Vad säger jag? & Nacka

Imorse på hundpromenaden gick jag där okammad med ett stort flin på läpparna.

  
Tro det eller ej, jag fick en till ros skickad av Hjärtat!!!

Helt otroligt! Jag älskar verkligen hans små meddelanden också. Idag var det nog lite problem med svenskan. Det är förståligt, det har jag ju hört artister som varit ”over there” ett par timmar och kommer hem och kan knappt ett ord svenska. Då tycker jag Hjärtat klarar sig mycket bra som varit borta i hela sex dygn.

 
Jag tror meddelandet bara saknar ett  ord.  Jag tror det ska vara så här: Dags för en ros, det kan aldrig bli för många till min kära! Puss & Kram

Hade jag varit fjorton år hade jag ringt till alla polare och skrikit rakt ut: Herregud så sött! Jag tror jag bara döööör av lycka!!! FATTAR DU? ”kan aldrig bli för många till min kära! Whiiiiii!!! FATTA, han skrev så till MIIIIG!!!

Nu är jag något äldre än fjorton så nu tänkte jag bara det om och om i min skalle. Det är väl det enda som skiljer mig och en fjortis i det här.

Idag var en inplanerad tur till Nacka med Charlotta och Enya för att hälsa på Mikael och Josefin.

Enya var taggad i bilen för färden.

 
Så taggad att det gick över till hysteri. Allt i min väska försökte jag roa damen med, allt utan tampongerna. Tyckte att det kanske inte var en lämplig sak att ha i munnen. Så ett besök i en leksaksbutik i Sickla vart det inför hemfärden. Mormor ville vara rustad upp till tänderna för att slippa sitta och sjunga ”i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut….” i drygt en timma. En gång då hon var två veckor gammal så åkte Challan för att hämta Jojo. Enya sov. Hon vaknade sedan. Alla som känner till en tvåveckors bebis vet att de sover, äter och skiter. När då en bebis vaknar och är hungrig och inte får mat bums så skriker den så det går igenom ben och märg. Det kan vara ganska stressande med ett hysteriskt hungrigt spädbarn i famnen där Barbapapporna sedan länge sinat och tagit pension. Det var då jag kom på: Jag sjunger! Den enda sång som kom upp a’la minut var just: ”I ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut. Haren skuttar fram så fort, knackar på dess port. Hjälp ack hjälp ack hjälp du mig, annars skjuter jägaren mig. Kom ja kom i stugan min, räck mig handen din.” Den gången tystnade hon och har så gjort när hon hör mig sjunga den. Som tur är så har det funkat när både Charlotta och Angelica gjort det sedan vi kom på den ”lilla ljuddämparen”. Vi kan alla tycka att jag ju borde ha kommit på en annan sång den där gången när Enya var två veckor. Jag kan erkänna att jag tänkte på en annan, ….attjo attjo attjo prosit hoppsan sa nu går det bra sa gubben som hade snuva… Istället var det den andra sången som kom ur min mun. Den är ju inte så glad och barnvänlig kan jag tycka. Huvudsaken är att Enya diggar den. Jag har sjungit den på alla möjliga ställen. Sist inför tvingad publik var på Lagerhause i Stockholms city då jag gick runt runt i butiken och sjöng och drog henne i vagnen tills hon somnade.

Sedan fick Enya leka med morbror Mikael och ”moster” Josefin.

  
 
Vi bjöds på fika på deras mysiga inglasade altan. 

Enya är ett riktigt busfrö och klättrar och far runt. Mormor lade upp alla TV:dosor och tangentbord som är till hemmabion på de höga blanka vita högtalarna. Aja baja mig, jag fick lära mig att där ska inget ligga. Jag glömde fråga varför så jag fullbordade min lärdom i det ämnet. Vet du varför?

Enya fick en present av Mikael och Josefin. Ett fint pussel med olika djur att bygga ihop. Det gillade fröken och helst kartongen som var som en liten väska med ett rejält snöre som handtag. Det var rart av de två att ge henne en present. Challan vart verkligen glad och överraskad.

Enya busade på och lekte. Hon brukar inte sova lätt i bilen. Innan vi hade åkt 300m hade fröken toksomnat och var så slut att hon inte ens orkade ha nappen i munnen.

 
Där satt jag bredvid med leksaksspisen i beredskap och tänkte, fast jag hade lust att ropa högt: Hallå hallå Enya! Det här har jag INTE planerat! Vakna, jag har ju köpt två småspadar, en boll med mjuka piggar som alla barn gillar på öppna förskolan och en ny bitgrej! Hallå, vi ska leka nu, inte sova!

Fröken vaknade bara till en gång på hemvägen och somnade om till tonerna av: ”i ett hus vid skogens slut, liten tomte tittar ut…..

Vi hörs!

Jag försökte iallafall

Just nu belönar jag mig med en gokaffe innan läggdags. Tillfreds att jag tog tag och avslutade ett av mina projekt jag dragit igång sedan Hjärtat åkte till Pakistan.

  
Fattar inte att jag inte lär mig. Jag drar alltid igång en massa projekt och håller på näst in till hela tiden. På förmiddagarna känns det så lätt att dra igång nya projekt. När vi passerat lunch blir projekten helt plötsligt stora som branta berg med glaciärer på när det är temperaturväxling och därför omöjliga att bestiga. Då tog min energi slut. I det annars dagliga går det bättre. Då kan det ”bara” vara middagen som ska göras som känns omöjlig. Om du visste vad jag planerar upp varje morgon vad jag ska utföra under dagen, varför lär jag mig inte att berget tonar upp framför mig? Kan ju inte vara så svårt?

Jag satt och funderade på det här på förmiddagen då energin började sina. Tänkte hur jag skulle hinna allt till torsdag kväll. Då tyckte jag att jag kom på en snilleblixt och drog iväg ett sms till Charlotta, Hampus, Angelica, Jens och Philip:

 
  Jag kan inte säga att svars-smsen började smattra i telefonen. Det var tyst, tyst som i kyrkan.

Angelica och jag for sedan på stan och mot slutet tog hon upp mitt sms. Hon ringde Jens och visst hade han läst mitt sms tidigare, han kunde göra det. Nu kände jag att han inte skulle behöva göra det själv. Vitsen var att om många hjälps åt så går det fort. Vi skrinlade det hela.

Jag körde hem Angelica som undrade om de skulle komma och äta middag ändå. Jag sa då att då får vi hjälpas åt med middagen. Hon skulle tala med Jens. Sedan smsade hon att de kom när Alvar vaknat. Jag kände att jag då ville erbjuda Charlotta och Hampus att äta här också och gjorde det. Charlotta ringde då upp och sa att de inte kunde komma och äta middag då de hade en kompis som skulle äta hos dom.

Angelica smsade sedan att hon skulle göra maten.

Då jag hade en halv lax i kylen hade jag tänkt att jag tar och gör den. När jag var på affären så tänkte jag om. Jag hade ju redan förberett 2kg kycklingfile för att göra matlådor till Philip. Då verkade det ju helt onödigt att göra en tredje rätt. Jag köpte helt enkelt mer kycklingfiléer. Kände mig nöjd över det beslutet, kändes som ett steg framåt.

När jag kom hem så gick jag och vilade. Jag nickade till och vaknade när Alvar med föräldrar kom.

Jag gav Alvar gröt till mellis. Jens som är rejält förkyld klädde om för att gå ut och fixa altanen. Då drog jag i handbromsen då jag inte tyckte han skulle börja med altanen då och inte när han var dålig. Solen hade ju försvunnit så det var inte heller så skönt ute. Han hade inte hunnit klart innan middagen iallafall.

Angelica var trött så hon gick för att vila och beställde väckning efter 30min. Det gick så där att väcka henne för Jens. Hade nog varit lättare för Jens att få en lejonstaty i sten att börja springa. Jag började med middagen. Det var Enya som tillslut fick moster Angelica att slå upp sitt ena gröna öga och sitt andra blåa öga då Challan FaceTimade till mig och Jens och Alvar fick ta över då jsg hade fullt upp med maten.

Sedan bjöd jag till bords, en thaikycklinggryta och ris. Den uppskattades av alla. Alvar gav jag mat som jag vet han gillar. Hans mage var stor och spänd av all mat då han åkte hem:)

 
Jag fick ihop två olika kycklingrätter till matlådor. En thaigryta och kycklingfile med Ajvar och spenatsås, båda rätterna vart det ris till.

 
Hur gick det med att stryka tvätt till Lets Dance igår. Ja, stryktvätten hänger ostruken. Får man en liten Enya på besök som inte vill gå till mamma när hon tänker ge mat utan kastar sig om och om igen runt mormors hals och håller sig hårt, ja, då är det lätt att låta stryktvätten vara;)

  
Sedan fick fröken sitta i soffan med mig. Hon klättrade hela tiden och fann det fantastiskt roligt då hon inte får göra så hemma i soffan.

   
  

  

Nej du, nu ska jag dricka upp mitt kaffe, sedan ta min omega, mina vitaminer och mineraler, köra tandstickor och tandtråd mellan tänderna, starta el-tandborsten och köra runt tänderna tills den signalerar att det nu gått 2min och jag kan sluta om jag vill, nattkissa och tvätta av mig för att sedan gå och sova så jag orkar dra igång nya projekt imorgon;)

Sov Gott!

Vi hörs!

Lite av en ”kändis”….

…..hos blomsterhandlaren har jag allt blivit. De ler nu så mjukt och fint när jag kliver in på Fröken Knopp. 

Första gången frågade de om avsändaren var känd för mig.

Andra gången så sa de: Härligt att få en ros av en hemlig beundrare!

Nu vet dom. Dom vet att han är i Pakistan och jobbar.

Idag sa tjejen som expierade mig: Jag ska tala om det här för min gubbe!

För mig själv är det här som en dröm att få rosor fem dagar i rad, jojomensan, det kom ett sms imorse:)

 

Jag backar tillbaka till en dröm. Det här är typ något sim jag skulle kunnat läsa om i någon kärleksroman där mannen är så fantastisk och romantisk för att det just är en påhittad historia, saga. För mig är den livs levande och det är helt fantastiskt!

Tack mitt Hjärta! <3<3<3<3<3

Jag blev väldigt tacksam över ett mejl från Pakista. 

 

 

 

Tacksam att säkerheten gick före affärerna! Denna stad bör inte besökas om det inte är ett livsviktigt ändamål enligt mig.

Hoppas massagen var bra och avkopplande.

Vi hörs!


Allt hanns inte med…

Jag hade planer för dagen. Tydligen för STORA planer då jag inte hann med hälften. 

Imorse tog jag och flickorna en promenad efter att jag fått agera portvakt till både sovrumsdörren och altandörren. Jag låg och funderade ut att skaffa både en hundlucka på altandörren och sovrumsdörren. Jag förstår mig inte på dom. De är lugnare när Hjärtat är hemma. Ska googla på hundluckor och kanske det blir en ”överraskning” för Hjärtat då han kommer hem med denna nyinstallation.

Jag småfixade sedan en stund. Jens kom då jag inte såg vilken propp som gått och hjälpte mig. Alvar, Kakan och Smilla var med så jag gav alla tre frukost.

Jag tog sedan med mig Alvar till Flygfyren så vi kunde handla mat till honom och Enya då den började ta slut.

Alvar höll i fisken vi köpte till morfar, den var tung, mycket tung.

 

Sedan tittade vi på djuren ovanpå ena kyldisken på mejeriavdelningen och härmade dom alla.

 

Sen for vi ner på stan för att besöka blomsteraffären och hälsokosten. Herr Alvar var duktig och gick själv och höll mormor i handen.

 

 

Efter det åkte vi hem och gav Alvar lunch. En stund efter var det dags för Alvar och åka hem för att sova.

Jag satte fjärde rosen i vasen med de andra sedan den nya fått stå i varmt vatten först som rekommenderat. Festligt att den första rosen var längst, sedan går det tripp trapp. Det är fint!

  

Vila det gjorde mormor också. Lade sig i ena gästrummet med Älva och Alma och läste en tidning. Jag måste ha nickat till 20-30 min för jag vaknade med ett ryck då Angelica var utanför dörren. Hon ville låna några dricksglas och en planksteksplanka. Nu leder hon i att ha våra plankor, hon har fyra och jag har två kvar här hemma.

Nu har jag varit och köpt lite porslin och ett par påsar med fröer. Kokat kaffe och ska strax ta mig en kopp. Charlotta ringde och nu är hon och Enya på ingående för att hälsa på.

Stryktvätten tänkte jag ta till Lets Dance om jag lyckas få på TV:n då jag ju inte får äta fredagsmyspopcorn:(

Vi hörs!

Kände mig smart…

….ett tag iallafall! Det kändes bra i några timmar och jag får vara nöjd med det.

I köket har jag ett par stora ljushållare som jag tror inte är anpassade för att ha ljus i. Ljusen står inte så bra i dom. Jag använd de till krukor i köksfönstret och hittade fina minihortensior att stoppa i. I den lilla ljushållaren köpte jag en pyttepytteminiros. Det var fint i flera veckor, men inte längre då blommorna blommat ut. 

Jag köpte då andra blommor med liten kruka och hoppades att de skulle gå ner i ljushållarna. Men icke. Det såg inte bra ut.

 

Det var då jag kom på den smarta idéen om att spraymåla översta delen av krukan. Spray hade jag ju redan hemma. Sagt och gjort, ut med blommorna ur krukorna, diska ur plastkrukorna, torka, spraya, torka, klart att ta i bruk.

  

Det ser bättre ut och kunde ha varit ett lyckat projekt om inte färgen lossnar då jag tar i krukorna och ska sätta dem rätt, det som spricker och sedan ramlar det av lite färg.

 

Grundidén att ha gråa krukor istället för terrakotta var inte helt fel om jag få  säga. 

Vi hörs!

Fredagsfin & fredagsros

Och jag beger mig ännu en gång till blomsteraffären:)

Det efter detta meddelande:)

  

Jag måste ju erkänna att denna mannen är underbar! Det är så att jag nu tänker att inte gör det någonting att jag plockar upp strumpor, kalsonger och gårdagens tröjor/skjortor varje dag då han är här hemma. Vad gör det? Det är väl ingenting att irritera sig på? 

Hur jag ska kunna kontra med, med allt han gör och ger mig vet jag inte!? Jag har faktiskt inte en aning!? Tips emotages mer än gärna!!!

Lycklig kommer jag trippa till Blomsteraffären och visa upp ännu ett sms:)

 

Tack rara och Älskade för fredagsrosen! Idag skulle jag vilja se dig då du är på kontoret fredags fin i kostym!

Puss & Kram<3

På fredagarna i bl.a. Pakistan klär alla sig extra fina. Dels är det deras helgdag och sedan är det fredagsbönen. Den är viktig för alla muslimer. Jag tycker det är en fin gest av Hjärtat att själv göra sig fin på deras viktigaste dag. Respekt skulle jag kalla det, respekt att ta seden dit man kommer. Trots att han inte själv är troende så visar han ju respekt för de som gör det. Inte med kläderna, där vidas ju respekt för att det är helgdag och alla gör sig extra fina. Han har berättat att många gör sig väldigt vackra. Det är nog som förr i Sverige då människorna gjorde sig fin på söndagar. Vi har bara olika dag. I Italien klär det ju upp sig på söndagarna och flanerar på stadens huvudgata fortfarande. Det var fint att titta på då vi var i Toscana.

Vi hörs!

Micrat kaffe & fina bilder

Dagen har kantrats av hundar och ungar. Jag var själv med hundarna ett par tre timmar mitt på dagen. Då tog jag tag och livräddande fiskarna som skrek efter ett delvatenbyte och en rengjord pump. Fiskarna har varit mitt dåliga samvete länge. Fiskarna vart så glada för lite nytt vatten att dom grät av lycka. Ja, jag såg faktiskt att deras ögon vattnades.

Jag tror det blev fyra matningar av barnbarn här idag. Alvar har sedan flera veckor matvägrat om inte jag ger honom mat här hemma. Hemma äter han pyttepytte lite och här som en hel rörmokare vid frukosten 8:30. Alla står vi undrande varför han gör på det här viset, det har ju pågått så länge. Angelica träffade på BVC-sköterskan i Stockholm i veckan på parkeringen och berättade detta. Hon hade inte hört talas om något sådant tidigare att något barn gör så där. Alvar kan han.

  

Någon mer som dissar mamma är Enya. Är mormor i närheten så är det mormor som gäller. Behöver jag att Charlotta tar henne blir hon riktigt ledsen. Idag när det hälsade på och fröken skulle äta så vart hon ledsen när mamma skulle mata, när sedan mormor kom så skrattade fröken av glädje.

  

Visst är det hedrande att de gärna vill vara med sin mormor. Det blir ju tyvärr som i Alvars fall ett gissel för Angelica och Jens med maten. Äter han inte så blir han ju på dåligt humör. De har provat med allt. Här får han samma mat så det är inte det, jag gör inget annat än att matar.

Enya gick en massa idag då jag och barnen lekte i barnrummet. Alvar var grinig och gnällde mot sin mamma och pappa. Enya skulle inte vara annat än i mitt knä. Alvar blev glad då vi lekte och Enya Linda vara bredvid mig och leka. Vi hade en fin stund även om mormor var grymt kaffesugen sedan tre timmar tillbaka.

   

 

När mormor precis fixat sig finkaffe så åkte Charlotta och Enya hem.

 

Charlotta kom för att tanka över korten som Angelica tog på båda barnen och Enya i Kungsträdgården igår.  

   

  

Jag måste säga det igen att Angelica tar fina bilder. Hon är duktig så vi uppmuntrar henne att fota andras barn, bröllop, dop, fester mm. som ett extra jobb. Jag vet att hon verkligen skulle vilja fota ett bröllop och tycker det är vansinnigt synd att inga kompisar ska gifta sig. Hon kunde ju knäcka lite extra så hon får ihop till sin drömkamera. Just nu är det brosan, Mikaels kamera och Hjärtats objektiv som används flitigt.

Hur det gick med mitt kaffedrickande. Ja Alvar vart hungrig igen så jag fick värma på det i micron ett par gånger.

 

Nu har alla åkt hem. Jag har hunnit prata med både Philip och Mikael. Philip kommer inte hem imorgon, han ska åka med några andra med Eckerölinjen. Mikael och Jossan tyckte jag skulle komma till dom och äta lunch eller middag och sedan spela boule. Nu äter jag ju inte utan går på pulver. Mikael sa att han kunde göra pulvermat till mig:) sedan att jag ska spela spel är ju inte den bästa aktiviteten då jag blir så förbannad. En kaffe kan jag ju alltid ta och att hälsa på.

Flickorna pustade ut när alla åkt hem. Älva och Irma landade platt på mage.

  

Jag landar också snart på mage i sängen med fötterna hängandes utanför sängen i fotändan som vanligt.

Tack Angelica för alla fina bilder du delade med dig utav!<3

Vi hörs!

Från irritation till glädjeskratt

Hundarna höll på att hamna på Blocket inatt. Jag fattar inte varför de ska upp mitt i natten. Jag håller ut i timmar men de ger sig inte, de ska ut.

Imorse höll de på att hamna på Blocket en andra gång. Varför ska vi gå upp så tidigt, eller varför ska jag tvingas upp så tidigt då min kropp och knopp vill ha mer sömn? Älva väckte mig, jag höll ut och trodde jag vunnit striden men insåg att hon bara drog efter luft. 

Det är just det där att kliva upp från sängen just nu när ryggen är så stel och skriker: NEJ! då jag håller på som fick mig att vilja skriva in på Blocket: skänkes.

Mina flickor jagar mig på morgonen innan vi går på promenad. Går jag inte så jagar de mig i timmar. Idag var de ovanligt ivriga och drog då med sig Kakan och Smilla som bara dansade runt och skällde utan att ens veta om vad de dansade för. På Kakan märks det när hon inte ha rört på sig och gjort av med energi, hon jagar mig helatiden med bollen.

Nu var det att välja mellan pest eller kolera. Vilken jag valde vet jag ej men ut gick jag med alla hundar. Det är ju inte någon stor sak, jag har ju gått med alla + barnvagn förut under lång period då Angelica väntade Alvar. Ärligt så är det bökigt.

Det är INTE hundarnas fel att min rygg fuckat upp. När det drogs i kopplet kände jag mig jätteirriterad och tänkte gång nummer tre sätta ut dom på Blocket. Jag lät verkligen irritationen växa inom mig.

  

När jag sedan går i spåret i skogen så är jag grymt irriterad. Då får jag ett sms från interflora igen!?

 

Vips så hade den irritationen bytts till glädje och jag kom på mig själv med att skratta högt av glädje i spåret.

Tack min Älskade! Du är då för tokig du! Du vände min dag till glädje!

Puss & Kram<3

Irma hetsar inte upp sig som matte hon. Nej, hon lunkar i IKEA-tempo efter hon:)

  

Vi hörs! 

Bio UTAN popcorn

Överlever man något sådant självplågeri, knappt.

Iförrgår kom Jenny på att vi går på bio som igår. Det är bra att ha någon som drar ur mig och hittar på saker. Jag är lite handikappad på det planet att hitta på saker och komma iväg. Jag tror det beror på att jag haft min bas här hemma och nästan aldrig haft tillfälle att lämna den under ett och ett halvt decennium.

Bioiochpopcorn ser jag som ett ord. Det är halva nöjet för mig som är just lite tokig i popcorn och har så varit så länge jag kan minnas. Just att på bio ta ett och ett för att det ska räcka HELA filmen så jag inte förstör resterande av  biobesöket. Det är livsnjutning för mig. Gå på bio, teater eller musikal är som att meditera för mig, jag glömmer allt annat utanför salongen. Där tankar jag verkligen lugn och ro.

Igår skulle detta ske utan popcorn medan vi såg:

  

Jenny fick dra mig gråtandes ifrån popcornskåpet. 

 

Tur hon är så hård innanför ytan och så stark i sin vänsterarm då högern är opererad och inte återställd då jag slet mig tillbaka till skåpet och slickade ivrigt på glasrutan ifall personalen hade spillt lite fantastiskt salt som fått lite smak av popcorn på sig.

 

Jenny släpade mig i fötterna in i biosalongen sedan. Brandkåren kom och länspumpade golven efter alla mina tårar.

Sedan fick jag kvällens ”biosnacks” upp-pimpat med hela två smaker!

 

 

Det var ju inte direkt så jag ställde mig upp och dansade av lycka. ”Vatten dricker man inte, det badar man i” är ju min slogan. Tror detta vatten skulle passa bättre på ett spa att bada i. Lime och hallon har nog en fin påverkan på huden tillsammans med kolsyran, tror det skulle kunna bli en behandlingshit iallafall.

Vi hörs!

Frukostbesök

Alvar kom hit och käkade frukost. Angelica ville han skulle äta bra då de skulle besöka huvudstaden med moster och kusinen och fotografera. Det är här han äter bäst, när mormor matar. Mormor följer inte med, hon har andra äventyr och tycker inte hon behöver hänga med dem utan att de får umgås själva också.

 

Angelica hade jag bett köpa hundfoder så hon åkte och gjorde det. Angelica mötte en nakenfis när hon kom hem. Han, som de flesta barn, gillar springa runt utan blöja och vädra rumpan en stund. Sedan hittade vi inga kläder då kotten kom i pyjamas, de var i Angelicas väska.

Påklädd och klar frågade jag om jag fick ta ett kort på honom. Han ställde upp direkt och poserade.

 

 

Nu är de iväg och nu ska jag försöka hinna ta hand om laxen, duscha och jaga in hundarna (läs:Smilla) innan jag ska iväg och fylla på fransarna.

Vi hörs!