Kärlek på posten

Vittjade brevlådan och förväntade mig bara tråkpost…

Jag gick där ifrån med ett stort leende och fjärilar flygande i magen!

I brevlådan fann jag ett vykort från min stora kärlek, livskamrat och absolut min allra bästa vän som jag kan prata om precis allt, då menar jag allt. Allt från navelludd till trög mage.

  
För mig betyder detta ord på vykortet massor och att det just kommer från Janne! Tänk att jag fortfarande blir lika lycklig, eller mer lycklig över en kärleksförklaring av denna mannen.<3

Tack mitt Hjärta!<3
Vi hörs!

Skrämde slag på Kotte

Alla som har/haft och har passat små barn vet att toalettbesök gör man inte själv utan Kottar. Kottarna vill oftast vara med, de vill inte lämnas ensam, den vuxne vill inte heller lämna en Kotte själv  utanför toalettens område då det oftast passar på att göra något de i vanliga fall inte får göra. Det är inget undantag att vara mormor i den här frågan.

Av allt vatten jag bör dricka per dag för hälsans skull kräver det många många toalettbesök. Ett sådant besök skedde imorse hos Enya. Hon stod mitt framför mig och tittade på mig som alla barn gör. Själv tycker jsg det är svårt att få ut ”tvåan” de gånger de faller in med Kottar i närheten, svårt därför att någon står 50cm ifrån mig och glor på mig. 

När jag slappnade av och lät vattenfallet komma så slappnade jag nog samtidigt av anusmuskeln. Jag vart förvånad att jag kände en prutt komma, prutta har jag inte gjort under min kur. Det är svårt att backa då hela garaget följer med så det var bara att låta denna prutt komma. Det brakade till utav helvete, ut kommer en riktig rökare så pass att jag vart smått chockad, längden på den var enorm, måste vara mitt rekord. Jag ser hur Kotten hoppar till av rädsla då luften pressas ut där i bak. Kottens ögon förvandlas till bowlingklot, munnen vidgas så pass att nappen ramlar ut. Hon ser fullkomligt livrädd ut. 

 När rekordrökaren tar slut börjar jag skratta och Kotten utbrister: Igen! Jag börjar prutta med munnen i ett försök att efterlikna plutten jag drog av i toastolen, jag klarar inte längden innan lungorna tömts på luft. Kotten skrattar och säger: Igen! Jag pruttar åter med munnen, Kotten skrattar och ruskar sedan på huvudet och pekar på min rumpa på toasitsen och säger: Igen! Igen! Tyvärr gör jag Kotten besviken, någon ny rekordprutt vill inte infinna sig.

  

(Här är inte Kotten livrädd, bara sur (läs: skitförbannad) över att jag inte serverar salta pinnar till frukost)

Under min kur åt jag ingen frukt. Jag får i vanliga fall äta gröna äpplen. Några gröna äpplen fanns inte hemma igår då suget föll på så jag tog ett rött som hade lite grönt på sig och käkade;) De måste ha varit äpplet som startat ett helt musteri i magen. Just nu känns magen stor som en luftballong. Snart kommer du se mig sväva över hustaken inne i Stockholm. Kanske skulle knyta fast en stor korg under mig och ta betalt av passagerare så kan jag köpa nya äpplen så Kotten får sitt IGEN! 


Vi hörs!

Sätt Varningstext på 2-åringar!

Det är inte så konstigt att jag prövas av Kottarna då vi ses så ofta. Enya är den som just nu provar ordentligt vad mormor går för. Själv känner jag mig under dessa stunder att kottarna aldrig kommer att älska mig mera, bara känna hat. Så det är samma känsla som med sina egna barn då det begav sig. Nej nu känns det nog värre. Det går fort över för mig då jag får en puss eller en öm smekning på armen eller kinden.

Idag hade Enya verkligen bestämt för att nu ska jag hårdprova mormor, står tanten pall?

– Borsta tänderna mormor? Nähä du, det tänker jag inte göra!

Har du en aning om hur hårt en nästan tvååring kan bita ihop sina tänder? Om inte så höjer jag här en varningens finger.

– Ha! Rensa näsan från kråkor tänker jag INTE göra! Dom bor faktiskt där mormor så låt dom vara!

Vet du hur långt en nästan tvååring kan vrida på huvudet innan de får nackspärr? Typ 360grader skulle jag vilja säga. Och de kan byta håll snabbare än ljusets hastighet om och om igen. Man har ingen chans att hinna pula in lite toapapper i dom näsborrarna. Så små näsborrar dom har sedan!

Vattenflaskan kastades i golvet, likaså skeden full i fil. Filen och chrunchen hälldes ut på bordet. Idag gick det mycket hushållspapper.

  
Hundarna gavs kärlek mitt framför ögonen på mig. Nästan som att visa att jag kan vara rar.

  
  
Att bli insmord och samtidigt masserad på kroppen ställde iallafall dena kotte upp på utan vilda protester.

Att få en nästan tvååring ut ur duschen utan att få duscha när denne helt plötsligt fått syn på duschen orsakar fullständig vrede och många tårar. I detta skede är det sor risk att den vuxnes trumhinnor blåses ut skallen som ett tårtljus i hällregn. Tro mig här utan att testa om det stämmer, det gör det!

Mysa med först ena sedan andra hunden är aldrig fel.

  
  
Att diska med en runt två år är INTE att rekomendera. Jag rekommenderar starkt engångstallrickar, bestick och muggar och låta diskhon vara torrlagd två tre år, minst.  Idag var det nog min turdag då jag lyckades hålla tvååringen borta ifrån vattenstrålen. Att sedan tvååringen nådde diskstället istället och kastade tillbaka den just avsköljda disken tillbaka i hon om och om igen medan jag diskade om och om igen är ju ändå bättre än vad allt de orsakar att ha en tvååring i vattenstrålen.

I Enyas rum finns en fin stålkorg (tror det är bly av hur tung den är). Så här är det tänkt att den ska se ut.

 
En tvååring är smartare än en själv och finner lätt fler användningsområden. Till vad? det kommer du få se eftersom.

Den är tung som sagt var och den lilla foten kom i kläm ett par gånger och gjorde ont, sådant avskräcker inte en prövande tvååring.

  
Jaha, jag börjar ana vad detta ska bli då det är färdiginstallerat…

  
Med lätthet kommer en tvååring upp på något så högt att det går till midjan på dem. Ser lika lätt ut som om de ställer sig på en tröskel.

  
Jaa, där nådde tvååringen Mingvasen, eller åtminstone det rosa fina smyckeskrinet med ett rådjur i silver på locket. Snabbt kan jag konstatera att skrinet är av okrossbart porslin. Vet du HUR många gånger locket hinner lyftas av och KASTAS på med en smäll innan en mormor hinner få på blåljusen, göra en utryckning och hinna fram? Ärligt, så många gånger det hann hända, så långt kan inte jag räkna.

De fina PRYDNAS- boklådorna misste snabbt sin prydliga plats och ordning. Silkesbandens fina rosetter var ett minne blott efter att små minifingrar fått pilla random runt om utan vetskap hur en rosett tas upp. Jag är helt övertygad här att tvååringar har en trollformel i sig så att det bara sker då de säger typ: Simsalabim! i själva verket låter denna formel för oss vuxna som: Arrgghhh!

  
  
Genast har jag fått förståelse varför tvååringens föräldrar satt toapallen ovanpå garderoben. Först trodde jag inte de visste vad denna gåva från mormor och morfar var till för. Nu förstår jag att dom förstått.

  
Att sedan en av taxarna blir akut skitnödig där jag sitter i tvååringens rum med utvälta klossar upp till midjan och ovanpå det allt DUPLO randomkastat runt hela rummet satt som en extra krydda på denna prövningens dag. Att hinna få på en tvååring ytterkläderna (läs: vinterns alla helvetes kläder) som INTE vill klä på sig är en svettig historia minsann med den tidspress som råder innan det står en brunaktig fontänsprut ur rumpan på den tax som helt plötsligt magen skär i hop på helt utan förvarning. Jag går upp i ringen och för en match med tvååringen, det blir en fight som får publiken att skrika av upphetsning och adrenalin. Medan taxen slagit en råbandsknop på sina minimalt långa ben, och sitter tungt på rumpan för att försöka hålla sig och ylar allt högre för att taxens matte ska fatta att det är BRÅTTOM. Dom är hala som ålar dom där tvååringarna. Under matchen med tvååringen hinner jag tänka tusen svordomar och konstatera att naturen inte gjort mammor eller pappor rättvisa. Det borde under graviditeten växa ut ett par tre eller tolv extra armar för dom hade jag behövt så att inte t.ex halsduken åkte av nitton gånger medan jag försökte sätta på jackan och att jackans dragkedja åkte ner åtta gånger medan jag försökte knäppa tryckknappen på mössan medan huvudet snurrade runt i 360gradet i 180 blås.

Tillslut kom vi utanför ytterdörren med en tax som klöste upp varenda klinkerplatta i porten i ett försök att komma ut fortare. Här snackar vi om att bli dragenfrån två ändar, jag höll på att gå itu. Taxen som snart håller på att sprutlakera porten i en mer jordnära kulört vill springa fortare, tvååringen står med händerna på magen och har dragit in axel och armpartiet framför kroppen och huvudet har ändrat position så att ögonen stirrar ner på vinterstövlarna med de där karborrebanden (vet du i allt kardborreband fastar i då de vevas i luften?) och munnen tyder på att för en viss tvååring har solen gått i moln och det mer surregnar, munnen är som ett stelt streck, INGEN skulle tro mig, snarare drömma mig till lögnerska om jag talade om att just den här munnen på den här tvååringen oftast skrattar så den kiknar, inte ens skrattrynkorna runt munnen syns det ett spår utav, dom måste ha åkt på sportlov eller nått. Taxen börjar bli allt mer desperat och har vid det här laget klöst sig igenom plattan i betong som huset vilar på. Mormodern börjar vid de här laget bli ännumera desperat, tvååringen står helt oberörd med ögon som signalerar: JAG ÄR SUR!!! Här skulle nog renommerade och kändis- barnpsykologer säga: När detta inträffar bör du gå ner på barnets nivå, dvs du går ner och sätter dig på knä framför barnet, väntar tills barnet själv tar ögonkontakt, då berättar du med lugn stämma att hunden är bajsnödig och förklara pedagogiskt att hunden inte har blöja på sig, att hundar bajsar ute i moder natur, avsluta sedan med att säga hur mycket du älskar denna tvååring! Fungerar det inte vid första försöket så försök igen tills du får med tvååringen på banan igen! 

Jag bröt mot ALLA regler gällande barnpsykologi, uppfostran, medmänsklighet, hänsyn och alla andra j-la ordentliga saker. Jag hivade upp den sura upproriska tvååringen och höll henne under armen och såg i ögonvrån att halsduken åkt upp över näsan, tvååringen såg redo ut som hos dom som gör ett gatu-uppror. Taxen flämtade vid det här laget så pass att tungan hängde snett ut genom munnen så långt att den drog i backen.

Väl ute vrålade tvååringen som om jag försökte dräpa henne för att hon skulle hålla i kopplet på den draghund denna tax förvandlats till. Du ska inte tro, inte ens lite tro att tvååringen skulle hålla i öglan i änden på kopplet så att jag kunde hålla i mitten och förhindra att draghunden inte drog ikull tvååringen då denne åkte runt kvarteret i 200knyck för att hitta exakt rätt plats trots att den jodnärsfärgade sörjan fullständigt bultade inifrån med en påk på ändtarmsöppningen. Nej denna tvååring skulle hålla i kopplet mellan mig och hunden. Jag släppte allt vad konsekvent heter och tog snabbt in ”Det som inte dödar härdar” istället. Det som kunde hända var väl att tvååringen föll framstupa i backen och spräckte ögonbrynet, bröt näsan, slog ut framtänderna och lite annat, vad gör det liksom, hon är ju en fighter och fixar det galant. 

  
Efter hundra meter släppte hunden på trycket och jag är tacksam att inte denna jordnära färg sprutlakerades i Charlottas och Hampus hall, eller i porten, eller på tvååringen. En stor hektar av snön i Försna har antagit en helt ny färg. Att med en liten hundbajspåse var som en fjärt i rymden, jag hade behövt en traktor att ta upp det med och en långtradare med släp för att frakta bort det med.

Tvååringen tyckte det var fantastiskt roligt att ”gå ut och gå” med hunden. Hon skrattade bubblande från magen och ut ur munnen. Detta skratt är 100% smittsamt. Gudars vad jag Älskar denna snart tvååriga Kotte!!!<3

Vi hörs!

Blommor & Fiskar

Det är inte dags för Kottarna att lära sig om Blommor & Bin än. Därför kör jag med Blommor & Fiskar istället.

Igår kom Janne hem efter att ha kört Mikael & Josefin till bussen och hade köpt en bukett tulpaner med blåbärsris i. Jag älskar tulpaner och ljudet av dem när jag rör vid dom, detta krispiga ljud gör tulpanerna ännu fräschare, som en len filmjölk med en riktigt crispig chrunch uppe på. Ja jag älskar Janne också, fast honom skulle jag inte beskriva som filmjölk med chrunch;)

  
Tulpaner är en av de få blommor som jsg tycker är fint att blanda olika färger tillsammans i en bukett.

Denna sort gillar jag skarpt till utseendet. Precis som jag gillar givarens utseende.

  
Alvar skulle komma till mig idag 10:30. Jag hade lindat in barnarbete lite fint och frågade Alvar i fredags om han ville hjälpa mormor att göra ett delvattenbyte till fiskarna som idag.

Alvar kom nästan på klockslaget, ivrig att sätta igång. Han tog detta på fullaste allvar.

Han putsade glasskivorna som ligger ovanpå akvariet.

  
Det utfördes mycket noga.

  
Blanda runt vattnet var tydligen väldigt viktigt.

  
Det borde jag ju självklart förstå att det var viktigt. Allrahelst då jag kopplat ur det utomliggande reningsverket med slangar för rengöring. Det är ju rörelse på vattnet som ger syre till fiskarna. Alvar körde andningshjälp till fiskarna i sammanlagt 1.5h, enveten kille.

  
Sedan var det dags att bära iväg skitvattnet i hinkarna till tvättstugan för att tömma hinkarna. Så vad har man barn till?

 Alvar samlar mod innan hinken ska lyftas.

  
Sen tas det i utav bara den.

  
Själv låg jag och pillade mig i naveln i soffan i ett par timmar och tittade på;)

Jag hade inte bjudit in kusinKotten. Jag tror inte hon skulle tveka att hoppa i och ta simborgarmärket. Det går ju inte för sig då jag ju inte har några simborgarmärken på lager här hemma att dela ut.

Strax innan lunch så frågade jag Alvar om han ville sova middag här, han sa ja och nickade. Jag frågade om han ville åka hem och han gnällde missnöjt och ruskade så kraftigt på huvudet att jag vart rädd att han skulle vicka av sig huvudet.

PappaJens fick komma med kaniner och nu sover Alvar sedan 1.5h.

Vi har haft kul. Jag passar på att nu sträcka på mig tills han vaknar om en stund.

Vi hörs!

Kontrasternas man

Idag åkte min alldeles egna E-Type på spinning!

  
E-Type fick glida in i spinninglokalen på röda mattan.

  
Nu har den äkta E-Type aldrig attraherat mig det minsta. Mer att musslan stängt igen med en smäll och vridit om nyckeln till sjutillhållarlåset. Men under dagens E-Typeskal finns något som attraherar mig och får musslan att glänta på springan.

Jag får verkligen variation i vardagen. Kan konstatera att det är en variationens man jag lever med.

  
Den som funkar bäst som musselöppnare är helt klart vänstra bilden;)
Vi hörs!

Störtförälskad!

Hälsade på den här minikotten idag då han fyllde två veckor.

  
Det var första gången Todd såg sin mormor och första gången jag såg hans ögon live. Vi hade en stor stund för mig och en stor svärm kärleksfjärilar svärmade i min mage och i mitt bröst.

http://youtu.be/PmaqD0qvcZg
Vi har alla applåderat stående över hur Todd orkat äta denna veckan! Vi har applåderat lika mycket till Angelica som ihärdigt och envetet ammat, ammat, ammat, timma efter timma! Det har gett resultat, Todd har gått upp 280g på 4dygn!!! Imorgon är det dags för besiktning igen på Barnmottagningen. Håller tummarna så hårt att de snart knäcks som när kycklingklubborna ska styckas från en hel kyckling att kotten gått upp mer!

Jag var med Alvar också och myste. Han har så fruktansvärt kul nu när pappa Jens är hemma på sina pappadagar. Lyx att få ha pappa hemma hela dagarna.

  
Jag var med flickkotten imorse som sov ända till 06:50. Vi tog pulkan till förskolan och sladdade in framför entrén med typ ett däckskri, en mormor kan hon;)

  
Sedan har jag handlat rengöringsmedel på ÖB, mat på Flygfyren, vegetariska hundben hos veterinären, hackat bort is från yttertrappan, lagat god middag. Nu ligger jag i soffan och njuter en god kopp kaffe.

Har Din dag varit bra?

Vi hörs!

Todd & andra kottar

I söndags på Alla Hjärtans dag åkte jag en tur till kottarna, jag hade tur att Todd fått komma hem. Självklart fick alla varsin present.
Lilla minikotten som jag skulle vilja ta under mina vingar och gömma från alla nålar och provtagningar.
Minikotten vart mycket slö igen efter att de kom hem. Tur att hans mamma är envis som en röd gris och åsna på en och samma gång (inte alltid av godo & lika envis som mig). Angelica väckte, buffade, knölade tills han vaknade till, så fort han somnade vid bröstet gav hon sig inte förrän han vaknade till, åt lite till osv osv. Klockan ställdes till var tredje timma. Inte lätt att mata någon som bara vill sova.

  
Igår var det dags att åka till Barnmottagningen igen. Där fick mamma Angelica veta att hade inte Todd gått upp i vikt så hade läkarna diskuterat att det var dags för att utreda eventuellt hjärtfel. Nu väntar de för att se om han fortsätter att gå upp. Mormor fick en stor klump i magen som jag gömde undan. Jag försöker att inte visa min oro för familjen, jag är mer (försöker vara) så där (äckligt) positiv och lugnande. Tror inte de har nytta av min oro. De vet att vi bryr oss då de meddelar en lägesrapport vart efter (det är de duktiga med) och de ser vår glädje då det är något positivt vi får veta, är det något mindre bra tackar vi för uppdatering och ber de höra av sig vidare.

Läkaren berättade för Angelica att skulle de skaffa ett tredje barn så kunde de räkna med att det samma händer då. Vad allt beror på får de nog aldrig veta. Ingen vet ju idag varför allt hände med Alvar och nu Todd. Imorgon är det dags igen och på fredag att kolla upp vikt och allt. 
Hela denna vecka är jag med Enya på morgonen.
Igår hade fröken en mycket slående pyjamas på sig. Stämmer väl in;)
  
Efter att jag lämnat Enya gick jag och flickorna till Alvar då Angelica var på barnmottagningen så kunde Jens gå ut med deras hundar. Vi lekte.

Jens fixade så taxflickorna kunde titta ut, Irma älskade det i deras förra lägenhet och ville alltid följa med dom hem. Han bäddade på ett skåp och först ut var Älva och Alma, sedan Irma och Älva. Irma ville sedan inte åka hem när det var dags, hon ville ligga och titta ut;)
Jens, hundens bästa vän!
  
Imorse intog flickornas myshörna i Enyas rum.

  

 Enya var inte sen med att mysa med dom. Det vart ömsesidiga pussar och många kärleksfulla klappar.

  
Efter Enya gick jag och flickorna till Alvar. Flickorna fick stanna där och jag och Alvar gick ut i det fina vädret. Vi gick till Färsna 4H gården.

På väg dit lekte vi snön.

  
Att kasta upp snön i luften var roligt!

  
  
Vi tittade på minigrisar.

  
En häst som var sjuk.

  
Vi hälsade på inne hos fåren.

  
  
  
Vi gick till getterna och där stannade vi länge.

  
Kärlek uppstod och Alvar och geten pussade varandra:)

  
Alvar och en get började leka. När Alvar sprang längst stängslet så sprang geten efter.

  
Sedan hälsade dom på varandra vis stoppet varje gång.

  
När geten stångade sina horn mot stängslet skrattade Alvar så han tjöt

  
Sedan sprangs det flera vändor till. Mycket roligt tyckte Alvar, och mormor.

  
Sedan var det dags att gå och det gillade inte Alvars nya lekkamrat. Alvar sa: Oj! Oj!

  
Sedan sa de hej då med lite klappad och vinkningar.

  
Sedan ”körde” Alvar traktor, först en blå.

  
  
Sedan körde han en röd traktor.

  
  
På vägen hem så vilade vi en stund.

  
Vi lekte och skojade vidare i snön på väg hem.

  
  
Vi avslutade med lekparken och en liten promenad innan det var dags för lunch.

  
Sedan åkte mormor hem, åt lunch, gjorde lite hushållssysslor, vilade, mer hushållssysslor och middag.

Vi hörs!

Upptagen var helt fantastiskt

Igår berättade jag ju att jag fått sms att jag var upptagen den 14:e.

Det var helt fantastiskt att vara upptagen den 14:e.

Vi hamnade i Stockholm. Jag visste att vi skulle träffa Mikael och Josefin. Josefin fyllde den 30:e januari och då var dom i Barcelona. Sedan gick dagarna, Todd föddes och Alvar var här. Sedan kom Todd hem för att sedan bli inlagd på Astrid Lindgrens barnsjukhus och Alvar var här. Det har inte funnits någon läglig tidpunkt att åka till Nacka och fira Jossefin. 

Först sprang jag och Janne på en asiatisk butik där Janne köpt Kelp som var så gott. Där hittade jag en konserv som jag inte hade en aning om att den fanns. Jag är inget fan av den frukten annars och undrade hur vidrigt den skulle smaka konserverad, jag ryser.

  
 Efter det mötte vi upp Mikael och Josefin på Jannes favorithak, på vardagsmornar, på Kungsgatan, Joes and Juice.

  
Glömde fota Mikael och Josefin. Det vart ett snabbt möte, de var försenade och vi hade en tid att passa minsan.

Vi hamnade på Playhouse teater. Vi har varit där och sett många föreställningar. Nu har de flyttat till nya och helt fräscha lokaler, mycket fint.

  
Där såg vi fem föreställningar i en. Så bra så bra!!!

5 föreställningar som skapats på 24h. Så spännande att ha fått se den föreställningarna. Mycket humor och eftertanke bakom varje föreställning. Jag gillar ju verkligen att se på teater, så passande. Bra skådespelare var det med:) Helt toppen!

   
Efter teatern var Janne helt plötsligt väldigt kaffesugen. Och från att ha varit i city med stor täthet av caféer så åkte vi gata upp och gata ner för att finna ett. Jag sa: Vi åker hem och dricker kaffe! Det skulle vi minsan inte göra, här skulle drickas kaffe, punkt. Vi fann ett Espressohouse tillslut.

Vi hade ingen hundvakt. Challan åka hem till oss och släppa ur hundarna efter jobbet vid tre.

När vi var nästan hemma ringer Jannes telefon. Jag hör honom säga: Det gör inget, vi är strax hemma! Jag frågade om det var Challan och om hon glömt varit hem till hundarna. Janne svarar: Jag vet inte om hon varit och släppt ut hundarna!

Vi gick in och strax efter kom Challan farandes med Japansk mat!!! Då vi inte hade hundvakt så ändrade Janne från att ha bokat bord på en restaurang i Stockholm till att varit ner på den Japanska restaurangen och beställt mat och bett någon av tjejerna hämta den så den skulle stå här när vi kom. Nu kom vi nog hem ett par minuter tidigare och sedan måste man nu åka runt hela staden då ena bron är avstängd, så därför hann inte maten hem innan oss. Det gjorde inte mig ett dugg. Överlycklig över att äta Japanskt var jag och att få äta deras grymma sjögrässallad:)

  
Vi fullkomligt kastade i oss den mycket goda maten. Lika som när vi är på vår favoritrestaurang i Estland, vi är tysta och bara äter och äter som utsvultna:)

Nu kom jag på varför Janne stannade och tvättade rutorna på OK, för att låta lite tid gå. Han skrämde skiten ur mig. Jag satt med telefonen och rätt var det var så sa det splasch med en rejäl duns på rutan bredvid mig. När jag rädd 

tittar upp så ser jag Jannes ögon lysa av busunge och han skrattar så han nästan droppar tårar i kalsongerna.

  

Tack Älskade Janne för ett fantastiskt äventyr och underbar Alla Hjärtans dag! Älskar dina överraskningar och Dig!<3<3
Vi hörs!