Lillpöjken flyttar

Imorgon flyttar mammas minsting här ifrån. I torsdags kom det på tal och idag vart det klart.

Hjärtat kallar det på prov i två månader. Philip själv säger: Jag ska ju inte flytta, bara bo borta i två månader! Två månader är den tid Philip fått någonstans att bo i Uppsala. Jag förstår att det är jobbigt att pendla tre timmar varje dag, eller drygt då han ska till och från busstationerna också.

Idag var vi och tittade. Philip tyckte nog att han kunde ha gjort det själv, men det är väl solklart att mamma vill se där han bor. Efter det åkte vi till Nacka. På vägen satt jag och funderade på att nu blir jag ensam, det blir tomt utan Phille i huset. Tur att Alvar ringde.



Han bröt ihop då vi lade på så då jag pratade med Enya ringde Alvar upp och upp och upp och upp igen. Jag fick avbryta med Enya och ringa upp Alvar som tydligen saknar sin mormor och sedan är han fortfarande väldigt dålig.



Sedan vart det Enyas tur igen att prata med mormor. Enya mådde lite bättre i sin flunsa. Så skönt!





Framme i Nacka käkade med Mikael och Josefin. Det var mysigt att få träffa dom två.



Jag tog en räk och avokadosallad som Hjärtat då han föreslog det. Att det skulle vara ost på som jag inte äter glömde han bort. Det var så galet mycket ost på denna sallad, som en hel riven, heter den hushållsost kanske.





Salladen var god!



Att bara göra spontansaker är jag INTE van vid. Jag är van att vara hemma och jobba. En skön känsla upptäckte jag på vägen hem att bara hitta på saker så där och göra det.

Undrar hur det blir när Philip flyttar. Kommer det bli för tyst? Har inte allt detta från fullt hus till ensam gått för fort? 

Detta är väl livets gång. Barnen har vi till låns. En dag så får det luft under vingarna och flyger ur sitt bo. Tänk vad tiden gick fort från ägg till flygfärdig. Snyft! För Philips skull är jag jätteglad, verkligen och det är det viktigaste.

Vi hörs!



Smilla levlar upp

idag blev Smilla ”morfars” stolthet. Glömt var spyhögar, revirpink och bjäbbande.

”Biffiga, bitiga, stora” Smilla är avlad att vara en sorts vakthund. Dessa små ”råttor” (Hjärtats benämning) sitter högt uppe i bergen och håller utkik om det kommer någon. Kommer det något drar det igång med sitt bjäbbiga skall.

Idag stod Smilla i kökssoffan och började bjäbba med sitt vassa skall. Hjärtat och Philip såg att det var grannarnas katter som ville göra entré på tomten. Förlåt nu alla kattälskare, vi hatar inte katter, vi vill inte att de revirkissar här eller lägger en kabel som någon hund fattar intresse utav. Här brukar någon katt bajsa på våran trapp. Vi har haft katt hane/hanar som kissat in i fläktsystemet på bilen. När man startade den bilen tidigt på morgonen så lovar jag att man vaknade med en käftsmäll då lukten blåste ur fläktarna.

Visste du att katterna inte vill bajsa på sin egna tomt? Nej som går till grannen istället. Såg ett program om det på Kunskapskanalen.

Smilla vibrerade som en massageapparat som är ställd på high. Hjärtat uppmanade till att släppa ut henne. Ut for hunden mot staketet och skällde, katterna drog och Hjärtat berömde Smilla. Hon vart sååå duktig! Han hade kunnat åkt och köpt en benknota större än henne själv som belöning. Smilla gick verkligen upp i level. Hon är nu ”morfars” vakthund, hans duktiga vakthund. Sedan hade hon glatt hälsat på honom imorse så där som när en hund tjuter av glädje och vill krypa ur skinnet, det var tydligen toppen. Vi kan säga att Hjärtats och Smillas förhållande är ett av och på förhållande från Hjärtats sida.

Här har just den duktiga vakthunden jagat bort katterna och är på väg hem igen från det höga stora berget, bjäbbandes så inte inkräktarna vågar sig tillbaka.

http://youtu.be/V4j2rIfNiIc

Efter att hon kom in så intog hon sin vaktposition i kökssoffan.



Vi hörs!

Kunde inte låta bli

Jag hade vilodag från träningen igår. Då jag kände att kroppen var lite trött så meddelade jag att jag inte skulle vara med och spinna idag.

Jag hamnade här bara så där;)



Inatt då jag var uppe för att släppa ut hundar som var nödiga så kände jag starkt: Jag VILL spinna! Efter att jag bestämt mig för det hade jag svårt att somna om så där riktigt. Jag vaknade massor av gånger för att se om Hjärtat var vaken så jag kunde berätta att jag skulle spinna. Varför jag var ivrig mitt i natten att berätta det? Ingen aning faktiskt.

När jag väl fick berätta det för ett sömndrucket Hjärta somnade jag om som en klubbad säl. Jag har ju ”jobbat in” söndagen så jag får vila imorgon istället (kanske).

Jag är glad att jag gick. Det var ett nytt pass och ett otroligt roligt pass. Tiden gick fort och jag nådde verkligen min pulstopp flera gånger och en gång gick jag over the edge och tänkte: Nu kommer spyorna snart som en kaskadspya!

Alla vi 16 deltagare slet hårt i 57min.

Här ligger jag trött men lycklig efter passet och stretchar.



Det var en härlig stämning i spinningsalen! Det gör mycket tycker jag för hur mycket jag tar i. Är energierna höga runt om så dras iallafall jag med och upp.

Vi hörs!

Rastaflätor mellan benen

Dagen vart inte hur jag hade tänkt mig.

Alvar och Enya har influensa. Jag försöker hjälpa till med föräldrarnas frågor mm. via sms. Jag är ju tacksam att det har förtroendet att be mig om råd. Min morsa bad jag inte om så många råd, det var väl tur det.

Jag är hundvakt sedan igår morse. Jens gick på jour och Angelica och Alvar är ju sjuka



Hjärtat skulle jobba här ifrån idag så hundarna låg rart och sov. Kakan och Smilla kan inte längre sova med oss då Smilla revirpinkar i sovrummet, på kontoret, barnrummet, Philips rum. Dels är det för husfriden också. För när Hjärtat råkat trampa i revirpinken så svär han så det osar.



Imorse väckte Kakan mig då hon ville ut och hade diarré.

Jag gick ner till tvättstugan, dörren till tvättstugan slets upp så hårt att till och med mushåret under trosorna kom i sådant korsdrag att det vart rastaflätor. Hjärtat flaxade och for med armarna och munnen åkte upp och ner som en guppy som kippar efter luft, ur munnen kom inte ett ljud. Jag undrade om vi lekte scharader så jag sa: Du är en skrämd höna!



Han fortsatte veva med armarna och flaxa med fingrarna. Tillslut nästan vrålade han: Smilla har spytt!!! Smilla har spytt!!! Smilla har SPYTT, SPYTT! Hjärtat verkar nu har fastnat på repit. Hjärtat ser väldigt plågad ut.

Jag går upp. Det kan man ju säga att Smilla har spytt. Hjärtat springer runt från spy till spya och flaxar hysteriskt med vingarna, jag menat armarna. -Här! Här! Och här! Och här på mattan! Jag får lugna ner honom med en blandning av profylaxandning och yoga andning. Vi andas tillsammans in de bajsdoftande spyorna och Hjärtat lugnar sig något då jag fattar hushållsrullen och tar rengöringssystem med mig innan jag krypandes på alla fyra börja torka spyorna.

Efter att ha tvättat av matta, hängt ut den, torkat golvet går Jag tillbaka till tvättstugan. Snart är han där igen och flaxar och det visar sig att Smilla har fått ihop några högar igen. Vi andas lugnande, in och ut medan jag med lugnande rörelser fattar hushållsrullen igen. Då kan jag känna hur Hjärtats muskler slappnar av från likstelhet till djupfryst.

Jag går ner i tvättstugan igen. Jag hör hur någon vrålar där uppe. Jag hör hur någon vrålar mitt fullständiga namn och personnummer i trappen samtidigt som benen slår som trumpinnar mot trappstegen. Där står han igen i dörrhålet.



Jag går upp. Nu skippar jag andningsövningarna och sliter tag i hushållsrullsjävuln och börjat torka. Hjärtat går in på kontoret i sin morgonrock när jag ligger på alla fyra  med mina rastaflätor mellan benen medan Hjärtat kacklar upprört från kontoret.

Jag drar en lugnande kaffe. Smilla sitter vid mina fötter.



På väg ner i tvättstugan igen så finner jag själv två spyhögar. Jag trodde inte det var möjligt att känna sådan lycka att hinna hitta en spya. Så lugnt och skönt det var att ta hand om dessa högar utan en hysterisk karl i fjäderskrud bredvid. Jag torkade upp med långa långsammare rörelser.

Jag åkte och handlade, mötte en stressad höna i dörren. Jag såg hushållsrullen gapa tom och jag förstod då varför syrgastuben stod framme.

Ikväll hade Smilla piggat på sig!

Vi hörs!

Pappa (Hjärtat)! Du fick lapp!

Idag behövde jag ”jobba” in lite tid om Hampus jobbar i Falun på söndag och det inte blir någon combat för oss.

Så var det ju så att jag hade en tandläkartid 9:50 idag och jag börjar ju jobba senast 10.00. Jag skulle ju komma försent. Jag var så orolig över det och vad som skulle hända så att jag inte kunde sova. Tänk om jag skulle få kvarsittning! Eller stå i skammvrån! När pappa (Hjärtat) hade sagt god natt till mig femtioelva gånger lovade han att han skulle skriva en lapp att jag varit hos tandläkaren så var han SÄKER på att cheferna på ”jobbet” skulle förstå. Då kunde jag somna.

Han skrev något såhär:

Hej!

Bettan har varit hos tandläkaren på morgonen och kommer därför senare idag.

Mvh

Bettans pappa

När jag kom till jobbet så sträckte jag stolt fram min lapp. Det gick bra, ingen var arg eller så. 

Den här lappen fick jag med hem till dig pappa (Hjärtat)!

Vi hörs!

Här igen då!

Jag kunde ju göra annat istället för att sitta här och våndas. Pengarna kunde jag åka på resa för. Nu är detta ett måste tyvärr. Jag är inte kaxig nu. Inte heller på något ” skämthumör”. Detta är allvarliga saker.

Jag sitter här med minst två kraftigt avbitna tänder, kanske lite på en annan. Kanske och kanske, klart det är så. Jag har inte haft ett hål på minst 20 år, tur det när jag biter sönder dom istället.

Så blir det b.la. för mig  av min stress och mitt försök att leka superkvinna.

Nu är det dags att dejta tandläkaren.

Vi hörs!

Vi kör från igår

Efter morgondagens hushållssysslor och hundpromenad mm. så fick jag ta en promenad till gymet eftersom trehjulingen fortfarande har punka.

Jag kom försent till jobbet.



Det var ingen som stod i repan just då så de vet inte att jag kom försent.

Där körde jag på crosstrainern i 30min. Svetten rann och jag fick torka av golvet efter mig.



Jag smög in i duschen när det var tomt. Att stå och duscha och visa min nakna kropp är inget för mig. 

När jag står där i duschen i hörnet så kommer helt plötsligt FYRA pensionärer in! WTF ska jag göra nu? Det tar några sekunder att veva upp den tappande hakan innan jag dränks av duschvattnet. Där står jag, en talgboll med två, mer än halvtomma, nötpåsar hängandes från nyckelbenen och ner. Jag känner att dessa åtta ögon ser lika förvånade ut som jag är över deras kroppar. Har INGEN fött barn? Har dom druckit konserveringsmedel sedan de var 23 år. Har ingen av dessa kvinnor ammat och att Arla-bilen kommit och pumpat ur resten sedan barnet ätit sig mätt och rapat högljutt då frysarna hemma varit fyllda till bredden av bröstmjölk? Tillslut vände jag mig om och tvättade ansiktet i duschssteålarna i 10 min tills alla pormaskar av rädsla att dränkas krupit ur skinnet för att shippa efter andan för att sedan svepas med av duschstrålens tryck och åka ner mot döden i klinkergolvet. Tillslut gick de konserverade kropparna ur duschen och jag vågade vända mig om och tvätta av mig.

När pulsen och adrenalinet ebbat ut och jag står och torkar mig mellan skinkorna på hängröven i min egna värld dyker EN TILL pensionär upp i duschen, en eftersläntrare. OMG, hon har sett mig torka mig mellan skinkorna, det är den scenen hon alltid kommer tänka på då hon ser mig. Jag tar mina celluliter och går.

Efter träningen går jag hem. Det ända jag hinner är att släppa ut hundarna, slita ur den förbenade tampongjävuln, som behövs vid träning och dusch i ofentligt utrymme där nakenhet är ett måste, sedan sminka mig lätt för att sedan vandra tillbaka till staden och fikadejt med Jenny. Något försenade då jag släpade Jenny runt på hälsokosten och Åhlens, kl. 14 skulle vår dejt börja.



Tillslut så kom vi igång



Vi satt vid ett sådant bord där det hänger en lampa som jag antingen alltid slår i eller reser mig upp så jag står mitt i lampan.



Sedan var jag tvungen att avbryta strax innan 17 då jag skulle vara barnvakt 17. Prinsessan med mamma kom och hämtade mig. När vi kom hem så kom Enya i min famn när jag sträckte fram händerna, det är inget ovanligt. När hon sedan kom över till mig så kastade hon sig runt min hals och kramade mig en stund och hennes händer höll mig hårt. Mitt hjärta slog volter av lycka. Fröken hade nog saknat mormor en smula.

Det är så coolt när mammorna eller papporna går här ifrån och lämnar småkottarna här. Inget gråt, inget gnäll utan jag möts oftast av ett leende när föräldrarna stängt dörren. Sedan är det vi, bara vi.

Mamma Charlotta sa att fröken nog skulle bli hungrig strax och fröken äter en halv burk mat. Men först skulle fröken testa om mormors hjärta kunde åka i halsgropen, det kunde det. Hon går runt sargen på gåstolen och balanserar. Finns det inte annat att göra kan jag tycka men inte Enya.







Sedan skulle vi äta den där halva burken som blev en hel med mat och en halv stor med päronpure och lite majspuffar på det. Det var hungrigt värre.



Sedan skulle fröken busa och bita i skeden. Vi tyckte båda det var en kul lek.

http://youtu.be/5hJT_CdztSg

Tiden gick för fort då det helt plötsligt tog slut med barnvakteriet.

Tack Challan och Hampus för jag fick ha Enya hos mig!<3

Att gå så mycket som jag gjorde igår med mina fötter visar bara att jag inte är den skarpaste kniven i lådan.



Är huvudet dumt får kroppen….

Jag somnade i soffan. Hundarna väckte mig som vanligt då Hjärtat börjat gå ner för yttertrappan.

Jag filéade lax. Skar melon, tvättade, vek tvätt, tog hundpromenad, plockade åt gröt och packade träningsväskan mm.

Idag vart det bussen. Fy vad det är äckligt att trycka på offentliga knappar som på bussar, övergångsställen, hissar mm. Jag vet ju inte vad alla människor som tryckt på knapparna varit med sina händer. Det känns skitigt på något sätt.



Jag tränade och småsurrade med pensionärerna. 



Det vart buss hem och fixa lite. sedan buss tillbaka och till Naprapaten. En promenad hem för att jag skulle handla mat på vägen. Fixade stekt lax i tunna skivor och sallad till oss som inte äter kött och lasagne till Philip. Småplock och fix med hundar. FaceTimade med Enya som ringde.



Fick många FaceTimepussar









Vi pruttade med våra munnar





Till kvällen tog vi frukt, vattenmelon, honungsmelon, ananas, hallon  som vanligt istället för chips framför TV:n. Hjärtat fick blåbär också. Sådana bär äter inte jag, huva.





Sedan somnade jag i soffan då det inte fanns mer att äta. Nu har jag just druckit nattkaffet och ska strax sova.

Visste du att mensvärk blir bättre och mildare om du tränar? Om inte och du har det, kör ett tungt pass så mildras den.

Nu vet du lite vad jag gjort de senaste två dagarna. 

Vi hörs!

Tänker på hur han mår

Alvar och mamma Angelica har influensan.

Alvar vart sjuk först. Igår gick det att få honom att skratta trots att han inte gör det på bilden. Han orkade mata mig med frukost.



Idag visste han inte vad han skulle ta vägen då vi FaceTimade. Jag såg på hela honom att det var jobbigt.



Japp, där fick du även se en liten bit av Barbapapporna som hänger fritt på grönbete.

Alvar sitter mest med sin kanin. Så fort han rör sig så gråter han då han med säkerhet har flunsaont i kroppen.

Mat är inte så intressant, det vet jag ju själv. Nu bör ju herrn inte gå ner i vikt, det blir ju inte så bra då.

Kan lilleman inte få vara frisk ett längre tag nu. Han har väl haft sin beskärda del och mer där till sedan tittade ut. 

Kan inte sluta tänka på honom. Jag skulle om det så gick inte tveka en sekund på att ta det i hans ställe trots att det inte i mitt läge är så bra att få flunsan.

Aldrig jag vaccinerar mig igen. Råddes starkt att ta det ett år, Philip också för sin astma. Helskotta så sjuk jag vart i flunsa efter sprutan, Philip också, han fick det tyvärr när han var i Paris. Jag tog sprutan före Philip, han kom strax efter mig. Vi insjuknade exakt lika många timmar emellan sedan vi tog respektive spruta.

Krya på er nu Alvar och mamma Angelica! Jag tänker på er, även om det inte hjälper!  PUSS & KRAM till Er! <3<3

Vi hörs!

Tennisskor, tantväska & sjal

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

”Det är INTE jag som står för fåfängan i familjen. Det är INTE jag som springer ut i dagsljus eller under lampor för att se om färgerna harmonierar. Det är INTE jag som frågar allt levande som är hemma och till och med dammråttorna om plaggen passar med varandra.”

Idag står det klart och tydligt.

Tennisskor och leopardsjal

Till det en tantväska



Jag gör nog inte tummen upp för denna outfit.

Bäst att jag drar på mig lite tantläppglans.

Vi hörs!

Enya pratar med NTC

Får ett mms av Charlotta



Självklart får du se filmen du också

http://youtu.be/DPhefN-m94E

Moster Angelica är säker på att Enya vill börja träna. Klart som korvspad att hon vill det. Moster Angelica och Jens tränar, pappa tränar, morbror Philip, morfar och mormor och Mikael och Josefin tränar Curling.

Jag ser att Anna-Lena får sig en blöt puss iallafall.

Ja, Challan! Då är det väl bara att göra Enya till viljes och börja träna;)

Vi hörs!