Blicken säger mig allt

Jag sitter nu och får fotvård.

Måste ju sköta mitt jobb som lyxhustru och då ingår ju detta i mitt jobb.

Imorse fick jag svart på ett sms jag sänt till Charlotta igår. Sedan kom detta…

…med tillhörande bild:

Den blicken den blicken säger allt!

Mitt hjärta vrids om några varv, det vrider sig i magen över att jag, En mormor till underbara Kottar utsätter dem för sådan längtan. Vad är jag för en mormor?

Vi hörs!

Vad säger jag?

Dags att jag börjar berätta om förra söndagen då lilla Todd ringde upp mig på FaceTime.

Han sa: Kom hem nu mormor! Efter dessa ord återgick han till att spela på Jens telefon.

Efter detta samtal kollade Janne på flyg åt oss för att åka hem en sväng. Då det är sportlov och snart påsk så var biljetterna vansinnigt dyra, det hade nästan varit billigare att åka taxi;)

Innan vi åkte hem till hans födelsedag i februari så berättade han ofta för Angelica att han skulle köpa en ny mormor. När det gick in på ICA Norrköp en dag sa han att han nu skulle köpa en ny mormor på affären.

Vad säger jag åt det. Det smärtar ju i ett mormorshjärta och lättar inte mitt dåliga samvete att jag är borta ifrån dom. Mitt mål med barnbarnen är ju att de ska känna att jag/vi finns där för dom. Att de eventuellt kan känna en trygghet i att ha oss. Min farmor var min största trygghet i livet och jag kände mig älskad av henne, det var underbart att få känna sig älskad. Janne hade sina morföräldrar och bonusfarfar som han trivdes med och var trygg.

Jag har ju även haft mål med vår familj och att hålla ihop flocken. Jag har slitit och medlat och det har inte bara kommit bara så där utan jobb.

Alvar, Todd och även Enya frågar ibland om vi är hemma eller i Spanien. De blir alltid besvikna när jag säger Spanien.

Igår kväll ringde min mobil. Såg att det var från Charlotta och ett vanligt samtal. Jag svarade, det var tyst, jag fattade att det var Enya som ringde Oj vad vi pratade om allt mellan himmel och jord. Hon berättade att hon inte skulle till förskolan imorgon (idag), hon och Noah var lediga. det skulle vara ensam hemma. Hon skulle ta hand om Noah. Jag frågade vem som skule byta blöja och det skulle hon minsann göra, fast hon behövde en pall för att nå upp till skötbordet. Spagetti och köttfärs skulle hon laga till lunch. Hon och Noah skulle gå och handla. Mamma och pappa skulle komma hem då hon och Noah sov på kvällen. Enya har en livlig fantasi. Kan tro att hon ärvt det av mormor om nu sådant är genetiskt.

Jag skrev sedan ett sms till Charlotta då det var roligt att tala i ”vanliga” telefonen:

Jag fick detta tillbaka:

Vad säger jag om det?

Imorse kom detta:

Vad säger jag om det?

Jag tänkte jag skulle ringa Charlotta och be henne göra ett kryss-schema till Enya. Jag hade tänkt göra varsitt till Kottarna sist jag var hemma. Rita mormor och morfar med resväska och sedan ett kryss-schema att kryssa för ett nummer varje dag för att på något sätt förstå när vi kommer. Nu hann jag inte det när jag var hemma, jag är ju bara med barnen när jag är hem. Jag kan inte göra något tills vi åker till Spanien igen i slutet av mars då vi inte vet när vi ska åka hem för sommaren. Det beror på när jag får operationstid.

Innan jag hann ringa Charlotta så skrev hon och frågade när vi landar den 21:a. Jag ringde upp då jag förstod att hon tänkt samma tanke som mig, kryss-schema. Charlotta skickade en bild på Enyas kryss-schema som hon gjort. Så fin!

Annars var ju min tanke att de skulle få en vink när vi kommer hem med de antal fredagsmyspåsar jag gjort iordning. Nu kan de inte ha dom påsarna synliga då alla Kottar tydligen tycker dessa påsar är kanon. Så det frågas om de är ”fredag idag” flera gånger i veckan. Jag får inte ens nämna fredagsmyspåse för Angelica då jag pratar med Alvar och Todd då hon inte orkar höra deras tjat:)

Stackars älskade Kottar som längtar så! Vad har jag gjort mot dem med att vara i Spanien?

Jag finner inga bra ord att säga?

Vi hörs!

Gör mig glad!

Jag ser dom varje dag.

Först hör jag dom och sedan ser jag dom, snabbt flyger dom förbi och snabbt går det. Väldigt svårt att hinna fota dom. För först ska jag reagera, sedan springa hysteriskt stressad som en bålgeting och leta efter mobilen, efter det få upp knapplåset på mobilen, tänka efter i vilken mapp kameran ligger. När jag väl fått upp kameran och viftar runt för att försöka hitta föremålet jag från början tänkt, då har dom hunnit flyga över till Mallorca och sitter med varsin paraplydrink och ser på solnedgången.

Idag stötte jag på dom mitt i lunchen, jag vart så upphetsad att jag flåsade.

Jag blir lika uppspelt och är lika fascinerad varje gång jag ser dom som jag blev första gången. Dom skänker mig så så mycket lycka!

Vi hörs!

JISSÖS!!!

Efter en sovmorgon och en timmas promenad på olika håll tog vi en morgonkaffe på affärens café.

Solen sken och idag kom inte vindarna från Ishavet som dagarna innan.

Vi bestämde oss för att ta tillvara på solen och sola på balkongen.

Vi bor högst upp i huset. Sedan är det tre till våningar under oss i som en terasstrappa. Vi har bara en trappa upp till lägenheten vi hyr.

När vi nu har solat på balkongen så knäpper jag upp bikinibandet bak som jag alltid gör på stranden eller vid poolen för att slippa ett vitt streck. Jag spänner fast det igen då det är dags att vända sig för att sola framsidan. I år har jag haft det lite knöligare att få bak armarna och spänna bandet, det har ibland varit för ömt. Jag har då vänt mig ändå och låtit Barbapapporna hänga fritt efter sidorna. Det har inte riktigt känts bekvämt då vi ju har en granne bredvid oss som kan titta över kanten om hon vill säga oss något. Nu har hon aldrig gjort det men ändå. Därför har jag legat längst med husväggen och tryckt med Barbappapporna oskylda. Det är vår Herre där uppe och Janne som sett dom.

Väggen mot vår granne.

Jag tycker själv att det ser väldigt osmakligt ut att se äldre kvinnor med stora pattar hängandes som vattenballonger från bröstet och långt ner på magen sittandes insmorda med kokosolja i en solstol på stranden endast iförda minimala bikinitrosor att de flesta detaljer av dom försvinner i någon fettvalk. Sedan när de hoppar i havet topless ser det ut på håll som de simmar med två fotbollar mellan armarna framför sig. Jag tycker inte att barn ska skrämmas på detta viset.

Åter till det jag chockat försöker skriva.

Balkongerna/terasserna nedanför oss är mer än dubbelt så breda/långa som vår. Det betyder att dom har mer än storleken på vår balkong under tak och minst lika stor som sticker ut utan tak.

När jag krånglat på mig min T-shirt liggandes på mage på luftmadrassen för att inte fladdra fritt med Barnapapporna och skrämma livet ur eventuella gående nere på gården innan jag reste mig upp för att sätta på kaffe, då ställde jag mig vid balkongräcket, lade underarmarna på räcket, lade hakan på händerna samtidigt som jag putade bak rumpan. Jag tittade ut över gården och kände vinden svalka min varma svettiga kropp. När blicken nådde första terasserna på bottenvåningen så fortsatte den svepa sig uppåt efter huskroppen medan jag samtidigt rätade på ryggen för att förbereda mig att gå in. När jag nästan stod helt upprättad och fötterna var vridna mot vänster och hållet jag skulle gå åt, vänsterarmen pekade rakt ut mot vår husvägg, högerarmen var halvt upprättad stelnade jag till av skräck! Jag kände hur mina ögon spärrades upp så mycket att jag var rädd för att ögonen skulle trilla ur och hänga kvar i någon blodåder likt Barnapapporna ner över ansiktet. Jag slutade även att andas, min mun öppnades och hakan åkte ner av förvåning och slog i balkongräcket. Där nere låg vår klagande granne, han med möbeltassarna SPRITT SPRÅNGANDE NAKEN MED ”HÄRLIGHETEN” FRAMME!!!

Det var inte en vacker syn, ingen hängpung och penis i min smak.

Jag pep snabbt in och fixade kaffet i chockat tillstånd. Gick ut till Janne som undrade vad det var med mig efter att ha sett mitt ansiktsuttryck. Jag försökte upprört med charader få Janne att förstå vad jag just sett, samt få honom att titta över kanten på balkongen, vilket han vägrade.

Bilden på den där ”härligheten” som inte är i min smak ser jag så fort jag blundar, den går inte att blinka bort, den har som etsat sig fast trots att det gått 1.5h. Jag tror av den anledningen att jag står över både mellanmål och middag.

Det är helt okej om den klagande möbeltassgrannen vill sola näck. Skulle det vara jag skulle jag ställa min solsäng under tak så att varken grannar på våningen under eller grannar bredvid som går ut på sina terasser där endast ett lågt räcke skiljer dom åt ser.

Ja JISSÖS! ”Tänk vad man ska se innan ögonen trillar av!”

Varje gång jag kommer se honom nu, möta honom kommer jag bara se bilden av härligheten framför mig.

Vi hörs!

Nödvändigt ont

Laga mat är något jag tvingar mig själv att göra. Näst efter att stryka tvätten kommer matlagning. Fast när jag funderar på saken så hjärncellerna står i givakt och på helspänn så har nog matlagningen gått om stryktvätten.

Det är sällan numera jag känner någon som helst glöd att skapa någon maträtt.

När vi är hemma kan jag gå och tänka i flera timmar att idag blir det hämtmat. När middagen börjar närma sig och jag presenterar min perfekta idé om middag så händer det (ofta) att Janne tycker det är en usel idé.

Vid dessa tillfällen vill jag bara springa ut i skogen med mina gummistövlar och klättra upp i en tall och sätta mig och skrika tills några kommer och hämtar mig och sätter på mig en vit tröja med jättelånga armar som spänns fast bakom ryggen för att slippa gå ut i köket och laga mat.

När vi nu är i Spanien och hade semester de tre första veckorna så åkte vi ut och käkade hela tiden. Sedan skulle vi mest dels laga mat när vardagen bankade på dörren. Jag talade om för Janne att jag INTE tänkte laga mat i det här köket från 80-talet. Det var bara för honom att ställa sig att laga mat. När det kommer på tal att jag ska laga mat så blir det på restaurang.

Det där har jag väl ”skämtsamt” fått höra och det har berättats för barnen att jag inte lagar mat. Jag håller inte med. En gång rostade jag bröd i ugnen och en gång stekte jag två ägg till Janne.

Idag chockade jag Janne kraftigt och mig själv ännu mera då jag gjorde en champinjonomelett och sallad till lunch. Vi brukar inte äta lunch så ofta. Jag hade minsann färska champinjoner i. Tänker att jag skriver det så kanske det imponerar mera. Nu var dom ju färdigskivade från affären men ändå. Jag pressade även lite citron på salladen för att få en fräschör till grönsakernas textur och till äggulans lite sötma. Till det serverade jag ett glas vatten på en 5L dunk.

Det var inte den snyggaste omeletten jag gjort. Jag har lyckats vända på en hel. Jag fick diskutera med mig själv att det ska ju ändå tuggas och imorgon komma ut bakvägen i klosetten och då är den ju mindre vacker än idag.

Nu är väl inte Omelett min signaturrätt. Omelett är mer som rulltårta, bakverkens djävul. Rulltårta är verkligen överskattat, inte gott heller mer än köpt drömrulltårta. Att baka detta bakverk uppfunnet av djävulen själv är inte så enkelt som vissa kvittrar om att en rulltårta är snabbt att slänga ihop. Jag håller med om att det går snabbt att slänga den i soporna eftersom de alltid spricker då de ska rullas ihop. Vem kom på den dumma idéen att rulla ihop den?

Åter till maten då det var det jag skulle skriva om. Jag har inte alltid avskytt att laga mat. Jag vet exakt när glädjen försvann. Det var strax innan lunch under sommarlovet och solen sken. Det var under de åren vi hade mellan 11-12 barn + pojkvänner, flickvänner och kompisar under helger och alla lov. Vardagar bara 7 + pojkvänner, flickvänner och kompisar som skulle utfodras. Jag hade precis gjort klart köttfärssåsen på 2,5-3kg färs som jag upptäckte att jag glömt sätta på plattan till kastrullen som rymmer 10L för att koka 2.5 kg spagetti. Medan jag stod där och väntade på att vattnet skulle koka och medan barnen sprang och frågade när det var mat, var det skulle bli till lunch, vad det skulle bli till middag så kände jag att jag orkar inte mera. Jag ville helst sjunka ner och gråta till en våt pöl på golvet. För hur mycket mat jag än lagade så vart det soprent i alla skålar och kastruller. Jag kände där och då mig så less att laga all denna mat varje dag, att bära hem all mat från affären. Det gick minst 8L mjölk om dagen, runt 7kg frukt, 3-4L filmjölk och yoghurt, två paket flingor osv. Just då kände jag stor lust att ta den där 10L kastrullen och kasta in den i altandörren. Jag vet att jag tittade på kastrullen och sedan på altandörren och därför minns jag att det var vackert väder. Det var mina känslor som inte hjälpte att mätta alla ungar och utan att visade utåt så fixade jag till lunchen och alla ungar vart mätta och belåtna. Efter det vart det känslomässigt ett tvång för mig att varje dag göra frukost, lunch, middag och mellanmål och så är mina känslor även nu till 99% av gångerna då jag numer främst lagar mat till bara mig och Janne, det verkar inte gå över.

Att Janne lagar mat här är ren lyx. Hemma i Sverige gör jag det främst. Under åren vi hade segelbåt och jag och Janne var ensamma ute ett par nätter om året lagade Janne alltid maten och oftast samma rätt på min begäran, tigerräkor i stark sås med basmatiris.

Jag känner varje gång jag äter utan att ha lagat maten som en enorm lyx.

Så då vet du nu hur jag känner inför matlagning. Jag gick under dessa år och drömde att när alla ungar flyttat ut skulle vi bara äta filmjölk till middag. Här i Spanien finns det ingen filmjölk.

Vi hörs!

Nästa stöt

Jag har redan panerat min nästa stöt, plats bestämd och objektet är utsett. Det enda jag behöver göra är att planera in när eller så tar jag det när tillfälle plötsligt dyker upp.

”Om du nu tänker läsa detta så innebär det automatiskt att du signat ett tystnadspliktsavtal, mina barn får på något sätt och system INTE veta detta”

Jag har sedan en tid gått och blivit tjuv. Jag älskar min nya hobby.

Det började redan i september 2016, då gjorde jag in första stöt inför en publik på tre personer som livligt protesterade och tog fram sina skämskuddar. Platsen var en väldigt fin restaurang i Alicante där bord behövdes boka i veckor innan för att få plats. Det jag snodde var en kornblå flaska som vi fick vatten i. Tyckte den var så snygg. Hoppsan så gled den ner i handväskan.

Andra stöten jag gjorde var på ett café drygt en vecka senare, en svagt blåfärgad glasflaska vi fått vårt vatten i råkade hoppa ner i min väska.

Allt stöldgods gav jag till Angelica, hon helt ovetandes.

Jag trodde nästan att jag gått något tolvstegsprogram i sömnen för kleptomaner då jag inte snodde något mer på ett kalenderår, för att vara exakt 15 månader, 4 dagar 3 timmar, 21 minuter och 15 sekunder.

Antingen fick jag ett återfall eller så har jag dragit igång på riktigt.

Den första stöten jag gjorde i år var mot ett hotell som låg beläget på en flott golfbana, hela hotellet andades lyx, rikedom. Det var inte kleti och pleti som bodde där heller, det var dom och sedan vi som gled in där på ett bananskal.

Andra stöten jag gjorde var också på ett hotell, det beläget i Benidorm. Där gled jag sedan ut genom glasdörrskarusellen från hotellet i värdsvan stil och med tjuvgodset i resväskan.

Tredje stöten vart en dubbelstöt. Åter igen mot ett mycket vackert hotell i Orihuela. Ett hotell som Odd Fellow äger och driver, samt har sina möten i. Galet vacker! I deras matsal gjorde jag den fräcka dubbelstöten mitt bland andra frukostgäster.

Taadaaa! Årets stöldgods – 1 flaska, den från hotellet på golfbanan:

När vi var hemma sist och Jens letade efter en tillbringare gav jag honom den ”prickiga” flaskan till Jens och sa: Du kan fylla denna med vatten! Janne utbrast: Jaha, du ger honom stöldgodset!

Där och då hade jag god lust att hoppa på Janne, ge honom en släta (kyss) för att sedan bita av hans halva tunga. Han kan ju inte knysta högt att jag är en tjuv inför våra barn! Vad ska dom då tanka, tycka, känna om sin mamma? Dom har väl det nog med att jag är som jag är ändå, det vet ag att dom tycker.

Min nästa stöt har jag planerat in att sno en liten av samma modell som den stora flaskan till höger. Stöten är inplanerad in i minsta detalj på vårt stammiscafé där vi är hej och du med hela personalen. Här är flaskorna nydiskade och fina.

Åker jag fast har jag redan filat på en del av mitt försvar: Det är ingen pant på flaskorna. Hade det varit det hade jag väl lämnat 10 cent, 20 cent eller 1 euro på plats, givetvis hade myntet lagts dit med latexhanskar, jag lämnar ju inga fingeravtryck efter mig, jag är ju numer en proffstjuv.

Vi hörs!

Tänkte inte på…

…inredningen när jag tackade ja till det här när jag tackade ja till det här sa Angelica då vi var klara.

Vi har i ett par år odlat upp dvärgsolrosor. Jag var lite bekymrade hur jag skulle fixa det nu när vi bor i Spanien. Känns inte som jag kan åka på flyget med en drivbänk i knät.

Jag mindes då Alvars entusiasm då han var med Janne och planterade ut solrosorna i somras. Dom två var då och då ute och tittade hur solrosorna vuxit. De hände ett par gånger att han själv såg förändring på solrosorna när de kom hit.

Problem är till för att lösas, det är min melodi. Jag kom då på att Alvar med hjälp av mamma Angelica kunde sköta sådden tills jag kommer hem i mars. Jag skrev till Angelica och undrade om hon kunde fråga Alvar om han kunde hjälpa mig och om hon kunde hjälpa honom.

– Javisst! svarade Angelica snabbt. Det måste ha varit någon gravidhormon som i den stunden var på min sida i Angelicas kropp.

Idag hjälpte två Spide- Man mig hemma hos dom med sådden. Den minsta Spider- Man tittade mest på och var emellanåt på andra äventyr.

När vi var klara så sa Angelica: – Eh, tänkte inte på inredningen när jag tackade ja till det här!

Angelica ska nog ändå vara tacksam att jag köpt nya lådor och inte kom släpandes med de gamla granskottsgöna lådorna med gulnande plexiglaslock;)

En drar vinstlotten, den andra nitlotten och denna gång var fru fortuna på min sida så att säga.

Vi hörs!

Todd 2 år

Så kom då dagen när Todd fyllde två år!

Jag ryser av glädje att ha fått uppleva denna dag med honom. Jag minns i november att jag tänkte: Ska inte Todd få uppleva sin två års dag?

Det var en sådan lycklig kille idag. Av mamma och pappa fick han en Spider-Man- dräkt som storebror har och en egen dockvagn att köra runt sin kanin och snutte med, SÅ stolt. Han har gillat att köra runt sin kanin och snutte i Enyas vagn. Han står och vaggar vagnen som en vuxen:) Nu har ju denna Kotte varit före sin ålder sedan han ut kom. Han leker roll-lekar, har ett sådant stort ordförråd, förstår så mycket. Alla behandlar och talar med honom som med Alvar och Enya och han hänger helt med.

Angelica hade gjort så fint födelsedagsfika. Allt var så gott och tårtan var att dö för.

Av oss fick den lilla Kotten en verktygsbänk. Han håller ju på med verktygen här hemma väldigt mycket. Jag tog ju med hammaren från oss till sjukhuset när han låg där, den sov han med, han sövdes med den i handen och när han vaknade frågade han direkt efter hammaren.

Verktygsbänken var en hit. Vi fick inte kontakt med honom så vi fick ett kort på honom när han tittade på oss:)

Jag snodde ett kort från @angelica.wallgren s Instagram story när Todd hade sin Spider-Man- dräkt på sig.

Grattis Grattis Älskade Todd!

Jag och Morfar Älskar Dig till månen och tillbaka!❤️❤️

Vi hörs!

Romantiken flödade

Då Janne flera helger överraskat mig med utflykter med övernattning frågade jag i fredags motse om vi skulle vara hemma i helgen eller åka någonstans. Vi skulle vara hemma blev svaret.

På lördagsmorgonen vaknade jag tidigt. Janne kom upp ett par tre timmar efter. Vi for iväg till vårt stammis-café och fikade. Janne drog på sig ett par Birkenstock-tofflor. Jag stirrade! Frågade stammande om han skulle ha dom på fötterna. Det skulle han visst. Jag hade tänkt vi hade kunnat fara på marknaden efter fikat. Janne hostade av skräck av blotta tanken att behöva gå på marknad och stegade ut genom dörren iförd Birkenstock-tofflorna.

Vi hade talat om att ha en filmhelg. Ligga inne hela helgen då det skulle vara regnväder hela helgen.

När vi kom tillbaka från fikat slängde jag mig i soffan och kände mig redan trött på vår filmhelg innan den hunnit börja. Solen sken trots att vädret sagt regn. Janne näckade av sig i kallingar redo att gå ut på balkongen för att sola. Gjorde en helomvändning i kallingarna, bärandes på mobilen och som oftast med hörlurarna i öronen, stegade mot sovrummet, slet upp dörren, drog upp garderoben, vände om och kom in i vardagsrummet med den orange resväskan, kastade upp den på soffan, öppnade väskan och konstaterade att den redan var ”packad” med ett par av hans strumpor. Sedan upplystes jag att Janne skulle sola 20min, sedan duscha och där efter packa och sedan skulle vi åka iväg. Själv stirrade jag på Janne och trodde det var ett skämt. Så var det inte. Vi packade oss iväg.

Jag var spänd när vi kom fram till första rondellen. Skulle vi åka mot norr eller söder? Vi åkte mot väst:0

På vägen stannade vi vid ett träd. Vi har sedan en vecka funderat vad det är som blommar.

När jag närmade mig trädet doftade det helt underbart ljuvligt.

Jag kan tänka mig att det kan vara mandelträd.

Ett till stopp vart det och i med backen och Pelle i botten och tvärnit vid detta. Coolt tycker jag.

Tillslut stannade vi. Jag varg ombedd att stanna i bilen. Jag undrade i mitt stilla sinne om detta var framme? Skulle vi vara här?

Vi åkte som tur var vidare där det var lite ner liv och rörelse. Där vi stannat skulle vi äta middag.

Parkerade bilen i ett garage. När vi gick ut på staden såg jag längre bort ett par fåglar som jag aldrig sett. Trots Jannes klagan gick jag tillbaka för att närmare skåda dessa fjäderklädda varelser. Jag fick hänga mig över en mycket bred och hög mur till ljudet av högre protester av Janne för att försöka fota fåglarna, se dom lyckades jag inte trots att jag låg över muren som en valross på en klippa. Fotot jag fick.

Jag undrar om någon vet vad det här är för vackra fåglar?

Vi gick vidare på stan. Jag hade bara ätit en halv banan och en kopp kaffe på hela dagen. Nu var klockan ett par timmar över lunch. Hungrig och törstig slukade jag detta så det vart att som shotta vinet. Rekommenderas inte.

Vinglasen tog skruv i tantens huvud. Janne fick släpa runt på mig en promenad. Stannade och förmanade mig att sköta mig, sedan gick vi in på ett café där Janne matade frugan med kaffebröd och kaffe i hopp att få henne mindre svamlig i huvudet.

Medan Janne beställde drogs jag till tårtorna och undrade högt om detta var en vulkan eller om det skulle föreställa ett högt venusberg.

Fikat kom och ”maten” skulle visst tysta munnen.

Efter det promenerades det ytterligare, eller släpandes på frugan runt staden. Janne hade glömt sin allergimedicin hemma och det fina i Spanien är att de mesta som hemma krävs recept går att köpa utan recept i Spanien.

När frugan kunde gå rakt, inte var så högljudd och bara saknade de vanliga spärrarna som till vardags gick vi mot vårt hotell.

Foajén

I baren tog jag kaffe, jag hade gjort mitt så att säga för denna dagen.

Fina balkar i taken på hotellet. Lika var det på vårt rum.

Ut och titta på balkongen

Titta åt vänster…

…och åt höger.

Efter ett par timmars chill var det dags för middag. En taxifärd tog oss dit. Färdigt stod bubbel som Janne beställt. Tyvärr inget kort på det då jag lagt upp det bara på Insta-story och det är ju borta nu. Ett kort hittade jag som nog blivit till av misstag.

En aptitretare.

Himmelskt citronbröd.

Skampi på salladsbädd, dressing och riven ost.

Räkcroketter

Sahsimi av tonfisk och vallmofröglass

Glassen

Någon fisk med tomater, vitlök och annan lök, någon finkornig rom och sjögrässallad.

Efterrätten var en chokladbomb med knaster och mangosorbe

En cafe con leche en vaso på det

I baren bjöds vi på portvin efter middagen.

Dessa humoristiska herrar guidade oss genom middagen, valde vin och passade upp på ett otroligt sätt.

Kocken bjöd på espressogelé

Detta blev ett matminne och lika fantastiskt som när Andreas, Maria och vi åt en meny på en vingård. Eller som när Mikael, Josefin och vi åt en sjurötters middag i Alicante. Toppklass på maten.

Väl på hotellrummet så hade vi fått färsk frukt som vi intog i sängen.

Frukosten…

…intogs i ett härligt rum.

Hotellet drevs av Rotary. Här har de sina sammankomster. Deras emblem fanns b.la på en kudde på hotellrummet och på de tygklädda stolarna.

På väg ut från frukosten.

Takkupa i trapphuset.

Fanns lite konst här och där för den köpsugna

Efter frukost vart det vila och FaceTime med Sverige. Snappande med Philip och Signe som är på Bali…

…innan vi styrde kosan hemåt.

Ett stopp på vägen för att palla och uppfylla drömmar.

Tack från djupet av mitt hjärta för denna komplett romantiska helg Janne!!!

Vi hörs!

Olustighetskänsla i magen

Om jag var irriterad igår så är jag än mer idag och jag känner olustighetskänsla i magen.

Det började igår redan, jag började tassa på tå då jag går hårt annars. Försökte plocka ur diskmaskinen tyst. Kände imorse att jag bävade för att öppna toalettdörren då den gnisslar lite. Bävade då jag visste att jag behövde köra ett par tvättmaskiner idag, dels var Janne och körde spinning och de kläderna måste tvättas bums.

Vi hade ett möte med den vi hyr lägenheten utav idag, inplanerat på vårt initiativ sedan ett tag gällande annat.

Vi frågade då om han visste vem som hade lägenheten under. Han berättade då att han sett sent igår kväll att grannen ringt honom. Han hade ringt upp och fått veta av grannen att det nu var löst, inget mer.

Vi berättade att mannen kommit upp med möbeltassar då stolarna inne och plasstolarna ute låter så mycket ner till dom.

Han vi hyr av berättade då att han blivit uppringd i juletider av mannen om just det att stolarna lät för mycket från vår lägenhet. Han hade berättat för grannen att vi inte var hemma då vi åkt långt ut i världen och väntas inte komma tillbaka förrän i mitten av januari.

Åt detta vart jag skitirriterad och fick en olustighetskänsla i magen. Att ”springa” och tjalla till den vi hyr utav istället för som han/dom sedermera vart tvungen till, fronta oss själva. Om vi hade party var och varannan dag med hög musik och kastade fimpar från vår balkong till deras vore de ju en annan sak. Nu hör det ju till saken att jag ju har en ”gravid” make. Angelica är ju gravid nu och Janne har ALLTID blivit skengravid med just henne. Jannes gravidtrötthet gör att han oftast går och lägger sig strax efter 21, en period (lång) gick han och lade sig strax efter 20. Oftast går jag också då i säng strax efter, eller så ligger jag och spelar eller läser något på telefonen. Möjligtvis släpper en och en annan fjärt och det är väl det som kan låta här ifrån.

Nu har jag klistrat på möbeltassar på stolarna inne. Plaststolarna ute var svårare.

På alla stolar rengjorde jag ytan med vatten och diskmedel, sedan fick det torka. Ändå ville inte möbeltassarna fästa på plasten. Jag lät tillslut en sitta ett tag för att få med sig orenheter för att sedan sätta en ny i hopp om att den ska sitta så pass länge att jag hinner vända stolen med benen mot golvet innan de lossnar.

Till ”vinkelbenet” fick jag klippa och klistra.

Jag tror ärligt att dessa snabbt kommer att lossna. Tror inte att det är sådan plast där klister fäster så bra. Sedan då det regnar och filtmaterialet i möbeltassarna blir blöta så kommer dom ramla av.

Vi får nog köpa en eller ett par mattor och ställa stolarna på eller badlakan som de kan glida omkring på.

Idag när jag låg och solade på badmadrassen (luftmadrass) tänkte jag på att det lät då jag rörde mig på den.

Tror inte det är sista gången vi hör av dessa grannar. Har det nu börjat reta sig på ljud från oss lär inte det upphöra i brådrasket.

Vi hörs!