Visa pattarna!

För ett par veckor sedan så var jag bara så illa tvungen att köpa några BH:ar.
Det hör inte till favorit shoppingen.
När jag glider in på underklädsavdelningen så möts jag ofta av någon läcker skyltdocka med någon fin BH på sig i fin färg och tillhörande käcka trosor.
Men jag får bara gå förbi och suktande titta, så även med de kommande hyllmetrarna.
Min plats är längst in i hörnet och längst ner mot golvet, för där har affärerna gömt de fula stora seglen, att hitta något annat än vitt, svart eller kärringhudfärgat är bara att glömma.
Det är alltid svårt att hitta min storlek, så även denna gång, den fanns inte, så jag fick gå upp ett steg i omkrets för att pattarna skulle hålla sig inuti BH: n och inte försöka slita sig ut och utforma så det ser ut som om jag har fyra bröst utanpå tröjan. Jag provade, hoppade, skakade i provhytten för att se så det stannade kvar där de ska va, tänkte att jag kunde ju sy in omkretsen lite.
Men nu står jag här med fem stycken 80 E som är förstora runt om men pattarna hålls kvar iallfall men jag undrar vad materialet är gjort av, förmodligen glasfiberull för de är galet vassa, så vassa att så fort jag kommer hem eller någon gått här ifrån sliter jag desperat av mig den och låter pattarna hänga fritt på grönbete.
Skulle nog passa som stormsegel i både storlek och material dom där.

20120229-173326.jpg
Har ju tidigare varit emot plastikoperationer men efter att jag fått vetat att den operationen jag gjorde inuti örat då jag var trettio hette Öronplastik tycker jag att jag redan spräckt den tesen så då kan jag lika gärna göra pattarna mindre, så det står på min lista med mål i livet och så fort plånboken tillåter så kastar jag mig upp på operationsbordet och tömmer ur lite fyllning.
Sedan kanske någon ”äntligen” ropar igen: Visa pattarna, visa pattarna!!!

Vi hörs!

En strumpa bara

Vaknade tidigt, många skulle nog anse att tidpunkten är mitt i natten, drog på mig kläderna men hittade bara en strumpa.
Så nu hasar jag runt här hemma iförd bara just en strumpa!

20120229-055149.jpg
Dags att ta tag i dagens sysslor med en varm fot och en kall fot.

Vi hörs!

Kanske jag bara inte har sett det!

Men jag har en kompis, hon har figurerat här de senaste dagarna.
Vi har varit kompisar ganska länge, men ibland har vi inte setts på ett par år och ibland umgås vi tätt tätt och sedan så försvinner vi ifrån varandra, de senaste två åren har kontakten emellanåt varit tät via sms och telefon iallfall.
Men hon är nog lite som jag kanske, när det är något jobbigt i livet så drar vi oss undan som en mussla i sitt skal.

Men nu är vi inne i en period då vi har tät kontakt och det är roligt för vi har fantastiskt kul tillsammans, det finns ingen som jag kan skratta så med och inget som får mig att träna knipmusklerna så mycket för det behövs då vi kommer igång och är i vårt esse.

Sedan i lördags har denna kompis imponerat på mig så jag är alldeles stum och jag har tappat hakan av beundran.


Vi pratade nyss ett kort samtal på telefonen och på det sättet hon pratade och vad hon sa så fick jag ståpäls!
Jag har alltid trott att hon har en kapacitet men att den var på detta sättet hade jag inte tidigare uppfattat, men det kanske bara är jag som inte sett den tidigare.
Undrar om hon visste själv vad hon satt inne med?

Eftersom hon är som jag var tidigare och som jag är lite fortfarande, typ ber lite om ursäkt att hon finns till så vilar nu en mäktig uppgift på mig att lyckas förmedla vilken kvinna hon är, för det behöver hon verkligen få veta!

 

Vi hörs!

En gång i livet!

Jag har fått en stor möjlighet och den sådan möjlighet får jag inte någon mer gång i livet, så är det bara.
Jag har förstått mer och mer och jag blir mer och mer tacksam.
Det finns bara två lägen i denna möjlighet, antingen så sätter jag högsta fart eller så fortsätter jag att sitta som en soffpotatis och låter tv- tablån styra mitt liv och drömmer mig bort i tanken om denna möjlighet och sedan blir bara möjligheten en dröm.
Så det är bara upp till mig hur jag vill möjligheten ska utveckla sig och jag väljer den förstnämnda ovan och sätter fart och skickar tv:n på semester ett tag;)

Detta är galet stort och jag har fortfarande lite svårt att greppa hela möjligheten i sin helhet, jag skulle vilja likna det med en tanke som ibland poppar upp i min skalle: Var tar rymden slut!

Nu ska jag ta och sätta mina dagdrömmar som mål istället och förverkliga dom!
Armarna är redan uppkavlade, målen nedskrivna på papper och nu är det bara att kliva upp ur soffan och göra något, för det är bara jag som kan ändra min situation, det kan ingen annan göra och jag vet att jag kommer att ha kul och växa under vägen!

Vi hörs!

 

Varför tjatar jag?

Nu har jag sagt till tre gånger på ett par timmar och går fortfarande och väntar, blir mer och mer irriterad över att ingenting händer, men nu undrar jag varför?

Har bett sonen bära ner sin tvättkorg till tvättstugan och ingenting händer, jag går och väntar på att sätta igång tvättmaskinen, jag har väntat i två timmar, på vad egentligen?

Jag behöver tvätta så då är det väl bara att tvätta vare sig sonens kläder är med eller inte, anser han att han inte behöver rena kläder trots att hans tvättkorg är fylld till bredden så är det ju hans val, eller?

Nu går jag ner till tvättstugan och sätter på en maskin ändå!

 

Vi hörs!

Bästa Anna

Vad är det för en dag?
E´de en vanlig dag?
Nä de e´ingen vanlig dag
för de e´Annas födelsedag!
Hurra, hurra, hurra!

Grattis Världens Bästa Anna på Din dag!

Jag hoppas att Anna inte sitter här ikväll när en kommer förbi och grattar:)

Men det tror jag inte, Anna har som intagit en ny roll som jag aldrig tidigare sett, en tjej med mer självförtroende i ryggen och fast beslutsam att ro sin nya roll i hamn!
Fantastiskt att se och fantastiskt att se hur hon lyckas steg efter steg, det är coolt de, vilken tjej!
Den tjejen kommer att lyckas det är ett som är säkert!

Drick nu din Acaijuice och ta ditt piller var dag Anna så du får lite extra energi på vägen!

Stor Grattis Kram

Hem ljuva hem Anna!

Pratade med min vän Anna igår, jag skulle visa henne en sak och jag skulle då lotsa henne via datorn.
Barnen var i bakgrunden och jag hörde hur dom tjoade och stimmade.
Anna avbröt sig mitt i sina meningar någon gång då och då med: Aaaaakta! Neeeej inte den! Sluta! Inte där! Nu slutar ni och bråka!
Jag hörde hur Anna vart mer och mer stressad och hon pratade allt snabbare och snabbare till mig, jag ökade nog min röststyrka jag med för att överrösta barnens tjoande och skrik.
Sedan vart allt tyst runt om kring Anna så jag fortsatte med lite tystare stämma och jag sa: Men om du klickar in där och sedan där och trycker där så får du upp det där, ser du?
Anna svarade med en mycket tyst stämma och på ett annorlunda sätt mot vad hon brukar, jag skulle kanske kunna beskriva det som om hon fått något lugnande i sig samtidigt som hon förflyttat sig ut från sig själv, hon sa: Bettan! Jag har låst in mig på toaletten och jag vill inte gå ut här ifrån!

För att lugna Anna så kunde jag berätta att jag också gjorde så ibland när barnen var små, jag satt också där och vaggade fram och tillbaka på toalettstolen och trodde jag skulle få en sådan där vit tröja på mig med långa ärmar och köras till en plats där alla dörrar har stora lås på sig.
Min svärmor berättade att hon satte på sig ytterkläderna och sade till barnen att nu går jag och sedan gick hon ett varv runt huset för att lugna sig innan hon gick tillbaka in.

Men det blir bättre Anna, barnen växer faktiskt upp trots att jag aldrig trodde det, visst fortsätter barnen med samma beteende men på ett annat sätt, tjejerna dom fortsätter att tjafsa och retar sig på varandra och ropar fortfarande till mig: Mamma säg åt henne, hon sa så här till mig, mamma mamma! Pojkarna håller fortfarande på att brottas och pina varandra då dom ses och dom ropar också : MAMMA, MAMMA hjälp mig då MAMMA!
Nu mera hinner dom inte tjata hål i mitt huvud med ordet Mamma och jag kan lugnt låta dom hållas för jag vet ju sedan drygt ett halvår att dom åker hem till sitt efter några timmar, jag brukar tala om för dom när dom vädjar om min hjälp som små barn att dom faktiskt nu är vuxna och får reda ut det själva och att dom borde ha klivit ur sandlådan vid det här laget. Ha hopp Anna, det blir bättre och treåringen blir snart ett år äldre och ger upp att bara säga NEJ till allt!

 

Vi hörs!