Tajmingen kunde inte vara bättre

Jag ska ta det lugnt.
Alma skenvalpar och tror som vanligt att jag är hennes valp. När vi inte har kroppskontakt så gnyr och skäller hon.

IMG_4415-0.JPG
Alma älskar livet i sin skenvalpning, denna gång. Vi ligger sida vid sida och hon kan tvätta mig när hon vill, jag låter henne göra det så är hon tyst och nöjd. Så länge hon inte börjar tvätta min mage så jag ska kissa och bajsa likt en hundvalp får jag känna lycka.

En liten rapport från valplådan, dvs dubbelsängen.

Vi hörs!

FÖR kaxig!

Kände mig pigg som en mört som precis ska till att leka idag på sjukhuset efter att migränen äntligen vinkade ett haft adjö.
Föreslog Hjärtat att vi skulle äta lunch med Mikael som plåster på såren för honom då han inte hann fram i tid till besökstiden. Jag tyckte så synd om honom. Jag kunde inte gå ut till honom då jag inte var riktigt betrodd att strutta runt hur som helst efter operationen.
Nu skrevs jag ut så tidigt att lunch inte var att tänka på. Men en fika kunde vi ju ta. När jag fick tag på Mikael så hade vi passerat för långt så vi får ses i nästa vecka.
Men fika ville jag bestämt trots att Hjärtat sa då han kom till sjukan: Oj, du ser inte så pigg ut!
Men jag försäkrade att jag verkligen var som vanligt.
Vi stannade någonstans i Birkastan, tror jag eller så passerade vi precis.

IMG_4412.JPG
Jag vart helt slut. På motorvägen hem så fick jag kräkor upp i halsen och akut illamående, Hjärtar var tvungen att stanna och jag hoppa ur. Konstigt att detta hände??? Jag som var så pigg.
Nu är jag nerbäddad i sängen med tre taxar.

Vi hörs!

Vad säger man (jag)?

Igår fick jag denna av en barn/ungdomskamrat som jag inte haft kontakt med på säkert 25-27år.
Tror att Petra om jag minns rätt var med och partajade coolbettan till en riktig baksmälla efter sin möhippa och det var sista gången vi sågs.
Jag och Petra var inte dom tajtaste vänner men umgicks i samma krets.
Jag var i revoltens tecken för att få utlopp för min mammas behandling av mig som jag inte visste var fel då. Jag klädde mig annorlunda, hade håret tupperat under lång tid. Var ”tuff”, en roll jag inte axlade speciellt bra, det var ju inte jag egentligen.
Så träffades vi på FB och har följt varandra ett tag. Petra har fått två fina pojkar och lever nu i en nybyggd lägenhet i Västerås med sin älskade fästman. Petra är chef av något slag på Systembolaget och tar tåget till sitt arbete. Att Petra blev chef förvånar mig inte, hennes skinn på näsan var och är betydligt tjockare än mitt.
Jag provade ju på chefsjobbet för 150 kvinnor under drygt ett par år. Jag är för mesig för ett sådant jobb även om jag klarade att ta dessa tjejer till oanade höjder och nå svåra mål.

Men nu var det inte min livshistoria jag skulle berätta för dig utan visa vilken fantastisk kommentar jag fick av Petra. Den som fick mig mållös och jag vet inte vad jag ska säga.

IMG_4406-1.PNG

Jag tackar det allra ödmjukaste för denna otroligt fina kommentar! Du gjorde mig väldigt glad och jag har läst den massor och kan den snart utantill. Kan ta den som en vers i luciatåget då den redan sitter så behöver jag inte plugga in något om julbockar och lucior i städskrubben;)
Nu märker jag att jag vill ”skoja” bort det hela, flytta fokus från mig, jag blir lite generad över så fina ord.
Määh, du hant ju träffa mä än Petra.
Visst vore det roligt att träffas och det måste vi göra, jag hoppas att du efter det inte ändrar så mycket vad du tycker om mig som vuxen;)

Jag är inte bra på att få beröm och ta det till mig. I min värd så är de flesta som jag.
Finns det kurser i att lära sig ta beröm?

Tack Petra!<3

Vi hörs!

– God Natt! VA, 21:31!?

Nattsköterskan kommer in och hälsar.
Berättar att hon under natten kommer lysa på mig med en ficklampa så jag inte ska bli rädd.
Jag lovar henne att jag ska försöka att inte hoppa på henne då och utfärda en karatespark i solarplexus.
Hon tar inte särskilt allvarligt på min ”varning” hon skrattar, öppnar fönstret, släcker alla lampor och säger: Jag stänger dörren här! God Natt!
Jag blänger efter henne i mörkret, surt

IMG_4404.JPG
Tänk om jag är mörkrädd?
Tänk om jag vill ha tänt då jag sover?
Öppen dörr?
Tänk om jag inte är trött?
Jag småfnissar i mörkret, hon vet inte att jag köpt in mig på TV4- play:a sida inför natten. Ska hon se mig med lampan så måste den vara stark då jag tänker ligga under täcket och titta på serier.

IMG_4405.PNG
Nej då, nattsköterskan var bara omtänksam. Ville ringa bakjour åt mig men jag ville inte. Hon öppnade fönstret för att det skulle bli bättre och lättare för mig. Det samma var hennes tanke då hon släckte.
Hon undrade om hon kunde göra något annat för att underlätta.
Ett tag innan jag skulle ner på op så kände jag att nu kommer migränen. Jag tänkte att den sover jag bort, så fel jag hade.
Medicin som jag tål kan jag inte få pga blödningsrisk.

Innan jag fick maten så klippte de bort det hårt hårt lindade runt huvudet, skönt men bara tillfälligt.
Förebild

IMG_4390.JPG< Så det är skillnad. När jag ville äta fick jag in en meny. Jag såg att fiskpuddingen var slut och resten var kötträtter så beställde jag in ett par mackor med endast smör och lite mer yoghurt och en panna av husets röda kylt till 17 grader. In kommer den underbara tjejen med Räkcresps!!! Jag Älskar det! Inte ätit det på massor av år faktiskt så det var en höjdare. Jag vart så glad att jag jagade tjejen upp och ner i korridorerna för jag ville ge henne en kyss på kinden som tack. Vid hissarna så fintade hon bort mig. IMG_4392-0.JPG
Satanigatan så gott det var!
Sedan kom min tredje kopp kaffe in bara så där på maten. Vilken pärla!

Mest synd tycker jag om Mikael och Josefin om hon var med ( det tror jag)
Mikael tycker det är så obehagligt att vara på sjukhus, riktigt obehagligt ska sägas.
Detta sms kom

IMG_4397.PNG

Tillslut smög jag ut fast jag var nattad och borstade tänderna. Vågade inte strunta i det pga att min tandläkare kunde bli sur på mig. Jag hade tur, ingen såg mig, tror jag….

Vi hörs!

Teletubbiesen har vaknat

Det gick fint. Bästa sövningen ever. Inte en tår fälldes. Lite jobbigt kändes det då de sakta satte lite sömnmedel och väntade en stund. Jag hade en syrgasmask jag skulle andas i och ut i med tryck för att få blåsorna längst ut i lungorna att vakna till liv.
Jag avskyr mask sedan jag sövts otaliga gånger som liten med eter och svart mask som bara trycktes fast och hårdare då jag försökte komma ifrån det.
När jag sa att nu blir det jobbigt så hjälpte narkosläkaren eller sköterskan mig igenom så lugnet infann sig.
De bäddade så skönt för mina fötter så de fick ligga fritt, två rullkuddar i olika dimension under knäna och vader.
Att det gick så bra var Dr Åsa, som jag träffade först, personalen som körde ner mig och framförallt alla underbara kvinnor i operationssalen, narkosläkare, narkossköterska och operationssköterskors förtjänst och kanske den Stesolid jag fick innan.
Det var humor från början till slut.
Jag drömde en fin och harmonisk dröm så jag vaknade lycklig och glad. Jag tog mig från operationsbordet till sängen själv, inte med ett skutt, jag hasade mig över långsamt och med bra pepp av tjejerna i operationssalen.
Sedan dess har jag varit vaken.
Mådde illa men hade förstått det innan då jag fått morfin när jag sov, blir illamående av det. Men det gick snart över då de gasade på syrgasen så pass att näsvingarna fladdrade.

IMG_4391.JPG

Till allas lycka kissade jag på toaletten på uppvaket och fick stående ovationer!
Tydligen väldigt viktigt. De var innan och kollade och mätte urinblåsan med ultraljud, varför vet jag inte.
Jag var så kissnödig att det slutade nästan aldrig att skvala, suckade där i typ halvlek av tristess. Sköterskan ropade lite undrande om det gick bra där inne och tittade sedan in då det tog sådan tid.
Sedan struttade jag upp på toa när jag kom upp på avdelningen också, en ny långpink. Då vart det applåder och hurrarop av personalen.
När jag gick en tredje gång och tog en långsittare så gjorde både personal och andra patienter vågen.
Jag har blivit lite av en idol bland de som inte lyckats få fram en enda droppe än. Nu väntar vi bara på en spritpenna så ska jag börja skriva autografer på ickekissarnas armar. Jag är typ en kändis nu på avd. B82 på Huddinge sjukhus.
Sedan att det beror på att kroppen chockats av vätska förutom kaffe har jag inte sagt. En påse dropp eller två. Hör och häpna, TRE glas vatten har jag frivilligt druckit!!!
När jag dricker och får i mig vatten så är det som om min kropp vågar släppa ut lite mera vätska ur kroppen.

Det var en rapport från Teletubbien Binky och jag är vit i färgen som du ser på huvud och skjorta!
Må så gott!

Vi hörs!

Operationsdags

Ligger här och bara ligger på Huddinge.
I bröstet har det knutit sig. Ångesten har börjat bulta på hårt i halsen. Det är inget farligt, det är bara känslor.
Snart ska de spruta in saker i min kropp. Jag ska lägga mig i deras händer utan att kunna påverka någonting. Jag hoppas att narkossköterskan och narkosläkaren haft en bra natt, inte är osams med sin partner, att barnen är friska, att deras liv är i harmoni.
Det är det ångesten kommer över, att jag ska vakna en gång till under en operation och att de då får panik igen och skjuter i så mycket läkemedel att jag inte borde vakna igen.
Men dom vet om det här. Det var förra narkosläkaren vid förra operationen som läste journalen och gav mig upprättelse att det jag upplevde verkligen hade hänt.

IMG_4386.JPG

Jag kommer att få sova drygt två timmar som operationen tar. Kortare denna gång.
När jag vaknar upp har jag titanproteser i örat.

Jag vet att jag snart kommer få lugnande. Det bestämdes sist jag sövdes då jag hade sådan ångest, skakade och frös och operationssalen fick vattenskada av mina tårar.

Sedan väntar som nästan semester under de tre veckorna jag inte får lyfta eller böja ner huvudet. Det är nice!
Får tänka på det då jag ska sövas.

Jag förberedde hemma igår. Handlade mat. Bunkrade mjölk

IMG_4384.JPG
Annan mat och toa och hushållspapper

IMG_4383.JPG
Kom just på att jag glömde be Angelica ge hundarna mat nu på morgonen och glömde ta fram köttfärs från frysen då Philip skulle göra mat ikväll.

Jag plockade hundbajs sent på em. Städade, hade bytt lakan, tömt blöjhinken, tvättat upp all tvätt.
Så jag lämnade över ett hyfsat hem. Hann inte damma i köket och torka golvet i köket igår kväll.

Nähä, nu har jag inte tid att skriva mera, jag måste ju fortsätta vänta så det tar slut någon gång;)

Önskar Dig en fantastisk dag!

Vi hörs!

Överraskningarnas man!

Charlotta och Enya kom på kvällskvisten, inget konstigt med det.
När det varit i köket en pyttestund hör jag från Hallen: Det skulle vara gott med en kopp kaffe!
Jag var tvungen att tänka efter en stund då hjärncellerna gjorde en trippelvolt med skruv. I hallen var Hjärtats röst och in i köket kom denna underbara man gående.
Jag flög upp och kasta mig runt hans hals, jag var så glad att jag fick ståpäls på hela kroppen.
Charlotta hade vetat detta sedan i fredags. Hjärtat bokade innan han vart sjuk, det var tur för mig.
Tre byten gjorde denna man för att få ihop det för att kunna överraska mig. Ett flyg missades pga att ett var försenat i Dubai, då vart det en ny flygrutt.
En till som vart glad var Enya att se morfar på Arlanda.

IMG_4380.PNG
Både Enya och Alvar har blivit så glada då morfar ringt upp dom via Skype.
En gång när jag Skype:ade med Hjärtat satt Alvar och lekte i ett annat rum. Hjärtat hann inte säga många ord innan jag hörde hans armar och ben trummade snabbt över golvet då han kröp snabbt som attan mot mig, måste varit nytt personligt rekord. Väl framme hos mig skulle han snabbt upp i knät och då han såg morfar vart Alvar så glad.
När vi skulle lägga på och morfar sa: Puss & Kram, Hej då! så kastade sig Alvar mot min mobil och pussade den, morfar. Så sött!

Så mysigt att få ligga bredvid Hjärtar inatt. Skönt att känna att någon är bredvid i sängen om natten då jag vaknar.
Som det regnat och åska inatt. Aldrig varit med om sådant regn förut.

Vi hörs!

Ett par timmar…..

Hur lång tid tycker du ett par timmar är?
Jag tycker två då t.ex. ett par strumpor är två strumpor, ett par skor är två skor, ett par lovikkavantar är två vantar.

Idag har jag och Hjärtat inte talas vid på Skype.
Jag fick ett sms i morse och sedan ett på eftermiddagen. Jag skickade ett tillbaka för att höra om han bokat hemresa, men inget svar.

IMG_4379.PNG

Jag har längtat så mycket efter honom att jag varit in på Skype trehundratjugotre ggr sedan igår eftermiddag. Jag har läst hans meddelanden där, de som gjort mig extra glad. Inatt var jag också in och läste de gångerna jag vaknade så jag vart glad. En gång tänkte jag: Nej nu får du låta bli och somna om ändå! Det gick så där skulle jag säga. Somna gjorde jag inte, fick spela på mobilen tills ögonen blev tunga.

Vi hörs!

Tärd och på Bambiben

Många många gånger inatt vaknade jag för att kolla Skype, sms, e- post och FB ifall Hjärtat skulle hört av sig när han var sjuk.
Varför jag tänkte att han skulle höra av sig till mig om han behövde hjälp vet jag inte. Jag är ju i Sverige och han i Pakistan.
Förmodligen för att jag Älskar denna man så väldigt djupt.
Dessutom får han mig att Älska honom mer och mer för varje dag då denna man visar mig så mycket kärlek, respekt och omtanke. Jag hade ingen aning om att sådan här kärlek gick att få och att få uppleva.

IMG_4363.JPG
Sedan kom då trudiluttsignalen äntligen som talar om att ett Skypesamtal knackar på dörren.
Där stod en tärd och ett skakigt Hjärta som berättade att den Pakistanska lambirullen fått jobba hårt under natten. Magsmärtan hade varit plågsam. Morgonen hade innehållit några kaskadspyor. Sammantaget förstod jag att både tarmkanal och magsäcken vänts ut och in och var nu kliniskt rena. Men till jobbet behövdes det åka så allt kommer på plats tills hemgång väntar.

Som tur är har jag nyss kunnat läsa att magen känns bättre.

Jag skulle också behöva ett tjugotal slängar av Pakistanska bakteriefloror och en och annan matförgiftning, då garanterat utan spyor. Bara bakvägen så att säga. Bara att fetta cykelstället där bak så det inte blir rött och irriterat och ta med sig en bal Lambi in på dass och börja bantningen.
Undrar om Hjärtat kan ta hem lite bakteriekultur?

Vi hörs!

Hjärtat sjuk

Mitt Älskade Hjärtat blev, Pakistans tid, ikväll sjuk.
Det är magen som insjuknat.
Diarréer, kraftigt illamående, kanske kräkningar (just det obekräftat)

IMG_4352.JPG
Förra vändan blev han också dålig. Tydligen så blir många (99.9%) det resa efter resa till hobbybombarnas land innan magen vant sig. Detta trots magvaccin.
Förra gången käkade han ju lunch vid en trottoarkiosk, typ korvvagn, sedan åt han skaldjur.
Just att äta mat vid ett gatustånd och skaldjur hade jag talat med honom om innan resan, förmanat likt en hackkyckling.
Han fick äta mediciner där nere.
Väl hemma tog det några veckor innan han blev bättre. Jag tror inte han hann bli helt bra.
Det var en effektiv bantningskur även om Hjärtat inte behövde det.
Jag där emot skulle behöva dessa baciller eller den bakterieflora som de har där och som inte vi har i vår bakterieflora. De skulle bli lika sjuka dom om de kom hit.
Själv skulle jag behöva ha en trippel dippel trippel av den sjukan så fettet rann efter fotknölarna på mig.

IMG_4353.GIF
Jag vet att det även gör ont i magen.

Krya på Dig mitt Hjärta!
Puss & Kram<3

Kanske det inte blir hemgång på söndag nu då säkert ett dygn kommer att gå till spillo. Men en får se hur de blir med den saken.

Vi hörs!