Vetesäcken somnade

Igår kväll var det dags igen för massage av storfolket Philips rygg.
Vetesäcken lade sig väl tillrätta.

unnamed (7)

 

Vetesäcken såg nöjd och glad ut.

unnamed (8)

 

Vetesäcken somnade hårt!

unnamed (9)

 

Philip led mest han.
Så nu vet du reglerna här, vill du få massage så måste du vara beredd på att ha en vetesäck mellan benen. Så är livet här!

Vi hörs!

 

”Om en stund” ”Ska bara” ”Strax klar” ”Kommer strax”

Dessa fraser i rubriken får jag oftast svar på när jag säger:
– Maten är klar!
– Kaffet är klart!
– Jag skulle behöva fråga en sak!
– God Natt nu går jag och lägger mig!
– Kan du hjälpa mig att duka?
mm. mm.

Jag får dom ofta också på sms
unnamed (16)

Jag fick det svaret snabbt då jag ringde upp i morse för att fråga om en stund snart har gått sedan jag ringde i tisdags på förmiddagen. Men av svaret att döma hade nog inte tisdagens om en stund gått än.
Hum, jag undrar hur länge den är den där stunden.

Jag brukar inte bry mig om dessa stunder utan tänker, vill Hjärtat inte ringa upp så vill han inte eller, hinner han inte ringa upp så hinner han inte.

Jag får även dessa svar när Hjärtat väl är hemma. Han är lite som vårat husspöke. Vi kan känna av honom och känner av hans existens men ser honom få stunder med blotta ögat.

cghost

 

Den fasta fina och aningens svala men lysande ”älskarinnan” suger den mesta tiden av Hjärtat. Mot henne har ju inte jag som är som en deg där vetemjölet tog slut innan hela mängden tillsatts någon chans.
Hon är fin och hon han lysa från sitt äpple.

unnamed (6)

 

Se, hon är vacker som en dröm!

Just i denna skrivande stund tog visst tisdagens om en stund slut och Hjärtat ringde.
Vad jag ville i tisdags var att få lite veckopeng men där hade tydligen telepatin fungerat för på onsdagen jublade mitt VISA-kort. Fast det var ett kort tag det jublade, VISA-kortet föll strax i tårar igen.
Idag ville jag dels fråga ”humoristiskt” om tisdagens om en stund snart var över, men risk att Hjärtat skulle bli irriterad och säga: Jag sliter för att få blodpudding på bordet!
Jag hade bestämt mig för att svara: Men Hjärtat, jag äter ju inte Blodpudding! Det gör bara småfolket ju!
fast Hjärtat kanske inte skulle ha uppskattat min humor och bett mig söka som stand up- komiker med en gång.
Sedan ville jag fråga om vi två, bara vi två kunde gå ut och käka själva och prata utan småfolk, mellanfolk, storfolk, minifolk, TELEFONER och DATORN!!
Jag ställde frågan nu när Hjärtat ringde. Han vart alldeles tyst och sa sedan: Hur tänkte du nu? Jag vet inte!
Men jag ska nu undersöka hur länge ett ställe är öppet och om jag kan beställa bord till 19.00.
Jag behöver prata, jag behöver få råd, vi behöver diskutera småfolkets framtid. Detta utan att göra det mellan tagen av tandborsten på kvällen, eller i hallen när jag säger Hej då och vinkar av Hjärtat med en näsduk i min hand.
Sedan vill jag sitta och stirra på hans snygga ansikte lääänge. Se hans muskulösa armar och dreggla ner i tallriken av det jag ser.

Jag Älskar Dig ändå Hjärtat och inte bara ”Om en stund” 😉
Puss & Kram

Vi hörs!

Måste bädda om ordentligt

Hämtade Jojo idag igen från dagis.
Tänk vilka kramar hon alltid ger när jag hämtar henne. Mänskliga kramar är det. Framtassarna läggs på vardera axel och kind mot kind. Vi ska alltid kramas länge två gånger innan vi kan gå.
När jag gått en promenad med henne och vi kommit hem till Jojo så ska det gossas i soffan.
Idag var jag tvungen mot fröken Jojos vilja avbryta gosset. Hjärtat stod utanför med bilen och väntade. Han gillar inte att vänta länge, hans Air Mac skriker ju efter hans smekande händer;) Hjärtat skriker nog innanbords också efter sin Mac i abstinens.
Snabbt bäddade jag om den frusna Jojo efter promenaden.

20140123-210110.jpg
Jojo har inte riktigt sådana här ögon, försökte ta bort det gröna men fick inte bort allt.
Hoppas Jojo hade det skönt under filten och att hon inte vart allt för ledsen när jag gick. Hon höll fast mig hårt med tassen då jag sa att jag skulle gå.
Puss puss Jojo!

Vi hörs!

Nya tallrikar!

Om det hade varit så väl att jag sprungit rumpan av mig men så är inte faller. men sprungit runt i alla de affärer som kan tänkas ha en tallrik har jag varit på.
Åhlens låg bra till ett tag, bäst i pris iallfall. Men det var helvita tallrikar och jag ville ha något som förvillade runt kanten. Allvarligt tänkte jag åka på Franks Färg och köpa porslinsfärgspennor och göra egen dekor på tallrikarna.
Satanigatan vad glad jag är att jag inte slutförde den idén. Hur i hundan skulle jag hinna måla tolv tallrikar och assietter? Ingen aning men min hjärna tyckte det var en strålande idé.
Sedan gled jag in på RUST efter att Angelica sett tallrikar där. Men alla stans tallrikar är 27cm eller upp till 31cm. Men denna har en liten fördjupning iallfall och en kant.
Så jag bara köpte. Ingen aning om Hjärtat gillar dessa. Men det gör han säkert för gillar jag dom borde ju han gilla dom eftersom jag gillar dom för han gillar ju mig, eller? 😉

unnamed (15)

 

Gråa då jag kände mig trött på dessa vita.
Nu hoppas jag att detta gör att det äts mindre portioner mat. Här körs det med alla de möjliga knep. För här hemma är det kamp med vikten och kamp för livet.

Philip min pärla fortsätter på pluskontot då han tog med en placerad och tränade på gymmet. Kan tänka mig att det kommer att andas träningsvärk imorgon. Se hur vår 2km promenad går.

Tack snälla Philip för idag!
Du gjorde någon mycket glad idag!
Någon som tittar och ser på dig med beundran och säker önskade att den såg ut som du i kroppen.
Puss & Kram<3

Vi hörs!

Levande ”Vetesäck”

Igår bad Philip snällt att bli masserad av Hjärtat.
Hjärtat hade inte tid då han satt och jobbade och trodde hans air Mac skulle gå sönder om han inte satt kvar vid den. Apple-produkterna kräver tydligen ständig kärlek för att inte falla sönder. Kräver ständig smekning av husse eller matte. Men jag är glad än så länge då air Mac:en sover i egen ”säng” om natten. fast jag bara väntar på att den snart ligger i dubbelsängen och ska ha egen kudde den med.

Mammahjärtat föll till föga trots att ögonlocken var så tunga att dom hängde under fotsulorna. Att jaga småfolket som bara gör hyss och allt tvärt emot vad som alla säger tär på klimakterietanten så hon blir trött.
Jag lovade massera en liten stund. När jag masserar brukar jag ge mina klienter en varm och go vetesäck. Philip fick en levande vetesäck som gastade om att få vara med.

unnamed (14)

 

Vi hörs!

Stressar sönder sin mamma

Philip har en blandad musiksmak. Helt plötsligt hör jag detta och blir superstressad.
Kortisolet sprutar ut och mitt inre stressar upp sig ut av tusan. Så har det alltid varit och kommer nog vara.

Först dukar han upp fika som jag möts av på morgonen. Sedan försöker han stressa livet ur mamma sin;)
Tillslut ber jag han lugna ner mig och det vart jag tillslut.

Vi hörs!

 

Vilken start på dagen ❤️

Vaknade och släntrade ut mot köket, halvredo att möta dagen.
Beredd och halvt värjande att möta småfolket och dennes helvilda framfart just nu.
Det var när jag försökte göra hjärnan beredd från lugnt till kaos jag såg spår från sonen.
Hela jag fylldes av glädje och värme från Philip!! <3

20140123-070904.jpg class=

Sonen har bakat sedan mamma gått och lagt sig.
Framdukad kaka och tekopp med ett rart meddelande gör mig ju inget annat än glad och jag fylls med energi!

Tror bestämt att det får bli en fika någon gång under dagen då lite ro kan finnas så jag kan njuta ordentligt!!

Tack fina Philip!
Du gjorde mamma så glad!
Puss & Kram <3

God Morgon!

Vi hörs!

Söker snarast: Mindre tallrikar!!!

Här hemma har vi vardagsporslin från IKEA. För stora tallrikar (27-28cm).
Vet att det har betydelse hur mycket som äts beroende på tallrik.
När jag skulle ner i vikt efter Mikael åt jag på en assiett. Det var bra det.
Till finservisen här hemma är tallrikarna bara 24cm i diameter. Den storleken behöver jag!
Jag har kollat på Åhlens, Flygfyren och COOP.
Någon som vet var jag kan få tag på sådana utan att de kostar multum?

unnamed (12)

Hittar jag inte så får det bli att ta ”fin” servisen trots att jag inte vill köra dessa i diskmaskinen dagligen.

Det är skillnad på de olika tallrikarna och att ena har dekor och en fördjupning i mitten. Borde funka för att få mindre portioner ätna.
Mitt januarispartips så att säga;) Nej då en livsnödvändighet just nu här hemma, liv eller död.

unnamed (13)

 

Hoppas på tips då jag behövde mindre tallrikar i förrgår!

Vi hörs!

Visst var jag hård

Tack för era kommentarer, Kram!
Visst var jag hård mot mig själv. Hård på ett sätt jag inte längre är och det var längesedan jag var så här hård. Flera år sedan.

arg-tjej
Men att på något sätt likna min mamma gör att jag måste vara hård. Det finns säker massor av små beteenden jag tagit efter och fortfarande har. Är det någon som ser sådana saker är jag mycket tacksam att få veta det.
Jag var rädd för att bli mormor, rädd för att bara köpa saker och gilla mina barnbarn när dom satt hela och rena på en stol och var stila, rädd för att inte älska dom för den människa dom är.
Varför?
Jo jag har bara sett en mormor och det är min mamma. Om hon är en bra mormor? Den frågan får jag nog be barnen svara på.
Till och med ordet mormor har jag tränat på för att inte känna avsky.
Förr kände jag inte så men när mina barn vart drabbade av sin mormor lite på samma sätt som jag när jag var barn då kom tigerhonan i mig fram och ordet mormor vart svart.
Mormor är bara ett ord men för mig som tänker i bilder hade jag bara en mormor som kom upp då jag tänkte eller sa ordet.

Om jag nu upplevts att säga för ofta att jag har ont så är det ju i betraktarens ögon jag är det och då är det så vare sig jag vill eller inte. Jag vill inte vara så i betraktarens ögon och tänker nu jobba bort det.
Sedan att jag har en annan uppfattning om det är någon annan som säger det ofta eller tjatar mycket om något annat så är det upp till mig. Det är upp till mig att tycke det är okej om än tjatigt ibland, för jag anser att då behöver personen i fråga få de ur sig.

Jag funderar faktiskt på att ta gummiarmbandet och dra hårt i det och släppa bara jag tänker ont. Då borde detta beteende gå över fortare, jag tror så iallfall.
Läkare, tandläkare mm. säger ju att jag har en väldigt hög smärttröskel och då borde jag ju klara detta galant.

Så var inte ledsna för mig, för som jag har bäddat får jag ligga.
Sedan att jag var onödigt hård mot mig själv kan jag hålla med om. Men det känns bättre trots allt att skriva av mig det, ta ur ett lik ur min svarta garderob.

Nu ska jag ta en promenad med en placerad som behöver lära sig att röra på sig. 2km har vi att avverka. Kort bit för mig men en evighetslång för den andra. Men vi ska kämpa på och jag ska peppa efter vägen.

Vi hörs!

Present & lika som min mamma

Presenten ska jag ta och dra i och släppa när jag kommer på mig med att säga att jag har ont någonstans.
Det var förklaringen till gåvan.

20140121-210521.jpg

Det var ett tag sedan då jag låg för jag hade ont i kroppen som vid influensa. Det visste jag inte då men det var så ett par dagar innan jag började blöda en massa och har så varit sedan dess. Influensaont= snart blödning.
Jag vart denna gång förbannad då jag låg och hade vansinnigt ont och ingen ens bryr sig att titta till, fråga om allt är ok mm.
För mig är det självklart att titta till någon då denne är sjuk. Fråga hur läget är. Fråga om de vill ha något att äta eller dricka, om jag kan göra något etc.
Denna gång vart jag förbannad för jag förstod inte vad det var eller varför och jag kände mig ensam och övergiven medan andra sitter vid TV en hel kväll.

Att jag vart arg var inte ok. Att jag inte tittades till berodde på att jag för ofta säger att jag har ont och att jag då tappar trovärdighet.
Ja jag har ofta ont i min kropp. Min kropps muskler är alldeles för stela pga stress.
Jag har inte skrivit om det här inne för att jag inte vill vara gnällig. ja träningsvärk skriver jag ju om och gnäller om här hemma då den är så galen att den gör en orörlig. Men jag nämnder också att det är den bästa smärtan.
Senaste året har jag haft mycket migrän och senaste månaderna massor av migrän.
Jag kör mig själv i botten allt för ofta. Min kropp säger ifrån med att göra ont eller på något annat sätt göra det omöjligt för mig att göra saker i samma utsträckning som tidigare i ett par dagar.
Till saken hör att jag aldrig pratar med andra än familj, nära vän om att jag har ont. Jag hatar när människor gnäller om det. Min mamma skyllde på sina sjukdomar och att hon hade ont hela min jävla uppväxt. Det var så jävla synd om henne att jag var tvungen att vara snäll och hjälpa till i massor i hushållet. Var jag uppkäftig och inte skurade, bar kassar mm. fick tanten utbrott och kastade saker och min pappa sedermera styvfar gav mig utskällningar att jag inte var vatten värld.
Mitt mål har varit att inte bli som henne.
Tydligen vart jag själv en gnällkärring. Skulle kunna hugga av mig tungan för att jag blev som henne. Jag kan inte annat än säga: Fyfan för mig!
Ja jag har gnällt i massor. Jag har problem med ischias och har så haft i 15 år. En krånglande muskel i rumpan. Jag var fri från det ett par år efter en spruta. I många år kunde jag inte sova då besvären blir värre då jag lägger mig eller sitter.
Jag brukar säga att jag har en secondhand- kropp. Den har opererats ett 15-20 tal gånger för alla möjliga fel.

Sedan jag vart förbannad och fick förklaringen att jag säger att jag har ont för ofta har jag tänkt aktivt på att inte tala om när jag har ont. men tydligen totalt misslyckats.
Jag drog mig jävligt länge innan jag här om dagen frågade om det kunde vara en bristning i magmuskeln som gjorde ont då jag skulle vända mig i sängen om natten och vaknade av det, eller hostade, vred mig mm.
Igår kväll jämrade jag mig när jag skulle flytta mig i sängen då det skar och sved i muskeln i magen.
Sedan berättade jag att jag haft migrän igen här om dagen för att den inte gick bort trots att jag medicinerat.
Jag har sagt till småfolket att det gör ont då småfolket klamrar sig fast med armar och ben runt mitt ben och ska hänga där när jag går, det har jag trots allt fortsatt att göra. Samma med att säga till att det gör ont då hon går på mina knäskålar, vader, rygg när jag ligger eller sitter på golvet med minifolket.
Jag har också sagt till för att få bärhjälp den senaste tiden med att ta upp tvättkorgarna med ren tvätt då mina spända nackmuskler tycker det är tungt. Det är helt nytt. Jag har inte bett om sådan hjälp tidigare. Jag har heller inte slutat göra sysslor mm för att jag har ont. Det är sällan jag ligger till sängs eller att andra får ta över de som anses är mina sysslor för att jag är sjuk eller har ont. Det vet jag att jag borde ha gjort eller göra.

Jag vart verkligen inte den lyckligaste av den här presenten.
Snarare lite ledsen om jag ska vara ärlig. Jag tycker själv att jag är en god lyssnare när andra har ont eller ”tjatar” om annat.
Men tydligen kan jag inte se hur det i själva verket är och fatta att detta är jobbigt för andra att höra på ideligen.
Jag tackar gudarna för att jag INTE talat om att jag åter igen sedan en tid har denna ischias tillbaka och vill bara skrika rakt ut kort efter jag satt mig eller lagt mig. men jag är tacksam att det jag har en liten ställning kvar där ischiasen inte känns från stortån upp i ryggen, nämligen då jag ligger på ”mage” med underkroppen. Så ligger jag numera bakom Hjärtats rygg annars skulle det vara omöjligt att somna.
Jag har inte heller talat om att jag bönat och bett att få komma och få en spruta i päronmuskeln igen för att jag inte hade en remiss. Jag går nämligen inte gärna till läkaren förrän jag vet vad jag lider av, jag väntar på bättre tider jag.
Tur att jag inte sagt att jag har haft tandvärk ofta sedan innan jul men att jag tyckt att det funnits annat att lägga slantarna på runt jul.

Nä nu blir det att sluta och klaga. Jag får väl sätta gränsen för att nämna ordet ont vid hjärtinfarkt och sprucken cysta runt äggstocken som jag drabbas av då och då för då måste jag till läkare har jag förstått och det snabbt.

Ja fyfan vilken jävla gnällkärring jag är. Hur i helvete kunde jag låta mig själv gå i samma äckliga fotspår som min mamma? Tanken på att vara lika svinig som morsan får mig att vilja dö. Fyfan på dig Elisabeth!
Tur att jag trots allt fick den här presenten. Satan vad jag ska ta i och släppa den så skinnet rodnar och svider som attan så jag slutar nämna ordet ont. För vem fan blir ”glad” att höra att jag har ont. Det tillför ju inget positivt i tillvaron. Det är väl för i helvete bara att slita vidare.

Det här inlägget visar verkligen att jag är en jävla gnällkärring, fyfan!
Stackars mina barn som har en sådan här morsa. Jag tycker av mitt hjärta synd om dom för jag hatade det själv.
Jag säger till mig själv så här och sedan går jag och lägger mig: Fuck you Elisabeth Wallgren!

Vi hörs!