Cajsa fått ”konkurens”

Jag skulle ha varit hos Cajsa idag. Jag bokade av då jag inte vill smitta ner världens bästa frisör som desutom är gravid. Andra veckan vi får flytta tid.

Jag hade turen att Enya kom och ville klippa mig och laga mig.


Jag fick läsa tidning undertiden. Hon klippte och fixade i hela håret. Tydligen hade jag långt hår på axlarna också då även dom blev toppade.

Här är Enyas frisörutrustning:


Hennes sax skulle jag mer kalla tång. Lagaren skulle jag kalla hammare. Nu är ju inte jag frisör så jag vet ju inte.

Jag är glad att den där ”lagaren” fanns, den användes för att banka tillbaka hårstråna som ”saxen” ryckt bort ur skalpen, annars hade jag haft samma frilla som Janne nu;)

Det känns bra med en att ha en frisör i familjen ifall Cajsa skulle bli sjuk efter att ha klippt sig i fingret eller något.

Efter de bjöds jag på Makamone vare sig jag ville eller ej.

– Vill mommo ha makamone? Ja va bla!
Vi hörs!

Otåliga

Det har inte varit så roliga dryga 10 dagar för våra taxflickor. Det enda som hänt är att det varit lite Kottar här och Smillaoch Kakan. Jag och Janne har haft ett slow- tempo.

De fick följa med mig till Norrköp i fredags och igår till COOP och Jula då vi skulle handla. Väl ute på den ”långa” turen orkade jag och Janne bara handla det nödvändigaste på listan. Annars stod en storhandling på agendan. Sedan for vi hem och vilade.

De har de senaste dagarna förföljt mig. Stått utanför badrumsdörren bara jag kissat. Då i tron att nu kissar matte för att vi ska gå ut på promenad sedan.

Att gå ut nu på promenad går inte i halkan då mina vinterskor fortfarande inte är återfunna. Varje natt när jag vaknar ligger jag och tänker på stövlarna. Jag funderar och funderar, kommer på nya ställen att leta på, kollar av dessa under morgonen. Detta retar mig något vansinnigt:(

Idag var flickornas förföljelse helt enorm. Jag packade in dem i hundburen i bilen, styrde kosan hem till Charlotta och Hampus. 

Flickorna vart tokglada och tjöt bak i bilen då de kände igen vart vi var på väg.

Enya visade glatt sitt kök.


Enya lurade upp Älva i sin säng, där får inga hundar vara.


Noah var på glatt humör.


Vi styrde sedan kosan vidare mot Angelica och Jens. Flickorna tjöt i bilen då vi svängde in på grusvägen från storavägen och de fattade vart vi var på väg.

Almas var glad och fick träffa Jens som var hemma.


De skulle sedan på barnkalas och vidare bort på middag. Kottarna hittade postpaketet där födelsedagspresenterna låg i och försökte ta sig in i trots att de inte fick. 


De lyckades inte ta sig in. Angelica öppnade det och gjorde presenter till dagens barnkalas.

Efter denna tur skulle jag hem en stund för att sedan åka och hämta shampo och balsam jag beställt av Jannes kompis. Jag har under tiden jag blivit sjuk fått massor av sår i huvudet, hela skallen är full i sårskorpor. Nu tog taxturen med bilen musten ur mig så jag tog mig inte att hämta de jag beställt för min skalle.

Jag och Janne är så less på detta sega virus. Less på att vila också.
Vi hörs!

Inspiration ifrån?

Varje gång jag sett en liten Kotte sitta och bita och gnugga denna bitleksak har jag känt en olustig känsla.

Den är säkert skön för tandköttet eftersom de biter på den. Nu biter ju människovalpar likt hundvalpar på ALLT, men de verkar gilla den trots allt.

Jag kan inte låta bli att undra hur den här formgivaren tänkte när skaparglädjen inföll sig? Var kom inspirationen ifrån?

Satt denne formgivare på en stubbe i en sluttning en sommardag. Det saftiga höga gröna gräset svajade av den ljumna eftermiddagsbrisen. Himlen var helt underbart somrigt blå och inte en tillstymmelse av moln på himlen. Solen gassade nästan så man med blotta ögat kunde se den pulsera. Nedanför formgivaren bredde det ut sig en stor äng som var fullt av saftigt gräs och vita klöverblommor. Humlorna surrade hungrigt runt blommorna. Ängen var omgärdat av ett boskapsstaket i trä. Trät hade med naturens hjälp grånat och av solens hjälp spruckit små små sprickor här och där när träet sav torkat ut. På den här ängen betar en ståtlig muskulös tjur, hans svarta blanka päls glänste så skarpt i solen. Svansen viftade vajande för att skrämma bort en och annan envis fluga. Tjuren rör sig bort ifrån formgivaren som sitter där på sin stubbe, bitandes på ett timotejstrå. Tjuren vandrar i motsatt riktning från formgivaren och upp på en liten kulle som ligger nära inhängnaden. Formgivaren stirrar på tjurens bakdel samtidigt som den ståtliga tjuren tar i för att göra en lång sving med svansen så den lilla hårmanen på svansen skrämmer den envisa bromsen på tjurens rygg. Närsvansen står som högst blottar den tjurens ”härlighet” och när formgivarens ögon når härligheten får denne en snilleblixt och idé till denna bitleksak.


Formgivaren kanske själv hade en önskan att få sätta tänderna där bak på tjuren och gnugga sit tandkött. Fast vad vet jag.
Vi hörs!

Överraskning

Hämtade upp Angelica och en annan intageammare på busstationen. De hade varit på Formexmässan tillsammans. Det var Ernst Kirchsteiger som bjudit in Angelica, tror den andra tjejen också.

Vi körde hem den andra tjejen och sedan svängde vi förbi oss då Angelica skulle hämta något. Hon tog upp ett paket från Svenskt Tenn


Så spännande så spännande!!!

Där i fann jag en jättefin ljuslykta/vas.


Tokyo heter den och är ifrån Skrufs glasbruk. Det är samma formgivare som gjort vasen Dagg och vasen Pollo. Carina Seth Andersson heter den duktiga kvinnan.

Angelica hade tänkt på att alla långa ljus i köket blir att rinna lite då ugn och micro har kraftigt utblås samt att köksfläkten har ett enormt sug att luften kommer i omlopp.


Lyktan lyser så fint och ger ett sådant fint sken. Passar fint ihop i form med Ekollonvasen och mini vas

Vi fick denna present för att vi ”hjälper oss med barnen så mycket” som Angelica sa.

Tack Angelica & Jens!<3

Vi är så glada över denna!
Vi hörs!

Hoppa i sängen

Här hemma är det mycket som behöver göras som inte blivit gjort under denna flunsa/förkylning. Den verkar ta tid på sig innan kroppen lyckats köra den på porten. När jag tittat på kottarnas sjukdomstid så bör jag och Janne bli friska måndag, tisdag eller onsdag.

Gästrummet behöver bäddas rent, det står kvar sedan i söndags.


I badrummet är det så dammigt allt att jag varje gång jag går in tror att vi lagt in en heltäckningsmatta där inne.

I vårat egna sovrum är det nog 12 dagar sedan det bäddades rent. Ja jag vet, det är hemskt. Fatta vad kvalstren gottar sig. Sedan smörjer jag alltid in fötter, händer och Jannes rygg på kvällarna med Locobase Repair, en urfet salva, så du fattar vad kvalstren lagt på sig. De kravlat runt feta som julgrisar, magarna släpar de efter sig när de går. Fast de är mjuka i hyn.

När jag pratade med Enya imorse hörde jag att de skulle och handla, på minst fyra affärer. Jag minns själv hur jag for runt med barnen och handlade. Den aktiviteten låg inte på våra barns 10 i topp- lista. Så jag erbjöd Kottmamman att barnen fick vara här.

Under den här flunsaperioden har det holkas ur i kyl, frys och skafferi. Varken jag och Janne är taggade att storhandla.

En lista har jag börjat knåpa på iallafall, känns som en bra bit på vägen;)  Enya hjälpte mig att skriva till några saker medan hon käkade lunch.


Jag funderade vad det var Enya lade till på inköpslistan. Kan det vara för Enya den riktiga äppeljuicen hon menar? Morfar köper nämligen fel. Ser du vad hon menar vi ska köpa?


Jag frågade Noah om han visste, han bara pruttade med munnen så jag tog det som ett nej.


Att göra hushållsarbete med barn går bra, ibland tar det bara lite längre tid.

Vi kastade ur sängkläderna ur vårt rum. Lade på ett underlakan. Lång tid efter vart det örngott på nästan alla kuddar, sedan kom annat emellan, nämligen hopp i sängen.



Herregud, de flesta barn älskar ju hoppa i sängen. Någonstans lär dom ju få hoppa.

Noah som inte har så mycket röst än sedan han tappade den. Han tjöt av skratt utan så mycket röst när syrran hoppade i sängen och ramlade.

När jag sedan hjälpte honom hoppa i sängen med syrran skrattade han så han nästan tappade andan. Den här aktiviteten höll vi på med länge. Alla hade vi så kul!

Sedan kom Kottmamman och överraskade morfar med en Cortado med extra shot, mormor med en cappuccino med extra shot och sojamjölk. Kottarnas morfar vart så glad då han satt på kontoret och var kaffesugen. Jag själv vart lika glad.

Tack Charlotta!

Nu har vi rent i sängen och hundarna rena hundbäddar och täcken, nice!

Vi hörs!