Packar olika

Vi packar olika ting med oss när vi reser. Somliga tar med sig flera klockor för att matcha kläderna!?

En av gömmorna med klockor…

  
Idag matchade tydligen denna klocka dagens outfit.

   
Nu väntar vi på flygplatsen och nästa destination är Singapore. Om ca: 21h är vi hemma igen!

Vi hörs!

Blir jag straffad vid hemkomst?

 Egentligen började jag med ett bildinlägg så du skulle få se hur fint det är här. Jag tänkte att det gör inget om det tar hela dagen att lägga om bild för bild tills den går upp. Första bilden gick upp på RN gång och jag vart mer än hoppfull. Sedan var det stopp. Medan jag försökte igen och igen började jag fundera på Alvar och Enya.

Hur kommer dom reagera när vi kommer hem igen?

Blir de glada?

Eller kommer de inte lossas om oss som vi inte finns och där med straffa oss för vi varit borta så länge?

Det är inte helt ovanligt att barn gör så. De vet precis hur de känslomässigt ska ge igen. När Mikael var strax under två år så låg jag på sjukhus i drygt tre veckor. Barnen besökte mig då och då korta korta stunder. Varken jag eller dom orkade några längre stunder. Så fick jag efter tre veckor en dagpermission. Å vad jag var lycklig att få träffa mina älskade barn hemma. Planen var att jag skulle vara hemma några timmar. En hörnsoffa fanns i hemmet och jag satt på kortänden där jag och Mikael brukade sitta och läsa bok, smörja in hans kropp varje kväll, titta på TV, bara mysa. Tjejerna sprang runt och skulle visa än det ena än det andra. Mikael satte sig längst bort på andra delen, den långa. Han satt med ryggen lutad mot ryggstödet, höger underarm lutad mot armstödet, benen utsträckta i kors rakt fram på sittdelen, stirrande rakt fram. Han tittade inte ens på mig. När jag talade med honom så gjorde han inte en min, bara stirrade rakt fram. När jag tog i honom, smekte honom gav han inte en min, han stirrade bara rakt fram. Jag ”fanns” inte för honom. Jag hade ju svikit honom och lämnat honom bara i sticket när jag blev sjuk. Som hans straff slet i mitt hjärta och mage, jag trodde jag skulle gå sönder. Jag kunde inte stanna så länge som det var planerat då mina krafter inte var så starka som jag trott utan var tvungen att återvända tidigare för vård.

Väl tillbaka på sjukhuset så kom tårarna. En sköterska (bästa ever på Norrtäljesjukhus) frågade och jag berättade om Mikael. Hon kunde lugna mig med att hans beteende inte var ovanligt. Att fler mammor än jag kommit tillbaka efter kortare vårdtid och fått samma taggiga, svala bemötande av något av barnen. Någonstans där under följande natts tankar kändes det ändå bra att Mikael gav utlopp och visade sina känslor istället för att bara stänga dom inne. Denna händelse har påverkat mig oerhört då jag minns den så starkt.

 
Jag tycker mig sett lite av tendens av detta hos, främst Alvar, men också hos Enya då vi FaceTime med kottarna varje dag. Enya missade vi en dag, kanske Alvar också.

Det återstår att se vilket bemötande vi kommer att få. Nu är jag beredd på antingen det ena eller det andra.

Imorgon är det dags att börjanresan hem till Sverige. Jag är delvis beredd och delvis inte. Vi har upplevt och sett så mycket. Vi räknade ut att vi på två veckor solat sammanlagt två dagar. Som Janne sa: Vi är inte så duktiga på att bara ta det lugnt du och jag! Något vi kanske bör träna på;)

Vi hörs!

   

Finalen på Bali!

Vi kom hit för två dygn sedan. Detta när de har här suger tomteskum. Angelica fick hjälpa mig att ladda upp filmen då den efter 12h bara laddat 19%. Bilder har inte gått att ladda upp då maxgränsen blir nådd. Tack för hjälpen Angelica!

Här kommer vårt nya boende:

http://youtu.be/e1DlAhd0zW0
Jag njuter kan jag lova! Jag vart så överraskad!

Bilden möttes jag av när vi gick hem från hotellets restaurang:)

 Vi hörs! 

Janne luskammar

Sedan vi kom hit har det kliat konstant i huvudet, mest i nacken och upp i bakhuvudet. 

Andra dagen på detta ställe struntade jag i massagen och tog hårspa 1h. Massage, inpackning som hette duga mm. Det var fridfullt i skallen några timmar och sedan vart det att klösa hårbotten igen. Strax efter att huvudet börjat klia så började ryggen. Inatt började det även klia på halsen och jag vaknade med prickar.

  

 
  
  
Jag har ett par dagar bett Janne luskamma mig, eller kolla om jag fått löss. Han har bara sagt: Du har inga löss!

Nyss tvingade jag honom att titta trots att han försökte hitta på alla möjliga skäl att inte titta. Tillslut drog han till med: Om du har löss så hade jag också fått det!

Du förstår säkert att det skälet inte var det som bet på mig. Skulle lössen vara utrustade som bergsklättrare och kila fast livlinor i hans skalle för att kunna hålla sig kvar? För att ha något att lägga ägg i kanske de tar ett kasslernät och trär över hans skalle, han är ju inte den med mest hår och längst:)

När han skulle titta i mitt hår stod han och spretade med fingrarna och frågade efter handskar samtidigt som han grimascherade;) Janne klarade det och inga löss hittades. Så duktig så!;)

Kan vara någon allergi mot någon av alla mediciner då klådan kom någon timma efter jag tagit den för första gången, eller så är det något annat, jag vet inte. Jag vet bara att det kliar hela tiden t.o.m i örongångarna.

Nu sitter vi och väntar på vår chaufför för trandsport till det nya stället och eventuellt något/några stop på vägen för någon sevärdhet. Fem timmar tar förden idag.

  
Janne som kom med blomma i håret idag och en till mig i poolhandduken. Rart! 

  
När han hade sin blomma i håret fick han helt plötsligt väldigt feminina rörelser:) Är det så han uppfattar oss kvinnor så är det ju helt hemskt vilka yviga konstiga rörelser vi har för oss;)

  

Vi hörs!

Bajsar i kollektiv

Här på Bali verkar det vara så att duschdelen i badrummet är under bar himmel. Det har gjorts ett hål i taket just ovanför duschen. Just det här stället har ett litet tak en bit upp, kanske ett skydd under regnperioden. Just här så har fyra byggnader duscharna intill varandra. Du ser fyra tak.

  
 
Vad finns mer i ett badrum? Jo en toalett. 

  
I den kissar vi och gör också det ”stora”. Sitter jag och mullrar ut det stora så kan jag inte göra ett endaste dugg om grannen ställer sig för att duscha till ljudet av mitt fisande, pruttande, pluppande eller ”tänt vare här, BOM”.

När jag står med shampoo i hela håret och är intvålad från hårfästet till tånaglarna med tvål kan jag bara vackert stå kvar tills vattnet sköljer av mig allt, även om grannen kommit just när jag tvålat klart mig, satt sig på toa för att göra det stora. Jag får bevittna stönanden, stånkanden och krystande när grannen är hård i magen. Jag får bevittna oavsätt hur grannen mår i magen.

Jag vet inte vilket hundratal (glömt bort) ”vi” i Svetige satt på utedass tillsammans och diskuterade medan vi sammsket. Det jag vet är att från den stund jag läste den informationen på skolans historielektion så tänkte jag att det skulle jag aldrig velat göra.

På denna resort har jag som fått testa på något i den stilen trots att vi inte kunnat stirra varandra i ögonen. Diskuterat hade vi däremot kunnat göra om vi talat samma språk.

Den känslan jag fick i skolbänken att detta inte hade varit något för mig kan jag säga inte har förändrats. Nu har jag provat på det iallafall, som Bali Belly- sjuk hade jag inget val.

Idag åker vi vidare till ett nytt ställe och blir där tills vi åker hem på tisdag. Jag kan inte låta bli att fundera på hur jag ska bajsa där. Singelbajsa eller kollektivbajsa?

Vi hörs!

Se vilda delfiner

Vi gick upp 05:30 då vi skulle vara nere på stranden 05:50 då ”fiskebåten” skulle gå 06:00. Vid den tiden var det forfarande mörkt och det började strax gry. Vi fick vänta då en från Kina med tolk skulle med.

  
  
Sedan bar det iväg.

http://youtu.be/M3kloxXZU9Y
Visst såg vi en och annan delfin hoppa eller stim. Det var bara det att såg någon båt ett stim ropade alla passagerare: Ååhh! så gasade båt efter båt dit allt vad tygeln höll och så gjorde de andra 50 båtarna också. Så kom stimmet upp så han de bara simma upp en, två, fyra gånger innan båtar var på plats och då var det ju tvungna att dyka för att inte simma rätt i en båt. Det var fachinerande att se spektaklet och en skön stund på havet.

  
Tyvärr har nog min lins fukt på sig sim jag inte lade märke till då delfinerna dök upp.

http://youtu.be/B-3tcRqtIP4
Här kommer en till film där det syns direkt till höger ett stim och sedan inget mer.

http://youtu.be/Llml552j3Ks
Janne satt framför mig. Jag har tänkt berätta detta för honom hemma men alltid glömt. Nu fotade jag det, det att det står Cavin Klane på hans linnen på utsidan längst ner på ryggen. Jag tror inte han vet det:-)

  
Jag fick en fin bild på min Stora kärlek och bästa vän ute på havet.

  
Vi hörs!

Varför vi valde Bali

Vi talade om att åka på semester. Janne behövde verkligen en längre semester. Han har jobbat hårt i flera år utan längre ledighet. Att han nu ändå jobbat två ggr i veckan och på måndag igen är ändå semester för oss. Det bara för att han är den enda som har behörighet till vissa konton i företaget.

Jag har haft en dröm i många många år. Det har inte varit att resa till Bali, så enkelt är det ej.

Janne kände sig lockad av något och det var samma som min dröm. Min dröm har nog varit, tidsmässigt, 6-12 mån lång ”resa”. Då vi tycker att  vi gjort det tillräckligt att resa iväg och bara sola och bada såg vi det han funnit som ett kanonbra sätt att resa, förena nytta med nöje.

Vår plan var att resa iväg och biståndsarbeta en vecka. Åka till platsen några dagar innan och stanna några dagar efter.

Det som lockade oss var barnhem i Guatimala eller på Bali. Guatimala fick vi stryka på en gång då de krävde en fläckfri hälsodeklaration. Där skulle jag inte få komma då jag har problem med mina leder. Ändå hade det inte varit sunt då det var på denna platsen mycket farligt att vistas. Kommer det då någon som knappt kan gå så hade jag blivit ett lätt byte.

Då vart valet enkelt, Bali. Janne hade kontakt med researrangören i landet over ther. Förhörde sig om hur snabbt vi var tvinga att tacka ja och boka. Det var ingen brådska med det heller fick han till svar, det brukade ta lång tid att fylla resan. Så visst kunde vi vänta med att boka tills Janne kom hem från arbetsresan i Pakistan. När han kom hem och vi någon dag senare bestämt oss efter att jag fixat runt lite i ett försök att kunna gå bättre med lite hjälpmedel/ mediciner så hade resan sålt slut!? De meddelade att det tagit slut ovanligt fort.

Efter det beskedet stod vi rådvilla. Hur skulle vi göra nu? Janne sökte efter andra volontärresor men fann inga just den tid han planerat vara ledig. Jag tyckte Bali då kunde vänta tills nästa volontärresa gick av stapeln. Janne tyckte vi kunde åka dit ändå och så vart det. Så på den vägen är vi.

På en annan väg upplevde vi andra saker. Det var på vägen från Ubut till Lovina som vi är nu. Vi hade planerat flera stop. Då jag var sjuk bestämde Janne och chauffören att jag inte skulle orka med stopp. Efter att smärtan och kramperna stillats med hjälp av tablett så vart jag piggare och vi kunde då genomföra några stop. Vi stannade till och käkade  lunch vid en av Balis insjöar.

  
  
  
Vi bjöd naturligtvis in vår trevliga chaufför till bordet att äta med oss. Han sa: Men är ni säkra på det? För honom vart det nog ett äventyr att få sitta med oss och bjudas på lunch. Janne och chauffören åt gott, jag fick kokt ris.

   
Efter det åkte vi vidare med tanken att åka direkt till nya stället. Då såg jag apor efter vägen och försökte fota genom rutan, då stannade chauffören och vi gick ut.

   
  
– Titta Enya och Alvar! En apa!

http://youtu.be/h9m9wa1iHhU
Det var kul att se dem så här. Vi hoppade medvetet apberget då vi inte ville se dem i fångenskap.

Vi åkte vidare och ett vattenfall i regnskogen fanns att se på. Vad f-n tänkte jag, jag går så länge jag orkar. Krafterna tog slut innan målet. Strax innan målet var det som att komma in i en film.

   
  
  
  
Och visst kom Tarzan farandes i en lian.

http://youtu.be/IeRsvKjk65o
Jag hade tur att Janne spelade in en film samtidigt så han fick vara speaker;)

Vi hörs!

Alvar & Enya

Om ni två bara kunde förstå vad ni gör med er mormor och morfar, vilka känslor ni vimlar upp i oss. Vilken otrolig kärlek vi känner för er och hur mycket vi älskar er! Tänk om ni kunde förstå hur ofta vi pratar om er och tänker på er!

Ofta under resan säger vi till varandra: Tänk det här skulle Alvar eller Enya tycka var spännande, roligt!

Idag hyrde vi en moppe och morfar körde runt på mormor i den täta hetsiga trafiken. Vi besökte ett shoppingcenter mitt ute i ingenstans. Där hittade vi inget då det bara stod Bali på ALLA kläder. Sådana saker gillar inte era mammor alls, inte mormor och morfar heller för den delen.

  
För att stärka morfar inför att gå in i den enorma butiken så beställde vi varsin Cappuccino. Vi fick en stor sejdel med sött kaffe. Mormor skrattade morfar morrade:)

  
Mormor hittade godsaker till morfar att köpa och äta. Jag tror det var ormskinn.

  
Efter en stund till på moppen vart morfar törstig så vi stannade. Morfar drack en Cola.

  
Vi åkte vidare där det fanns varma källor att bada i. Det gjorde inte vi. Vi var hungriga så vi åt en god lunch.

  
  
  
Jag filmade då vi åkte på moppen och precis skulle svänga av till hotellet så ni får se när morfar kör moppe.

http://youtu.be/euibv8cbABk
Nu är det kväll här och mormor och morfar ska åka taxi till ett annat ställe och äta middag. Se om vi äter efterrätt också. En sak är helt klar, bättre och godare efterrätt i livet än ni två finns inte, ni är dom bästa!

Alvar och Enya, som mormor och morfar längtar efter er trots att vi har det bra på vår semester! Nu förstår mormor hur morfar känner när han är borta länge i Pakistan. Morfar skulle ringa till Alvar imorse men då var bara klockan 01 hos er och Enya, 02 hos er;)

Mormor och morfar Älskar Alvar!

Mormor och morfar Älskar Enya!

Puss & Kram på er små gryn!

Mormor & Morfar

Vi hörs!

Någon har kul…

Jag är inte någon!

Vi simmar runt i poolen tillsammans. Lite romantiskt tycker jag, även skönt att bara vara tillsammans utan sms, e-post, mobil, Skype- signaler.

Helt plötsligt öppnar någon munnen i stillheten: Skulle inte vara så kul att få en hjärtinfarkt i poolen!

Själv undrar jag om han varit och sippat på parets, bredvid oss, joint:0

Någon drar ny luft: Tänk att möta en grön orm som simmar emot en i poolen!

Nu undrar jag inte längre…

Jag går upp och någon skrattar så mycket att daggmasken i brallan säkert gråter.

  
  

http://youtu.be/Ie90iFE6MZs
Någonstans känns det skönt att vi bestämde oss innan för att inte åka på solsemester för sol och bad i dryga två veckor, utan mer en upplevelse semester. Vi har nu två dagar med sol och bad. Vi körde inte ens en halvdag igår och har avverkat en hel timma idag. Dagens massage är bokad till 16 och klockan är nu 10, många timmar kvar innan det händer något för någon. Känns nog lugnast att hyra en moppe och ge sig ut i den galna täta trafiken för en utflykt;)

Jag föreslog att mangoälskaren skulle räkna hur många mango det är i trädet vid poolen.

  
Mango:na är tydligen mycket godare i Pakistan:0

Vi hörs!