Väntar igen

Veterinärerna vet inte vad älskade vovven lider av.
Febern har gått ner lite, nya prover har tagits och de skulle nu konferera om vad det kan vara och vad dom ska gå vidare med.
Hon är medgörlig i undersökningarna och lätt att jobba med sa dom och att det ju till viss del säkert beror på att hon är påverkad av sjukdomsbilden, men det är skönt att höra för då är hon ju inte plågad av att strida för att slipppa.

Saknar henne här hemma och önskar jag fick vara där så hon hade någon som hon kände hos sig.

Vi hörs!

Men utan polisuniform

20120125-125002.jpgs
Höjer alltid på ögonbrynen och suckar åt de busschaufförer som leker småpoliser åt alla om regler hit och dit.
-Får enligt uppgift bara vara en hund ombord och det finns redan en!
– Ta ner hunden från sätet!
Passageraren: Men den sitter ju i en väska!
– Det gör inget för det blir hundhår där ändå! TA NER HUNDEN!
Greppar mikrofonen – Nästa möjlighet att kliva av är Gillingebanan!
Till alla passagerare som sedan tas upp efter vägen så möts det av en barsk röst och orden – Första avstigning är vid Gillingebanan så att du vet!
mm. mm.
Tydligen har inte passagerarna rätt att hoppa av på de hållplatser bussen stannar och tar upp nypåstigna.

Den här chauffören är lika stel som en bronsstaty och lika flexibel som statyn är vig.

Tänk så trevligt han skulle ha på jobbet och tänk så mycket positivt han skulle få tillbaka av passagerarna om han Hejade lite glatt då dom klev på.

Haha nu sitter han och ger nya order till oss via mikrofonen men den hörs inte i högtalarna här uppe iallafall, stackarn;)

Vi hörs!

Många spår

20120125-082124.jpg
Tänker på älskade vovven hela tiden!
Undrar om hon har det lättare att andas , har dom fått ner febern med hjälp av droppet och syrgasen.
Känns nästan som om tiden stannar för den går så långsamt.
Det knyter extra hårt i bröstet då jag stöter på hennes saker, hittade hennes, som vi kallar, bebis som hon hämtar då hon ska sova eller blir jätteglad i morse på kontoret.

Vi hörs!

Bara att vänta

Älskade vovven ligger nu på intensiven i en kuvös och får syrgas, prover har tagits och kommer att tas under natten, när hon nu ligger i kuvösen så hoppas de att febern ska gå ner och att hennes allmäntillstånd ska bli så bra att en lungröntgen kan tas och nu är det bara att vänta in de svaret under natten.
De pratar om resistent bakterie.

Oron har tagit ett hårt grepp om mig och frågor hopar sig i mitt huvud.
Synd att det inte är som på människosjukhus att man kan vara där och vara närvarande, visst kom erbjudandet där att väntrummet stod till förfogande att vänta i tills prover mm tagits men det kändes inte så inbjudande då man inte kan vara hos henne.

Som sagt var, bara att vänta på att mobilen ringer.

Vi hörs!

Syrgas direkt

20120124-202615.jpg
Och sedan snabbt iväg med vovven i en syrgasbur, med den till hjälp hoppas vi att febern även går ner.
Snabbt agerat av personalen som inte ödslade tid till att presentera sig eller säga hej utan gav vovven vård snabbt.
Väntar nu på att veterinären ska komma och prata.

Vi hörs!

Bagarmossen nästa

De fick inte igång syrgastuben till kuvösen där vovven behöver ligga och få syrgas och förhoppningsvis bli lite piggare så lungorna kan röntgas så vi får åka till Bagarmossens djursjukhus.
Men antibiotika har hon fått intravenöst för att vinna lite tid och blodproverna har vi med oss.

Vi hörs!

Utan vapen med kvinnor

För ett tag sedan så var jag på ett gruppträningspass som för mig iallfall är tungt.

Instruktören frågade något i stil med om det var tungt?
Nu har jag en liten självironisk stil så jag svarade något i den stilen och det skulle jag inte ha gjort, för en kvinna sköt direkt från höften i motattack med att det var jättebra pass osv. och gav mig blickar så hade hon haft förmågan att döda hade jag legat några famnar ner vid det här laget.
Jag tittade lite på henne för jag hade inte kritiserat passet utan mig själv och hon borde ju se att jag slet allt vad jag hade.
Nu hade hon delar av sin arme med sig, dvs. en väninna och då borde jag egentligen ha varit extra försiktig då jag såg det innan passet för även om inte väninnan sköt direkt från höften så siktade hon, dvs. med blickar av ogillande.
När något sådan här hänt så pågår det, som i de här fallet, en strid under hela passet och även i omklädningsrummet efteråt, där ökar trycket mot den ”bortgjorda” kvinnan.
En osynlig strid som jag tror bara kan uppfattas av kvinnor och en kvinna kan inte vinna, eller det är svårt att vinna striden mot två allierade kvinnor.

I en sådan här situation kan du som ”bortgjord” kvinna inte reparera skadan för det är inte  lönt, skadan är skedd och för detta kommer du få betala för lång tid framöver.

Igår så mötte jag kvinnan som bara siktade och våra blickar möttes och hennes blick kom farande som en laserstråle av avsky, denna laserstråle kände jag ett par gånger och när jag blickade mot de håll där jag kände strålen komma så mötte jag kvinnans stirrande blick.

Nu är det som tur är inte alla kvinnor som allierar sig och har samma politik som dessa armekvinnor jag mötte. Men en sak är säker att skulle det vara enbart kvinnor som startade krig så skulle inga vapen behövas för blickar och kommentarer kan få andra kvinnor att falla till marken som käglor.

Men i det här fallet så får dom fortsätta sikta och skjuta för jag har satt på mig en skottsäker väst.

Vi hörs!

Hårdast ever

Har just spunnit ca: 1.5h och det var det hårdaste spinningpass jag någonsin cyklat!
Jag hade tunnelseende mot slutet och när jag skulle öka och cykla fortare så löd inte kroppen.
Det var en fantastisk stämning i spinninglokalen idag, jag kände hur alla gav sitt yttersta för att ta sig igenom detta spinningpass, alla var grymt fokuserade och det peppade mig.

Något annat som peppade mig var en tjej som jag såg första gången i somras (tror det var då) och jag har tyckt ett tag att hon blivit så slank och idag tog jag modet till mig och sa det och hon berättade att hon gått ner 12kg sedan hon började spinna, fatta -12 kg!
Jag frågade om hon gick på diet men hon hade bara låtit bli sötsaker och chips och hon lade till: Det är sedan jag började cykla för din PT så jag har honom att tacka för det!
Jag sa att jag får nog ta i lite mer för kan hon så kan jag och det fick mig att ta i utav bara tusan.

Men ag skadade mitt knä och trodde första att jag fick kramp för det gick ner i vaden och ju mer jag cyklade så spred det sig till rumpan och senare drog det ihop ändtarnen så hårt att trodde att där kommer aldrig något komma ut mera.
Knävecket känns som det dragit ihop sig som en liten mussla som är livrädd att någon ska komma och äta upp den.
Men men, nu ska vi inte gnälla, det kan ha hänt på yogan idag för när jag gick där ifrån så kändes det konstigt på insidan av knät.
Men nu ska det snabbt bli bra för på lördag är det spinningmaraton och det ska jag cykla vare sig det gör ont eller inte för nu har jag tränat inför det och det skulle bli som att dra ner en ridå om jag inte kan köra loppet.

En annan sak jag tränar på är att äta Keso, inte lätt måste jag säga, ogilla konsistensen men jag fick i mig en del ikväll med vis antydan till kväljningar.
Men skam den som ger sig, det ska väl gå att lära sig det också för det är ju så bra proteinkälla.

Vi hörs!