanningen.
Vi hörs!

På Hemlig vift

Idag är jag urbjuden av Charlotta och Noah. Jag ska vara klar från 09:30, vi kommer senast hem 14:00. Ett paraply ska jag ha med mig.

Vad vi ska göra har jag ingen aning om. Kanske storhandla på COOP? Det tror jag inte då jag inte storhandlar på COOP;)
Vi kanske ska titta på änderna i ån.

Det ska bli så spännande och jag har fjärilar i magen.
Så härligt att göra något annat än det vardagliga. För en stund glömma/förtränga den hemska hösten som bara andas DÖD.


På eftermiddagen så vet vi vad vi skulle göra.

Wiieee, så spännande!!!
Vi hörs!

Räcker minst 30år

Jag är ingen stor fan av lypsyl, läppbalsam, trutvalla och alla dess namn. Jag tycker det är vidrigt att ha kladdiga läppar. Det kommer efter att hålla i en glasspinne, smörkniv av trä, träbestick mm.

Förr fanns ett läppstift som satt som berget och var inte kladdigt, det älskade jag och hade ofta röda eller mörkröda läppar, det var liksom jag och nästan alltid rödmålade naglar.

För några dagar sedan så märkte jag att överkanten av överläppen var bitvis torr. Det lockade mig att slicka om läpparna, det gillar jag inte heller då läpparna, iallafall mina blir torra.

Nöden hade ingen lag så jag gick på Apoteket för att köpa ett lypsyl. Du må tro vad våndades detta inköp.

Det vart en norrman jag kom hem med.


Jag lovar dig att detta lypsyl skulle teoretiskt räcka till mig i minst 30år, så ofta smörjer jag läpparna.

På tal om Norge. Janne träffade en norrman under cykelturerna. Det vart och samspråka om boende här nere i södra Europa. Norrmannen hade boende här och i Norge. Hans hustru var inte så pigg att bo här längre perioder pga barnbarnen. Det samma är för mig faktiskt. Det berikar livet och jag hoppas någonstans hoppas jag att jag kan vara en tillgång i deras liv också och fylla en viktig och trygg funktion.

Janne berättade att vi var nere i tre veckor den här gången då jag mår bättre och inte har så besvärligt i lederna. Då berättade norrmannen för Janne att det är inte konstigt då det beror på lufttrycket som inte pendlar så mycket som uppe i norr.

Jag vart lite full i skratt då jag helst skämtar bort de besvärliga. När Tova, min älskade naprapat på Naprapatlandslaget brukar fråga hur det är brukar jag säga: Jag är ju som en väderkärring så nu vart det finare väder så det är bättre! eller tvärt om, det talar vi inte om här.

Fast om det där med lufttrycket stämmer borde ju folk läggas i tryckkammare i Sverige för att lindras. Så borde det ju vara eller hur?

När denna förklaring kom så kan jag meddela att Janne tittar på boenden han. Ja då har han ju hittat en ny hobby:)
Vi hörs!

Vinmarinerad snippa

Vi gick ut för arr käka.

Innan stannade vi på vårt stammisställe. Janne beställde en GT och jag ett glas vit vin.

Barägaren kom med vår beställning. – White wine for seniôra… sedan kom ett brak och han tappade glaset med mitt vin i bordet. Vitt vin åkte över min mobil och rann ner i mitt knä och över mitt ben. Snippan sippade i byxan i vitt vin, min sko förvandlades till ett fotbad med vitt vin.

Först vart mina känslor så här:


Sedan vart det så här:


Slutade med detta:


Vi drack upp, ja jag fick ett nytt glas vin och slapp lapa från bordet och dricka ur min sko.

Vi gick och för att käka, i skon shippade det av vin då jag gick, snippan låg väl marinerad i vitt vin i underbyxan. Maten var riktigt god!


Ja det var första gången jag fått fotbad i vitt vin och marinerade snippan i vin så länge att läpparna vart skrynkliga som två torkade fikon av den långa marineringen.

Nu är vi hemma och jag har fått torra rena kläder på mig. Nu luktar jag inte längre som en Vino blanco- kärring.
Vi hörs!

Ny höna på byn

I onsdags då Janne gick in från altanen och in så vinglade han till och började hoppa på ett ben. Ena knät gjorde riktigt ont! Ändå fick vinka av Janne för en liten cykeltur på 6-7 mil. Herregud, dom skulle ju bara köra LSD, long slow distance och de kör man ju med ett skadat knä, de i år opererade knät. 

När Janne kommit hem igen och vi badat så skulle vi gå till Kinesen för att köpa ett batteri. Det var hos kinesen jag köpte mina äkta Koho Bom glasögon och min äkta NIKE keps. Hela affären är full i billiga Loveton- väskor, Gucci med flera. Mycket märkeskläder som är tokbilligt. Här på stranden går dom också och säljer asbilliga märkessolglasögon, väskor och till och med en som sålde märkesskor. Jag hoppas du förstår min ironi om den äkta varan i dessa prylar:) Men på väg dit så krånglade Jannes knä ännu mera, kan du fatta att det gjorde så trots att han kört LSD bara 6-7mil. Janne fick sätta sig ned och vänta medan jag gick till Kinesen.

Jag vet att just det här knät har opererats flera gånger. I 20 års åldern var det någon som skulle skoja med Janne och knuffade honom i ryggen där han satt, på marken framför låg krossat glas som Janne ramlade över. Om det ät två eller tre gånger de plockat glas i det knät minns jag inte. Det är samma ben som fastnade i en stege så Janne vart hängandes strax ovanför marken med huvudet när en aluminiumstege gick av (fabrikationsfel) när Janne precis var på väg upp med ena foten på ett tak. I vadmuskeln är det ett par djupa gropar som inte går bort. Ändå var det tur att han fastnade med benet i stegen, annars har han stupat med huvudet rakt i stenplattorna nedanför. Operationen i våras var ju någon benbit/knöl som vuxit fast i benet i knät som inte skulle vara där. Igår fick jag veta att Jannes faster Pian såg en sommar när de var och badade och solade en knöl i Jannes knäveck , stor sim ett hönsägg, samma knä. Janne var 10-11 år, det var då hans karriär med knät började;) Han togs till något sjukhus söder om Stockholm då han kom hem från faster. De sög ur någon kletig smet först och opererade sedan bort den då de inte visste vad det var. Det här sista visste jag inte om Janne. Tänk efter 31år finns det fortfarande saker att berätta om varandra som den andre inte visste:)

Att jag haltar ofta, iallafall i starten vet de flesta i min närhet. Idag när vi gick och handlade så var det en ny halta Lotta på byn. Så här såg den hönan ut:

Nu går det två halta Lottor här på byn och kacklar med varandra.

Vi hörs!

Åt utedasset med brännan

Jag såg en kvinna med en annorlunda luftmadrass vid poolen första dagen. Den såg skön ut.

Mikael och Josefin kom med en sådan till mig, gulle dom. Den är galet skön! Det är som att ligga i en liten hängmatta i vattnet. 


Om jag inte ligger i badet så ligger jag i den. Min totala tid i en solstol går inte över 4h under dessa tre veckor. Jag älskar att vara i vattnet och har alltid gjort. 

Hur blir det då med solbrännan? Ja jag får ju inte så mycket färg på de delar i vattnet. Jag har ju väldigt många veck som ändå skulle behövas vecklas ut. Jag såg rynkorna runt ögonen, jag såg det vita strecket i hakan som blivit djupare ju mer åren förvandlat ansiktet till ett slappt gummiansikte. Skulle jag sola bort de strecken i ansiktet skulle jag behöva gå runt så här:Redigera


Så ”åt utedasset med bränna”. Sidorna på min kropp har inte fått så mycket färg. Fötterna, händerna och huvudet är oftast uppe ur vattnet när jag ligger på madrassen iallafall. Fräknarna på kroppen har tittat ut iallafall.


Den här poolen är smart byggd, den har inga skarpa vinklar eller hörn, allt är rundat.


Smart, måste vara lättare att hålla rent. En av mina stora drömmar är att ha en pool. En större dröm är att ha den vinterbonad så jag kan simma året runt. Det är så skönt att bada, simma och leka i vatten. Idag kom Janne i vattnet på sin madrass, det vart värsta kriget att få varandra i vattnet, mycket skratt och flams. Kul hade vi, kul hade några runt poolen, andra snörpte på munnen. Jag lovar att de skulle skratta om de fick låna min madrass och leka lite. Ingen blir för gammal för lek och lite trams ibland tror jag. Tror inte heller någon blir för gammal att stå på händer i vatten, jag tycker då det är så roligt. Jag kommer fortsätta drömma om en pool hemma. Att röra sig i vatten är bara skönt, inte mycket besvär då att röra sig.

Mitt på dagen så brukar vi gå en runda, då är Janne så rastlös efter en timma vid poolen. Vi brukar gå och handla, ta en Cappuccino vid en bar. Idag tog Janne något starkt i ett glas till kaffet. Det vart tydligen för starkt då badbyxorna skulle på igen.



Min lilla nymodeskapare;)
Vi hörs!

Köksuppdatering & olycka

Jag lovade datera upp dig om köket och här kommer den.

Janne var med om en olycka och jag tar det efter jag berättat om köket då den delen innehåller kanske otäcka bilder för just dig. Om du är känslig behöver du inte läsa längre än om köket.

Att vi åkte på tre veckors semester mitt i uppbyggnaden av köket kan tyckas märkligt, det var dock planen. När vi köpte köksinredningen hade vi redan semestern inbokad. KVIK gjorde sitt bästa för att leverera snabbt. Då skulle allt hinnas klart så stentillverkarna kunde måtta innan vi åkte då leveranstiden är 4-5 veckor. På så sätt slapp vi gå hemma och vänta på bänkskivorna, väntetiden går när vi ändå är på semester. Så nästa fredag kommer skivorna då vi kommit hem.

Jag ska visa dig några bilder.

Här är ifrån dörren från altan.


Här bakom kommer spisen. Det du ser här framför är överskåp som vi satt rygg mot rygg på underskåp. Här blir det ett par barstolar att sitta vid.

Här kollar vi hur skivan kommer att se ut och hur långt den kommer gå.


Här vid fönstret blir diskho och DISKMASKIN, yes vad jag längtar efter just den.


Mitt emot spisen & bardisk eller vad det nu heter är denna vägg. Där kommer det också finnas överskåp.


Snett åt höger sett från spisen kommer ugn, mikro, skafferi, kyl & frys.

Första kortet kommer mikro och ugn.


Bredvid ugnen kommer skafferi, kyl och frys.


För mig känns detta fortfarande helt overkligt att vi kommer ha ett nytt kök, trots att jag kan gå och titta på sakerna och se att det står där. Trots det så är det svårt att greppa att det är på riktigt.
Nu kommer de otäcka bilderna.

Janne höll på att byta ut stuprännorna och stuprören. Sista dagen han höll på var Angelica, barn och hundar hemma hos oss. Jag fick migrän och innan tabletter tog bort det mesta var jag tvungen att lägga mig i lite lugn och ro tills tabletterna tog vid. Jag lade mig på sängen på Jannes kontor. Det bästa är att lyckas nicka till ett par minuter. Jag hörde när Charlotta och barnen kom, sedan nickade jag till.

Undertiden hade Janne fått ett stuprör i huvudet som lossnade och föll några meter. Han hade stapplat sig upp över slänten och till baksidan. Han ropade på mig några gånger och när han inte fick svar tänkte han att jag var i tvättstugan. Sedan ropade han efter papper och tjejerna sprang ut. Angelica berättade att hon i farten lade ner Todd vid halva sträckan på köksgolvet. De fann Janne hålla sig över huvudet medan blodet rann mellan fingrarna. Han höll sig över smultronlandet. De gav honom en halv rulle hushållspapper. Han stapplade in i badrummet och frågade efter mig. Charlotta sa: Mamma sover! Janne: Hämta hit mamma! Challan kom och sa: Mamma, jag vill inte väcka dig, jag vet att du har ont i huvudet men pappa har råkat ut för en olycka och vill att du kommer. Jag flög upp.

Vimmelkantig i mitt nyväckta tillstånd glider jag in i badrummet. Där står två av dom äldsta Kottarna i givakt och tittar tyst på morfar som står lutad över handfatet men en halv rulle Lambi hushållspapper som nu är djupröd till färgen. Det droppar kraftigt blod från pappret, handfatet är också rött. Jag har aldrig sett så mycket blod någonsin. Jag, Charlotta och Angelica ville ringa en ambulans, Janne sa nej.

Angelica stoppade Todd i babyskyddet och hoppade in i bilen, startklar att köra Janne till läkaren. Vi vek ihop en handduk och stuvade Janne i bilen.

Angelica var med och uppdaterade mig kontinuerligt. 

Här hade de tagit bort den blodiga handduken och lagt ett tryckförband.


Angelica som inte är spruträdd berättade att det vart jobbigt att se pappa få spruta i huvudet och hur han grävde med nålen. Då var Angelica tvungen att dricka vatten.




Det syddes och limmades och tejpades.




Janne hade tur, kungen av att sy sydde Janne. Tunn tråd som plastikkirurger använder hade han sytt med. Janne hade frågat om han var bra att sy och berättat att han var fåfäng:0 Angelica hade bekräftar att Janne är fåfäng. Janne hade tur som fick den kirurgen. Han syr alltid alla sår när han är i tjänst.

Hade Janne tuppat av hade hade det gått lång tid innan vi börjat undra vad han var. Jag sa till Janne att förr hjälptes vi åt och var två när vi gjorde lite farligare jobb och att vi får börja med det igen.

Dagen efter var det redan dags att utföra jobbet där olycka hände. Jag gjorde inte mycket men var med.


Alla känner vi oss tacksamma att allt gick så bra som det gjorde. Livet är skört.
Vi hörs!

Likstel vandrande pinne

Synd att jag inte har med mig ritblocket så jag kunde visa dig när jag skulle försöka bryta ner mig i poolen idag. En likstel vandrande pinne hade varit smidigare…


Igår kväll började mina muskler känna av dessa 151 vändor i poolen. Janne fick ta en domkraft för att baxa upp mig ur soffan. När jag skulle ner i sängen så var jag lika vig som ett kassaskåp. Janne fällde ihop mig likt en tumstock. Jag tror inte att han fällde ihop den där tumstocken enligt skolboken, han tog nog där det var enklast att vika. Mitt ansikte hamnade tillsammans med mina fötter, så dessa fick jag gossa runt med inatt. Att vända på sig var det inte tal om. Vid försök skrek muskler, skelett, senor, bindväv och till och med fettet: STOPP, LIGG STILL! Jag försökte rulla runt vid ett tillfälle men då fick jag ett lodrätt sendrag genom kroppen. Jag ångrade djupt att jag gav blanka f-n i att raka benen igår eftermiddag, jag fick ”glatt” ligga och krama två kaktusar under natten.

När Janne på förmiddagen klev upp från solstolen för att någon pockade på via mobilen att han skulle göra något arbetsmässigt, själv stod jag upp och solade på gräset då det inte var tänkbart att lägga sig ner i en solstol. Hade ena änden haft hjul så hade jag kunnat det då Janne resten av dagen hade kunnat skjuta runt på mig som med en skottkärra, innan Janne lämnade mig sa han barskt och spände ögonen i mig : Simma nu inte så många vändor i poolen! Nej gör nu inte det!

När jag skulle ”dyka” ner i poolen var det lika graciöst som att släppa en likstel vandrande pinne uppifrån skyn rätt i poolen. Det blev lite vatten kvar efter svallvågorna som vattenskadade lägenheterna på nedrebotten, tillräckligt för att jag skulle kunna, typ nästan bottensimma.


Att komma ner i vatten är en himmelsk upplevelse, nästan inget gör ont, kroppen rör sig lika vackert som en balettdansös, iallafall känns det så. 51 vändor fick det bli idag. Och nu sitter jag på vår skuggiga veranda och väntar på middag, skulderpartiet upp till huvudet känns som stelopererat. Det var tur jag fick ett sugrör i Sangrian när vi var på after pool så jag fick den i mig.

Seriöst, vem f-n kommer på att simma 151 vändor i en pooljäkul???
Vi hörs!

Fladdrande läppar både här och där

När Janne gav sig iväg för att cykla 10 mil, som blev 11 mil, med ”grabbarna” drog jag en yoghurt och en banan vid diskbänken.


Jag skulle motionera i poolen. Igår simmade jag ju 80 vändor och idag var mitt mål 40. Sedan hade jag ju skojat med Petra att jag skulle dra 100 vändor.

Körde jag 40 vändor skulle jag känna mig nöjd. Det är svårare att banka in det i huvudet på mig att vara nöjd än att simma 40 vändor.

40 vändor avklarades. 101 vart målet för då skulle jag avsluta på grunt vatten och kunna stå och hitta balansen i vattnet istället för att kliva upp på land och bete mig som en fyllebutt. När jag klarat 101 tog jag 10 till och 10 till osv. tills jag var så kissnödig att jag stannade på 151 vändor. Jag kände mig så nöjd så jag snappade ut en bild.


Efter drog jag som en avlöning och pinkade. Sedan satte jag fart och bytte lakan i sängen, dammsög av och städade toaletten. Nu skulle Janne bli impad.

Sedan såg jag på FB Jannes inlägg på baren där de avslutar sin cykling några kilometer här ifrån.


Hans kaloriförbrukning och hans längd på cyklingen.


Då vart min insats i poolen och städningen i denna etage lägenhet att te sig blekt i jämförelse.

När man som kvinna (efter fyra barn) simmar så här långt så tankas lite poolvattnet in i snippan. Det spelar ingen roll hur mycket jag kniper. Trots att det åker in när benen simmar utåt så trycks inte allt ut då benen slår ihop. Man får som en snippsköljning på köpet. Det måste ändå vara bättre än tarmsköljning i poolen. Jag minns inte att det var så här när jag var ung och fast överallt. Nu fladdrar ju alla kroppsdelar så det går både spela på läpparna med fingrarna både högt och lite lägre på kroppen. När man ställer sig upprätt så rinner vattnet ur, det finns ingen knipövning som får det att stanna, vi kvinnor har ju ingen ringmuskeln i den öppningen. Börjar man rapa poolvattnet och få små uppstötningar av grymt klorerat vatten vet man att klockan är slagen för att sluta innan man börjar bli en mänsklig fontän.

Jag kann skriva denna kvinnliga hemlighet som vi kvinnor INTE pratar om. Jag är säker på att fler upplever att sin snippa är som en länspump;)
Vi hörs!

6km för tonfisk 

Plåstrade om fötterna och så gick vi ut för att leta på en tonfisk.


Vi fann tonfisk och även en julklapp:)

Jag hittade en Spansk Kaka utanför affären;)


Vi gick förbi något riktigt sorgligt på väg hem. En riktigt fin ekorre hade blivit påkörd. Den blödde ur huvudet, det såg ut att ha gjort riktigt ont:( RIP lilla ekorre! Jag tycker det är riktigt ledsamt att se djur ihjälskörda. Jag tänker på dom lång tid efter.

Ett nytt skavsår fick jag också.

Nu till poolen och bada.
Vi hörs!