cBL & Värre än jag trott

cBL lade jag åt sidan då jag slutade röka. Inte planerat åt sidan, det bara vart så.

Jag hade tänkt skriva om cBL:en men tiden har inte infunnit sig.
Jag skulle ju ta -15kg på 15 veckor. Jag hade inte nått det målet.
Angelica har sagt: Mamma du har på dig till 21 december!
Jag min virrpanna har inte tänkt längre så jag lade inte på någon extra extra spurt.
Sedan slog det mig att det kan inte vara den 21:a december. Jag upplyste Angelica om det.
Hon sa: Men mamma! Det är det datum din app visade!
Så var det men jag trodde ju att jag kunde klämma minst ett kilo i veckan, vecka efter vecka.
Så i cBL:en kommer jag bli en loser.
Om jag nu inte tar hjälp av mitt mail som rullat in i min brevlåda;)

Skärmklipp

 

Känns lite surt att jag inte tränade mera, att jag fick ont i halsen, att jag inte höll mig till cBL:en nästan dessa två veckor sedan jag slutade röka.

Det var värre än vad jag trodde. Var dessa snart 14 dagars kolhydrat och fett-knarkande som jag gjort i mitt röksug. Angelica och Josefin tycker det är bättre med ett par kilon + mot att röka.
Nu var det inga två kilo som jag trodde. Det var ca: 4kg när jag vägde mig i morse. Nu vart det att klä sig i stora kläder idag. Nu vill jag gömma mig. Det här var illa illa!

I helgen så bestämde jag mig för att försöka ta tag i min cBL igen idag.
Ännu har det gått bra förutom en banan. Jag lovar att det är kämpigt nu. Blodsockret far i bergodalbana. Jag svettas emellanåt då blodsockret far, blir illamående. Nu vet jag att det tar minst tre dagar innan detta obehag försvinner. Innan kroppen slutar skrika allt vad den har: Ge mig snabba kolhydrater! Ge mig fett!

Nu blir det träning igen efter ont i halsen och öra. Jag hoppas att halsen är ok. Örat går att träna med ändå.

Nu måste jag hitta något annat. Förut var det ju mer cigaretter då jag inte skulle äta onyttiga saker. När det inte var några cigaretter åt jag hela tiden.

Har du något tips vad jag ska ersätta cigaretter och onyttigt ätande med??
Just nu har jag ingen aning själv.
Hjälp mig?

Vi hörs!

Gårdagen, utan kort

Vaknade tidigt, 03.
Eller rättare sagt, jag gav upp att fortsätta sova. ”Preventivmedlet” snurrade, fäktade med armar och ben så mycket att det vart omöjligt att sova.

20130930-053430.jpg
Jag gick upp och drack fyra koppar kaffe och tuggade nikotintuggummi och bloggade till dig.
Sedan vet du att jag blötlade 3-åring och gjorde ett fotbad.
Strax efter att jag doppat mina fossingar i vattnet, skrivit ett snabbt blogginlägg så sa 3-åringen: Inte bada mel!
Jag försökte: Jodå, det är ju så roligt!
3-åringen: Nä inte nu! Komma! Vill åsså bada foten!
Jag tänkte: Men Herre Gud!! och suckade!
Men helt plötsligt vart jag bönhörd! Hjärtat hade vaknat och kom in i badrummet. Drog fram sin eltandborste och borstade sina gaddar.
Det vart spännande för 3-åringen.
Bad Hjärtat ta fram en ny borste till eltandborsten och borsta 3-åringens tänder. Medan de två fajtades med det så filade jag fötterna i turbofart.
När Hjärtat gav upp och gick lyckades jag få 3-åringen nyfiken när jag peelade fötterna och tog sekatören och kapade tånaglarna.

Det var nog min längtan också som gjorde att jag vaknade. Längtan att få träffa Mikael och Josefin!
Till dom skulle vi åka efter att 3- åringen ätit lunch.

Angelica hängde med då hon fick höra att vi skulle åka.
Färden till Nacka och fikat i Mikael och Josefins otroligt trivsamma lägenhet gick bra. Mikael tog 3-åringen och laddade hem djurspel på IPaden till 3-åringen. Hon satt länge länge.

Sedan vart det en tur till Nacka Forum. Hjärtat skulle titta på en jacka och jag skulle shoppa än så länge hemligheter.
Hjärtat tog 3-åringen i vagnen eftersom hon inte uppträder i affärer som jag vill.
Det gick bra en stund. Sedan gick Hjärtat och Mikael hem för att fixa mellis till fröken. Vi ”tjejer” fortsatte vår shopping. När vi andra kom tillbaka så hade fröken mulnat ihop helt. Orört stod de Mellis Mikael fixat i ordning.
Det var bara att sätta sig i bilen med skrikande 3- åring och åka hem.

Sedan 3-åringen skrikit sig till söms pratade vi om fröken. Det kan inte vara lätt för henne. Det som har varit ett okej beteende i hennes liv blir helt plötsligt inte okej. Det måste bli en krock av dess like för henne. Det här med affärer måste tränas. Men då behöver vi vara två vuxna. Om hon skriker, tjatar, river varor mm. så blir hon tillsagd att gör hon det igen så går vi ut. När hon sedan gör det igen så går den ena ut med henne i bilen. Den andra handlar klart och betalar.
Så har jag gjort förut med andra barn.
Jag är övertygad att det krävs mycket träning. Nu testas vi här hemma till 150%. Testas så vi står kvar när orkanen blåst över.
Jag tycker synd om barn som inte ha fått lära sig vanlig vett och etikett.
Det är ett socialt handikapp för dom.

I bilen frågade Hjärtat: Köpte du något till dig själv då?
Jag: Nej!!
Jag såg på hans kroppsspråk att han inte var riktigt nöjd med svaret så jag fyllde i: Jo nikotinplåster och handkräm!
Jag tror inte att han vart nöjdare med det svaret;)

20130930-062546.jpg
Jag behöver träna på att unna mig och inte bara tänka på andras behov.

Jag köpte en annan sak. Just då kändes det som ett bra köp. Men nu vet jag inte riktigt? Kanske det kommer tära hårt på på mitt tålamod.
Men det var så här att 3-åringen hade gjort ett armband av pärlor på dagis och tyckte det var kul. Så jag köpte hem just pärlor då jag såg en harmoniskt bild på näthinnan då vi tillsammans sitter och pysslar i lugn och ro.
Jag har väl berättat att jag är en drömmare va?:)

20130930-063733.jpg

Jag glömde helt ta kort igår. Inte ett endaste litet pyttekort.

Jag fick träffa Mikael och Josefin en stund och det var det viktigaste!

Vi hörs!

Efterlängtat & nödvändigt

Passar på att blötlägga 3-åring i badet med badskum så jag får ta mig ett välbehövligt fotbad.
Det var kris för mina fötter.
Hälsprickorna är så stora.
En dag gick jag och skulle räkna in taxarna innan jag skulle åka så ingen var ute. Jag hittade dom inte!
Det kändes lite konstigt i hälarna, det liksom killade.
Jo men visst, jag hittade taxarna i varsin hälspricka.
Skorna har känts så trånga. Velat dra på mig Philips 43:or. Provade dom en dag i hallen och dom satt perfekt.
Sedan såg jag att det var tånaglarna som behövde kapas av. Får väl ta sekatören till det idag;)

20130929-085232.jpg
Men jag sitter inte bara och softar.
Har det ärofyllda uppdraget att vara bebisdock-vakt också.

Vi hörs!

Gott & Blandat

I en påse Gott & Blandat var det både sött och salt då jag fortfarande åt godis.

Min lördag skulle jag kunna säga att det var både och. Det var en hel del surt också.

Dagen började för arla morgon.
Men efter frukost, tandborstning, påklädning och håruppsättning så fixade jag en överraskning.
Jag kollrade bort 3-åringen från vagnen redan innan tandborstningen. Lade telefonen i väskan som hänger på vagnen.

20130929-051145.jpg

Jag hade innan testat denna roliga telefon i sovrummet tillsammans med Hjärtat. Det var en riktigt trevlig stund i sängen;)
En pinne med små vassa avbrutna grenar på har 3-åringen haft som telefon. Nu hoppas jag få slippa denna pinne som ska med så 3-åringen har en telefon.

Klart hon vart själaglad över telefonen. Gick runt med vagnen och hade telefonen i väskan. Stannade upp ibland och ringde. Det vart telefonsamtal till Angelica, Hjärtat, Charlotta som heter Kalotta i 3- åringens värld. Josefin och Mikael fick telefonsamtal och även 8- månaders bebisen.

Sedan kokade jag lite näsdroppar. I samma kastrull som Hjärtat brukar koka morgonäggen i. Jag ställde kastrullen på sidan om spisen så det skulle svalna. Jag riktigt längtade efter mina näsdroppar. Jag hoppades att dessa skulle lindra min öronvärk. De enda alternativet jag har på helgen när jag får öroninflamation. Vanliga läkare kan inte se att jag har det i det örat så det är svårt att få medicin. Då måste jag få kontakt med min öronläkare på vardagar för att få ett recept.
När jag skulle ta mina näsdroppar så var dom borta! Hjärtat hade kokat ägg i dom. Bara att koka upp nytt och åter vänta.

20130929-053028.jpg
Under tiden vände jag på laxen jag höll på att rimma och som var färdig till kvällen. Det var en överraskning till Hjärtat. Jag visste att han skulle bli glad och det vart han när jag visade: Åååå! Var det han sa.

20130929-053330.jpg
Eftersom jag var ”sjuk”, halsont och öronvärk vart det ingen träning för mig.
Jag antog den STORA utmaningen att åka och ”stor”-handla med 3-åringen.
Vi skulle på fyra affärer. ÖB, COOP, LIDL och Willys.
De biologiska barnen har aldrig fått börja äta något i affären. De har inte fått springa runt. Det har inte fått skrika och gapa för då har vi gått ut. Det har nog bara hänt ett par gånger att vi behövt gå ut.
Jag har ju handlat med 3-åringen förut. Hon har legat på golvet och skrikit och sparkat, sprungit runt och rivit i varorna i affären. Tjatat gnatat mm.
Så att ha henne ”lös” i affärerna denna gången var det inte tal om. Hon skulle åka i kundvagnen och fick den upplysningen.
Innan vi kom iväg vart det skrik och gap då jag inte tog med sittvagnen. Hon skulle ju sitta i vagnen hade jag sagt.
Att ge sig iväg och handla då detta ”lilla” utbrott kom var lika moget av mig som att kasta sig ut på okänt vatten.

Vi började på ÖB. Gick ganska bra till en början. En ny tandborste ville hon ha. Men det vart nej. Det finns ju minst fyra ny hemma. Det vart ett litet litet utbrott som snabbt gick över.
Det här går ju bra tänkte jag. Men det var ett misstag visade det sig.
Tvättmedel, diskmedel, schampo, balsam, hundbajspåsar, rakskum, hushållspapper, rutade kollegieblock, munskölj, duchtvål, ägg, toarent, hudlotion, bakplåtspapper, kaffefilter och två nya grytlappar lades i kundvagnen bakom 3-åringen.

20130929-055253.jpg
Sedan hade åkte tydligen min hjärncell på semester. Då gick jag förbi ett litet ”torg” med leksaker. Smart Bettan, smart!
Då ville 4- åringen ha en lastbil med sandleksaker på flaket. Det vart ett Nej.
Det där Nej:et vart som en startsignal, som en ON-knapp för tjat, utbrott, sparkar och sedan utkastning av vagnens varor så långt ner en 3-årings arm når. Den medhavda nya telefonen åkte i golvet med ett brak.
Jag drog på mig sprinterskorna, håvade upp Bamsetandkrämen och stack i 3-åringens händer och drog till kassan som en avlöning.
Snabbt ut, i med varorna i bilen.
Humöret hämtade sig något på oss båda.
Vidare till COOP. Jag gillar inte COOP något vidare. Men igår ÄLSKADE jag dom. Innan vi kom till frukten så hann vi med tjat och tårar. Sedan bjuder COOP barnen på bananer. Snabbt och med insäljande stämma sålde jag på 3- åringen en banan. Tänkte sedan: Hur lång tid har jag på mig innan bananen är uppäten?
På med sprinterskorna igen, satte fötterna i startblocken och drog sedan iväg i full fart för att plocka varor. Trots lapp så fick jag inte med mig allt jag planerat, bananen tog slut och jag ville inte gå in på marknaden där hundmat, cyklar, flaggor mm. finns som 3-åringen ville. Det vart lite livat. Jag tog mig mot tvättmedelshyllan. Där gjorde jag misstaget att ställa vagnen för nära hyllan och missbedömde helt 3-åringens armslängd. Rackarns vad jag fick plocka upp slängda tvättmedelsförpackningar från golvet sedan jag säkrat vagnen längre till mittgången.
Där bestämde jag mig på stående fot att dra till kassan och göra rätt för mig. Här ringde jag Hjärtat för att sälja på honom att vara ”barnvakt” men det gick inget vidare. Han befann sig inte i hemmets lugna vrå. 3-åringen skrek och tjatade. Jag var bara tyst. Packade ur kassarna tog ett stadigt tag om 3-åringens hand och gick till bilen.

Här gjorde jag åter en tankevurpa. Tänkte att 3-åringen skulle stilla sig medan jag körde till returstationen och slängde papp och plast för att sedan ta den lilla bilturen mot LIDL.
Det skulle visa sig att 3-åringen bara drog efter luft.

Väl inne på LIDL hann vi bara max 10m innan 3-åringen hade dragit luft färdigt.
Sedan började tjatet att få hålla i huvudsalladen. Men att sätta så skör sallad i 3- åringens händer skulle innebära obrukbar sallad innan kassalinjen. Även Nektarinerna i påsen vart det Nej till.
Dåligt val av mig. Jag borde ha naggat i konsekvensens kant en aning för mitt egna psykes skull. Gett 3-åringen t.ex ett par avokado att leka med. Jag hade ju haft färdig mosad avokado till en guacamole på ett kick att överraska till kvällen.
Den nya ”BabyPhonen” kastades i ilska i golvet. Sådant beteende accepteras inte. Men jag borde ha blundat istället för att lägga den i min ficka och neka då 3- åringen ville ha tillbaka den. Borde ha sagt: Oj älskade vän, tappade du den! Här, varsågod!
För nu hittade 3-åringen sin volymknapp och kopplade på ena riktigt vassa förstärkare. Ingen i butiken eller de människor som var närmare 15m utanför byggnaden kunde missa 3-åringens ilska. Jag styrde smart vagnen i mittgången. Jag log lite, vet inte varför, kanske det var ett hysteriskt leende från min sida då jag såg att 3-åringens armar inte nådde hyllorna med varor. Min väska vart istället en boxsäck och sparksäck innan den åkte med ett brak i golvet. Det skreks och grinades och frasen: Vill ha min fon Lisabeth! sattes på repit.
Jag talade lugnt, pedagogiskt. Jag förklarade om och om igen varför hon INTE fick telefonen. Varför detta beteende inte var acceptabelt.
Jag var så lugn och pedagogisk att jag vart illamående på mig själv.
Ett par stycken kommenterade 3-åringen. En sa till vilket jag tacksamt tackade för. Men 3-åringen skruvade bara upp volymen så pass högt att rösten skar genom märg och ben.
Jag skämdes en smula faktiskt och tyckte det hela var genant.
Jag ställde mig åter i startblocken och drog iväg till bilen.
Att ta ur en viftande, sparkande, ilsk, gråtandes 3-åring ur kundvagnen var en svår svår uppgift. Men att få fast henne i bilstolen visade sig vara betydligt svårare.
Med svetten droppande efter pannan så lämnade jag 3-åringen fastspänd i bilen själv medan jag lastade i kassarna i bak och lämnade tillbaka vagnen.
På väg till bilen igen bestämde jag mig för att avbryta detta äventyr för denna gång. Willys får vänta till en annan dag.

Jag satt tyst i bilen på väg hem. Det gjorde INTE 3-åringen kan jag meddela.
Jag tycker att jag har ett allt för långt tålamod då det gäller barn, men nu hade jag tydligen glömt tålamodet på parkeringen.
Jag kände hur jag tappade humöret, röksuget gjorde nog sitt till.
Men jag var fortfarande tyst.
Väl hemma tog jag ur 3-åringen under tystnad. Gick upp för trappan med bestämda steg. Gick in i köket. Såg att där satt Angelica och Hjärtat vid köksbordet och drack kaffe.
Jag satte bestämt ner den skrikande 3-åringen på golvet och sa till dem vid köksbordet: Hon är Eran! Vi älskar inte varandra just nu!
Vände sedan på klacken och gick ur och tömde bilen.

20130929-065127.jpg
Det tog ett bra tag innan 3-åringen gav upp sitt skrikande och jag kunde börja fixa hennes lunch. Men jag hann plocka upp varorna. Hon hann kasta iväg docksulkyn. Angelica sa åt henne och skriket var igång innan lunchen vart klar. Angelica bad henne gå in på sitt rum. Hon sprang till mig. Angelica kom efter och 3-åringen började sparka Angelica och lipa innan hon hann lyfta in henne i hennes rum. Sedan stängde hon av skriket och kunde ära.
Hon ville baka efter lunchen, inte jag. Jag ville vila. Bad Hjärtat baka med henne. De bakade tillsammans, muffins.
Jag gick och vilade och somnade.
Anna och pojkarna kom. Så kul!
Annas Filip och 3-åringen lekte och hade kul. Han stannade en stund medan de andra åkt hem.

3- åringens energi tog tidigt slut. Hon somnade och missade muffins och glass.

20130929-070303.jpg
Muffins får det bli för henne idag istället.

Hur vill du att dina barn uppträder i affären?
Tillåter du barnen att löpa fritt i affären?

Det var en slitig dag igår. I fortsättningen blir det inte så här långa ”träningspass” i affärerna. Max en affär om dagen.
Men vid 18- tiden vart den helt FANTASTISK! Mer om det senare!:)

Vi hörs!

110 %:igt Preventivmedel

En 3-åring som kommer innan jag själv ens tänkt att äntra lakanen.
Lovar att det är det säkraste preventivmedlet.
Funderar på att lansera det på marknaden.
Har inte riktigt löst hur Apoteket ska orka ha 3-åringar hemma på lager.
Men det är en annan femma.

20130928-222750.jpg
Men hon har ny pyjamas på sig iallafall, alltid något i kråksången;)

Vi hörs!

Fredagsmys till Rapport

Att fredagsmyset är till Rapport spelar nog inte så stor roll.
Det är inte vad det är på TV som är viktigt. Utan bara att det är mysigt och annorlunda från de andra kvällarna.
Fredagsmys var ett nytt begrepp för 3-åringen. Hon säger: Mollonmus! (Morgonmys).
Jag tror det var så när vi sa första torsdagen här hemma: Imorgon är det fredagsmys!

20130928-060232.jpg

Jag köper sådana där minichipspåsar till henne. I hennes famn blir även en 40g påse stor.

20130928-060448.jpg
Chipspåsen heter: liten chipspåse här. Det är mina ord som tagits efter. I hennes storlek så är den ju precis alldeles lagom. Lagom stor, lagom mängd.
3- åringen hoppar upp och ned och ropar: JA! Liten chipspåse!
Igår då jag tog kort så ville hon visa dig sina chips också. Spännande, eller hur?;)

20130928-060955.jpg
”Mollonmuset” flöt på fint. Lika så att kissa och borsta tänderna, allt utan vrålskrik, tårar och stampande fötter i golvet.
Sedan var det som att ”skita i det blå skåpet”!
3-åringens säng som hon varit så så stolt över. Berättat för alla att hon har en LITEN säng. Skrattat av glädje i sitt rum de första dagarna då hon sett sängen och sagt: Ja ha liten sän!
Hon har varit så stolt över sin säng.
Allt det där var som bortblåst igår kväll.
Genast skulle jag ta bort fronten på sängen. Helst på en sekund. Jag försökte verkligen tala om att det inte gick. Snabbt fick jag veta att det visst går.
Sedan kom de där orden som får alla i panik. Orden fungerar för oss alla som ett alarm som ljuder med fara. Jag vill helst låsa in mig i ett skyddsrum med öronkåpor på.
3-åringen säger då: Men ja vill de!
Då finns det ingen återvändo. Det spelar ingen roll hur mycket jag eller någon annan förklarar. När 3-åringen uttalat denna fras så blir det utbrott, skrik och tårar.
Det spelar ingen roll vad det är. Vill 3-åringen ha vindruvor så spelar det ingen roll att det inte finns några hemma. Vill hon ha en palett med färger att måla med som finns avbildat på hennes ritblock så spelar det ingen roll att jag inte har det. Vill hon ha så vill hon ha och det är genast.

Igår var första gången jag lyckades finta bort ”pucken” från 3-åringen och snabbt göra ”mål”.
Fram med ett litet bord, dra det till 3-åringens säng. Upp med docksängen på bordet. ”Klart” dom vill ligga bredvid varandra. Det vart snabbt lugnt efter att det provats några gånger åt vilket håll dockan skulle ligga med huvudet.

20130928-063537.jpg

Sedan vart det fredagsmys eller fredagssömn för mig.
Hjärtat som tagit ledigt igår och tillbringat en hel del av dagen med mig var nog lite besviken. Jag menar, kul att mysa med någon som sover innan 20.30 så fort chipsen tog slut .
Jag förnekar alltid att jag sover.
Sedan försökte jag vara lite öm. Jag orkade sträcka ut min hand och ta hans. Det var ett dåligt drag. Då kände han direkt då jag somnade och handen blev tung;)
Jag sov mig igenom myskvällen. Men jag hann smaka på vinet som var riktigt gott iallafall;)

Hur spenderade du din fredagskväll?

God Morgon!
Vi hörs!

Ååå Mollonock! Ååå e van! Ååå lite sän!

Det har varit en bra vecka för 3-åringen.
Nya saker har haglat från himlen hela veckan.

Idag slog fröken händerna för munnen och skrattade när hon såg hur Hjärtat vecklade ut en sulky.
En toppen present som tillbehör till dockan.
Det vart genast en promenad.

20130927-153823.jpg

En docksäng eller resesäng i samma tyg föll fröken i smaken.
Vilken toppendag!

20130927-154055.jpg

Te puamas! som 3-åringen säger har rengnat från himlen. En med silaff på. En med hjätan. En Me djul på.
En låsa och svat ovelål till vinten.
Badleksakel. Nu svat haklapp.

Tro nu inte att jag bara köper för köpandes skull. Många barn och ungdomar som kommer hit har inte mycket saker eller kläder. Ofta ryms deras tillhörigheter i en sportbag eller ett par pappkassar.
Kläder är ofta nödvändigt så det blir en del då och då till fröken.
Leksaker finns lite här, inte mycket. Men att få något som tillhör dom själva brukar uppskattas. Docka är en bra sak för mig. Ofta får jag veta hur dom själva haft det, brukar avspegla sig i leken. För dom själva så får dom ur sig en del.

Fast visst har det blivit några ”onödiga” saker.
Mollonocken. Den vart det för 3- åringen ska knäppa sina helkroppspyjamaser. Annars ska hon ha dom omlott som jag har på min morgonrock.
Den vart uppskattad!

20130927-155851.jpg

Imorgon har jag en till ”onödig” sak.
Mobil som Hjärtat alltid går och pratar i har även hon haft, en pinne.
Här är en där hon kan lära sig färger, lära sig räkna mm.

20130927-160230.jpg

Ja ibland hamnar jag på plus. Oftast hamnar jag på minus ändå;)

Blogginlägget gjordes i samarbete med Alma på kökssoffan;)

20130927-161043.jpg

Vi hörs!

Någon som har slutat?

Nu är det 10 dagar sedan jag slutade röka.
Jag började med mitt ”nikotinsnus” men vart snabbt sårig i munnen. Började tugga nikotintuggummi, det håller tungan mindre sårig.
Jag tuggar så mina utslitna käkar smäller.

bild (25)

Men jag har helt glidit ifrån min cBL.
Jag vägde mig inte i söndags för jag ville inte vet just nu. Inga dåliga nyheter så där på pränt. Jag känner att jag ökat ändå.
Jag ökar för sedan jag slutade röka så har jag kolhydratknarkat. Och när jag är inne i en sådan period blir och är jag hungrig hela tiden. Blodsockret far fram och tillbaka.
Angelica sa: Bättre du lägger på dig några kilo än börjar röka, dom kan du ju ta bort sedan!
Det är det här med att vara helt stilla som jag har svårt med. Tidigare rökte jag, nu äter jag för att ha något att göra då jag är stilla.

Jag har bestämt mig att från och med måndag är det bra med ätandet.
Nu ska de resterande dagarna gå till att träna hjärnan mentalt inför att gå tillbaka. Och att planera upp mat. Jag mår så mycket bättre att äta det jag gjorde innan. Min kropp mår bra.
Sedan blir det att träna igen. Just nu har jag ont i halsen.
Vaknade i natt och trodde jag hade fogskum i halsen.

Men du som har rök och slutat, kan du ge mig lite hopp och tips?
T.ex när är värsta tiden över?
När slutade du med nikotinpreparat?
Är det sex eller åtta veckor en beteendeförändring tar?
Vad gjorde du istället för att röka? Vad sysselsatte du händerna med?
Jag har tusen och åter tusen frågor.
Vore så spännande och höra hur du gjorde eller gör om du håller på att sluta just nu.

Detta är en kamp för mig. Jag blir fortfarande hjälpt med att säga att jag ska ta en cigarett osv.

bild (1)

Vi hörs!

Majskroksrace!

Just det härmed majskrokar fanns ju inte då mina barn var små.
Då fanns det bara trista (fantastiskt god jag som kolhydratknarkar just nu) smörgåsrånen.
Jag har spanat in dessa Majskrokar i affären och varit så nyfiken.

Igår bestämde 3-åringen och jag att vi skulle köra majskroksrace med ”Lillan” 8- månader.
Jag och ”Lillan” började med lunchvila innan den stora festen skulle gå av stapeln. Och innan vi skulle hämta 3-åringen på dagis. Innan hade vi lekt, busat och dansat, skrattat oss harmynta.

Vet du hur mysigt det är att ligga bredvid ett litet barn och höra det snusa?
Så mysigt och så sövande.
Vi cillerillade i min säng.

bild (30)

 

Innan lunchvilan hade ”Lillan” fått tjuvträna att äta Majskrokar;)
Hon är så rolig då hon äter dem. En krok i vardera han. Sedan trycker hon in den första och tar vid med den andra direkt in i munnen. finns det flera på bordet så greppar hon en ny så fort en hand är ledig.

Sedan hoppa vi in i bilen och åkte till ICA Norrköp för inköp av mer Majskrokar.
”Lillan” vart glad att få en påse att leka med i bilen. Påsen är ju nästan lika stor som henne.

bild (31)

 

Efter det åkte vi till dagis och fiskade upp 3-åringen som hade en blåtira på kinden. Fröken Filipina hade gått rakt in i en dörrpost på dagis.
Men den blåtiran brydde vi oss inte om då vi kom hem och slet upp påsen och började avverka Majskrok efter Majskrok.
Rackarns så roligt att se dom äta dessa. Dom fullkomligt älskar dom.
Men vi gjorde en paus i Majskroksracet och käkade mellis. Efter alla krokar kunde jag tro att aptiten hos de båda töserna inte skulle vara på topp.
Men så fel jag hade. ”Lillan” käkade upp en hel portion med gröt. 3-åringen drog i sig fyra stora smörgåsar (vi har inte kommit till grövre än jättefranska än. Tyvärr) med ett tjockt lager med Messmör. (huva)

Sedan fortsatte vi Majskroksracet!
Det har varit en fin och rolig dag med de små töserna. Mycket skratt, bus och så mycket Majskrokar det orkade.
Ibland måste jag få ”busa” med något sådant. jag blir glad, de blir glada, vad kan vara bättre. De inser (3-åringen) att detta är busigt och då blir det spännande:)

Vi hörs!

Grät av glädje!

Idag ringde det på dörren.
En taxichaufför stod ute på trappan med en blombukett i handen.
Blommorna var till mig!!!
Men jag fyller ju inte år idag! Inte har jag namnsdag!
Inte har jag gjort någon god gärning för att förtjäna blommor!
Ingenting faktiskt!

Jag öppnade upp blompappret ivrig och nyfiken vem avsändaren var av denna bukett.
Det stod inget namn på kortet.
Men de ord som stod där och i den ordföljden så förstod jag direkt från vem det var!

bild (27)

 

Jag började grina, tårarna rann efter kinderna! Vilken lycka!
Jag läste kortet om och om igen: Älskar dig mamma! Älskar dig mamma! Älskar dig mamma!
När tårarna stillar sig och jag lugnade ner mig så slog jag upp kontakten i telefonen och ringde upp avsändaren.

bild (29)

 

Det är Mikael som säger och skriver: Älskar dig mamma! till mig.
Jag Älskar när han säger så och jag blir alldeles varm i hjärtat!
Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Jag har en fantastisk tur som har de barn jag har! Det är en ynnest!

Mikael!
Idag fick du mamma att gråta av glädje!
Jag vart så överraskad och överrumplad!
Tack för de fina orden som du ger din mamma!
Tänk om du visste vad de betyder mycket för mig!
Tack för det riktigt riktigt vackra blommorna!
Du är verkligen en givmild kille!
Ödmjuk och omtänksam som få!
Alltid så rar mot din mamma!
Du svarar mig alltid i telefon då jag ringer, även
om du sitter i jobbmöte. Du undrar vad jag har på hjärtat
och frågar om vi kan höras senare. Det är det nog få
mammor som får uppleva!
Varje gång jag ser dig så känner jag verkligen kärlek!
Jag Älskar Dig Mikael!
Tack för att du är min son!

Puss och Kram 
Mamma