Rockar så stickor och strån flyger

Det stod från 3år på beskrivningen.
Fast jag tror inte en 3åring är försiktigare.
Jag hoppas det bara är ett fabrikationsfel på denna.
Pinnen flög ur och plattorna, tamburinen hade spruckit.

(null)

Vad gör det, vi hade förbenat roligt fram tills dess.
Kolla in nästa generations rocktjej!

Du hör vilken låt hon spelar va?

Vi hörs!

Jag Skapar ROCKSTJÄRNOR!

Jag har ju funderat på vad jag ska pyssla med i framtiden.
Nu har jag bestämt mig. Jag ska bli maneger till två rockstjärnor.
Rackarns vad kulorna kommer ramla in.
Idag kom startkitet hem. Snabb leverans, jag beställde igår.

(null)

Första träningen pågår just nu med en av rockstjärnorna.

(null)

Hon älskar träningen!

(null)

Här svänger det må du tro. Jag vickar i takt så att mina XL- kärlekshandtag bara gungar och vill aldrig stanna.

(null)

Varför detta?
Jo, jag tror detta är bra för barnen att få in sång och musik i tidig ålder. Efter att ha sett andra som fått det så har det ju sådan glädje. Kanske Alvar och Enya inte kommer att utöva musik som vuxna, då har det iallafall haft glädjen som små.
Sedan tror jag inte att jag skulle bli så poppis mamma och svärmor om jag gav barnen sådana presenter.
Jag hade tänkt ha dessa i en låda som vi tar fram och utövar tillsammans. Om den ”romantiseringen” håller i slutändan kan jag inte lova.
Sedan är det till respekt för min älskade, bästa vän och livskamrat som jag kanske inte tror har tålamodet att höra dessa små musicera timma in och timma ut.

Funderar på om vi ska ha första konserten på söndag mellan 12:10 – 12:25, det är nog snart enda tiden småkottarna är vakna samtidigt numera. Om vi får till det så är du Välkommen! Entrén kommer vara en tjuga.

Jag tror stenhårt på att detta är väl investerade pengar för de små.

Vi hörs!

Festis med vitt vin

Igår fick jag för mig att vi skulle åka på systemet. Jag behövde få lufta vingarna lite grann.
Så vi hoppade in i bilen likt ett gammalt par, nu var det väl så att Hjärtat mitt fick vicka in tant i bilen.
Jag tyckte att utbudet, ”vinlistan”, här hemma på vitt vin torkat ut.

När vi går på systemet så hänger jag och glor på kundvagnen. Ser lika glad ut som om jag skulle befinna mig på en byggmarknad.
Jag har ingen aning om vad jag/vi gillar för vin, vad druvorna heter, land, distrikt, om det växt i torvjord och om druvorna trampats av en barfota muskulös och snygg francos med djup röst.
Det enda jag kan är:
– Vi gillar Amarone
– Zinfandel
– Chardonnay (kanske, mycket osäker)
– Vitt vin bör upp lite i pris.
– Vitt vin med mycket mineraler i gillar vi.
– Jag gillar strävt rött vin så tungan krullar sig.
– Vi gillar tyngre röda viner där smaken sitter länge i munnen, ingen blaskig hallonsaft.
Här tog mina kunskaper slut. Inte mycket att skryta om hem till mamma (ett uttryck Challan).
Jag har tur när jag reser iväg eller går ut utan Hjärtat. Han är så rar och brukar skriva ett sms typ:

Hej lilla Hjärtat!
Tillåt dig nu njuta av ett glas vin. Ett NN eller ett NN brukar du gilla.

Jag måste skriva NN då min kunskap inte kan annat.
Jag kan ta fram lukter ur vinet, ta ur smaker och identifiera dom, jag kan känna när ena smaken tar vid den andra osv. Sätta ord på upplevelsen.
Så hur svårt ska det vara att lära sig druvsorter, distrikt, länder mm?
Tydligen jättesvårt.

Igår ville en man ha hjälp av Hjärtat med vitt vin. Så de började diskutera vita viner och blev aldrig klara.
Jag gled iväg ett varv med kundvagnen för att fördriva tiden.
Helt plötsligt ser jag ett tetrapack som en Festis i storlek med vin!!! Var jag utsatt för dolda kameran?

(null)

Går det att sälja sådana här förpackningar?
Vem köper det?
Jag tappade hakan av förvåning, ska dit i dag för att leta efter den.
Jag drog snabbt iväg från hyllan så ingen skulle se mig.
Jag måste fråga Petra om dessa är poppis. Hon vet ju det, chefen på ett Systembolag. Hon verkar vara en poppis chef.

Sugrör, får man det i kassan till tetran?

Vi hörs!

Hälften människa, hälften hund

Jag fick ju hundar som mina första barnbarn. Först Kakan, sedan Jojo, efter det kom Smilla och sedan kom lille Alvar.

Sedan vart jag människomormor till Alvar och sedan Enya.

Till Alvar är jag både hundmormor och människomormor.
Han har så mycket hundbeteende i sig.
– Han vidtar på svansen när han blir glad, han viftar på höger underben då han saknar svans.
– Han springer numera, tidigare kröp han, till dörren och skäller då han och de andra hundarna hör att någon kommer.
– Han leker gärna med hundleksakerna. Kastar jag iväg en hundleksak åt honom så apporterar han.
– Han dricker, om tillfälle ges, vatten ur vattenskålarna.
– Han har börjat dansa runt på golvet som en tokglad hund gör och lägger sig på rygg. Han vill nog bli kliad.
– Han gillar skarpt att bli kliad bakom öronen.
– Han gillar gnaga på hundben. Inget som aktivt tillåts.
– Har någon hund kommit på inkallning så är det inte bara alla fyrbenta vänner som kommer rusandes och vill ha belöningsgodis, Alvar kommer också och visar att han vill ha. Han får inte det.
Ja det finns fler hundbeteenden.

Igår kom Jens och Alvar. Angelica skulle dammsuga och laga mat, kl. 18 skulle dom vara hemma. Angelica fortsätter i hormonrubbningarnas värld.
Alvar fick en barnkaka av mig utan socker.

(null)
Smilla, hunden, vart sugen och försökte ta kexet av honom flera gånger. Då gav han hals och skällde,så som han gör vid dörren, åt Smilla.

Om munnen är full i kaka/kex så låter inte alltid skallen så tydligt, kroppsspråket talar iallafall.

Idag när Angelica, Alvar och hundarna kom så tog jag tillslut fram rutschkanan.

(null)

Då ägnade vi oss åt lite ”männoskolek” en stund.

(null)

Kanske inte så konstigt då han levde med fem hundar här hemma de halvår de bodde här.

Vi hörs!

Skidåkare sliter håret, jag 4:a

För några dagar sedan när jag skulle ut med flickorna var det så halt. Efter att ha ramlat och stått på alla fyra som ett fån med bara en tanke i huvudet: Hoppas ingen såg mig! och med ett stort hål på högra knät beslöt jag mig för att kolla motionsspåret.
Kolla efter om längdskidåkarna gjort spår där. Om det är spår törs f-n inte jag gå där. Även om jag går efter kanten eller mitt emellan spåren så blir någon förbannad. Dom som är grinigast, bittrast och elakast är gubbarna som har några år kvar till pension och uppåt i ålder.
Även fast man ej så mycket som tittar på skidspåret så får man sig en salva. Inte bara för att jag går där. Nej, utan för tidigare irritationer i livet, att frugan släppte till senast 1997 osv. Man blir som en avfallshink som gubbarna kräks all sköns galla över.
Nu är inte alla äldre män så här, det är då sant att många blir trubbiga.
Får jag en sådan gubbe att skratta så har han träningsvärk i en vecka efteråt och kan inte prata. pga att skrattmusklerna som lagt sig i träda väcktes hastigt upp.

Nu var det inga spår i spåret.
Jag och flickorna trippade in och började gå. Jag pulsade fram i nysnön. Flickorna hoppade och skuttade som gaseller. De dök ner i snön och spårade, säkert någon stackars liten mus. Flickorna hade så kul! Jag vart bara svettig.

När vi närmade oss Brukshundsklubben så var det en traktor ute på träningsängen. Han plogade där ute på gräset. Jag förstod att hundbruksklubben naturligtvis vill kunna använda marken även vintertid.

(null)
Han hade också plogat bort snön från gatan, i spåret ner till ängen.

(null)
Sedan hade han SANDAT!!!
Undrar om han får löneförhöjning för det lilla extra? Hahaha!
Jag tänkte på de som var ute och skidade. Vad skulle dom tycka om detta lilla tilltag?
Jag tror dom sliter sitt hår.
Trubbgubbarna har ju oftast inget hår. Kanske har de armhåret kvar de kan slita i.

(null)
Den dagen var snön vit och det var ett par minus, inte som idag då jag fotade.

Idag när jag tänkte på skidåkarna kom jag på att jag var med på en skidtävling när jag var 9, 10 eller 11år.
Jag vet inte vem som anmälde mig, förmodligen pappa då det var han som var med. Jag hade ingen kompis med som skulle tävla. Jag minns att jag fattade ingenting varför jag skulle åka längdskidor och tävla. Visst hade jag åkt lite i fjällen och någon gång i motionsspåret. Jag vet att jag först inte fattade att det var tävling men fick det klart för mig när jag stod där på mina längdskidor.
Jag hade ett par svarta tjocka täckbyxor med hängslen, de andra hade tävlingsdräkter på sig.
Jag minns hur jag körde allt vad jag hade efter att jag fått veta att det var tävling. Jag minns också att jag körde så hårt att jag ville spy och det flimrade för ögonen, jag bara körde och körde.
Efter målgång trodde jag att jag skulle få åka hem och göra det jag ville. Nähä, då skulle vi åka till någon lokal där prisutdelningen skulle vara. Jag fattade ingenting fortfarande vad jag gjorde i det hela.
När mitt namn ropades upp och jag fick diplom som 4:a i tävlingen fattade jag ingenting.
Där och då tog min längdskidskarriär slut.

Vi hörs!

Varför ens förvånad?

Om jag skriver ett sms till den enda som läser morgontidningen av oss två, skriver typ:
Hej du sexy man!
Jag skulle bli väldigt glad om du kunde köpa grädde!
Puss & Kram<3 Jag tar fram stora charmmössan då jag vet att han hatar, verkligen hatar mataffärer. Har jag nu bara skrivit, som ovan, endast grädde så kommer han hem med minigrädde, kaffegrädde, matlagningsgrädde, mellangrädde, vispgrädde 20% och vispgrädde 32-40%. Varför undrar du säkert! Jo för att jag INTE skrev VAD för grädde jag ville ha!!! (här vill jag nästan skrika nu). T.ex. så har det ALDRIG funnits minigrädde här hemma. Så är det med mycket. Tyvärr inte med glass. Det har jag testat och tänkt att nu får jag en av varje. Nej nej, några sorter har kommit hem iallafall. Skulle jag skriva: Kan du vara så rar och köpa en veckotidning till mig så skulle jag förmodligen få allt ifrån tidningen Land till Makrame- bladet. Vet du att Makrame börjar bli inne? Jo, jag känner att jag vill gömma mig i frysen i kartongen med blåbär. Fy bubblan så gräsligt. När jag var liten var det inne. Jag gjorde det, alla höll på med det och gjorde allt ifrån amplar till smycken. I lördags skickade jag ett sms till Hjärtat: IMG_5727.PNG

Han kom hem med, som en matkasse stor påse med ben.
Stolt sa han: Jag köpte alla dom hade!
Eftersom han köpt ben stora som till en Grand danois.
När jag tittade i kassen fick jag tillslut fram: Oj! Vad stora! Vi brukar ha de små!
– Jag tyckte dom var så små!
Jag har lagt ett rött ben i den storleken som annars köps hem i vänstra hörnet längst ner så du kan jämföra.

IMG_5725.JPG
Jag har och är i färd med att dela benen, dela upp resten.
Jag kan bara ruska på huvudet.

Idag tvingade jag honom att följa med och handla. Efter att ha köpt ett pulsband så kom han efter mig in på Flygfyren och såg ut som ett åskmoln.
Det är jättebra att få bärhjälp och det behöver jag. Varje gång jag sliter om honom på en mataffär så ångrar jag mig nästan alltid. Jag går där och har ett tålamod som är beundransvärt, jag är lugn och talar snällt och rart, gör mig till helt enkelt för att inte hans humör ska bli kvar i någon frysdisk.
Så sur och grinig!

Jag köpte hem alger som vi gillar.
Det blir en japansk sallad den får blandas i, en blandsallad och stekt lax till middag när ”grand danois- hussen” kommer hem sent ikväll.
Kanske jag bör kalla middagen för vickning?

Vi hörs!

Så här ser en FaceTime- puss ut

Enya hade ringt från sin BabyPhone och ett FaceTime samtal när jag var och handlade.

Jag ringde upp.
Jag tror att jag fick hennes första FaceTime- puss idag.
Alvar kör sedan länge med FaceTime- pussar & kramar.

Jag har aldrig fotat hur det ser ut så du kan få se.
Här kommer Enyas andra (tror jag) FaceTime- puss ever.

IMG_5715.PNG
Nu är det nära.

IMG_5716.PNG
Nu kommer den!

IMG_5717.PNG
Det blir alltid svart då de pussas. Är det en kram som står på menyn så kan det bli lite ljusskimrande.

Här börjar tredje pussen som hade lite extrabonus, en liten spottbubbla. Det får jag skylla mig själv, håller jag på och pruttar och fixar med munnen själv, då får jag betalt med samma mynt.

IMG_5718.PNG
Själva pussen är lika, svart i bild.
Jag tycker det är väldigt rart då de ska pussas och kramas då det FaceTimeas och Skypeas!
Klämkäckt som vi säger där jag är ifrån.

Vi hörs!

Selfiesar & Fika

När jag stod i badrummet efter duschen så tränade jag på att posera framför spegeln.

De här poserna tycker jag att jag fick till riktigt bra.

Jag skulle klä i fylligare läppar som förr, innan de vart punkterade.

IMG_5707.JPG

För att kunna förmedla utan att behöva säga vad jag vill med ord har jag här äntligen fått till ansiktsuttryck som förmedlar förförelse. Ungefär som lite katt och råtta lek, ”kom och ta mig om du vill ha mig”. En sängkammarmin så att säga.

IMG_5708.JPG
När jag är neutral i ansiktet så ser jag sur och grinig ut, som en surkärring med teippelmens, sju sorters PMS och som inte fått något på de sista åtta åren. Jag vill se glad och positiv ut med pigga aktiva ögon.
Nu har jag fått till en som känns naturlig och fin.

IMG_5710.JPG
Jag kan avslöja att jag står helt naken då jag fotar.

Sedan vart det träff på stan med småkottarna och en fika.
Var jättelänge sedan vi var och fikade tillsammans. Det var mysigt!

IMG_5713.JPG

Vi hörs!

Smoothiebesök

Angelica fortsätter förvåna.

Rätt vad det är ser jag Kakan i köket. Sedan kommer Alvar fram ifrån hallen.
Smilla kom struttande och i hallen stod Jens.
Jag frågade försiktigt om Angelica var med.
Jens: Nä, hon är hemma och städar!
– Va? Vad har hänt!
Jens fnissade glatt.

Jag skulle just göra mig en smoothie så det passade ju bra då Alvar gillar det.
Alvar åt massor så det vart inte mycket för min mage.

IMG_5706.JPG

Jens berättade då jag frågat vad det hade gjort idag.
Jens berättade att Angelica städat badrummet, sovrummet och nu skulle ta köket, sedan fnittrade han som bara Jens kan göra.
Jag frågade om tvätten eftersom det var Jens som gjorde den här för det mesta då dom bodde här.
– Jodå, hon tvättar! Hon hade en maskin på nu såg jag!
Sedan fnittrade han igen.

Hjärtat kom ut från kontoret och satte sig på huk vid Alvar och sa: Jasså, du kommer och hälsar på!
Jag berättade att Angelica var hemma och städade.
Hjärtat log stort och menande till Jens och sa: Jag säger då det, hon har fått en hormonrubbning!
Han vände sig mot Alvar och sa med glimten i ögat: Eller har du gett mamma något konstigt piller?
Jens fnittrade.

Sedan ringde telefonen, jag svarade:
– Är Jens där fortfarande!
– Jens! Nä!
– Har inte Jens varit där?
– Nä!
– Nähä!
Här förstod jag på tonen från första stund att det inte fanns plats för något skojande så jag sa:
– Jodå, jag skojade bara!
Angelica fortfarande lika allvarlig:
Bra, be dom komma hem direkt, maten är klar!
Jag och Jens satt och drack kaffe.
Hjärtat kom ut och jag berättade då han höll på med Alvar att de var tvungna att skynda sig hem för Angelica ringt och sagt att maten var klar. Hjärtat höjde på ögonbrynen och och tittade på Jens och log brett.
Jens fnittrade!

Något har hänt!
Det är bra bara det stannar vid en normal nivå. Angelica får inte skena iväg som jag.

Charlotta berättade sedan att Angelica sagt igår på kalaset: Jag längtar hem till mina fyllda skåp och kylskåp!

Herre min skapare, vad är det som har hänt?

Vi hörs!

Köpte mat till tiggare

När vi fikat så svängde vi in på Norrköp. Hjärtat stannar helst kvar i bilen då han helt enkelt inte gillar mataffärer. Han har ju tur då han inte gillar det att han aldrig känner hunger.
Kanske överdrev jag där igen när jag skrev aldrig. Det händer kanske en gång i månaden, max, att han känner hunger. Alla reagerar här hemma om de hör honom säga: Jag är hungrig! för så sällan är det.

När Hjärtat såg tiggaren som satt med ryggen emot oss så sa han: Man skulle köpa lite och äta åt han!
Jag: Det är inte en han, det är en hon som sitter där!
– Jag ser att det är en han!
– Men det är alltid en hon som sitter där! sa jag och hävde mig med stånkningar, pust och stön ur den låga bilen. Fy att vara så tjock och stel att det tar emot att ”hoppa” ur en bil.

När jag gick mot affären såg jag att det var en han.
Det första jag gjorde var att stoppa ner en macka och en smoothie i korgen som var till tiggaren. Jag funderade och tyckte det var synd att jag inte kunde köpa något varmt till honom att äta eller dricka. Funderade var jag kunde köpa en take away te, kaffe eller choklad närmast.

IMG_5703.JPG

När jag gick ut gick jag fram till tiggaren och gav det jag hade köpt.

När jag klev in i bilen skrattade Hjärtat på ett speciellt sätt. Inte för att jag gjort något kul eller gjort honom glad.
Jag: Vad är det? Vad har jag ju nu gjort för fel? Att jag köpte mat åt tiggaren? Du sa ju det!!!
– Ja, jag kanske inte menade just idag!
– Men du sa ju att du tyckte man skulle ge honom något att äta och då gjorde jag det!
– Det är okej! Jag sa bara att du inte behövt det göra det idag!

Känns så svårt det här!
Ska man ge pengar?
Inte ge pengar?
Ge mat?
Inte ge mat?

Hur gör du?

Vi hörs!