minikotten kom hem

Pratade med Charlotta strax innan lunch igår. Hon berättade att de väntade på barnläkaren. Det görväl fortfarande en koll innan de sätter en stämpel i rumpan: OK!;) 

Var allt bra med lilla Noah skulle de fara hemåt.

Järnspikar vad den här mormorn fick bråttom. Slå in paket, fixa presentpåse, köpa ballonger, snöre, blommor, hallon eller jordgubbar till Enya. Det var bara att trampa gasen i botten på både bil och mormor.

Hehe, jag har ju inte lämnat tillbaka nyckeln till Challan och Hampus sedan jag hjälpte dem med Enya på mornarna. 

Jag ställde iordning på köksbordet


Jag vart lite sugen själv på färska hallon, fast jag kunde låta bli att sno några.


Ballonger på ytterdörren


Det var tur att den här mormorn satte gasen i botten på både bil och sig själv. Fem minuter efter mormorn låste ytterdörren och slutade göra intrång i dotterns och svärsonens bostad fick hon ett mms och text att de nu var påväg hem:0


Där hade mormorn bondröta kan man milt uttrycka det.

Väl hemma satt den här Kotten i barnsoffan i vardagsrummet.


En kille som bara ska sitta upp trots sin ringa ålder.

Jag tog den äldsta av Kottatna och sövde för middagsvila. Jag gjorde det så proffesionellt att jag även sövde mig själv. När vi sov fick vi ett FaceTime-samtal som jag klickade bort. Jag och Alvar ringde upp då vi vaknade. Det var Noah som ringt via sin mammas telefon, han hade väl inte hunnit få sin BabyPhone inkopplad än då han inte ens var ett dygn gammal. Nu har vi klarat av vår första FaceTime.


Vi fick sedan grönt ljus att hälsa på. Vi, jag, Angelica, Todd och Philip drog dit som en avlöning efter att Jens kom från jobbet och kunde ta hand om sjuklingen Alvar.

Nu är det inte bara en barnläkare som besiktar ett nyfött barn. Jag och Angelica gick all in så att säga.

Vi konstaterade samma som minikottens mamma redan uppräckt att Noah inte har lika mörkt hår som Enya hade. Nog såg jag allt lite rödtoner i håret efter mamman sin.



Med det här kroppsspråket lilla Noah gör på denna bild när vi kollar runt på honom, ser det ut som han tänker: OMG! Ska dom kolla längden på håret också!


Noahs fötter är så söta, dom fick betyget fem fötter av fem;)


Noah är otroligt lik sin farfar och gammelfarmor. Sedan är han en liten knorrhane;)

Todd vart helt plötsligt ”stor”

foto: Angelica Wallgren

Självklart är han världens finaste Noah för oss alla. Jag är redan kär och får fjärilar i magen bara jag ser en bild på honom<3

foto: Angelica Wallgren

foto: Angelica Wallgren

Undrar hur många pussar jag gjorde av med igår? Tur att det lagret aldrig tar slut.

foto: Angelica Wallgren
Vi hörs!

En Kotte är född

Igår kväll, 19:50 kom minikotten Noah till världen! Vårt 4:e barnbarn. Jag borde ha rutin men jag blir lika överväldigad och rörd nu som första, andra och tredje gången.

Ett till mirakel har skett. Så känner jag för när ett barn födds.

När jag fick veta att det hela drog igång började jag redan då gråta.

Vilken ynnest att få ett fjärde barnbarn att älska och att älskas utav. Tänk när jag får sniffa på honom för första gången och dra in hans underbara doft långt ner i mina lungor, då är livet underbart.

Allt har gått bra för Noah, mamma Charlotta och pappa Hampus.

minikotten vägde 3930g och är 51cm 


Välkommen Noah!

Grattis Älskade Enya till din lillebror och till titeln storasyster!

Grattis mamma Charlotta och pappa Hampus till er son!
Vi hörs!

Mycket sorglig dag!

Idag var det dags att ta farväl av Jannes mycket goda vän, ja även min vän.

Vi köpte med oss den givna blomman för just honom, solros, som handbukett.


Att det skulle komma många förstod vi. Vi vart ändå förvånade när vi kom fram till kyrkan. Parkeringen var full så vi stod på en åker.

Här är fram mot kyrkan


Här är bakom mig


Alla fick inte plats i kyrkan. Det var hundratals där för att ta farväl. De som inte fick plats stod utanför och kom in när det var dags för att gå fram till kistan. Vi stod i gången.

Klädkoden var ljus.

Janne visste efter alla deras samtal att han ville ha en ljus och ”glad” begravning, det var det verkligen. Janne hade även talat om att han visste att han skrivit hur han ville ha på sin begravning. Hela begravningen andades honom, det var väldigt vackert.

Det var fin musik. Först var det Memory ur Cats, efter det kom Strawberry fields forever. Under allas avsked vid kistan spelades Fattig bonddräng. 

På slutet var det solosång till My way. Just den låten vet jag att både han och Janne vill/ville ha och att de under en biltur skrattat åt att de tänkt samma låt.

Jag var så otroligt ledsen. Jag har fortfarande så svårt att förstå att han är död, att vi inte ska träffas något mer under detta jordelivet, aldrig mer få den otroligt stora, trygga och varma kramen och en puss på kinden. Idag hade jag verkligen behövt din trygga lugnande famn.

De inbjudningskort vi fick av dig med foton på dig sitter kvar på vår frys. Jag ser dig varje gång jag öppnar kylen. Jag ler åt dig, ibland av glädje över att se dig, ibland ett sorgset leende. Bland känner jag att du tittar mig rätt in i ögonen och ger mig värme och din vänskapliga kärlek. Jag har gjort upp med mig själv att ”vi”, du och jag, får ha det på det här viset tills jag förstår att du verkligen är död, tills min sorg och saknad mildrats. Samma med att ha kvar din kontakt i min telefon.

Jag är tacksam över alla minnen jag har av dig. Jag hoppas verkligen att du kände och att jag lyckats förmedla hur mycket jag tyckte om dig. Att du förstod hur mycket styrka du gav mig och all hjälp jag fått.

Kram på Dig! Vi ses så småningom. Jag hoppas att du då står där öppen med din stora trygga famn så jag får krypa in i den.

Ikväll åkte vi i lugn och ro ut till graven. Väldigt ledsamt men fint.


Vi hörs!

Kotte sov här

Enya vart sjuk natten mot måndagen med hög feber, snuva och rekorderlig hosta. 

Den natten vart det inte mycket sova för varken Kotten eller Kottmamman och Kottpappan.

Igår var jag barnvakt hemma hos ena Kotten, Kottmamman skulle på ett rutinbesök hos Kottmorskan. Kottmorskan skickade iväg Kottmamman och Kottpappan till mottagningen på Stockholms BB för en extra koll. Allt såg bra ut med miniKotten i magen. Jag och Kotten åkte hem till oss.

När de kom hit var det en trött Kottmamma och en mycket trött Kottpappa som somnade på soffan.

Då det är ära nu innan miniKotten spa-at och badat klart där inne i Kottmamman och vill komma ut/upp ur det varma badet så tyckte jag att Kottföräldrarna behövde sova en natt utan Kottavbrott med hosta, feber och gråt. Så därför fick Kotten sova mellan mormor och morfar.

Jag satte den hostande, snörvlande och febriga Kotten i arbete direkt.


Jag fick en bok läst för mig. Den handlade om bajs och bajs och bajs och lite mera bajs. Riktigt spännande bok faktiskt.

Imorse fick Kotten göra frukost åt mig. Raw food valde Kotten att göra. Barfotastampad Quinoa.


Vi har sjungit Imsevimse minst 53 gånger. 53:e gången var lika rolig som 1:a;)

En annan rolig aktivitet för både två och fyrfotade vänner var denna:

De fyrfota vännerna kröp rapandes iväg från platsen i paltkoma till sina korgar. Den tvåbenta ropade Med nappen hängandes på trekvart i munnen: Mea! Mea! Mea!

Något piggare Kottmamma och Kottpappa kom och hämtade Kotten som tydligen jobbat på hårt här tvärsomnade i bilen på väg hem. Tur att inte Kottmamman och Kottpappan vet hur hårt Kotten fick slita här;)

Vi hörs!

En hagelskur, eh menar…

…en vagelskur.

Jag har i drygt en vecka fått stora finnar och ett par bölder. Jag har tålmodigt väntat ut deras mognad så varet runnit ut. Jag har en böld på mogning, en avlång rackare på ca: 3cm. 

Jag har lärt mig, efter en hormonspiral och dess biverkningar iform av bölder, hur bölder är uppbyggda, med väggar och nya varsamlingar. Jag berättade för någon av döttrarna idag hur det känns då jag sticker en nål i bölderna och kommer till varsamlingen. Bölder får man tömma i flera dagar innan det tar slut. Efter kan det kännas som det är kvar, det är bara kroppen som bygger upp en ”vägg” för att inte få in varet i kroppen. Det sista lärde jag mig då vi hade en liten flicka med MSRA boende här.

Igår morse när jag vaknade kändes ena ögat konstigt. Jag mmsade en bild till Janne och frågade skämtsamt om han gett mig en schotoblängare under natten.


Det ömmade och sprängde när jag böjde mig ner. En svag ensidig huvudvärk låg och jobbade.

Idag känns det lite mer och att någon kört en pinne inifrån näsan och ut. Jag luras av känslan att kinden är svullen, det är svullnaden under ögat som trycker mot kinden så det känns så. Sedan smetar ögat lite. Idag syns en svärm med vaglar. Jag har nog bara haft en liten vagel tidigare.


Jag har iallafall inga rynkor under höger öga just nu iallafall, ingen mörk ring heller:)

Varför jag fått det här utbrottet av finnar, bölder och vaglar vette katten.

Vi hörs!

Tyckte jag var enorm

Ser ett minne på FB att Janne för fyra år sedan tränade mig i backträning med Bungy Jump-stavar.


Jag minns att jag tyckte det kändes jobbigt att han filmat mig då jag var så enormt stor. Hade i stress även denna gång gått upp i vikt.

Idag skulle jag vara tacksam om jag var så där ”liten”.

Just nu är jag fyrkantig och enormt stor. Så stor att jag helst inte vill visa mig ute.

Jag har alltid gillat när Janne tränat mig, han driver mig hårt och ger mig utmaningar, gastar på mig. En träningsform som jag verkligen gillar. Undrar om vi åter igen kommer att kunna träna tillsammans, jag hoppas verkligen det.

Märkligt, idag skulle jag vara glad, för fyra år sedan var jag missnöjd till tusen.

Vi hörs!

Duschcreme blev klänningar

I år ska vi vara ute i god tid i vår stad. Vi fixade klart systemet i dag inför midsommar. Sedan behövde vi duschcreme. Vi trivs båda med Olivserien från Åhlens. Jag fick b.la. en flaska av Anneli i 40-års present och sedan dess är jag fast, min hud mår bra av den och Jannes också. Handtvålen finns i alla tvålbehållare i huset.


I söndags hade Perina en snygg klänning på sig, den hade hon köpt på Åhlens. Jag passade på att kolla då vi ändå var där. Jag fann den och Janne tyckte jag skulle köpa den. Nu fann jag en till då jag kollade och frågade Janne vilken han tyckte jag skulle ta. Han tyckte båda. Så två klänningar följde med hem.

Jag köper numer sällan kläder, bara när det absolut behövs. Jag tycker inte det är kul att handla på, vad jag säger, ”tjockisavdelningen”. Kläderna är mycket dyrare och utbudet är begränsat. Som jag längtar tills min kropp, förhoppningsvis, kommer i balans igen och slutar lägga på sig vikt och slutar skrika och gapa efter energi iform av mat. 

Längta och drömma kan jag ju roa mig med iallafall.

Tänk dig för hur mycket du ta på dig  att göra, hur mycket du stressar runt. Lev stress-sunt så du inte hamnar där jag hamnat. Hamnar du ändå där, lyssna i så fall  första gången och gör inte som jag gång på gång…

Var rädd om dig!

Vi hörs!

Tagen & ledsen

Igår hade vi först festligheter här för Charlotta & Hampus i form av en Babyshower inför deras väntande som.

Kl.16 var det planerat att vi skulle på 65-års kalas till Jannes goda vän.

Jag såg på Janne att det var något. Jag hörde sedan några ord vid ett nytt samtal, ungefär så här:..jag hörde, XXX ringde mig… Jag hörde på tonfallet att det var något som hade hänt. Jag frågade Janne medan småkottar hoppade runt mina ben och huset var fullt av gäster och han sa allvarligt: Jag berättar sedan!

När alla gäster gått så ropade Janne på mig från altanen på framsidan. Han berättade att hans vän dött bara för 1.5h sedan. Jag försökte förstå vad det var han berättade, det vart som omöjligt. Inte kunde han ha dött heller. Jag hade ju sett framför mig och till och med kunnat känna i veckor hur det skulle vara när vi sågs. Hur jag skulle få det där äkta leendet jag alltid fick då vi sågs, hur hans långa armar och stora händer skulle slå ut från kroppen för att öppna famnen så jag kunde ”slänga” mig i just hans stora och trygga famn för att känna hur hans armar omslöt min rygg. Känslan under den långa fasta kramen skulle ha fyllt mig åter igen med glädje, omtanke, vänskaplig kärlek och energi. Den kramen skulle få mig att le för resten av kvällen. Att få vara i hans famn för den vänskapliga kramen var trygghet. I den kramen skulle jag klara mig mot resten av världen.
Jag drömde om honom inatt. Vi var åter och seglade och sedan var vi med olika djur. I drömmen var jag lycklig och det var många skratt.
Direkt jag vaknade kom känslan tillbaka jag fick i kroppen då jag fick veta, tomhet, en klump i magen. Jag låg och funderade, såg honom framför mig och sedan kom en sjö av tårar.
Allt är så overkligt. 

De Inbjudningskort som kom för några veckor sedan med bilder på honom sitter på våran frys. Idag har jag ledsen gått dit och pratat med kortet som om jag skulle prata med honom på riktigt. Det fanns ju saker jag velat hunnit säga och tacka för. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag förmedlat tillräckligt av tacksamhet att han redan förstått att han var en stor trygghet och stöttning  för mig under en svår period i livet.
Och för Janne är det en stor förlust. Igår skrev han några timmar efter beskedet:

Mina tankar går till hans nära och kära som måste vara i en sådan förtvivlan och chock.
Hoppas att detta är en ond dröm. Jag vill verkligen INTE att detta ska vara sant!!!
Det som hänt har verkligen fått mig till eftertanke.
Vi hörs!

Sorgens dag för Janne

Jag har inte berättat än för Janne…

Klockan är efter lunch-timman och Janne sitter fortfarande och jobbar sedan arla morgon och är inte klar än. Våra planer var att komma ut lite innan lunch, käka, bada och sedan skulle han jobba igen. Så pga detta ovan har jag inte berättat detta än. Sedan vill jag ju inne störa honom i onödan;);)

Är det någon som gillar m&m- kulor M-kulor så ÄR det Janne. På senare år har det varit m&m som gäller.


Om Janne så köper/har fått en 70g påse eller en 750g påse så kan han sällan, 99.9% av fallen INTE sluta äta innan påsen är tom.

När han öppnar en påse kan jag nästan se snålvattnet rinna i mungiporna. Jag ser att han gång på gång måste svälja av allt saliv denna ”goding” framkallar. I början av påsen är han inte kontaktbar, han kastar in näve efter näve, stundom blundar, stundom stirrar rakt ut i intet. Han jolmar runt dessa kulor från kind till kind att kinderna dras ut och ser ut som hudfärgad bubbelplast. 

När Janne ska beskriva hur en m&m- kula ska ätas så är det i detalj punkt efter punkt. Att bara tugga rakt upp och ner är tydligen att skända dessa kulor.

Oftast (alltid) slutar det med att han ligger, först i soffan, sedan i sängen och stönar och stånkar, gnäller och piper: 

- Ååå, vad jag mår illa! Varför åt jag hela påsen? Varför sa du inget?

- Jag sa åt dig! Du sa att du bara skulle äta några till!

- Ååå, fyfan vad jag mår illa! Hela magen bubblar! Åååå!

Medan jag sitter och väntar på Janne som jobbar kan jag läsa detta på Aftonbladet.se




Nu vet jag att Janne kommer börja resa med en väska tom som kommer vara fullpackad med m&m vid hemresan.

Annars får han nöja sig med 2:an, den svenska M- kulan.


När detta kommer till Jannes kännedom kommer det bli en deppig dag!

Vad ska han ta sig till utan sina bästa vänner?

Vi hörs!

Välsytt

Jag köpte först, för en tid sedan, ett lite fodral att ha med i handväskan. 


I det smarta fodralet förvarar jag blöja, våtservetter, engångsunderlägg och har med då jag är på äventyr med Kottarna.


Jag personligen tycker inte om att sätta en blöja, underlägg och våtservetter under armen eller hålla i näven och gå med barnet till toa. Precis lika illa tycker jag om att ta en binda och tampong synligt i handen och gå mot toa. Trots att det är helt naturligt att ha mens eller att ett barn kissat eller skitit i blöjan. Jag känner dock inte för att basunera ut: JAG HAR MENS OCH BEHÖVER BYTA TAMPONG! eller MITT BARNBARN HAR SKITIT BLÖJAN FULL!

För mig känns det nu toppen att ha detta fina fodral att ta med vid blöjbyten. 


Jag är sjukt nöjd!!!

Som gammal utbildad sömmerska måste jag säga att fodralet var väldigt väldigt välsytt, ett hantverk.

Efter fodralet så bestämde jag mig för att köpa fina vimplar att hänga upp i barnrummet.


De var lika välsydda och fina! Jag är supernöjd!!!

Jag köpte dom av en tjej som har sin sida här.

Sjukt sugen att köpa mer:)
Vi hörs!