Jens

Idag fyller du år, min rara Svärson!

Många år har vi haft att lära känna varandra och jag måste säga att jag gillar dig mer och mer för varje år som går.

Du är alltid så rar och omtänksam mot din Svärmor, jag uppskattar det verkligen! Jag har haft tur som fått dig till Svärson. Ja, jag har haft lika tur med alla ”svärisar” som finns i familjen nu.

Du är en modig och stark man. Så modig att du hälsar på Svärmor och Svärfar ensam utan din fru vid din sida, det uppskattar vi.

Sedan har du ju varit med och givit oss världens bästa Alvar. Du är en fin pappa till Alvar. Det är fint i en Svärmors öga att se.

  

Grattis Grattis på Din dag Jens!

Vi tycker verkligen verkligen om Dig!  Ja, vi Älskar Dig! Så är det med det.

Kram<3

Vi hörs!

Återbesök & kvalitetstid

tiden går i ett rasande tempo.

I fredags var Angelica rar och körde mig in till ögonkliniken på Östermalm för ett återbesök av det opererade ögat. Det såg bra ut sades det. Det var normalt att se suddigt och att känslan är att jag har en tjock hinna på ögat och att jag upplever att ögat rycker. 

Att jag nu ser sämre på nära håll än jag gjorde tidigare hade ju pratats om att jag kunde behöva läsglasögon då jag låg och läste i sängen. Det sades att jag kanske skulle behöva +1.5, glasögon skulle jag få där. Jag ser väldigt mycket klarare på långt håll. Jag vill ju inte få sämre syn på nära håll innan operationen. På det icke opererade ögat ser jag mycket bättre på nära håll. 

Efter återbesöket så gick vi ut en liten shoppingrunda i ett ”stannar” Stockholm pga solförmörkelsen. Första stoppet blev Svenskt Tenn där Angelica bl.a sökte en Ekollonvas. Själv tyckte jag det var en söt historia så jag köpte en jag också. Fram tills ekollon går att plocka på hösten så får någon blomma pryda vasen.

  

Sedan for vi ut och in i butiker, allt ifrån NK till Gallerian och andra butiker.

Min mage sa till om mat och Angelica  ville prova en italiensk restaurang, nämligen Jamie Oliver.

  

Angelica som nästan alltid har med kameran fotade vår mat, allt utom min varmrätt. Kul att få finare kort här inne.

Till förätt beställdes in focaccia 

  

och vad jag trodde var vitlöksbröd med aioli och chili och som visade sig vara bläckfisk. Det ville jag inte erkänna då jag tyckte att inte allt var det då jag åt och fann det gott de bitar som inte var små hela bläckfiskar. När jag sedan ätit en massa och fick en ”gummibit” i munnen var det färdigrätet av det förrätten.

  

Angelica tog en burgare

  

Jag en pastarätt 

 

Jag tyckte det var mysigt där inne. Trevlig personal och efterrätterna såg gudomliga ut. Jag måste dit igen för att testa mer och efterrätter.

Vi gick förbi Hötorget och tittade på alla vackra blommor.

 

  

Kaffe efter maten fick Starbucks stå för. Jag testade en ny böna och fann den god.

Angelica hade under lunchen chattat med IKEA och visst fanns de skåp hon ville ha trots att lagerstatusen på hemsidan säger annorlunda och det pga namnbyte. Då ville Angelica till IKEA i Kungenskurva, ett IKEA hon aldrig besökt tidigare.

Med mobilens GPS startade vi färden mot IKEA. Det vart en spännande färd, en lång förd med en hel del repitioner. Minst två var runt Globen med flera U-svängar. En färd ut på Lilla Essingen(?!) för att göra en U-sväng. Jag fick i bilen veta vad Angelica lider som vuxen av avsaknad i barndomen. Hon uttryckte sig så här: Varför har ni bara lärt mig hitta i norrort och inne i stan? Varför visade och lärde ni inte mej söderort? Jag kunde konstatera att ingen är perfekt som förälder och att alla gör ”missar”.

  

GPS:en är ofta lite efter. I en rondell skrek Angelica desperat: Var ska vi? skrek sedan lyckligt: JAG KAN TA ETT VARV TILL I RONDELLEN!!! Det vart ett till varv i rondellen. IKEA hittades lika mycket av Angelica som GPS:en som inte har signal i tunnlar mm.

Hem kom vi och jag mötte Hjärtat i dörren som skulle ut på herrmiddag med Kyrkoherden Elvin.

Angelica tyckte inte jag skulle sitta ensam hemma och äta så jag for dit då det skulle hämtas hämtmat. Charlotta och Enya kom över. Striden om mormor från tvåbenta och fyrbenta tog fart. Vi löste så alla var nöjda en lång stund tills maten kom hem.

 

Det var en mycket fin och mysig avslutning på kvällen att få så mycket kärlek av tvåbenta och fyrbenta!

En riktigt mysig dag med mycket skratt. Det var längesedan jag och Angelica hade en dag vi två tillsammans.

Vi hörs! 

Stockholm stannaDe

på Strandvägen, Birger Jarlsgatan står folk i klungor och tittar på solförmörkelsen. Det fotas, det diskuteras. Folk står mitt i gatan.

Det här är en större upplevelse än själva solförmörkelsen. I affärerna pratas det om det.

Stockholm står stilla. Jag och Angelica är häpna.







Under svampen väntar folk att få se på stora bildskärmen.

Det här var större än jag kunnat ana. Trodde inte folk skulle prata om det överallt. 

Stockholmarna är förtrollade av solförmörkelsen.

Vi hörs!

Är en man, vackert, såg en stund

Sedan några timmar vart jag färdigopererad i ögat.

Jag blev en man och inte en mus. Det är bara gällande mig själv. Skulle andra ta den lugnande medicin som erbjöds skulle jag tycka det var självklart. Det kändes mest naturligt att göra det utan lugnande. Tabletten i sig vart ytterligare en stress för mig av olika skäl. Hjärtat tyckte igår kväll då jag frågade om råd att kör utan idag då så ser du ju om du vill ta en på tisdag när nästa öga görs.

Pupillen vart ju stor som en fullmåne som sköterskan sa. Jag tog en bild innan operationen.



Jag hade bestämt mig för att koncentrera mig på att andas och räkna. Jag räknade ut att jag skulle räkna till 1000 så var operationen klar. Ögat spändes upp och jag hade ett skynke över mitt ansikte, ett blått. Med det vänstra ögat stirrade jag rätt in i skynket och bestämde mig för att konsentrera mig på den blå färgen. Den planen grusade doktorn då jag skulle stirra in med det ögat som skulle opereras i en stark lampa hela tiden. Det vart sedan att se ut som ett spår på marken av något klövdjur. Jag såg dimmigt då skallpellen kom. Vissa stunder var det vackert i ögat. Tror jag upplevde larversektionen som Hjärtat snackat om som vackert. Sedan kom en sekvens när jag inte såg något alls, som tur var så var den kort. Ytterligare en sekvens som var vacker kom, tror att det var då den nya linsen stoppades in och den fällde upp sig som en solfjäder. Jag är helt säker på att det var mycket vackrare på insidan än på utsidan då jag tänker på filmen jag sett hur det går till. På slutet såg jag i ögat ett instrument som jag kände igen från filmen. Här var jag tusen gånger oroligare än vad som behövdes. Jag ska nog inte titta på fler operationsfilmer. Det gjorde inte ont, var inte obehagligt. Det ”obehagligaste” var de gånger de sköljde ögat. Jag märkte av att ögat for omkring då jag fick parera blicken mot lampan. Det var ju bra för då var jag sysselsatt. Jag tror jag räknade till trettio och sedan glömde jag räkna mer, jag skulle ju ha koll på lampan. Andas gjorde jag säker för annars skulle jag ju inte sitta här, det var dock inget jag tänkte på.

Tog en efterbild



Att jag hade solglasögon med mig var tur. Jag tyckte det till och med var för starkt ljus med dom på. När solen blänkte på bilar vart det hologram runt om. Det blir det även mot lampor då det är mörkt ett tag efter.

Jag fick lunch på vägen hem. Vi stannade vid Hägernässtrand på  De ligger fint vid stranden i lilla eller stora Värtan. Fint att se ut över havet.



En liten bastu stod vid kajkanten.





Vi åt Havets Wallenbergare med potatispuré, lingon, ärtor & smörsky. Så så gott!





På vägen hem ser jag att läsa vägskyltarna med det opererade ögat och om jag blundade med det icke opererade ögat. Jag vrålade till Hjärtat som satt med lurarna i som vanligt. Han upplyste mig gång på gång att han inte var döv då jag vrålade ut av glädje: Kolla, kolla där står det Brottby på skylten! Kolla, kolla, där står det Norrtälje! Fattar du? Kolla på nästa skylt, det står Norrtälje på den också! Fattar du med raka, klara fina bokstäver, inget bara sudd som inte går att läsa! Fy fan va coolt! Satan så grymt!

Efter ett par mil var den synen borta. Jag har alltid haft en tun tun hinna på ögonen som jag automatiskt tar bort med fingret flera gånger varje dag. Ibland får jag tag i en tråd i ögonvrån och drar bara rakt ut så kommer allt med, det killar lite i ögat. Nu är ögat suddigt pga, tror jag, en hinna. Jag kan inte blinka bort den, den måste tas bort fysiskt. Nu får jag inte gnugga eller peta i ögat över huvudtaget. Ska på återbesök imorgon så då får de hjälpa mig bort med den. Gäller bara att inte göra det per automatik bara.

Så var det med den saken!

Vi hörs!

Börja med LSD!

Resultatet ifrån Riksidrottsförbundet på Bosön visar att Hjärtat kan förbättra ett resultat och då måste han börja med LSD. Känns ju så där kan jag säga. Han kommer ju vara borta många timmar varje gång.



LSD = Long Slow Distance

Han ska alltså träna utan att det känns att han tränar och tar i under 2-3h. Inte äta kolhydrater innan eller under LSD- passet. Träna sina långsamma muskelfibrer och ta bränslet från kroppsfett så blir det bra.

Tur att inte jag testade mig;)

Vi hörs!

Väntar med ris & droppar i ögat.

Nu vart det helfel i min skalle. Trodde vänster öga skulle opereras idag men det blir höger. När sådant händer blir det lite kaos i Hjärnkontoret.

Nu har jag fått bedövningsdroppar och ett riskorn stoppat under ögat. Magkatarren gör sig påmind. Hoppas på lunch sedan. Tycker du ja är värld lunch?



Vi hörs!



På Bosön

Här opererar dom inga ögon.



Fint ställe och väldigt stor anläggning.





Hit skulle vi tydligen.



Det är inte jag som ska hit, det är Hjärtat. Han ska mäta din maxpuls och få den exakt. 75 minuter tar det. Själv känner jag min maxpuls och när jag når den för då spyr jag av ansträngning;)

Hjärtat tycker att han inte kommer upp i maxpuls längre. Vad besöket här kostar har jag inte en aning om. Säkert är det många mjölkpaket, många vinteroveraller och många springskor till barnen. Det är Hjärtats födelsedagspresent till sig själv. (Hade det gått och göra en Smile så hade det blivit en med uppspärrade runda ögon)

Jag missunnar inte honom detta. Har han intresse av att mäta puls se hur många procent han gjort av maxpulsen under ett pass  osv. är det ju nödvändigt att få maxpulsen mätt av experter. Det är olika vad man vill med träning. Mina mål är ju i dags läget bara, bättre hälsa, mindre smärta, förlänga livet, ner i vikt, bli piggare och gladare.

Jag gick till cafeterian efter att tårdrypande vinkat av honom, lång tid 75min.

Mysig väg mot kaffet!



Jag är den ende jag sett här som är en talgboll. Vältränade saker här inne må du tro.

Snart, snart ligger jag och stirrar mot skalpellens spets och hur den närmar sig mitt öga. Inget kan jag göra, inte blinka då ögat är uppspärrat av något, typ dörrspärr eller persiensnöre.

Om jag är duktig så kanske ”vi” kan ordna lunch efteråt. Jag hoppas ”vi” kan då jag redan är hungrig efter att se alla dessa vältrade idrottsmän och kvinnor. Du vet väl att muskler ökar förbränningen, satanigatan vad jag måste bränt idag av alla muskler omkring mig. Det luktar nästan muskler runt om mig.

Vi hörs!

Ta lugnande eller inte?

Natten som var så vaknade jag 307 ggr. Varje gång tänkte jag på morgondagens ögonoperation. Vissa gånger jag vaknade var jag helt på det klara att vara en mus, dvs. ta de lugnande piller de erbjuder. De flesta gångerna kände jag mig dock som en man och var helt på det klara att jag fixar operationen utan lugnande.



Jag gillar inte att ta tabletter, det är inte min grej. Har aldrig varit och jag hoppas det aldrig blir det. Jag har blivit mer restriktiv med det sedan tablettmissbrukare bott här. Sett och fått uppleva deras försök att manipulera för att få fler tabletter. Tänk den killen som kom som tog (om jag inte minns fel, i så fall i underkant) 50 tabletter om dagen och dessa var ordinerade av läkare. Att dra i sig 10 morfintabletter på en gång var som att ta en läkerol för mig. Jag blev mörkrädd av att se abstinens, ta hand om det. Allt bråk för att få fler tabletter då de var inlåsta i säkerhetsskåpet.



Jag har inte lust att bli tablettmissbrukare. Och tänk om jag blir så hög på det att jag ligger och svamlar. Eller gör som SnyggLinda gjorde efter en operation, drar en icke rumsren fräckis i sammanhanget. Där har hon också skrämt upp mig.

Jag känner en stark oro för denna operation. Jag har aldrig känt sådan oro eller obehag innan för någon av alla operationer jag gjort med eller utan narkos. Kanske beror det på att jag sett på youtube hur ett linsbyte ser ut. Sedan Hjärtats berättelse att det ser ut som larver som simmar runt i ögat sedan linsen körts sönder med laser och innan den sugs ut. Sedan tänker jag på högstadiets biologilektion när dissikera koöga stod på schemat. Jag mins då jag stack skallpellen i det och de då rann ut en klar vätska med små små svarta korn i.



Jag förstod aldrig syftet med att ”stycka” ett koöga på biologin. Uppbyggnaden av ögat borde vi ha kunnat lära oss via en skiss och text. Måste ha varit en psykopat som fått in den lilla övningen i läroplanen.

Min oro för imorgon har inte lagt sig ett endaste dugg. Tur att jag var barnvakt till Alvar under många timmar idag och att jag fick träffa Enya en stund så jag hade annat för mig.

Fortfarande måste jag ta ställning till det hela. Frågan är: Kommer jag vara en man eller mus? Det här är samma lika som då barnen skulle födas, utan bedövning så skulle jag känna mig starkare, duktigare. Ja, det gick det med.

Man eller mus?

Vi hörs!

Fira stryktvätten – chockerande sätt

Det är ibland till godo att vara sjuk. Inte tillräckligt sjuk för att vara sängliggandes utan bara lite, sådär lite att du helst är hemma men är så pass kry att hushållsarbetet blir gjort.

Idag nådde jag finalen med stryktvätten. Jag tycker alltid det är en helt fantastisk känsla. Jag har lovat mig (igen) att inte släppa den till 60-70 ostrukna plagg något mer, från och med nu ska jag alltid hålla efter.

Jag föreslog för Hjärtar att vi skulle gå ut och äta och ta ett glas vin och fira stryktvätten. Jag tyckte inte jag fick så stor respons så jag började tillslut med middagen och då vaknade Hjärtar upp och sa: Skulle inte vi gå ut och äta och fira stryktvätten?

Jag: Jag tyckte inte jag fick någon respons så jag började med middagen!

Sedan hade jag frågat familjen Jens Wallgren om de också ville ha mat då de var kvar här hemma. Lillkorven stannade med mamma och pappa på middag.



För att orka äta behövde människohunden vila på de hunddynor som ligger ute på altanen soliga dagar så de små fyrfotade vännerna ligger skönt.

Jag chockades svårt av Hjärtats val av dryck för vårt firande av stryktvättens frånvaro. Att se honom dricka något sådant som nu prydde vardagsrumsbordet hör verkligen till ovanligheterna. Jag tror han fick denna flaska av antingen Charlotta eller Angelica, kanske rent av från dom båda. Det kan hända, då jag har en svag minnesbild, att det var jag som fick äran att betala den fina drycken med hans namne på.



Till denna ädla dryck knaprades det estniska rågbrödstärningar som är friterade till typ skorpkonsistens och kryddade med vitlök.

Det är inte ofta Hjärtat slår till på en läsk och definitivt inte så mycket socker.

Vi hörs!