Efter en roddtur i vardagsrummet påhejad av min trogna supporter, Philip väntade frukost.
Först hade jag tänkt att servera mig själv frukost på sängen då det var 1 eller 2 år sedan. Men det kändes fånigt.
Jag intog min frukost med Alvar vid bordet.

Oj vad mätt och tillfredsställd jag vart.
Sedan vart det snabbdusch. Hämta ut moppen ur garaget. Där vart jag påmind om varför jag slutade köra moppen helt och hållet.

Alla grejer som läggs och ställs på flaket ledsnade jag på att ta bort varje gång jag skulle ut och fara.
Nu är den för mig svårkickad i vanliga fall, men nu var den trög. Jag kickade mig svettig ut av bara f-n. Den gick igång och sedan stannade den. Bara att kicka sig svettig igen. Jag glider med de flesta skor av kicken och då far vaden in i kicken med buller och bång. Jag har kickat så tårna far in i fotpinnen och det gör satanigatan så ont. Men lite smärta härdar väl bara.
Sedan for jag till Cajsa för lite omvårdnad och mys.
Jag kom 6 min sent då jag kickat minst 10min.
Sedan var det dags för tvätt och då brukar jag somna, men inte idag. Jag började tänka på Cajsa stackaren som stod med fingrarna i min hårbotten och schamponerade. Hur upplever hon det att köra ner fingrarna i en aladåb och schamponera? Jag vågade inte fråga. Sedan tänkte jag att hon står ju inte och hulkar iallafall så då kunde jag slappna av lite mera och njuta ett slag då massagen kom.
Skönt att vara hos Cajsa, hon är verkligen en klippa!
Sedan var det bara att börja kicka moppen igen tills foten brann och svetten i nacken lackade och åka hem till det väntande mellanmålet.

Jag är nog för tung för moppen nu. Den uppförde sig som då jag storhandlar och har tungt på flaket, den går då långsamt, segar sig upp för backarna. Idag luktade det till och med varmt om motorn och den rykte när jag kom hem.
Annars tycker jag att ett mer passande fordon för ett FETTO finns liksom inte än en flakmoppe, det är riktigt kul humor det, så kul att jag själv har svårt att hålla mig för skratt!

Nu skulle jag behöva förbereda min lunch, skära upp och skala vattenmelon. Först ska jag plocka hundskit och sedan förbereda middagen till de andra, Lasagne till köttätarna, Quornfileer till veggen. Sen får vi se om lust och ork finns till att slakta vattenmelonen.

Vi hörs!

Undrar hur många kilon det krävs innan hulkningarna och rysningarna av obehag avtar?
-20kg?
-25kg?
-30kg?
-35kg?
-40kg?
-45kg?
-50kg?
-55kg?
-60kg?
Törs f-n inte fråga för risken är att jag då inte hittar en vattenpöl djupt nog för en aladåb att dränka sig i.

Undrar hur många kilo det krävs för att få ett G (godkännande) så jag är på banan igen?
-30kg? räcker knappast.
-35kg? nej, inte det heller.
-40kg? kanske.
-45kg? möjligen.
-50kg? börjar nog närma sig.
-55kg? nu är jag nog nära iallafall.
-60kg? då kan jag ju inte vara fetäcklig längre.

Bäst att ta en timma eller två på roddmaskinen Hjärtat köpte åt mig för länge sedan då jag ville ha en.
Nu skiter jag i fötterna, lite smärta härdar bara säger vissa.

Kör nu tills golvet rinner av fett så det ser ut som i en halvvarm fritös coolbettan! Visa lite vilja? Kom igen nu ditt FETTO!

Vi hörs!

Det är inte bara att jag är en oaptitlig aladåb här hemma

Jag snarkar ju högljutt också då jag sover.

Sedan dreglar jag när jag sover.

Inte speciellt upphetsande liksom.
Tills Anticimex kan komma och röka ut mig får jag försöka skydda människorna så gott det går här i huset.
Matkällaren, där får jag sova min skönhetssömn. Då stör jag nog minst.
Ibland glimmar även den snarkande, dreglande aladåben till!
Nu känner jag mig nöjd, bara hämta kudden så är det liksom löst allt samman!

Vi hörs!

Om jag går till Rom fram och tillbaka har jag tappat ca: 40kg.
Det är sträckan jag behöver gå för att gå ner mina kilon. Till Rom fram och tillbaka bränner jag lite mera men då kan jag unna mig två glas vin i Rom innan jag går hem igen.
Jag har tagit fram vägbeskrivning, nu hittade den inte om jag skulle gå utan bara med bil. Jag får väl gå på sidan av vägen.

Går jag åtta timmar per dag så har jag att göra ungefär 131 dagar.
Nu tog jag i lite om du tittar på min uträkning.

Men nu är det så att mina kvinligtkönsord+fötter inte kan utföra min favoritmotion, gå. Det beror inte på min övervikt utan mer på att jag stressat i för många fucking år (läs: hela livet) och att jag då fått något i fötter, ben och höfter. Men det är för deprimerande och inte min grej att snacka sjukdomar, så nu pratar vi inte mer om den saken, vi glömmer det helt enkelt.

Annars kan jag ju äta morötter, vattenmelon och dricka kaffe med mjölk tills jag fått bort aladåbkroppen och kommit dit där jag inte anses som äcklig längre. Fast då har jag ju allt dallrigt skinn kvar som jag hade förut som inte heller är något fräscht.
Kanske skulle gå förbi Turkiet på väg hem och skära bort 1/2 collbettanskinn och Barbapapporna och sedan knata hem. Det är billigare i Turkiet nämligen.
Fast nu skulle jag ju inte gå för det gick ju inte av någon anledning som jag inte minns.
Äter jag 1kg morötter, 1kg vattenmelon och dricker kaffe så har jag räknat ut hur lång tid det här kommer att ta. Se här:

Det är ett tag kvar så att säga.
Anledningen till att jag skrivit 40kg är att jag funderat och lagt för och nackdelar mot varandra med vilket kilotal jag trivts bäst med och när jag fått mest komplimanger, godkännande mm. och då vann -40kg mot -30kg.

Tur att jag köpte mig ett 6-pack ”bra mat för mig nu” sist jag var på affären. Detta kan vara min kost de första två månaderna, eller jag skulle önska att det kunde vara det.

Angelica kör mycket med karma.
Idag upplevde jag det själv.
Skar mig i fingret på en sax då jag diskade. Ett par timmar senare ville det fortfarande inte gå ihop.

Vilket rubrik i tidningen: Aladåb blödde flera timmar:)

Vi hörs!

Jag tänkte att jag får väl göra något som jag är bra på
Iallafall och som är en passande FETTO-syssla, rensa avlopp.
Jag är ju grym på det!

Satanigatan vad jag STOR failade.
När jag skulle skruva tillbaka vattenlåset så vred jag sönder det så det sprack i min ilska mot mig själv.
Bara att åka till Järnia (dyrbutiken med överpriser) och köpa ett paket med rör och all sköns grejer för att få vattenlåset.
Jag tryckte gasen i botten då jag åkte och hoppades att konstapeln skulle ta mig, jag körde så fort att jag hoppades att konstapeln skulle låsa in mig i sin fängelsehåla. Det skulle varit perfekt ju då man i fängelsehålan ju bara får bröd och vatten, det är vad jag skulle behöva ett halvår eller två.
Sedan frysa 24/7 i fängelsehålan där det är så kallt för då kostar det späck från kroppen för att hålla värmen.
Men även den idéen failade jag på.

Nu står det fail i min panna.

Nä om jag skulle dallra vidare med min aladåbkropp och städa vidare. Det lär väl vara uppskattat i det tysta iallafall när alla tycker sådant göra är tråkigt, jag hoppas att det är lite uppskattat iallafall.

Vi hörs!

Där är jag nu.
Det har gått helt åt helvete det här bara för att jag är en svag människa som inte kunnat stå emot.

Tur att jag iallafall kan städa, tvätta, laga mat, stryka fortfarande utan att fettet tar emot.
Det borde ju iallafall vara positivt för mig, men helt säker kan jag ju inte vara, det är bara vad jag tror.

Jag får skylla mig själv.
Jag äcklas av mig själv.
Oftast hårt att höra sanningen.

Tur att inte du ser mig här inne utan bara ser mina ord.
Det är jag glad över för jag vill ju inte göra också dig illa. Vill ju inte du ska vända om i kväljningar du också.

Vem jag är?
Allihop tillsammans.

Jag barnslig och elak?
Ja, ett elakt och barnsligt fetto!

Vi hörs!

Står själv i köket och lagar mat.
Angelica, Jens och Alvar är borta.
Philip sitter i sitt rum och chillar efter jobbet.
Mitt Hjärta har kommit hem men gick och satte sig och jobbade direkt. Kom iallafall och hällde upp ett glas ”fredagsvin”, efter det gick han tillbaka till kontoret och umgicks med sin älskarinna. Nu jobbar dom och Hjärtat munnar nog på vinet, eller så svepte han det efter denna veckans långa långa dagar och alla tidiga (mitt i natten) mornar.
Själv får jag väl skåla in fredagen med handväskan eller fruktfatet.
Eller så skriver jag: Skål då för fredagen! på en e-post till Hjärtat;)

Småfötterna stampar ilsket runt i köket iallafall och undrar högljutt när MATEN ÄR KLAR! och GÖR MATEN NU!
Somna lär jag inte göra då jag får mig en smäll då och då, antingen på mina enorma kärlekshandtag eller en dask på rumpan av de ilskna småfötterna.
Så helt ensam är jag ju inte.

Vad gör du ikväll?
Hur fredagsmyser du?

Vi hörs!

….dejt med Hjärtat blev det under gårdagskvällen.

Philip gjorde sin goda (alla säger det, har inte smakat) köttfärssås efter jobbet igår. När den står på bordet äter småkottarna helt tysta och koncentrerade, de slevar in i munnen tills magarna liknar en jultomtes mage.
Igår då jag kom hem luktade det så gott att jag nästan tänkte bidra till en kossas död som kanske aldrig sett solen mer än på vykort och ta mig en portion.
Fem minuter innan Hjärtat steg innanför dörren kände jag en lust att gå ut och äta och dricka ett glas kallt vitt vin och ha en stund själv med Hjärtat.
Direkt han klev in i köket gastade jag ut mitt förslag. Han hakade på. Skulle jobba lite först. Jag röjde då undan i köket efter maten, gick och småplockade och fixade.
Rätt var det var så säger Hjärtat: Men hur blir det, skulle vi gå ut eller inte?
– Ja det är klart!
– Jag sitter här och väntar på att du ska göra dig klar!
– Jaha! Jag väntar på att du ska jobba klart så vi kan åka!
– Men jag sa ju att jag skämtade om att jobba och att du skulle göra dig klar!
– Jaha, det hörde inte jag!
Så en timma av kvalitetstiden gick till spillan.
Jag har märkt tydligt med alla här hemma efter min operation att de vänder sig om och går iväg allt oftare och förväntar att jag ska höra. Eller sitter i något annat rum och pratar med mig. Det är ju så att jag INTE hör ett dugg bättre än efter operationen. Det bli mycket tjat från min sida med: Va! Jag hör inte vad du säger! Jag hörde inte! numera. Det skapar onödig irritation hos de andra. Ändå försöker jag aktivt tänka tänka tänka: Vad var det han/hon nu sa? Hjärnan jobbar på högvarv. Flera saker missar jag helt.

Vi drog iväg. Hjärtat frågade om Älskarinnan fick följa med då han behövde vara med på ett möte en stund och få information.
Så vart det!

Maten kom in och vi åt iallafall halva maten utan älskarinnan.

43 min fick älskarinnan av vår kvalitetstid.
Sedan avverkade vi punkt efter punkt som behövdes berättas, diskuteras mm.
Vi har redan satt upp en punkt tills nästa gång vi har kvalitetstid tillsammans:)
Så är livet på en pinne här!

Vi hörs!

Hon döptes i samma dopklänning som Alvar, sin mamma, moster och sina morbröder gjort.
En dopklänning som min biologiska mamma stickat.

Mormor, jag, höll ett tal till Enya i kyrkan. Precis som jag gjorde till Alvar.
Yngste sonen, Philip var en av tre gudfäder som Enya nu har. Philip bar fröken in och ut och hade henne i knät hela tiden.
De andra två var Lisa, Hampus syster och Choken (Tomas), vän till Hampus och Charlotta.
Präst var vår familjepräst, numera kyrkoherde Anders Elvin.
En fantastisk präst som aldrig har det stelt runt sig, bjuder på sig själv, bjuder på skratt. Han är populär och det är inte alltid lätt att hitta en ledig tid.
Enya döptes i Malsta kyrka. Barnens farmor ligger där i minneslunden. Ja farfar ligger där också i och för sig.
Jag har inget kort från kyrkan. I kyrkan skulle Alvar prompt vara i mormors knä och mysa och kramas hela ceremonin. Inte gjorde det mig något. De som har kort har inte tid just nu att ge mig då inbjudningskort ska göras till 1- års kalas för kompisarna.

Efter dopceremonin så ville Philip gå och hälsa på farmor med Enya så hon skulle få ”träffa” gammelfarmor.
Philip saknar sin farmor mycket fortfarande, precis som vi alla gör. Barnens farmor betydde mycket för oss alla.
För Philip vart det känslosamt att gå dit med Enya berättade Charlotta och Angelica. Då blev de det för tjejerna också. Jag och Alvar gick dit, minns inte vem som bad oss göra det. Philip fick en stund med båda syskonbarnen vid farmor.

Sedan vart det mysigt dopfika. Systrarna Sisters (kallas så av Hjärtat då dom inte hör) hade hjälpts åt att baka. Jag och Hjärtat hjälpte till i lokalen bara.
Här kommer en bildkavalkad från dopfikat.
Läs mer →

Jag älskar verkligen att simma, bada, dyka, stå på händer, göra kullerbyttor mm. i vatten.
En pool står högt på önskelistan.
Helst en inomhus då jag annars bara skulle behöva simma runt och rädda flugor, humlor, getingar, mygg, skalbaggar, spindlar, myror och en massa andra insekter som landat i vattnet och skriker på hjälp. Så utomhus blir nog inte någon avkoppling.

Idag fick jag typ en pool inomhus i badrummet!
Sedan min ”ljusstake” vart fylld med vatten då den pimpas upp lämnar jag inte badrummet en sekund.
Men idag sprang jag ut så snabbt att ullen i fårskinnstofflorna vart svedda för att hämta pyjamas och underkläder. I farten haffade jag ett plåster.
När jag kom fram till dörren skrek jag till och blundade då det såg ut som en våg skulle skvalpa över tröskeln från badrummet till hallen.
Någon som varit på kids-gympa hade fixat till om inte en djup pool så ett jättefotbad.
Jag hoppade in och började trampa vatten.
Leksakerna var kvar i duschen sedan Angelica duschat med Alvar.

Jag har köpt till barnbarnen att leka med sådana där burkar i olika storlekar som det går att stapla på varandra. Till den yttersta och största finns ett transparant lock.

Det locket hade satts på golvbrunnen och sedan hade ett par småfötter ställt sig på locket. Det hade nog redan påbörjats innan jag lämnade badrummet för en racertur för att hämta kläder och ett plåster.
Det var ju fantastiskt kul att det vart en vattennivå på golvet som steg. Jag fann INGEN humor i det.

Eftersom duschhörnan omfamnas av betongglas så stannar vattnet på utsidan då fallet till golvbrunnen är på insidan.
Det vart att ta handdukar och fösa vattnet till golvbrunnen sedan locket avlägsnat.
Fösa gjorde jag till ljudet av ilska, gråt och skrik då jag förstört det roliga som jag inte såg något roligt i.

Men men, jag behöver nog inte göra middag imorgon till de som är ”blodtörstiga” och äter kött.
Det vart bara Philip som åt av den asiatiska pyttipannan.
Omdömet från Philip på den rätten var: Gott!
Det är ett hyvens bra betyg:)
Det gjorde mig glad!

Jag hade tänkt visa bilder från Enyas dop idag. Det får bli morgondagens uppgift imorgon då jag ju bara behöver laga en vegrätt och en småfotsrätt:)

Vi hörs!